I maj har jag anmält Tyra till Arbetsprov 1.

Vi har varit lite flitiga de senaste två veckorna och tränat korta pass var och varannan dag och jag har försökt att inte gå för fort fram. Det roliga är att jag märker att det går bättre och bättre....sen kan Tyra helt plötsligt stänga av och strunta helt i vad jag säger trots att hon fattat precis gången innan. Men i det stora hela går det åt rätt håll. Jag känner mig väldigt motiverad att tävla och är glad att vi har två chanser Kristihimmelfärdshelgen då vi ska upp till Gävle på dragläger. Man behöver ju även träna på att tävla.

Idag träffades vi tre ekipage i Himmelstalund, Norrköping och lite publik (hundar och människor). Vi byggde upp slalomen och gatukorsningen. Tyra var väldigt distraherad av publiken vilket var väldigt bra för oss i detta skede. Först lyssnade hon inte alls...sen gick jag upp bredvid henne och dirigerade och det funkade någon gång och inte någon gång. Men sen tror jag vi fick en nästan och en helt perfekt slalom och sen slutade jag med det momentet. Sen gick vi in i gatukorsningen men då märkte jag direkt att Tyra var lite frågande. Här hemma har vi bara tränat slalom och lite grind. Gatukorsningen var ju också uppbyggd av koner så hon verkade lite undrande vad hon skulle göra....gå slalom mellan dom eller?? Jag märkte också att hon var trött efter slalomen så vi slutade mitt i ett misslyckande  ....tog lite paus istället. Men så plockade jag upp gatukorsningen och fick några riktigt bra genomgångar. Först gick jag bredvid och sen kunde jag styra henne från bakom vagnen. Vi är långt ifrån i tävlingsform men jag märker så tydligt våra framsteg som vi gjort hittills tack vare våra korta pass nästan varje dag i två veckor ungefär. Så fortsätter vi så här så tänker jag att det bara kan bli bättre!!! Det är sååååååå roligt!!!

Efter träningen tog Susanne med Quila och Ronja och jag med mina flickor på en kort prommis över fältet.

Dina

Lite bus i sandgropen....Ronja fick "stolleryck" här med Dina efter sig.      

Och Quila tar upp jakten.

Quila och Ronja busar...Dina vill vara med...

Även Tyra närmar sig...

Men Tyra närmar sig mest för att se till att buset hålls på en lagom nivå....hon tycker definitivt att Ronja rejsar på för hårt...och det syns vem som bestämmer...

Ja hundspråket är tydligt!

Tyra med Quila och Ronja i bakgrunden.

Tyra strandbrud 

Ronja strandbrud 

Quila strandbrud

Och så lite gruppfotografering i den starka värmande vårsolen...märktes att det var varmt för hundarna idag 

Allt gott!//Emelie

I söndags åkte hela familjen till Norrköping. Där var det stadsvandring med Östergötlands sennengäng. Det var inte så många som brukar vara med då det var MH i Finspång för sennenhundar även på söndagen. För mig var det första gången på länge...men ska försöka komma iväg snart igen. Nästa träff är det vid Löfsta slott och där är det ju så vackert! Vi var (som vanligt) sent iväg så jag och girlsen hakade på halvvägs. Stefan och boysen tog bilen till Himmelstalundsfältet och slöt upp till fikat av medhavd matsäck.

Stadsträning var helt perfekt miljöträning, framförallt för Dina som visat sig vara lite hispig i sådan miljö de få gångerna hon varit i stan. Men tillsammans med mamma Tyra och andra berner så var det inga som helst problem. Blir lite dåligt med miljöträning...vi traskar mest runt i skogarna här hemma...och längtar väl inte direkt härifrån heller.

Sennengänget.

Och när vi kom fram till Himmelstalund igen så väntade lilla söta Semla 5½ månad på oss.

En positiv och pigg bernerflicka! Här hälsar Isabelle på söta Semla.

Mina flickor kopplade av i bakluckan på bilen så bra så! Nöjda efter stadspromenaden.

Lite spring på fältet innan vi begav oss hem.

Semlas matte hälsar på Tyra. Semla håller sig på behörigt avstånd...Tyra vet att hålla ordning på valpar...hon är en bra förebild så. Hon har ju haft en krävande dotter som nog äntligen börjar närma sig vuxenåldern.

