Som sagt. Många intryck fick jag förra helgen på vår avelskonferens...

Jag är tacksam över att vi har ett så kompetent avelsråd med Berndt Klingeborn i spetsen. Det var verkligen kompetens bland föreläsarna avelsrådet bjudit in, det märktes. Men givetvis var föreläsarna olika duktiga just på att föreläsa. En av de skickligaste föreläsarna var just Henrik von Euler som både lyckades förmedla sitt budskap och locka fram flest skratt trots sitt ångestladdade ämne - behandling av cancer.

Cecilia Rohdin, veterinär specialiserad på neurologiska sjukdomar, främst epilepsi, fångade oss också. Jag tror vi alla som var där känner att vi har betydligt mer kunskap om denna sjukdom nu. Hon visade en film med en golden som hade ett ep-anfall...tror vi var många i rummet som hade nära till tårarna när vi såg hunden hjälplöst krampa... Epilepsi är en ärftlig sjukdom.

Lisbeth Plant som bor i Kanada var där! Jag lärde känna Lisbeth när fyra i min F-kull drabbades av aseptisk meningit (ärftlig hjärnhinneinflammation) och Lisbeth hade skrivit i vårt Sennenblad om denna sjukdom. Jag kontaktade Lisbeth och fick genom henne många goda råd. Lisbeth är väldigt kunnig om hund och många och långa mail har det blivit sedan dess. Hon visade och berättade om Berner Garde på avelskonferensen, världens första och största hälsoregister över Berner. Tack vare Lisbeth så ligger Sverige på tredje plats när det gäller antal hundar registrerade i Berner Garde. Berner Garde och vårt eget hälsoregister är livsnödvändiga redskap som jag hoppas vi uppfödare lär oss använda bättre! Mer information till hälsoregistret, framförallt verifierad av veterinär, är ytterst värdefull! 

Även för och nackdelar när det gäller gentester avhandlades en hel del....och mycket mer....

Fortsätter en annan dag...

Allt gott!//Emelie

Idag har Tyra fått en liten knöl som satt i skinnet på hennes hals, precis i kanten av bogen bortopererad. Som jag nämnde i mitt förra inlägg så var jag på avelskonferens i helgen och fick då lyssna till många intressanta föredrag hållna av de ledande inom sitt respektive område.

Henrik von Euler är Sveriges ledande veterinär när det gäller behandling av cancer. Vad jag förstod på honom så vet man idag att tumörer kan börja som godartade men utvecklas till elakartade... Detta gjorde att jag genast beställde tid för Tyras lilla knöl som hon har (numera hade) på halsen. Knölen satt i huden och var med största sannolikhet en helt ofarlig knöl....men som sagt...efter helgens föredrag så omvärderade jag mitt beslut taget i samråd med min veterinär att inte låta operera bort den, och bokade tid för operation.

Min veterinär som är en väldigt förstående veterinär, visste att mitt beslut i detta var odiskutabelt.

I morse fick Tyra varken mat eller vatten enligt veterinärens inrådan. Men när jag satt och åt frukost så började Tyra att hulka...upp kom en strumpa.....ooops....!!! TUR!!!!  

Tyra lämnades in hos veterinären...jag åkte en sväng till tandhygienisten (fick en återbudstid), kom tillbaka till veterinären. Knölen var nu borta och halva låg i ett rör som ska till SVA för analys med återkommande PAD-svar. Den andra halvan skickas till SLU och Tumörprojektet jag berättade om i förra inlägget. Jag uppdaterar även Tyras Hälsoformulär som jag fyllde i när jag lämnade blodprov från Tyra till samma projekt. Tyra och Dina lämnade blodprov när insamling av prover gjordes på rasspecialen i Degernäs i början av juni -12.

Veterinären trodde att det rörde sig om en nybildning i form av en förstorad talgkörtel (typ finne) och att knölen med största sannolikhet är helt ofarlig. Tänk vad lättad jag känner mig....   Jag har väl inte oroat mig för Tyras knöl??? Eller??? Har man berner så ligger oro för cancer väldigt nära...

