Lunchen avnjöts i ganska snabb takt då publiken var engagerad och frågade många bra frågor, så det var svårt att hålla tidsschemat. Så för att hinna hela dagens gedigna program, så fick lunchen bli lite kortare än planerat.

Detta är mitt första Hälsosymposium som jag kunnat delta på. Förra gången (2013) hade jag min "Må bra med Bach"-helg i Medevi. Gången innan så var det något annat. Men denna gång bokade jag in detta tidigt. Extra roligt för mig då det var i Finland och jag då äntligen fick träffa Leena (uppfödaren till Hulda och Heros pappa) som jag fått så bra kontakt med.

Finska kennelklubben verkar för att hjälpa uppfödare

Först ut efter lunch var Kirsi Sainio som berättade hur Finska kennelklubben arbetar för att hjälpa uppfödare i sitt arbete. Finska kennelklubben är den äldsta av de nordiska kennelklubbarna, den svenska kom till några månader senare... Hon talade bland annat om intresse att samarbeta ännu mer, först och främst med de andra nordiska kennelklubbarna. Och visst vore det gynnsamt med gemensamma hälsoregister och avelsstrategier, speciellt nu när gränserna suddas ut mer och mer när det gäller val av avelskombinationer. 

Detta med att man vill förbättra kommunikationen och öka samarbetet internationellt mellan klubbar genomsyrade hela symposiet. Och med hjälp av dagens möjligheter med internet så förenklas kommunikationen över gränserna och även att sprida information och diskutera underlättas. Personligen ser jag inte att sociala medier bara är av ondo, finns mycket positiva möjligheter att sprida rätt information med hjälp av sociala medier också. Gäller att använda dem på rätt sätt och sålla med rätt filter. 

Franska SH pre-testet, genetiskt risktest för Histiocytärt Sarkom (HS)

Så var det dags för Dr Benoit Hedan att presentera valideringen och var de befann sig i den fortsatta forskningen om det franska gentiska risktestet som mäter mängden anlag för att utveckla/nedärva Histiocytärt Sarkom (HS). Även flera andra tumörsjukdomar har med dessa anlag att göra. Det är inte många genetiska tester på marknaden som har kommit så här långt i validering och utvärdering som det franska SH pre-testet har gjort, menade Brenda Bonett, veterinär och professor i epidemiologi.

Benoit inledde sitt föredrag med att förklara hur de hade spårat i vilka kromosomer anlagen för HS ligger hos Berner. Detta genom att studera individer från samma familj. Man fann framförallt en kromosom som inverkade, men där finns flera som påverkar.

På grund av tumörsjukdomar så lever inte Berner så länge som de egentligen borde i förhållande till sin storlek. Detta visar verkligen på hur viktigt det är att i aveln strategiskt arbeta mot tumörsjukdomar. Forskningen har också visat att det endast är Bernern av de fyra sennenraserna som är affekterad av HS. Benoit förklarade också att det är olika kromosomer det fokuseras på i det franska jämfört med det tyska risktestet för HS, så resultaten kan därför skilja sig mellan de två testerna. 

Histiocytärt Sarkom är den vanligast förekommande tumörformen som Bernern drabbas av och den är oftast väldigt aggressiv och därmed svårbehandlad. Den är mer aggressiv hos Berner än hos Flat coated retriever som också har denna cancerform i rasen och som det forskas på i Tumörprojektet här i Sverige. Detta för att HS oftare uppträder som knölar på huden hos Flatarna och då kan upptäckas och plockas bort i ett tidigare stadium innan cancern hunnit börja sprida sig. Hos Berner så uppträder HS oftast på de inre organen som mjälte och lungor och blir då svårare att upptäcka på ett tidigt stadium och spridningen genom lymfsystemet är ett faktum. På Berndt Klingeborns fråga om varför det är så att HS är mer aggressivt hos Berner jämfört med hos Flaten så svarade Benoit att det troligen beror på var anlagen för HS ligger (i vilken/vilka kromosomer), var lokalt HS uppträder hos hunden. Benoit menade att forskarna fortfarande bara tittar på toppen av ett isberg, än finns mycket att upptäcka när det gäller genetiken bakom HS och andra tumörsjukdomar. 

