Tack för alla goa värmande kommentarer till mina inlägg  !

Ja, denna höst-vinter har präglats av sjukdom och oro här på Ilarstorp. Jag har mist en trogen vän, min älskade Fjollan.

Men Doris har jag kvar, och hon mår bra  , den här gubben beskriver Doris så bra på promenaderna...speciellt när jag plockar fram kameran av någon anledning???

Rickard blir piggare för var dag! Här sitter han i knät på världens bästa Therése! Therése passar mina pojkar ibland, hon kom förbi en sväng idag. Mysigt tyckte Rickard.

Många tänder har Rickard fått!

En hälsning har jag fått också. Från ingen mindre än Fina Rossinas Guglielmo "Berra", kullbror till Fjollan! Han mår bra hälsar matte Elly. Han är liksom Fjollan var, en fartig 9-åring. Berra är räserbernern med stort R. Inte den lättaste att fånga på bild. Men tre fina bilder följde med mailet.

Berra har jag haft förmånen att träffa med jämna mellanrum under hans 9 levnadsår. Några gånger har han stannat några dagar och Elly och Berra har nog varit med på samtliga träffar jag haft! Berra utmärkte sig bland de tretton livliga redan som lite valp...han var allra livligast! Som matte Elly brukar säga; "dom som gillar aktiva hundar gillar Berra...", vad de andra tycker förtäljer inte historien... Elly är en frilufsare och många vandringar har det blivit. Berra brukar bära sin packning själv.

Berra röntgades med C/D när han var året. Han röntgades om vid ca 3 års ålder och fick då A/C med kommentaren "betydligt bättre". Berra var kraftigt sederad vid första röntgentillfället. Han är som sagt en livlig berner... Viktigast är att Berra har aldrig visat någon form av stelhet och han har alltid rört sig MYCKET...nämnde jag att Berra är en MYCKET aktiv kille???

Imorgon är det nyårsafton och då kommer två finfina Fina Rossinaskillar hit! Fina Rossinas Bull 6½ år och Fina Rossinas Fine Faust "Zero" 2½ år. Långpromenad i det gnistrande vintervädret ska det bli. Några bilder ska jag väl få till hoppas jag men dom får ni inte se förräns nästa år!

Ett riktigt GOTT NYTT ÅR önskar jag er alla!//Emelie

Idag har det gått tre veckor sedan Fjollan lämnade jordelivet.

Fjollan var en stark hund. Även veterinärerna på Strömsholms djursjukhus påpekade både att hon var pigg och vid första anblicken så trodde dom att Fjollan var en ung hund. Dessutom så tyckte dom att hon hade en fantastisk mentalitet. Detta intryck gjorde alltså Fjollan 9 år och dödssjuk  . Vi träffade ju ganska många veterinärer eftersom att Fjollan genomgick flera undersökningar.

När jag åkte med Fjollan till Strömsholm måndagen den 7 december så var jag ganska säker på att resan var enkel för Fjollans del. Men det kändes ändå skönt. Fjollans hosta var olidlig, hon hade tom börjat hosta blod. Det måste få ett slut. Fjollan var ändå nio år fyllda och hade levt ett helt liv även om jag hoppades och trodde att Fjollan skulle få bli en riktigt gammal berner, förutsättningarna fanns definitivt.

Det färdiga obduktionsresultatet har inte kommit än, men veterinären ringde mig efter några dagar och berättade att det visade sig vara en tumör i lungan och cancern hade spritt sig  . Vilken form av cancer Fjollan fått får jag veta när obduktionsresultatet är helt färdigt. Hade väl hoppats att det inte skulle vara cancer, men när cancer drabbar en såpass gammal hund så kan man ändå acceptera det...även om nio år definitivt inte var en ålder för Fjollan.

Jag tror inte Fjollan fattat att hon är död. Fjollan är ju odödlig! Hon svassar säkert omkring här och är med på promenaderna även om vi inte kan se och höra henne. Några bilder tagna under 2009 på min högst älskade Fjollan. En makalös hund... 

Fjollan tigger korv 28 februari 2009.

Mina tre flickor busar på isen 28/2 -09. Fjollan i mitten.

Det luktar korv! 28 feb -09.

15 mars -09.

Typiskt Fjollan när det var skare. 6 april -09.

24 april -09.

15 november -09.

Tillsammans med dottern Tyra 15 november -09. Fjoll till höger.