Dina

Har även här använt den manuella inställningen (på de flesta) men är INTE nöjd med bilderna. Vet inte om det är inlämning av kamera som krävs...troligtvis både det och lite mer kunskap.

Nej nu måste jag ut med flickorna och vill helst köra ett kort dragträningspass ikväll också. Imorgon ska vi bygga bana!! Blir kul att se hur vi klarar 1:ans moment!!!???

Allt gott!//Emelie

Idag har jag haft en intressant och rolig men lite kylig dag på Finspångs brukshundklubb.

Klockan 8 körde ett MH igång i SShK:s regi. Jag tittade på de fem första bernerna. Generellt sett är jag MYCKET positiv till alla dessas beskrivningar. Riktigt fina MH:n fick jag se idag vilket gläder mig mycket som berneruppfödare!

Först beskrevs kullbröderna Bauernhofs Örjan och Östen. Dom är kusiner med min G-kull då deras mamma Askimsvikens Lalicia är kullsyster med G-kullens pappa Lacoste. Dessa bröder gjorde kanonfina MH:n. Dom var i mina ögon väldigt mentalt stabila trots sin unga ålder (14 månader). Först ut var alltså Örjan.

Denne kille blev jag riktigt förtjust i...både utseendemässigt och mentalt. I det närmaste min idealberner...här med uppfödare och ägare Lisbeth Kull. Kopplade av bra vid "aktivitet".

Lekte med avståndsfiguranten.

Stabil kille mentalt...här vid "dumpe" och "skrammel"

Spökena håller jag koll på!

Men egentligen förstod jag hela tiden att det inte var riktiga spöken...för dom finns ju inte...

Kullbrorsan Östen var en sån där kille som jag gillar....han hade den där extraväxeln som jag är så svag för (bilderna är lite si och så...experimenterade med de manuella inställningarna och hängde inte riktigt med i ljusväxlingarna vid dom olika momenten). Östen gillade dragkampen! Här vinner han över testledaren!

Östen var också stabil. Gick fram direkt och kollade in overallen vid "dumpe". Båda bröderna hoppade upp på skramlet...för att riktigt undersöka...det var det fler som gjorde visade det sig...

Sen var det dags för första flickan för idag. Odenhills Irma. En tik helt i min smak. Hon var lite lugnare än grabbsen vid lekmomentet men när de kom till "jakten"...ojojoj!!! Där låg nog faktiskt tom Rossina i lä...har nog aldrig sett en sådan ivrig berner att få komma iväg och jaga. Men mordlystnaden var inte så stark visade det sig....som en viss madame Rossinas...men hennes mördaräventyr skulle jag inte skriva om här och nu...

Irma gjorde också ett fint MH! Här står matte Lena Rydgren och Irma och filosoferar...

Overallen var väl inge farlig...

Söt både på in och utsidan.

Från norrland hade Doremis Lucky Luke Kid kommit med sin familj! Han ville absolut göra sitt MH här i Östergötland! Och det kan man ju förstå! Dagens beskrivare Susanne Ragnar är verkligen duktig. Testledare och figuranter likaså...en eloge till er alla!

Lukas

Den här tar jag! 

Visst är jag snygg!

Snygg från sidan också...

Matte får instruktioner av testledaren...då passar jag på att vara snygg...

Jaha och här har dom fällt upp ett blåställ matte....vad nu det ska va bra för??

Den här skramlade nyss matte...

Och helt plötsligt så närmade det sig spöken!!! Försökte att strunta i dom...oönskat beteende nonchalerar man...

Men dom var så påträngande så jag var vungen att säga åt dom att försvinna...matte var ju helt passiv...

Men inte lydde dom mig inte! Nej dom kom bara närmare så jag kollade vad den där andra tanten tyckte om deras beteende...har väl aldrig varit med om maken om märkligt beteende!

Och där står ni och glor! Ska man behöva sköta uppfostran av dessa märkliga varelser helt själv??

Men visst kan jag hälsa...jag är inte den som är den...men nog tycker jag att du betedde dig konstigt och hade märkliga kläder på dig...men men...jag dömer ingen...

Sist ut var Isa! Bernerdalens Isa. Ännu en fartig tjej. Riktigt härliga personligheter fick vi se göra MH idag!

Isa kollar in skramlet.