Givetvis är denna forskning väldigt gynnsam även för humanmedicinen, men en anledning till att det är möjligt att validera SH pre-testet är just att det finns ett stort antal diagnostiserade fall av HS inom Berner och man har då möjlighet att validera SH pre-testet mot ett tillräckligt stort underlag. Inte minst tack vare att franska Bernerklubben (AFBS) har bidragit genom att motivera franska Bernerägare att bidra forskningen med material. Och sedan har blodprover skickats från flera länder i Europa och nu även USA, så SH pre-testet är nu validerat för hela Europas och USAs Berner.

Ordföranden i AFBS, Joëlle Bardet har varit med på hela resan sedan 2002 då forskningen inleddes och arbetar fortfarande aktivt med att hjälpa till med att samla in information för att bistå forskningen. Jag fick även möjlighet att prata kort med Dr Catherine André (forskare bakom SH pre-testet) efter föredraget och hon framhöll verkligen hur viktigt det var för forskarna att testet var ordentligt validerat INNAN det såldes genom företaget Antagene (som tillhandahåller SH pre-testet).

Valideringen gjordes genom att de tittade på ett visst antal prover från Berner med HS och prover från friska Berner över 10 år. Riskgrupperna är indelade så att A=lågrisk, B=medelrisk och C=högrisk. De fann då att av de Berner som hade HS så låg 6,25% i riskgrupp A, 33,75% i riskgrupp B och 60% i riskgrupp C. Av de friska Bernerna 10+ år så var fördelningen att 30,16% låg i riskgrupp A, 47,62% i riskgrupp B och 22,22% i riskgrupp C. Detta visar att alla Berner riskerar att insjukna i HS men att risken varierar beroende på i vilken riskgrupp Bernern ligger i. 

Sedan 2012 har Antagene testat 757 Berner med okänd fenotyp.

Av dessa så är fördelningen 22% A, 44,4% B och 33% C. Av 32 testade friska Berner 10+ så ligger 46,9% (15 stycken) i A, 37,5% (12 stycken) i B och 15,6% (5 stycken) i C. Detta visar att även en C-testad har en chans att bli en gammal Berner (10+).

I samarbete med AFBS så har man hittills testat 112 valpar från 18 kullar i olika kombinationer.

Här ser man att även A+A kan producera avkommor som hamnar i riskgrupp C liksom att C+C kan producera avkommor som hamnar i riskgrupp A. Detta visar igen att alla Berner bär anlag för HS men alltså olika mycket. Sedan hur anlagen möts i olika kombinationer är givetvis svårt att förutse, men man kan ändå tydligt se en trend.

4 av de undersökta kullarna med totalt 22 valpar var efter kombination C+C

Chansen att få valp med index A i en sådan kombination är inte så stor men den finns, 4,5% av valparna hamnade i riskgrupp A. 41% i riskgrupp B men riskgrupp C var ändå störst med 54,5%.

2 kullar med totalt 23 valpar var från kombinationen B+C

Fortfarande är underlaget litet, men trenden visar inte på så mycket större chans till att få valpar med index A, 4,4% av valparna hamnade i A. 43,5% i B och även här hamnade de flesta i riskgrupp C, 52,1%.

6 kullar med totalt 29 valpar var efter kombinationen A+C.

Här är fördelningen 7% A, 58,5% B och 34,5% C.

Benoit visade att fördelningen i kullarna kunde variera väldigt mycket. Tiken och hanen i olika kombinationer är olika kompatibla när det gäller anlagen för HS (liksom när det gäller alla andra sjukdomsanlag som finns i rasen). Han tog upp två olika kullar efter kombinationen B+C som exempel:

I den första kullen med 11 valpar så hamnade 10 stycken av valparna i riskgrupp C och endast 1 i riskgrupp B. I den andra kullen med 12 valpar hamnade endast 2 i riskgrupp C, 9 i B och 1 i A.

Nu utvecklar dom ett verktyg HSIMS (Histiocytic Sarcoma Index Mate Selection) för att kunna beräkna hur fördelningen procentuellt kan komma att se ut efter en kombination efter 2 specifika, SH pre-testade föräldrar. Detta för att det är så viktigt för rasens hälsa att behålla den genetiska variationen och därför vill man inte att avelsdjur med SH pre-test C ska uteslutas helt ur avel då det rör sig om lite drygt 30% av den totala populationen.

