Malva var här igår. Kullsyster till Tyra. Bra att Malva kommer hit lite nu och då eftersom jag kanske ska ta en kull valpar på Malva...ja om om om förstås.

Malva får sig alltid en omgång av kullsyrran när hon kommer, hon ska veta sin plats, hon hör inte till vår flock inte! Men snart är det fullt ös på syrrorna. Och det var inte en ren Malva som matte Malin hämtade...

Men innan ler-racet så tog jag in Malva för frisering. Malva ska ju till Sala...ska inte tjata om Sala idag...också.

Det är intressant och roligt att observera Malva, se likheter och olikheter mellan kullsyskon och föräldrar. Tyra och Malva är väldigt lika i sättet. Lite för hoppiga och glada (hmmm, sådan mor...). Men Malva är lite försiktigare när det kommer okända (för Malva okända) och hälsar på. Tyra flyger på och hoppar och hälsar glatt utan att tänka, Malva vill nosa lite först. Ska bli intressant att se hur Malva reagerar på utställningen, tror inte det blir några problem men det är intressant och bra att kolla!

När matte Malin hade hämtat Malva så var det dags för Fjollan och mig att bege oss till Strömsholm. Det har gått fyra veckor sen Fjollans operation och vi skulle träffa rehabiliterings-personal och veterinären som opererade Fjollan.

Först träffade vi rehab-killen. Fjollans knä var ju jätte dåligt i nästan två månader innan hon fick operationstid. Så när hon opererades så var minisken väldigt skadad och en stor del fick opereras bort. Veterinären som opererade trodde inte att det skulle påverka Fjollans rehabilitering. Rehab-killen menade att det kanske skulle ta längre tid för knät att läka. Trots detta så rörde sig Fjollan ganska bra. Men han konstaterade att det var lite för stor skillnad på muskler på det friska kontra det opererade benet. Så nu är det träning som gäller! Fem 10-min pass om dan till att börja med, hmmm inte lätt att få in i schemat. Men vad gör man inte för sina älsklingar!?

Sen var det dags att träffa veterinären som opererat Fjollan. Han tittade och kände på Fjollans knä och var märkbart nöjd med sitt verk! Fjollans knä skulle även röntgas så att han kunde se att allt läkte som det skulle. Bilderna bekräftade att allt gått bra!

Det har kommit en hälsning från Fine Faust "Zero". Han är världens goaste kille och höjer livskvalitén till det dubbla låter matte Marie hälsa! Han, liksom flera av hans kullbröder har sina tonårsfasoner för sig... Men på de dagliga skogspromenaderna går han lös och sköter sig exemplariskt! Avslutningsvis får ni njuta av två härliga bilder på världens goaste Zero på promenad för några dagar sen!

Njut av livet!//Emelie

Idag var det snö och strålande sol! Perfekt! Jag och Doris hade planerat att åka hem till Selma för att träna lite...

Men när jag tog fram min digitalkamera som jag satt ett nyladdat batteri i och skulle ta kort på vackra Selma så stod det Battery empty med röda bokstäver! Jahaja, så det fick bli fotografering med mobiltelefon.

Vi satte igång med ringträning. Matte till Selma har tjuvtränat lite så Selma har tröttnat på posering. Syns på hållningen.

Hoppas det finns nåt roligt för Selma att spana på utanför ringen i Sala!

Doris däremot tröttnar aldrig på att visa upp sig! Äntligen får jag lite uppmärksamhet av matte!

Kanske får Doris samma bedömning som senast hon var på utställning!? Gult band med kommentaren "snyggt visad men det hjälper inte alltid!"

Kom ihåg att er hund är världens finaste vad domaren än tycker! Matte och husse vet alltid bäst!

Tog en fin bild på Selma, tyvärr blev den suddig...men är tvungen att sätta in den ändå! Selma har INTE ärvt sin mors huvud! Inte utsidan iallafall men nog märks det på Selmas sätt att hon är dotter till sin mor Fjollan! Ingen ledsen hund alltså!

Roligare än så här blir det inte idag! Vi ses nästa gång vi ses!

Tills dess, ha det så gott!//Emelie

Fina Rossinas Edetina, Barilla!

Så söt så! Ser fram emot att träffa er i Sala!

Fina Rossinas Fine Fabian!

En go kille!

Idag var det sol på promenaden. Doris stod så fint!

Mamma Bimbo ville visst också vara med på bild, hon satte sig så fint bredvid Doris!

Tyra däremot for omkring, hon hade ingen lust att posera för fotografering!

Här en bild på Tyra när hon ålar sig över ginden till hundrummet!

Förr fungerade det med ett kompostgaller...sen kom Tyra och ny grind införskaffades...den är inte heller något hinder för Tyra...

Ha det gott!!//Emelie

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på Rossina...idag är det 1 år sen hon fick somna in för gott. Smärtsamt är det men härligt att hon lever vidare i så många fina hundar!