Även Isa fick träffa spöken i skogen! Hur märkligt beter sig inte folk här i Östergötland på en skala kan man ju undra??? Isa kommer från Stockholm.

Söt

AnnCatrin som har Lukas har en hane till, Geneins Aston Martin 4 år.

Busbullen...studsbollen...kärt barn...

Här skymtar husse i bakgrunden.

Camilla Anderholm var med till Östergötland också! Men hennes bernerkille Doremis Kliff Ford fick stanna hemma hos husse i Sundsvall.

Snygg-Aston

Vilken kick att få träffa så många härliga berner idag!!!

Och tack alla goa mattar och hussar för trevligt sällskap!!

Allt gott!//Emelie

Idag för ett år sen lämnade Doris mig.

Mina tre fina flickor i februari 2011

Doris min Doris  

Din matte Emelie

Håller på att öva Bach...alltid segt så här i början innan man kommit i form. Jag tror att samma träningsmetod som jag har med Tyra funkar på mig också...korta pass...tar en liten bloggarpaus...

Som ni förstår av överskriften så ska denna blogg inte handla om övning eller Tyras dragträning heller...

I söndags förmiddag ringde Fritzsons matte. Fritzson heter Fina Rossinas Fine Fritz och hör till de sk "Paddvalparna". Det var ett tag sen jag skrev om dessa. Men sammanfattningsvis så kan jag berätta att fem stycken i min F-kull fick förgiftningssymtom (som när en hund slickar på en padda) vid 8 veckors ålder. Jag vet inte säkert om det var en padda dom varit på, men inte helt otroligt då det fanns väldigt mycket paddor ute just då och symtomen var sån tyckte även veterinären. Dom var pigga igen följande dag och dom levererades pga detta en vecka senare.

Det tråkiga och märkliga med dessa "Paddvalpar" var att när dom blev 7 månader så insjuknade fyra av dessa fem valpar i Aseptisk Meningit (hjärnhinneinflammation) med bara några dagars mellanrum!!! Den första valpen som både var först och fick värst förgiftningssymtom vid 8 veckor, insjuknade även först i AM vid sju månader. Han blev värst drabbad och fick tre återfall och vid sista återfallet så klarade han det inte längre utan han fick somna in endast 3 år gammal. I sommar fyller kullen 5 år.

Fritzson insjuknade som nummer två i AM vid 7 månader. Jag köpte även tillbaka honom 7 månader gammal, i samband med att han blev sjuk och behandlade honom här hemma och när han var lite drygt ett år så flyttade han till sitt nuvarande hem. Han har sedan varit pigg och frisk och lever det liv en berner ska leva...på en gård.

Men i söndags ringde alltså Fritzsons matte. Hon hade precis lämnat Fritzson på Valla djursjukhus. Hon var så orolig då Fritzson hade fått plötsligt jätte ont, han skrek. Hon kunde inte riktigt lokalisera var han hade ont. Men hos veterinären så konstaterade dom att han (kanske) var lite stel i nacken men det han verkligen reagerade på var när dom skulle ta tempen och han skrek i högan sky när dom lyfte på svansen.

Eftersom att Fritzson haft AM så höll dom kvar honom. Det är i princip omöjligt att diagnosticera ett återfall av AM. Jag kontaktade Lisbeth Plant som jag lärde känna i samband med att mina "Paddvalpar" insjuknade i AM. Hon är väldigt kunnig om detta. Hon menade att dom brukade få ont i nacken och framförallt när dom böjer nacken nedåt vid AM-återfall. Jag kände in Fritzson och fick en så stark känsla av att det inte var någon fara med honom och jag tänkte att det nog rör sig om en vattensvans som kan göra nog så ont, men inte är farligt utan går över av sig själv efter några dagar. Fjollan hade vattensvans några gånger under sitt liv och det behandlade jag inte över huvud taget utan det gick över. Sen är det säkert olika hur ont och hur hunden uppfattar smärta i svansen. Jag vet att just Fritzson är väldigt rädd om sin svans...om när han hoppar in i bilen tex så trycker han sig längst in. Jag tror nästan att hans svans kommit i kläm vid ett sådant tillfälle hos sin första ägare, verkar iallafall så.