SH pre-testet är nu validerat för hela Europas och USAs Berner. Forskningen fortsätter och fler prov behövs för den fortsatta forskningen.

Uppdatering om Berner-IWG (Berner International Working Group)

Sedan var det dags för Berner-IWGs ordförande Martha Cehrs att sammanfatta fredagens möte. Ni kan läsa om det mötet här.

Genetisk forskning på hundar

Prof Hannes Lohi, Finland, visade på hur man i Finland forskar på hundar för att upptäcka olika genetiska mutationer. De har en stor genbank med prover från hundar av olika raser med olika symtom. De har utvecklat ett gentest i Finland som heter MyDogDNA.

Jag måste ärligt tillstå att detta test inte intresserar mig så mycket, då det inte alls är relaterat till Bernerns hälsoproblem. Forskningen i sig är väldigt intressant, men just nu får jag uppfattningen att syftet med forskningen är att få kunskap INTE att lösa hälsoproblem hos i detta fall rasen Berner sennen. Hans föredrag låg dessutom otacksamt nog sist efter en extremt mättad dag med intressanta föredrag. Det finns en gräns vad en ärthjärna som min klarar av  att ta in av information under en och samma dag.

Jag personligen var mest intresserad av att lära mig mer om den tyska (SSV:s) forskningen och deras genetiska tester och fransmännens SH pre-test. Dessa två forskargrupper fokuserar verkligen på Bernerns akuta hälsoproblem som är den extremt låga livslängden, huvudsakligen p.g.a de ärftliga tumörsjukdomarna där HS dominerar. 

Jag hoppas verkligen kunna delta på nästa Internationella Hälsosymposium för Berner som alltså går av stapeln 2018 i Nederländerna utanför Amsterdam. Men innan dess så hoppas jag att den internationella kommunikationen och samarbetet mellan klubbarna utvecklas ännu mer! Det har jag stor tilltro och hopp om!

Jag vill även tacka Finska Sennenhundklubben som har arrangerat och genomfört detta Hälsosymposium och 50-årsjubileum på ett alldeles förträffligt sätt!!!

  //Emelie

Så har vi kommit till den tredje dagen, söndagen, då hälsosymposiet ska äga rum. Den huvudsakliga anledningen till min resa.

Genotyp och fenotyp

Hundavel handlar om att människan (uppfödaren) ska hitta de perfekta matchningarna för att producera sunda och trevliga valpar. Det handlar även om att människan (uppfödarna) ska arbeta på lång sikt för att bevara det goda i rasen, men också förbättra rasen om den har problem. I princip alla hundraser har problem i form av ärftliga sjukdomar. Jag har av förklarliga skäl fördjupat mig i Bernern och dagens symposium handlar endast om Berner.

Inledningsvis så vill jag förklara en viktig skillnad som man bör vara medveten om när det gäller hundavel och alla gentester som finns tillgängliga. Och det är vad genotyp respektive fenotyp betyder. Genotyp beskriver de anlag som individen har/nedärver genetiskt. Fenotypen är vad vi ser av individen, hur den ser ut respektive hälsostatus. En fullt frisk fenotyp bär på en viss del sjuka gener som den kan nedärva och parar man den friska fenotypen med en annan frisk fenotyp som bär på samma sjuka gener så är risken hög att dessa två fullt friska fenotyper producerar sjuka fenotyper. 

Gentester forskas fram för att se hur individen (fenotypen) ser ut genotypiskt. Varje gentest visar hur mycket/lite sjuka gener individen har när det gäller EN viss ärftlig sjukdom. De flesta ärftliga sjukdomar handlar om flera gener som samverkar FÖRUTOM att miljön inverkar, så det är väldigt komplext detta. Anledningen varför gentester kan vara till gagn för rasen är för att kunna spåra sjuka gener hos de synligt friska fenotyperna så att man ska kunna undvika att producera sjuka fenotyper. MEN det finns oftast flera ärftliga sjukdomar att ta hänsyn till i rasen och det finns endast gentester på ett fåtal och som jag skrev i lördagens blogg, så är de allra flesta av dessa gentester inte vetenskapligt validerade, så man kan därför inte vara helt säker på om gentesterna visar det de utlovas att visa. DESSUTOM så kanske inte ett visst gentest är relevant att använda i en viss ras, med tanke på att det finns så mycket vanligare och allvarligare sjukdomar/gener att ta hänsyn till i rasen som kanske inte har något gentest. Så fokuserar man på och endast tar hänsyn till ett gentest som faktiskt inte mäter ett stort problem i rasen, så kan de stora problemen i rasen bli lidande av att uppfödare gör sina urval av kombinationer med hänsyn till detta gentest. Det är här kunskap, helhet och balans är så viktigt. 

