23-24 november har SShK Avelskonferens. Jag ska givetvis åka på den. Jag föder upp och värnar om en ras med allvarliga hälsoproblem. Jag känner mig mer och mer maktlös i hur vi ska bekämpa dessa problem som till stor del beror på ärftlighet. Det bedrivs forskning, vi har bla ett Tumörprojekt som bedrivs av vår rasklubb i samarbete med SLU, men jag har ärligt talat inte stort hopp om att forskningen ska komma fram till något som kommer att hjälpa inom den närmsta framtiden. Hoppas jag är av annan tro efter Avelskonferensen!?

Bernerns hälsoproblem handlar givetvis inte bara om ärftlighet och avel. Hur mycket gifter ger vi våra hundar och hur påverkar det hälsan och framtida generationer? Kan vi undvika vissa gifter???

Jag har, som jag många gånger skrivit förr, kommit i kontakt med en skicklig djurhomeopat. Homeopati handlar inte om att ge några droppar mot det eller det och så löser det alla problem. Homeopati handlar om ett helhetstänk. Givetvis så finns det mer eller mindre skickliga homeopater, precis som det finns mer eller mindre skickliga läkare/veterinärer. Jag är tacksam att jag har kommit i kontakt med en seriös och duktig djurhomeopat. Hur ofta räcker inte läkar-/veterinärvården till??? Jag har fått hjälp av homeopati där veterinärvården inte räckte till. Det är min erfarenhet.

Jag skulle inte över min döda kropp någonsin använda mig av någon form av giftpreparat i förebyggande syfte mot fästingar på mina hundar, dessa gifter hör till kategorin gifter vi kan undvika helt enligt min övertygelse. Detta av den enkla anledningen att jag är övertygad om att dessa gifter bara ökar risken för sjukdom....av alla de slag, inklusive fästingsjukdom. Jag lever inte i någon naiv illusion att homeopati är lösningen i alla lägen. Däremot så gör jag det jag tror ger mina hundar de bästa förutsättningarna och undviker gifter som jag tror bara är till skada....dit hör fästinggifter. Om min hund är angripen av ohyra som skabbdjur, löss eller loppor eller parasiter i form av inälvsmask av något slag. Givetvis använder jag för ohyran föreskrivet medel. Men jag försöker i största möjliga mån undvika att använda gifter i förebyggande syfte.

Jag vet att alla som använder dessa fästinggifter (som blir fler och fler på marknaden..  ) gör detta för att undvika sjukdom och hålla sin hund/katt frisk.

Jag gör det jag tror på, ger mina hundar den mat jag tror är bäst, kosttillskott jag tror är bra, håller mina hundar i lagom hull och kondition och ibland stärker jag upp dom med homeopatmedel för att bota och hålla dom friska. Jag anlitar givetvis veterinär när min hund blir sjuk. Det handlar inte om det ena eller det andra utan om både och när det gäller vård.

Jag delar min övertygelse här just för att det är MIN övertygelse och detta är MIN blogg och kanske känner någon att jag ger ett gott råd??? Det handlar INTE om att klanka ner på er som har en annan övertygelse. Vi lever i ett fritt samhälle och olika sätt att tänka är bara av godo. Jag har ändrat åsikt genom åren pga att jag försöker lära mig och utvecklas. När det gäller fästinggifter så har min rädsla för dessa bara ökat...

//Emelie

Träning träning.... Nu har jag föresatt mig att träna drag varje dag fram till Ängelholm... Och nu är det träning både med Tyra och Dina som gäller. Tyra kan momenten....för det mesta....men det gäller just att befästa så att hon kan dom jämt och speciellt under tävling. Träning träning. Dina kan INTE momenten...än. Vi tränar bara slalom, framåt-höger-vänster-stanna och ligg än så länge. Dubbelgrind, bro, tunnel och även spring har vi inte börjat med. Springet är min värsta "gren", den lyckades jag aldrig lära Tyra...det är lite mer fart i Dina men...

Börjar fundera på när Hulda ska debutera i ringen?? Då måste vi också träna...men tar inte tag i någon träning med Hulda förrän efter Ängelholm. Hinner inte. Några härliga bilder på Hulda tagna i veckan under våra promenader utefter Vätterns strand vid Medevi....