Iallafall så fick Fritzson smärtstillande och veterinären på Valla beslutade att för säkerhets skull behandla mot AM med både höga doser kortison och även penicillin. Fästingsjukdomsprover är ivägskickade och vi väntar på svar. Men veterinären menade att hade Fritzson inte haft AM så skulle dom inte tro att det var det...men nu när han haft det så tog dom det säkra före det osäkra.

När matten föreslog vattensvans för veterinären så tyckte nog veterinären att det kunde stämma ganska bra symtommässigt...men samtidigt så verkade det för bra för att vara sant... Nu behandlas Fritzson iallafall för AM och jag tror och hoppas han får trappa ner kortisonet hyfsat snart...men är en svår balansgång detta, men jag känner mig ganska säker på att detta är en vattensvans och man vill ju inte att hunden ska äta massa kortison i onödan...

Lisbeth menade också att eftersom att det gått så lång tid och Fritzson över huvud taget inte visat att han haft känningar av sin AM så gör även det att det är mindre troligt att han nu skulle få ett anfall av AM. Och dessutom så hade han inte ont i nacken vilket är där det brukar sätta sig...det enda var att veterinären tyckte att han verkade lite stel i nacken när dom vred huvudet åt vänster...men ingen smärtreaktion...så....???

Huvudsaken att Fritzson får må bra!!! Så en extra tumme för det skadar ju inte att hållas!!!

Idag ringde en annan Fina Rossinas-ägare som jag pratade ofta med förr, för några år sen...men nu har vi fått barn och livet rullar på för oss båda, så det hinns inte med så ofta längre (tyvärr). Så när hon ringde så blev jag först lite orolig...har det hänt Rea (Fina Rossinas Edetrea, kullsyster till Tyra) något??? Men hon lät glad och när jag frågade så var allt bara bra både med Rea och med familjen. MEN....berättade Sanna...

I Förra veckan var Rea så konstig. Hon beskrev sen precis nästan ordagrant som Fritzsons matte beskrivit Fritszons symtom, hur Rea betett sig. Och svansen!!! Den hängde som förlamad och hon hade så ont i svansroten, gnydde och var eländig. Dom ringde Strömsholm som genast sa att det där är vattensvans och blev det för besvärligt för Rea så kunde dom komma in. Men efter några dagar med rimadyl så var hon bra igen!

Ja...märkligt sammanträffande!! För så vanligt är det ju inte med vattensvans. Och inte är det farligt heller.

Allt gott!//Emelie

Idag kom Henriks kompis Albin på besök. Dom ville följa med ut med hundarna. Tänk vad snällt hundarna går när barn håller i kopplet...då drar dom inte eller gör ryck...

Henrik och Albin med Dina och Tyra

Stannar och tittar så att ingen bil kommer innan dom går över vägen

Ingen bil kommer...

Tyckte dom lovad regn och rusk idag?? Antingen hörde jag fel eller så stämde det inte. Kallt har det varit ett tag så än har inte våren kommit igång på riktigt...men några vårtecken...

Tranpar

Någon form av daggkåpor växte i det annars torra gulvita gräset.

Dina i det vita vårljuset

Dina för ett år sen...

Dina idag

Tyra

Dina, Henrik, Tyra och Albin

Katten solar på trappen...får syn på oss...

...och smyger iväg.

Dina i eftermiddagssolen.

Sen blev det faktiskt lite tränat med Tyra igen...igår kväll var vädret allt för ruggigt...men hoppar vi en dag så måste vi nästa...hoppas jag håller i det.

Allt gott//Emelie

Har blivit lite glest mellan blogginläggen nu ett tag. Kanske för att jag just nu känner mig lite oinspirerad med fotandet. Ingen större katastrof med det. Mer än att blogginlägg utan bilder kanske inte är så kul för er?? Men jag uppdaterar er utan bilder idag istället...

Annars så händer det en del på hundfronten...eller rättare skrivet...en hel del är på gång på hundfronten.

Tyra och Dina mår bara bra. Detta njuter jag av. På valpplaneringsfronten har jag vägt hit och dit. Men nu har jag bestämt att para Tyra när hon löper nästa gång. Jag TROR det blir i augusti. Hon hastades igång av Dina och löpte en kortare sväng i februari. Och efter det har hon fällt ur och fäller faktiskt fortfarande lite. Egentligen blev det i "fel" ordning. Då mina flickor brukar fälla helt färdigt innan löp.  Men jag TROR Tyra inte kommer fälla men löpa igen ihop med Dina som verkar ha högst 6 månader mellan sina löp. Alltså i augusti. Men helt säker kan jag givetvis inte vara...men så spekulerar jag.