Bernerns exteriör

Först ut var Jens Ramsing, Danmark. Han berättade och visade bilder om Bernerns utveckling exteriört historiskt. Han visade även på konsekvenserna av att vissa hanar använts lite väl mycket i avel, så kallad matadoravel. Deras exteriöra både fördelar och brister dominerade sedan i rasen, liksom även hur vissa hälsoproblem i rasen uppstod p.g.a detta. Så kallad linjeavel är något som var mer eller mindre praxis förr, men det vet vi nu att det gör mer skada än nytta. Detta med vikten av genetisk variation för att arbeta mot en friskare Berner var något som SAMTLIGA föredragshållare pekade på. 

Satu Ylä-Mononen sammanfattade vad den internationella domarkonferensen som också ägde rum i samband med detta hälsosymposium kommit fram till när det gällde vad de tyckte behövdes uppmärksammas angående Bernerns exteriör. 

• Proportionerna. Bernern tenderar att bli för lång i kroppen i förhållande till benlängden.
• Huvud. Tendensen är för rund skalle, för lösa läppar och ögonkanter. För ljusa ögon. Det varma, vänliga berneruttrycket får inte förloras.
• Fronter. För kort nacke, för korta raka överarmar, vinkling i fronten saknas.
• Svansar. För hög svansansättning. För höga och lockiga svansar. För korta svansar.
• TRIMMADE BERNER. Domare vill INTE se trimmade berner i ringen. Bernern är en gårdshund och ska se ut som en gårdshund i ringen också.

Den tyska Bernerklubbens (SSV) tester och uträkningar av avelsvärde

Här inleddes föredraget på tyska. Jag kan inte alls tyska. Overhead-bilderna var på engelska men när beskrivningen runt overheaden var på tyska så kände jag att det var svårt för mig att uppfatta budskapet. Sammanfattningsvis så beskrev dom hur dom arbetar och dokumenterar i klubben. I SSV har man länge medvetet lyft problematiken med Bernerns korta livslängd och arbetar väldigt aktivt med att hitta vägar mot en friskare och mer långlivad Berner. Jag märkte dock en viss skepsis från de övriga länderna mot SSV:s sätt. SSV har en tendens att gå in och skapa för mycket regler. Regler kanske är nödvändiga, men har ofta en baksida också... Helhet och balans... På direkt fråga om uppfödarna var tvungna att använda deras tester inför parning så svarade SSV att det endast var en rekommendation men att fler och fler uppfödare väljer att testa sina hundar inför parning.

Professor Ottmar Distl höll sitt föredrag om hur de kommit fram till de gentester och uträkningar av avelsvärdet som SSV erbjuder på engelska. Det kändes som om hans föredrag hade passat på ett symposium för andra genetiker och forskare. Det var på en lite för hög nivå för uppfödare som behöver veta konkret/praktiskt om och hur de ska använda eventuella gentester och index. Jag tror dock att jag uppfattade och förstod lite mer om hur deras tester och uträkningar fungerar iallafall. 

SSV erbjuder endast möjlighet att göra flera gentester samtidigt. De tittar på genotypen (genom blodprov) på DM, HS, HD, ED och de mäter även de gener som har med livslängd att göra. Sedan sammanställer de resultaten från samtliga dessa gentester och gör en uträkning på det genotypiska avelsvärdet på hunden. Prof Ottmar presenterade ingående hur dom kommit fram till att livslängd är ärftligt och han förklarade även vikten av att ta hänsyn till flera viktiga faktorer för hälsa och livslängd. Därav erbjuder SSV endast möjlighet att göra samtliga nämnda tester för att sedan göra en uträkning om hundens genotypiska avelsvärde. Prof Ottmar menade också att det är möjligt att se den genetiska variationen hos individen i genotypen, vilket också påverkar livslängd och är viktigt för hundens genotypiska avelsvärde. 