Idag kom också nummerlappen till ras-specialen i Sala! En glad överraskning är att hela 8 Fina Rossinas-hundar är anmälda! Vad kan hedra Rossinas minne bättre!? I år är det ju dessutom 20-års jubileum för rasklubben och tack vare att 4 av Fina Rossinas-hundarna är anmälda i unghund- och öppenklass (officiella klasser) så blir vi även en uppfödargrupp!! Det blir premiär för Fina Rossinas som uppfödargrupp och ras-special och jubileum och allt, VILKEN FEST!!!

Och vilket startfält!!!

Prinsen av Dalarna,Diamond af Smejlycka som fick rött band i juniorklassen på rasspecialen i Karlskoga! Här en bild tagen i Karlskoga juni-07.

Kullbrorsan Dogge af Smejlycka! Hoppas grabbarna har odlat mycket päls till Sala, då blir dom farliga i ringen! Här en bild på Dogge tagen juli-07.

Kullsyrran Dorisday af Smejlycka! Ingen står som hon i ringen! Fångade henne idag på vår promenad!

Doris kommer att stå MYCKET finare i Sala!

Curricurrie "Selma" en liten dam med fina rörelser och proportioner! Den här bilden är tagen tidig vår-07.

Succén är given!!!

Sen är det ju 4 tikvalpar, så i tikvalpringen kan vad som helst hända....;-)!

Som sagt...vi ses i Sala 2:a februari-08!//Emelie

Minstingen i huset, Tyra har blivit 7 månader. Hon växer och det är kul att leva tycker hon.

Härom dagen kom en uniformklädd polis hit. Polisen hade lite frågor angående ett inbrott (inte här och vi är INTE misstänkta!). Jag var precis på väg ut med mina hundar och hade just då bara Tyra ute. Hon hälsade glatt och reservationslöst på den uniformförsedde polisen. Jag är väldigt glad åt Tyras sätt. Hon kanske är lite för på och glad men det uppskattar jag.

En annan egenskap hon har är att hon älskar att bära omkring på Henriks gosedjur. Lite besvärligt men om man vill arbeta med en hund så är det bra om dom vill bära saker i munnen. Idag lyckades jag fånga Tyra på bild när hon sprang omkring med en metallsax i munnen! Det är en urklippningssax, alltså en taggig sax, inte en vass sax.

Ingen annan av mina hundar ville ta denna metallsax i munnen! Jag borde jobba med denna hund, då skulle hon även få utlopp för sin aldrig sinande energi på ett väldigt positivt sätt. Får ta tag i den biten...men när???

Tyras överbett är på god väg att rätta till sig också! Ena huggtanden är helt på plats och den andra är nästan där! Jag tog denna bild på Tyra igår...givetvis var det för mörkt men här en färsk bild på Tyra-Yra!

Igår kom en hälsning från Norge! Tyras kullbror Edeture "Dino" verkar sköta sig! Han är även han en pigg och glad gutt! Dom skickade med en bild på Dino!

Ha det gott!//Emelie

Vi har världens bästa veterinär här på veterinärstationen i Borensberg! Jag var där med Fjollans mystiska sår idag. Han försäkrade mig att det inte var nåt farligt och även om den andra veterinären inte heller trodde det var nåt farligt så blev jag inte helt lugn förrän "vår" veterinär här i Borensberg sa det!

Jag hade ju en gnagande oro att det var c-a-n-c-e-r men det var det INTE lovade han mig idag! Han trodde att det var en skada som uppkommit på Strömsholm, hur visste han inte men det kan bli så. Jag är jätte nöjd med operationen som gjorts på Strömsholm och det här såret är ju ofarligt och kommer ju att läka, jag är så lättad att det inte är nåt farligt!

Veterinären tog bort den döda huden på såret och så ska jag behandla med bakteriedödande salva. Såret är stort som en enkrona och ser ut så här efter dagens besök hos veterinären.

Det krångliga med såret är att det sitter så till att Fjollan lätt kommer åt att klia på det. Så nu får Fjollan ha tratt runt midjan! Så här fin är Fjollan nu för tiden!

Det enda veterinärerna inte kan raka eller operera bort på Fjollan är hennes glada humör!! Puss på dig min finaste lilla Trattfjoll!!

Nej, imorgon ska det bli storm, så jag åker till Stockholm ikväll-natt istället! Ska på dop imorgon. Tyvärr har Henrik blivit rejält förkyld så han och Stefan får vara kvar här hemma. Jag ska bli gudmor minsann till min yngste brors andre son Axel! Och så ska jag spela så ingen storm i världen får hindra mig att komma till detta dop!

Må väl allihop och hoppas inte stormen drabbar så hårt och att vi får ha strömmen kvar! Var försiktiga och håll er inne!//Emelie

Då har Fjollans rehabilitering börjat! Igår var vi på Valla djurklinik. Först fick en veterinär ta stygnen och sen simmade Fjollan.