Hulda Gulda

//Emelie

Ja det är vad denna helg bestått av. Jag har dock bara deltagit på det första....

Tyra och jag begav oss ner till Lindome tidigt igår morse. Vi tävlade i APIII. Jag var extra nervös denna gång, då jag känner att vi har potential att klara alla momenten nu! Men det märks att vi behöver träna för att kunna allt bättre, så att vi har marginal för tävling. Jag är inte nöjd med vårt AP igår men det var en nyttig och bra erfarenhet för oss att träna på att tävla. Vi var även sista ekipaget som startade. Det passar inte oss att vänta...Tyra känner min nervositet och kan inte koppla av förrän det är över. Hundar känner ju in oss bättre än vi känner in oss själva... Det var faktiskt inget ekipage som körde godkänt i lördags. Det är inget lätt arbetsprov vi har och dagsform och omständigheter spelar alltid in.

De fyra sennenrasernas Arbetsprov fyller 25 år i år!!! Tack vare Bengt och Anita Mårtensson så har vi ett officiellt Arbetsprov i tre klasser för våra sennenraser. Inga av våra grannländer har detta. Jag tror att man har någon form av arbetsprov i USA och Kanada, men inte lika avancerat som vårt! Riktigt häftigt tycker jag att det är. Och draget är ju så användbart i vardagen också. Hundar älskar att ha en uppgift och vad passar bättre än en uppgift dom är framavlade för!

Jag ha tillsammans med Anita och Bengt tagit fram en jubileumskeps. Kepsen kostar 180 kr, 30 kr av dessa går till SShK:s Tumörprojekt som drivs i samarbete med SLU. Jag betalade nyss in 690 kr till SShK:s Tumörprojekt för de 23 nu sålda kepsarna. Men vi har lika många kvar till försäljning. Kontakta mig på mail: ilarstorp@telia.com om du vill skicka efter kepsen fraktfritt!

Jag har nu anmält och betalat in avgifterna för både Tyra (APIII) och Dina (APII) till säsongens sista Arbetsprov som går av stapeln i Ängelholm 19 oktober, jag tar givetvis med kepsarna dit för dig som kommer dit och vill köpa! Nu är det dagliga träningspass som gäller fram till dess....vi börjar imorgon....

Ing-Marie som har Milla tog denna bild med sin mobil på vår senaste träning. Hulda har poserat färdigt och hoppar av vagnen. Milla drar vagnen och Tyra håller koll bakom.

 
Vi har kul när vi ses och tränar...ett litet men naggande gott gäng!

Hero har idag visat framtassarna i utställningsringen! Sandra har varit på deras första utställning...men troligtvis inte den sista. Det var inofficiell utställning i Skillingaryd idag! Hero var enda bernern och han fick Hederspris (HP) och blev därmed även Bäst i rasen (BIR-valp). Fin kritik fick han också. Domare var Carina Stark:

Sedan blev det till att springa i final för att kora Best in show-valpen....och bland ett 20-tal valpar så placerade sig Hero som nummer 4!!! GRATTIS!!!

Uj så trött man blir av att vara charmig och snygg...

Allt gott!//Emelie

Idag fick jag ännu ett dödsbesked från en Fina Rossinas-ägare....känns som det varit många senaste tiden...

Denna gång var det från ägaren till Fina Rossinas Fina Fatima "Lava". Vi har bara haft sms-kontakt idag, vi hörs av senare. Det är chockartat för familjen. Det gick fort. Hon var på Ultuna veterinärsjukhus. Dödsorsaken är väldigt oviss idag. Veterinären föreslog obduktion vilket ägarna låter göra....förhoppningsvis får vi i alla fall ett svar...

Gör så ont... Fina, älskade hundar...

När jag (förhoppningsvis) vet berättar jag vad som drabbade Lava.

Mina varmaste kramar.

//Emelie

Idag har vi haft riktigt ruggigt höstväder. Men vilken sommar och vilken höst vi haft! I helgen har jag tagit det riktigt lugnt....sköna promenader med mina kära.

Stefan är väl inte den som tar det lugnt direkt....produktiv....