Efter föredraget så frågade Catherine André (som är en av forskarna bakom det franska SH pre-testet) varför presentationerna idag om i vilka gener anlagen för HS låg i skiljde sig från presentationen som gjordes förra hälsosymposiet (2013)? Vårt (SShK) avelsråds ordförande Berndt Klingeborn frågade varför inte denna viktiga forskning presenterats i viktiga vetenskapliga tidsskrifter, för att kunna bli vetenskapligt validerat? Det är på gång inom en snar framtid menade prof Ottmar som svar på Berndts fråga. Som svar på Catherine Andrés fråga så förstod jag att de nu har kommit lite längre angående forskningen på HS och har därmed hittat andra gener...??? Det tyska och det franska HS-testen mäts på olika vis har jag förstått efter detta hälsosymposium. Jag har även förstått att den tyska forskningen inte är fullt vetenskapligt validerad ännu och testerna är därmed inte helt tillförlitliga....ännu... Den franska forskningen på SH pre-testet är fullt vetenskapligt validerad, jag berättar om deras presentation senare. Det blir väldigt intressant att följa utvecklingen av tyskarnas forskning som onekligen är väldigt viktig och SSV gör ett fantastiskt arbete för Bernerns hälsa. Tacksamt vore ju att forskare slog sina kloka huvuden ihop. Men det är nog inte riktigt så enkelt att samarbeta över gränserna, varken när det gäller forskning eller gemensamma avelsstrategier...men målet är givetvis samarbete och sådana här hälsosymposier främjar samarbete på alla plan!

Förbättra livslängd med EBV (Estimated Breeding Values)

Nästa föredrag hölls av PhD Katariina Mäki, Finland. I Finland samlas mycket data in om sjukdomar som drabbar hundar och vad de dör av, hundarnas fenotypiska status. Sedan gör man en sk BLUP-uträkning där man tar hänsyn till individens fenotyp, individens närmsta släktingars fenotyp, men även miljöfaktorer tas med i beräkningen av ett uppskattat avelsvärde (EBV). Samma typ av uträkning som används för att räkna ut vårat ledindex. Endast fenotypisk information används.

För att få en så rättvisande bild av avelsvärdet på hunden som möjligt så behövs mycket och heltäckande information. 

En overhead som jag tog kort på med min mobil under detta föredrag, som jag faktiskt inte helt hundra minns vad den visar och det står inte på den heller. Visar den att medelåldern på hur länge våra Berner lever har sjunkit så drastiskt??

Sammanfattningen var att det är svårt att analysera fram ett rättvisande avelsvärde då det är många olika orsaker som påverkar livslängden hos en hund och vissa faktorer kan man inte ta med i beräkningen av EBV. Det är därför låg tillförlitlighet men ändå större tillförlitlighet än att bara se på föräldradjurens fenotyper, då EBV tar hänsyn till all tillgänglig information. När mer fullständig information finns insamlad så kan kanske EBV bli ett tillgängligt verktyg för uppfödare.

IPFD och DogWellNet

Brenda Bonett, veterinär och professor i epidemiologi, höll föredrag idag igen om International Partnership For Dogs och dess plattform DogWellNet på nätet. Detta med internationellt samarbete för hälsosammare hundar är verkligen tummen på och nätet är platsen som gör det möjligt! Webbkommunikation är oslagbart (min kommentar  ).

Hon tar upp exempel och beskriver hur plattformen DogWellNet både kan fungera för mindre grupper med forum för t.ex genetiker där de kan dela sin forskning och diskutera med varandra inom forumet och komma fram till slutsatser som de sedan kan dela offentligt på den publika delen av plattformen.

Hon visar även på Agrias statistik. På bilden nedan hur det såg ut med livslängden 1995-2002 för Golden retriever (cerise), Cavalier King Charles (grön), Schäfer (röd) och Berner sennen (blå). Enligt Agrias statistik 1995-2002 så blir endast 30% av alla Berner som föds 10 år. Om bilden ovan visar vad jag tror den visar (hur medellivslängden hela tiden sjunker för Berner) så borde siffran att 30% av alla Berner passerar 10 år vara ännu lägre nu...???