Lite småbökigt är det nu. Det gäller att inte Tyra kliar på såret. Därför köpte matte en kroppsstrumpa hos veterinären, och ett märgben fick hon lilla groggytjejen  

Säkert svar får jag från SVA när dom analyserat knölen färdigt. Och då uppdaterar jag givetvis Tyras hälsoformulär med det hos SLU och Tumörprojektet. Ringde och pratade med Susanne Gustafsson (kontaktperson på SLU angående Tumörprojektet). Hon gav mig länken till SLU:s hemsida där jag kan uppdatera hälsoformuläret direkt online.

Allt gott!//Emelie

Mycket har hänt som jag vill dela med mig av här i min blogg om livet på Fina Rossinas kennel.

   Fina Rossinas Dumle af Smejlycka "Bums"

14 november fick jag besked att den näst siste ur min D-kull fått somna in. En tumör växte precis bakom hans framben och Bums hade blivit mer och mer hängig under sina sista veckor. Tack matte Elisabeth för det liv ni givit Bums, "Skapelsens krona bland hundar" som matte Elisabeth kärleksfullt beskrev sin Bums. Hunden i hennes liv blev 7½ år gammal. Sju av hans åtta syskon har redan gått före honom över regnbågsbron...

Min Doris från samma kull blev 5 år. Hon var sjuk med dåliga njurar och blodvärden i två år innan hjärtat och resten av organen sa stopp. Doris var en så lätt hund att ha. Mild och god. Hittade denna bild på Henrik och Doris nyss när jag bläddrade bland gamla bilder...

Doris skickades för obduktion men eftersom att vår Veterinärstation inte har möjlighet att kyla ner hundar och frakten tog ett dygn så hann det bli för stora förändringar efter döden på Doris organ för att ge ett obduktionssvar. Informellt så fick jag svar genom min veterinär att obducenterna inte trodde att där fanns några förändringar beroende av tumörer hos Doris. Njurarna såg också normala ut men föll sönder....varför Doris led av njursvikt och anemi får jag alltså inget svar på. Kan bara säga att de två åren med en sjuk Doris som jag visste skulle dö av sin sjukdom förr eller senare var mina värsta år med mina hundar. Att se Doris sakta tyna bort var plågsamt. Doris fick ändå leva upp sina sista 10 månader tack vare komplementär vård i form av homeopati och healing. Jag har upplevt det jag har upplevt och tänker fortsätta behandla mina hundar efter min övertygelse. Orkar dock varken försvara eller övertyga om vad som är rätt eller fel. I min värld är det som känns rätt för DIG rätt. Det som är rätt för MIG är lika rätt även om våra sanningar skiljer sig åt.

Det är plågsamt för en uppfödare att få uppleva att en hel kull drabbas så hårt av sjukdom i allt för tidig ålder. Jag är tacksam mot Bums matte Elisabeth som skrivit så fina ord om sin Bums genom åren, vi har även haft en mailkorrespondens nu sedan jag fick beskedet om att Bums inte finns längre. Tack Elisabeth och alla ni andra fina hussar och mattar till "mina" hundar!

Bums levde som en äkta gårdshund. Jag hälsade på hemma hos Bums en gång när jag hade vägarna förbi.

Helgen som var så var jag tillsammans med ett stort antal uppfödare och andra engagerade i våra sennenraser på en avelskonferens anordnad av vårt avelsråd med Berndt Klingeborn i spetsen. Jag skulle givetvis kunna skriva kilometervis om alla tankar jag fått sedan konferensen men jag orkar inte och ni orkar nog inte läsa heller. Jag vill bara rikta ett stort tack till vårt avelsråd. Vi har stor kompetens i vårt avelsråd och vi arbetar med framförallt bernerns stora problem med framförallt tumörsjukdomar. Men visst önskar man att forskningen kunde gå fortare. Men det förutsätter att det kommer in prover från fler hundar till bernerns Tumörprojekt som går att läsa om på SShK:s hemsida. Det räcker inte att vi uppfödare engagerar oss och lämnar in material från våra egna hundar, vi behöver våra valpköpares hjälp, men då måste valpköparna veta hur dom ska göra. Det är inte helt lätt. Men jag tror att det kommer att gå! Vi har ju fått till att nästan alla röntgar sina hundar kring året, det var inte helt självklart i början heller!