Han sågade på bomässan i Linköping i lördags och efter det så hämtade han en skinnsoffa han köpt på blocket....när vi fått soffan på plats och satte oss ner en stund sa han...ser du att jag bytt gardiner? Jo, det såg jag...då....riktigt fina gardiner hade han köpt och satt upp. Jag är inte den inredningsintresserade typen....tur man har en man som fixar sånt! Han fixar hem tapeter och tapetserar om vardagsrummet på en kväll...

Jag ägnar mig åt annat...

Idag kändes hösten påtaglig även i paradiset...

Hulda

Min fina Tyra. Vår dragträning går framåt. Till och med momentet backa börjar hamna på plats....trodde jag aldrig....men vi får se hur befäst det hinner bli till den 21 september???

Allt gott!//Emelie

Hero och Hulda växer och utvecklas, dom har nu passerat 4 månader. Det är så skönt att Huldas hälta som blev ovanligt långdragen äntligen är helt över och jag kan låta henne röra sig fritt utan begränsningar igen. Hon verkade aldrig ha så ont av sin hälta. Jag misstänker att det var en sena som sträcktes till då hon under ett bra tag inte kunde räta ut mittenleden på vänster fram helt. Hon vinklade den dessutom lite snett och gick som på tå. Sakta men säkert har hon börjat trampa ner hela tassen men det händer fortfarande att hon avlastar vänster fram i stående eller sittande....men även det blir mindre och mindre. Hon har under flera veckor nu gått och travat helt utan hälta. Hon har under hela denna tid varit väldigt hoppig vilket nog inte skyndat på läkningen, och det har varit svårt att hindra henne. Hoppandet är nämligen som värst när jag ger henne mat....hon kan inte få maten fort nog och hon kan inte äta upp maten fort nog...en gång gav jag henne färskfoder (Hulda och Hero äter Nordics färskfoder special+) som fortfarande var lite fryst....men det gör jag inte om....hon svalde det nästan helt och hulkade och kräktes upp det direkt...man lär av sina misstag heter det ju.

Jag får även jämna rapporter från Sandra, Heros matte. Allt går bra där också...men som jag sa till Sandra så är det inte riktigt lika lätt att hålla Hero inom tomtgränserna som det var med Maddox (Fina Rossinas Dacke af Smejlycka). Sandra menade att det var en uppfostringssak och givetvis har hon rätt i det, men det är inte BARA uppfostring....olika individer är olika lätt/svårt att lära olika saker. Hero är en äventyrskille som gillar att utforska och utvidga gränser, det märkte jag tiiiiiiidigt....know the type...and love the type...

Han kom hem med grannens sko en dag...som han hämtat inne hos grannen. Helt plötsligt är han borta och då har han sett några spännande typer längre bort på gatan som han ville hälsa på...grannskapet börjar veta var den oemotståndlige, söte bernervalpen hör hemma vid det här laget... Får se om han är lika poppis när han vuxit färdigt....eller om matte Sandra kanske har fått lite pli på honom då kanske....

Jag tror ärligt talat att förutsättningarna för det är större ihop med matte Sandra än här hemma...så familjen här hemma har gott hopp och lämnar med varm hand över uppdraget!

Uppdraget har inletts. Hero visade stor talang första gången på valpkursen!

Fin kontakt

Kamplusten är och har det aldrig varit något tvivel om. Bra egenskap om man som Sandra vill träna med sin hund!

Hero är även anmäld till sin första utställning!!! Ska bli så spännande att se hur det går...22 september är det dags för premiär. Syster Hulda får vänta med utställning ett tag. Jag tävlar i Lindome med mormor Tyra den 21 september, Arbetsprov 3, och jag fokuserar på den träningen nu. Jag vill hinna förbereda mig och Hulda inför utställning och just nu hinner jag inte...måste prioritera. Men Huldas tid kommer också!!

En favoritbild på mig och Tyra som AnnCatrin Uppfeldt tog på oss när vi blev klubbmästare 2012 i API.

Här hemma njuter vi av sköna dagliga promenader och bad vid Vätterns strand!

Förra helgen hälsade vi på gänget som vandrat, tränat och umgåtts i Tiveden. Vi hälsade på på söndagen. Matte satt och pratade och umgicks i den sköna septembersolen medan hundarna busade och slappade om vartannat.

Hulda gillade att umgås med många berner med hussar och mattar. Här husse Kalle med Tyras halvsyster Inez och Inez´son Solo...och Hulda...