Brenda framhöll än en gång vikten av att kartlägga rasens värsta och vanligaste problem och i vilken ålder uppkommer problemen? Och sedan ställa det mot ärftlighet och ta ställning till hur man strategiskt ska bekämpa problemen så att det inte blir på bekostnad av andra problem i rasen. Det är här samarbete och att vi lär av varandra och experterna inom respektive område är så nödvändigt. 

Efter Brenda blev det lunchpaus. Även jag måste ta paus i bloggandet igen... 

Fortsättning följer...  

På lördagen var det alltså dags för Finska Sennenhundklubbens 50-års jubileum. Dagen inleddes med en jubileumsutställning, Golden Sennen 2015. Det var totalt 337 Sennenhundar anmälda.

Idag skulle jag få träffa Hulda och Heros pappas (Merry Mistel´s Sierra "Arttu") uppfödare, Leena Jaatinen. Vi har haft mycket korrespondens sedan vi bestämde att para Dina och Arttu. Mestadels över chatten på Facebook, men även via sms och telefon. Det känns faktiskt som om vi känner varandra ganska väl!

Jag har träffat Arttus familj, både i samband med parning och dom var även här och hälsade på Hero och Hulda som valpar. Men Arttus uppfödare Leena skulle jag alltså få träffa för första gången idag!

Allra först blev det lite shopping för min del. Varsitt halsband till Hulda och Dina. Karina spanar in vad som fanns att köpa...

Hela utställning inleddes med en procession av många sennenhundar som drog vagnar.

Leena är en duktig fotograf och var anlitad av klubben för att fotografera på dagens utställning.

Jag fotograferade också en del och blev något av intresse så får dom gärna använda bilderna. Nu hade dom fotografer så det räckte, men Leena tyckte att jag kunde stå vid tikringen och försöka få några rörelsebilder. Jag kan säga att jag tyckte att allt för många i tikringen drog i sina tikar. Och det gav ju inte så bra rörelser. Effekten blev istället att drog handlern för hårt så drog hunden åt andra hållet. Men det var absolut inte alla som gjorde så, men lite väl många  ....jag har ju egentligen 0-tolerans på sånt... Dessutom så var vädret vackert. Även om det inte var stekhett, så var det tillräckligt för att vara i varmaste laget i solen för våra Bernervänner. Så det blev lite si och så med rörelsebilderna. 

Några bilder från tikringen blev det iallafall...jag har ingen aning om vad hundarna heter.

Domare i tikringen var Jens Utke Ramsing från Danmark

Bredvid tikringen dömde Satu Ylä Mononen från Finland Bernervalpar

Det där med att stå i ringen är överskattat verkar denna bernerhanvalp tycka.

Lilla Bernerbrukets Xelle 6 månader hade åkt båt med uppfödare och matte Anita från Sverige. Hon var så duktig, både i ringen, utanför och på hotellet. Många intryck för en liten Bernerflicka.

Jag tog några ståbilder efter att hon visat upp sig i ringen efter en lång väntan, så hon är lite trött på dom här bilderna. Men så söt.

Appenzeller hade en egen ring i Finland där denna ras är betydligt vanligare än i Sverige. 

En söt Appenzellervalp utanför ringen

En annan Appenzeller vid ringside tillsammans med sin ägare

Några som visades i ringen. Domare för Appenzeller var Regula Seiler från Schweiz.

        Min favorit på hela utställningen var den här Bernerdamen...

Fridkullas Ultra Bra Fin född 26/11 2005. Alltså snart 10 år.

Glädjande kan jag notera att det var 7 tikar födda 2005 av totalt 16 anmälda tikar till veteranklassen! Jag vet inte hur många som var där av dom, men jag tycker att det var en imponerande veteranklass! Det var totalt 7 hanar anmälda i veteranklass. Ingen född 2005, 3 födda 2006 och 4 2007.   

Min favorit blev bästa veterantik och hon hade en utstrålning och rörde sig fortfarande som en Berner i sina bästa år! Härligt att se!

Stephen Green från Storbritannien dömde juniorer och veteraner

Hanen rörde sig inte lika fritt och såg betydligt äldre ut. Jag vet inte vilken det var men han var åtminstone yngre än tiken...

Tiken

Och tiken vann.