Nästa steg är ju att hitta en lämplig blivande fader till Tyras valpar. Och jag har allt spanat runt lite och har några jag är intresserad av...så vi får se vem det eventuellt kan bli. Många parametrar ska klaffa...

Annars blir valborgshelgen en spännande helg hundmässigt. 29 april är det inofficiell hundutställning i Ödeshög. Dit är systrarna Dina och Kelly anmälda. Är många berner anmälda dit, så det blir ju kul bara det!

Men ännu mer spännande blir det 1 maj då både Tyra och Dina fått plats att genomgå den nya formen av mentalbeskrivning som SKK håller i. MH görs ju i SBK:s regi. Det ska bli väldigt roligt att beskriva mor och dotter samma dag och sen kunna jämföra med deras MH:n. Även om BPH (som detta nya heter) är utformat på lite annorlunda vis så är flera moment liknande. Bedömningen görs också lite annorlunda, mot MH:ts fem alternativ per moment så bedöms hundarna lite mer nyanserat...har inte tittat på protokollet som beskrivaren fyller i, men det är 10 sidor långt!!!! Priset för både MH och BPH är numera 600 kr/hund. Det har höjts en del men jag tycker det är helt rätt med tanke på vad man får för dom pengarna jämfört med tex en utställning som kan kosta uppemot 500 kr och ibland mer.

Senare i maj...närmare bestämt Kristi himmelfärdshelgen så ska Tyra och jag på dragläger i Gävle. I samband med det draglägret så har jag anmält oss till två Arbetsprov. Två chanser att klara AP1...och träning och inte minst trevligt umgänge med trevliga människor!!

Tyra och jag har några kvällar i rad varit flitiga och tränat en kortis. Vi behöver verkligen nöta på märker jag. Fortfarande mycket tur om vi ska lyckas... Tyra förstår nog mina kommandon men ibland blir det nog lite mycket (mitt fel givetvis) och då ser jag det direkt på Tyra som inte gör antydan att lyssna utan istället bara går rakt fram. Ska nog försöka få henne att stanna dom gångerna för att kanske styra henne rätt, har inte ens försökt det. Minns Ing-Marie med Bluffa när dom gjorde AP1 för ett år sen i Linköping. Hon stannade Bluffa och styrde henne rätt bara med kommandon...dom gjorde ett strålande prov.

Och sen är planen att tävla i drag (AP1) med Tyra på rasspecialen i Degerfors i början på juni och ställa ut Dina dagen efter. Dina har då gått in i öppenklassen vilket kanske inte känns så lovande med tanke på att Dina är den mindre modellen berner och behöver sin tid att utvecklas. Fast liten men naggande god som ordspråket säger...

Så vi har en del att se fram emot! En härlig helg tillönskas alla!//Emelie

Jag har ju skrivit här i bloggen om att bernern är en drabbad ras hälsomässigt. Vad kan vi göra avelsmässigt för att vända detta?? Det är frågor jag funderar över och diskuterar mycket med likasinnade.

Jag är lyckligt lottad med att ha en veterinär nära som jag känner mig trygg med att vända mig till. Jag känner mig alltid hjälpt av att konsultera honom. Ibland kan inte han eller kanske inte heller en mer specialiserad veterinär ställa diagnos eller ge behandling. Så är det helt enkelt. Min Doris var ett sådant fall. Vi kunde konstatera att hennes blodvärden sjönk (anemi) och att vissa njurvärden steg. Jag konsulterade även specialiserade veterinärer på Läckeby djursjukhus då jag trodde att en fästingsjukdom var inblandad eftersom att Doris svarade symtommässigt på ronaxan (penicillin mot borrelia och anaplasma), men hennes värden blev inte bättre. Det är ju så att en gång skadade njurar kan inte läka. Samtidigt så har njurarna en överkapacitet, så det är svårt att på värdena se hur njurarna är skadade. Både min veterinär och veterinären i Läckeby tyckte att Doris hade lite väl mycket anemi i förhållande till njurvärdena. Det gick inte att säkert diagnostisera att Doris hade eller hade haft någon fästingsjukdom heller. Doris blev sämre och sämre...och många och långa bloggar har jag skrivit om vår sjukdomsresa. Borde väl sortera in dom...men, men, vet inte hur jag gör.