Idag minns jag Doris min Doris...

Allt gott!//Emelie

Igår träffade Hulda och jag Susie igen. Det är såååå roligt för mig att få se Susie och Hulda "in action". Susie har ett sätt att visa hundar som är en ren njutning att få se. Hon visade även lite med sina egna Shebor hur hon gör. Att få se hundar visas bra är en fröjd för en hundnörd som mig.

Hulda och Susie

Hulda tycker att det är jätte roligt att ha en uppgift tillsammans med Susie. Jag tycker det är en fröjd att se min fina duktiga Hulda ha roligt ihop med en så duktig handler som Susie är. Hulda snappar upp Susies signaler direkt. Susies signaler är lugna och tydliga. Jag är själv nervös när jag visar mina hundar, även när jag tävlar i drag. Hundarna snappar genast upp min nervositet, vilket går ut över hur jag visar/tävlar med mina hundar. Susie har bara kul när hon visar hund. Hon har visat sina egna hundar till stora framgångar i ringen och jag är såååå glad över att Susie vill ställa upp och visa Hulda. Men jag vet också att Susie tycker att det är roligt och hon tycker att det är extra kul att visa en så klok och lyhörd hund som Hulda är! Stolt blir ju jag.

Rickard var med mig och Hulda. Rickards kommentar till Susie: "Hulda följer dig som en hund....eller en kille..."

Hulda

Det ska bli riktigt roligt att höra hur det går i Mjölby. Det blir första gången Hulda är i utställningsmiljön. Men jag tror att hon kommer att gilla läget och ha kul i ringen tillsammans med Susie!

Idag öser regnet ner. Jag och mina flickor har varit på en promenad i regnet....jag gick lite vilse men kom ut på vägen till sist....på ett helt annat ställe än var jag trodde.

Men vi har haft skönare promenadväder i veckan....några bilder. Tyra

....blir attackerad av Hulda

Hulda

Rickard har varit med på proemad också!

Allt gott från oss!

En beskrivning som passar in på min lilla Hulda!

Vi träffade en av mina idoler häromdagen...

Susie Larsson har lovat att ställa Hulda på Mjölby valputställning 23 november. Jag är på avelskonferens i Stockholm så jag kan inte vara där. Men då jag stötte ihop med Susie för några veckor sedan så tänkte jag att hon kanske vill visa Hulda!? Jag har gått utställningskurs med Doris för en sådär 7 år sen för Susie och sedan dess har Susie varit lite av en idol för mig när det gäller handling. Jag har tagit privatlektioner enstaka gånger för Susie efter det. Jag är såååå glad att Susie ville ställa upp och visa Hulda!  

Hulda snappade direkt vad Susie ville. Klok och följsam som få är hon min lilla Huld(r)a tyckte Susie...jag blev stolt som en tupp! Efter 10 minuter så ställde Hulda upp sig som om vi tränat länge!

Men det har inte hunnit bli så mycket träning med denna lilla dam...men sköna promenader i skogen har det blivit desto fler av.

Bus med mamma Dina

Vackra Dina

Idag träffade vi tre stora Borzoihanar och en söt Amstafftik i skogen. Det var första gången Hulda träffade detta gäng.

Tyra är så kär i den äldste av dessa Borzoikillar. Roligt att se dem. Det är lite fart i dessa killar! Kul tyckte tuffingen Hulda!

Söta Nova

Allra sötaste Hulda som fyllde halvåret igår!

Allt gott  //Emelie