Här är tiken tillsammans med en klubbrepresentant från Österrike som skänkt priset. Kan tillägga att den här bilden togs efter hela utställningen var färdig och tiken...snart 10 år hade sprungit i flera olika konkurrenser som jag inte har helt koll på vad det var om. Hon är fortfarande pigg och alert!

Dinas kusin Bauernhofs Örjan hade också tagit båten till Finland med sin ägare och uppfödare Lisbeth

Martha Cehrs är från Schweiz och är en av de som samordnar Berner-IWG. Hon höll i det mötet på fredagen.

Joëlle Bardet, ordförande i Franska Bernerklubben (AFBS), har varit med sedan början av forskningen (2002) för att ta fram SH pre-testet. Hon har hjälpt till med att samla in och därmed bistå forskningen med material. Hon arbetar fortfarande väldigt aktivt med att samla in information om SH pre-testet för att det ska kunna utvecklas ännu mer. 

Berner-Emmas Happy Hour Humle från Danmark ställdes i championklassen av sin ägare och uppfödare Karin. 

Andra fina championhanar

Championkonkurrens...

Dagens vinnare av hela klabbet....Bernerdalens Jackpot (Sverige) med ägare och uppfödare Lisa! Tjusigt! GRATTIS!! Hanarna dömdes av Lisbet Utke Ramsing från Danmark.

Flytt av publik för att se uppfödarklasserna...

Sedan packas det ihop för återfärd till hotellet...

Vi återvände till hotellet. Hann vila en stund och byta om inför jubileumsmiddagen.

Jag träffade Leena för att prata en timme innan middagen. Hon berättade lite om hur dom jobbar i deras klubb i Finland. Bland annat har de en lista i varje Sennentidning där alla får anmäla sina Berner som är 7 år och äldre. De måste anmäla inför varje publicering av tidningen (4 ggr/år). Om ägaren missar att anmäla så försvinner hunden från listan. En tanke att fundera på för SShK kanske för att lyfta fram våra äldre Berner??

Vid middagen satt jag tillsammans med Leena. Jag träffade även Jutta Aminoff och hennes syster som också satte sig vid vårt bord. Jag har kommit i kontakt med Jutta genom Facebook. En fantastisk kvinna som haft Berner sedan 50-talet. Hon föder upp Berner under kennelnamnet Myreborg. Hon har skrivit en bok och har en bok på väg som handlar om hennes Berner och upplevelser tillsammans med dom. Jag har bara hunnit tjuvkika lite i hennes första bok och jag ser fram emot att få läsa den i lugn och ro! Jutta är finlandssvenska så svenska är hennes huvudspråk, så böckerna är skrivna på svenska och översatta till finska.

Jutta Aminoff och hennes syster som jag pinsamt nog inte minns namnet på i bakgrunden. Jag har ett pinsamt dåligt namnminne, ursäkta mig.  

Jutta var med och startade Finska Sennenhundklubben för 50 år sedan och uppmärksammades under kvällen som en av två som varit med ända från start!

Jag satt mittemot Tarja som förut varit aktiv i Finska Sennenhundklubbens avelsråd. Tarja (till höger på bilden) uppmärksammades också för sitt långa engagemang i klubben. 

Även Tarja är uppfödare men har inte haft någon kull sedan 2001. Men kanske snart?? Vi pratade också mycket under middagen. Hon tränar en av sina tikar till räddningshund. Jag följde med ut på kvällsprommisen med hennes tik som hon hade med. En sådan typ av berner som jag gillar. En aktiv och tuff Bernertjej.

Födelsedagspresenter lämnades över till Finska bernerklubben från de olika ländernas klubbar. Här lämnar Storbritannien sin present. 

Det var god mat, men jag hann knappt äta då jag hade fullt upp att prata och diskutera med mina nya finska vänner.

En fantastisk och innehållsrik dag till ända. Det var dags att gå och lägga sig. På söndagen var det dags för resans höjdpunkt....hälsosymposiet! 

Fortsättning följer...   

Jag vet inte om jag landat efter alla intryck jag fick förra helgen ännu... Det får bli flera bloggar... Börjar med fredagen:

Mina reskompisar från draggänget; Karina, Heléne och Toril väntar på bussen till hotellet där vi bodde och där hälsosymposiet var i Helsingfors.

Vi anlände till Helsingfors på fredag eftermiddag.