Inget kunde veterinärerna göra annat än att ge henne en medicin som skulle avlasta hennes njurar och specialfoder med samma ändamål.

Doris slutade till sist äta sitt foder samtidigt som hon mådde sämre och även hennes värden blev sämre. I detta skede konsulterade jag...som jag många gånger berättat...en homeopat. Sedan även en djurkommunikatör och healer. Framförallt efter healingen så hände något med Doris. Jag märkte hur hon blev piggare och gladare och först efter healingen började hon ta sin homeopatmedicin ordentligt. Eftersom att hon inte ville äta sitt specialfoder så började jag på homeopatens inrådan ge Doris färskfodret Nordics. Många gånger har jag skrivit om den glädje jag kände över att se Doris leva upp och bete sig som en fullt frisk hund. Doris levde i ytterligare 10 månader och mådde bra och åt med frisk aptit tack vare alternativ hjälp. Jag tog även på eget initiativ ut medicinen jag gav som skulle avlasta hennes njurar. Hon fick under sina sista 10 månader endast homeopatmedel.

Med facit i hand så ångrar jag givetvis att jag inte sökte homeopatisk hjälp från början. För en hund med njurproblem så är all medicin, avmaskningsmedel, vaccinationer, tillsatser...en så stor belastning. Men jag vet också att jag gjorde så gott jag kunde och jag har lärt mig något på vägen som kan vara till glädje för mina framtida hundar eller om NI vill, era hundar.

Här i Sverige så får inte veterinärer eller läkare använda sig av alternativa vårdformer. Dom har heller ingen utbildning i detta. Ofta möter man tvärtom en stor skepsis och avståndstagande mot detta. Synd tycker jag. Jag har mött så skickliga utövare av alternativmedicin, både inom humanområdet för egen och min mans del och för djur. Givetvis är det viktigt att få tag i en seriös och duktig utövare. Men det gäller ju även "vanliga" läkare/veterinärer. Det ideala för mig vore att man kunde ha ett samarbete. Ibland är "vanlig" medicin bättre men ibland kan det faktiskt vara bättre med homeopati och healing, så var det för min Doris. Och ofta tror jag alternativa vårdformer kan komplettera "vanlig" medicin.

En annan viktig sak för hundar och hälsa är att hålla hunden i bra form. Lagom matintag i relation till motion. Det är så lätt att våra hundar lägger på sig onödiga kilon och det är en så onödig belastning.

Det är väldigt lätt att bli "hemmablind" och inte se hur tjock ens hund faktiskt är. Jag vet det själv och brukar alltid fråga när jag är hos veterinären eller träffar andra hundägare. Inte helt sällan, och då speciellt i vissa hormonella faser, som efter löp när hunden börjar pälsa på sig, så lägger tikar även lätt på sig extrahull, även om du inte ger mer mat. Och så tappar tiken pälsen, men faktiskt även en del hull, och man får öka maten igen.

Det är med sådan glädje jag nu får läsa mail från Anne-Greth och Gösta. Jag var riktigt hård mot dom i höstas då dom faktiskt inte såg hur överviktig Milla blivit. Men dom tog till sig mina råd och har nu sakta men säkert bantat ner Milla lite drygt 6½ kg...MEN...under denna tid har nog Milla byggt en hel del vikt i muskler också. Då dom varit väldigt noga både med kost OCH lagom och rätt motion! Och dom ser verkligen hur mycket bättre Milla mår nu och dom får även mycket beröm för hur fin dom håller Milla. Och detta peppar dom att vara riktigt vaksamma, för nu går Milla in i den kritiska hormonella fasen då tikarna (och speciellt Tyra med döttrar) lägger på sig så lätt.

Milla

Fina Rossinas Greta Garbo "Milla"

Inte ett dugg lik mamma Tyra.

Tyra (Fina Rossinas Edetyra)

Dessutom i samma tufsiga hormonella fas...

Igår snöade det här.

Idag låg snön kvar, fast solen smälte den på vissa ställen. Detta gjorde naturen och ljuset extra vackert idag.

Tyra och Dina på dagens promenad. Också extra vackra idag.

Allt gott önskar jag er alla //Emelie