Allt såg bra ut. Såret har läkt fint och Fjollan stödjer betydligt bättre på benet nu än innan operation. Heléne på rehabiliterings avdelningen kände på Fjollans knä och hennes kommentar var att det kändes oförskämt bra.

I förrgår upptäckte jag ett sår strax nedanför manken på Fjollan. Veterinären tittade även på det igår. Men kunde inte ens gissa vad det var. Jag kan inte för mitt liv förstå när och hur hon fått det. Bara att avvakta och se. Det var inte infekterat och ganska ytligt.

Annars så är det uppladdning inför Sala som gäller! Några Fina Rossinas hundar vet jag ska komma och kanske kommer det någon mer!? Dessa är iallafall anmälda:

Fina Rossinas Curricurrie (Selma, öppenklass)

Fina Rossinas Dorisday af Smejlycka (min Doris alltså, unghundsklass)

Fina Rossinas Diamond af Smejlycka (Prinsen från Dalarna, unghundsklass)

Fina Rossinas Edetina (Barilla, valpklass)

Fina Rossinas Edetrea (Rea, valpklass)

Fina Rossinas Edetoyota (Malva, valpklass)

Fina Rossinas Fina Fatima (Lava, valpklass)

Kanske träffar jag på någon mer!? Förra året var Fina Rossinas Dogge af Smejlycka där men jag har inte hört något om ifall dom ska komma. Vi får se!?

Pappa till F-kullen kommer också! Stensängens Nelson, store goe Zorro!

Vi ses i Sala!//Emelie

Efter ett samtal som jag hade i veckan så blev jag inspirerad att berätta om två episoder här i bloggen.

Den första episoden utspelar sig för ca 9 år sen. Rossina var då dryga året och jag, Rossina och Rossinas bästis Peppe (en några månader yngre Hovawart-hane) var på promenad i Nackareservatet, Stockholm, en regnig dag.

Vi var ensamma i skogen, men plötsligt när vi kommer fram till skogsbrynet så får jag och hundarna samtidigt syn på en människa ganska långt bort på gärdet. NEJ! Tänker jag. YES! Tänker hundarna och far iväg i full galopp mot denna stackars människa som ser ut att vara djupt försjunken i sina tankar då hon (det visar sig vara en hon) går och vevar med armarna och slänger med benen.

Jag springer hojtandes efter hundarna, vilket givetvis upplevs som ett extra stöd i deras framfart. När dom kommer fram till denna underliga (i hundarnas ögon) människa så skriker den stackars vettskrämda kvinnan och slår vilt mot hundarna med sitt paraply. Hur kul kan detta bli, verkar hundarna tänka och studsar skällandes runt kvinnan samtidigt som dom försöker fånga paraplyet som hon fäktar med. En dragkamp skulle ju inte sitta fel!

Den skrämda kvinnan upplever givetvis deras beteende som hotfullt och aggressivt. Hon såg det INTE som någon lek!

Jag lyckas till sist fånga upp de två uppspelta stora hundarna och ber så mycket jag kan om förlåtelse och försöker tafatt förklara att hundarna upplevde hennes gångstil som konstig och att dom inte alls var aggressiva. Men det lät ju fel hur jag än försökte förklara. Kvinnans rädsla utbyttes mot ilska och hon kände sig bara ännu mer påhoppad när jag dessutom sa att hon gick konstigt. Hon kallade mig för rasist och menade att jag bussat hundarna på henne. Det blev så fel det kunde bli och jag tog givetvis på mig hela skulden, då felet till 100% var mitt. När jag gick ifrån henne så kastade hon i sin ilska paraplyet efter mig och hundarna men som tur var så blev ingen av oss träffade. Vi fick skiljas, hon rädd och skitförbannad och jag som en dålig matte med noll koll på mina hundar. Så fel det kan bli!

Den andra episoden utspelar sig några månader senare. Nu var Rossina och jag på promenad i blåbärsskogen. Bakom kröken står en liten pojke på 3-4 år och sjunger i blåbärsriset. Pojkens föräldrar plockar blåbär en bra bit ifrån honom. Rossina, som älskade barn, började springa mot pojken som blev skrämd då han såg en stor hund komma springandes emot honom. Jag ropar åt pojken att hunden kommer inte fram då jag visste att Rossina (helt utan uppfostran till detta) var väldigt varsam med barn. Pojken gjorde dessutom instinktivt helt "rätt", han stod blick stilla rakt upp och ner och signalerade "kom inte hit, jag är rädd". Rossina stannade mycket riktigt flera meter ifrån pojken och jag kopplade upp henne. Pojken ville genast hälsa på Rossina och han klappade förtjust en lika förtjust Rossina. Så rätt det blev, trots att matte hade lika dålig koll den här gången! Rossina kom ju inte när jag ropade på henne då pojken var alldeles för intressant.

Det är inte alltid så lätt att vara hundägare till världens finaste hund...tycker matte ja!

Ha det gott//Emelie