Klockan 18.00 så hade Berner-IWG möte. Berner International Working Group. Som namnet antyder så är det en internationell grupp med medlemmar från flera länder som verkar för att främja internationellt samarbete för Bernerns hälsa. Dessa hälsosymposium har t.ex anordnats på olika ställen i Europa med jämna mellanrum sedan 2001. Nästa hälsosymposium blir i Nederländerna, utanför Amsterdam, 2018.

På Berner-IWG:s möte så diskuterades främst hur kommunikationen skulle kunna förbättras, både mellan de olika ländernas klubbar och utåt. 

Brenda Bonett från Kanada presenterade International Partnership For Dogs (IPFD) med plattformen DogWellNet på nätet. Hur skulle man kunna ansluta Berner-IWG på ett bra sätt? 

Brenda Bonett, veterinär och professor i epidemiologi.

Brenda framhöll vikten av att samarbeta över gränserna mot gemensamma mål. Syftet med DogWellNet är att kunna sammanlänka rasklubbar, uppfödare, veterinärer, genetiker. Vi kan lära oss av varandra, av hur man arbetar inom olika raser, ta del av de senaste rönen i forskningen. Sammanlänka och skapa gemensamma avelsstrategier. 

Brenda har tidigare arbetat med att sammanställa Agrias statistik. Hon visade på problematiken med sociala medier. Hur enstaka fall lyfts upp och det uppfattas då som ett stort hälsoproblem i rasen. Hon hänvisade till Agrias statistik där man ser den verkliga fördelningen av vad hundar dör av och behandlas för.

Degenerative Myolepathy (DM) togs upp som exempel. I många länder är det obligatoriskt att testa Berner för DM (Degenerative Myolepathy) inför parning. Det finns inte många diagnostiserade fall och dessutom så är inte DM-testerna vetenskapligt validerade. Man vet alltså inte helt säkert om de som testas "at risk" (risk för att utveckla sjukdomen) ens utvecklar sjukdomen. Dessutom så är det en sjukdom som oftast uppträder när hunden är äldre (efter 8 års ålder). Pat Long från USA menade att det fanns en hel del diagnostiserade fall i USA med DM på Berner som kunnat hänvisas till en mycket använd hane, med individer som insjuknat tidigare, redan vid 6 år, men exakt hur stort problemet var relaterat till den totala populationen kunde hon inte svara på. 

UTBILDNING är viktigt och det är viktigt att kommunicera ut en verklighetsförankrad balanserad bild av hur hälsoproblemen ser ut i raserna och hur man strategiskt arbetar mot friskare hundar. Lite hårdraget så är bilden i media att hundar aldrig ska bli sjuka och dö vilket ju inte riktigt stämmer överens med verkligheten.

Det är viktigt både för uppfödare men även för valpköpare att förstå att bara för att ett gentest finns tillgängligt, behöver det inte betyda att det är viktigt eller ens bra för rasen att använda det. Gentester är något som kommer fler och fler. Brenda förklarade att dessa tester ofta kommer till genom att det är så gynnsamt att forska om människosjukdomar på hundar och för att finansiera forskning så behövs pengar och det är vad som är intressant för humanforskningen som prioriteras ekonomiskt, kanske inte vad som behövs forskas på för respektive ras. Gentester tas fram men för att kunna validera gentester så behövs de verifieras mot ett stort underlag av diagnostiserade fall och finns det inte ett tillräckligt stort underlag så kan inte heller testet vetenskapligt valideras...men däremot går det att sälja! 

Att Bernerns absolut största problem är tumörsjukdomar är ju inget som betvivlas av någon. Det är tumörsjukdomarna som dominerar när det gäller dödsorsak och är den absolut främsta orsaken till Bernerns allt för låga medellivslängd. Men givetvis ska inte tumörsjukdomarna bekämpas på bekostnad av andra hälsoproblem i rasen... Helhet och balans... En ekvation som nästintill känns omöjlig att lösa i en så sjukdomsdrabbad ras som Berner...

Det var konstruktiva och tänkvärda diskussioner mellan de olika ländernas representanter. Väldigt intressant att få ta del av detta möte.

På lördagen var det dags för utställning.

Finska Sennenhundklubben firade 50 år! 

Fortsättning följer...