Dina knycker en "frestelse" från Rallylydnadsplan....

Hulda busar med lilla Chilli 10 veckor....en tuff liten brud som lever upp till sitt namn!

Ella var också i Tiveden. Ella är två veckor yngre än Hulda och en coolare typ.

Men dom hade ganska kul alla tre också. Valpbrottning!

Chilli och Hulda tigger

Chilli visade Hulda en rolig tunnel!!!

Ja den va kul tyckte Hulda!

Vi går på promenader här hemma också.

Höll ju på att glömma!!!!

Lyckades tack vare hjälp av två änder fånga Hulda ståendes fint på bryggan....

Fina Rossinas Heffahulda af Sierra 4 månader.

Lite bättre skärpa...och lite längre hals....

Efterlyser en liknande bild på Hero ståendes Sandra!!! Efter den 22 september så...

Sötaste Hulda tittar ut över Vättern.

Ibland kommer Hulda när matte ropar...

Allt gott!//Emelie

Det har varit en intensiv sommar med mycket jobb för mig. Hundaktiviteter har fått stå tillbaka.

För ca två veckor sedan så sträckte Dina till sig. Troligtvis sträckte hon muskler i bröstpartiet. Det var när jag hämtade Dina och Tyra hos familjen Carlswärd på onsdagen efter att vi varit i Danmark i nästan en vecka. När jag kom så for Dina omkring som vanligt. Hon och Hulda busade en hel del, det blev ett kärt återseende då Hulda varit hos Christian när vi varit borta. Jag ville inte att Dina ska busa så hårt som hon gärna gör med Hulda då Hulda haft en envis sträckning (troligtvis av en sena) i vänster framben. I vilket fall märkte vi inget ovanligt medan jag blev bjuden på gofika och vi pratade om hundarna, hur tokgalen Dina är och hur lugn och mysig Tyra är. Hundarna låg och mös under bordet.

När vi sedan skulle åka hem så pep Dina till två gånger och hon såg riktigt eländig ut. När jag kom hem så visade det sig att Dina hade riktigt ont. Pep vid minsta rörelse, låg helst helt still. Men åt med god, dock inte väldigt god, aptit.

På fredagen undersökte jag Dina grundligt hos veterinär. Han trodde att det "bara" var en sträckning och att det skulle gå över. Det visade sig tack och lov stämma. Dina blev bättre och bättre och snart nog var mitt största problem att hålla Dina stilla från skutt och tokrejs.... Nu har jag även släppt den oron och Dina får fara som bara Dina gör...

En urfälld Dina härom dagen på promenad vid Vättern, Medevi.

Innan vi åkte till Danmark fick jag ett dödsbesked på mailen. Fina Rossinas Diamond af Smejlycka "Prinsen" är död 7 år och 4 månader gammal. Cancer... Mina varmaste tankar till Annika med familj.

Vi hade "Må bra med Bach på Medevi Brunn" förra helgen och jag börjar så sakteliga komma tillbaka till "det övriga" livet med allt vad det innebär.

Jag har anmält Tyra till Arbetsprov 3 i Lindome nu i september. Jag anmälde inte Dina då sista anmälningsdagen var precis när Dina sträckte sig så illa. Jag hade tänkt börja träna in 2:ans moment med henne men ligger ännu lite lågt med dragträning för Dinas del. Det känns som om jag skulle kunna börja träna men samtidigt så avvaktar jag hellre lite extra. Det var riktigt otäckt att se henne ha så ont. Men lika lycklig är jag över att se vanliga Dina tokrejsa loss.

Lilla Hulda växer och frodas....visst har jag haft hundar med god aptit, men Huldas glupskhet överträffar allt jag upplevt! Jag kan inte ge Hulda mat ihop med Dina då Hulda slukar sin mat innan jag ens hinner ge de andra deras mat och då hinner hon även sluka Dinas mat, Dina backar direkt och jag varken hinner eller har tillräcklig styrka att få undan Hulda... Tyra däremot tillåter inte några sådana fasoner....

Ja, men det ser jag bara som ett friskhetstecken. Och det är skönt att även Huldas hälta är helt över sedan några veckor...

Hulda 4 månader

Allt gott!//Emelie