8:e december 2009, 9 år gammal, somnade denna fantastiska hund för alltid.  

//Emelie 

Julafton blev väldigt lyckad. Jag har väl aldrig varit så oförberedd. Men Stefan och framförallt storasyskonen Christoffer och Lina hade förberett desto mer. Henrik fick julklappar i drivor. Och maten blev god. Så ostressat och så perfekt!  

Rickard börjar komma tillbaka. Det var jobbigt. När vi kom hem från sjukhuset så kräktes Rickard så lätt om han fick lite för mycket mat. Men julafton fortlöpte utan kräkningar och även idag har kräkningar uteblivit. Rickard äter lite mer för varje dag och är piggare.

Det gick lite väl långt kan jag tycka nu. Jag har verkligen försökt få hjälp från vården sen jag kom hem från Strömsholm efter mitt avsked av Fjollan där. Men när jag till sist riktigt fattade (och det var jag, inte vården som fattade) att det var mjölk som Rickard inte tålde så hade det gått för långt. Rickard var så dålig så att han var tungen att få dropp för att orka börja äta igen. Lätt att vara efterklok.

Men nu är det ordning på bajset och aptiten kommer mer och mer och så även Rickards krafter.

Och saknaden efter min lilla Fjoll kommer också upp till ytan nu när oron för Rickard lagt sig. Samtidigt så gläds jag åt att jag faktiskt har Doris hos mig fortfarande. Hon är pigg och glad och äter med frisk aptit men hur länge mår jag bäst av att inte spekulera över.

Tyra har börjat FÄLLA! Doris har börjat få tillbaka sin päls men ser fortfarande väldigt tufsig och spretig ut, inte minst svansen.

Jag såg att Kenneth Edh skulle döma bernertikarna i Sala. Jag skulle gärna ställa för honom. Det är inte helt omöjligt att Doris hinner får tillbaka en del av sin päls. Sista anmälningsdagen är 11 januari, kanske anmäler jag Doris??? Tyra har garanterat tappat ALL sin päls då iallafall.

Annars så läste jag om det internationella hälsosymposiet i Sennenbladet. Det är Elin Ankarbäck som skrivit artikeln. Mycket intressant läsning. Den artikeln behandlar en hjärtefråga för oss bernerälskare. Hur ska vår underbara ras bli friskare i framtiden?? Tycker att ni ska läsa den artikeln om ni inte redan gjort det! 

Allt gott!//Emelie

Jag vill tacka för alla fina julhälsningar jag fått via mail och post. Och än en gång tack för alla varma hälsningar angående Fjollans flytt till de sällare jaktmarkerna. Och mina tankar går förstås också till Ross familj.

Det har varit lite mycket den senaste tiden. Vi är nyss hemkomna från US här i Linköping. Ingen fara på taket. Men troligtvis beror Rickards magbesvär på en mjölkintolerans. Det gick så långt med diarréerna att vi var tvungna att besöka barnjouren i Linköping. Lille Rickard fick dropp för att få upp vätskebalansen. Jag och Rickard har kamperat på ett sjukhusrum i några dagar. Nu är han fortfarande lite spak och aptiten är väl inte den bästa, men sakta men säkert ska vi nog få ordning på magen med mjölkfri kost.

Det är framförallt mjölkproteinet som han är känslig mot, så det går inte att ha någon form av mjölk i maten. Men jag har fått goda råd från dietist och vänner som både är mjölkintoleranta själva och har barn som är det. Det finns ju så bra ersättningsprodukter nu för tiden. Så bara Rickard får tillbaka aptiten och så småningom ordning på magen så ska väl jag kunna slappna av också.

Som ni förstår så har det inte funnits så mycket tid för att förbereda julen de senaste veckorna. Så jag tackar för alla fina julhälsningar jag fått via post och mail här. Det kanske inte hinns med att göra julfint här i bloggen och på hemsidan och än mindre skicka några hälsningar, men jag önskar er alla lika fullt en fridefull jul!

Allt gott!//Emelie

Tack för alla fina kommentarer! Det värmer verkligen. Trots att Fjollan var 9 år så känns det konstigt att hon kunde bli dödligt sjuk. Men någonstans hade jag ändå förberett mig på detta. När jag slutligen var tvungen att styra kosan mot Strömsholm så visste jag att resan skulle bli enkel för Fjollans del. Så sorgligt men det kändes ändå skönt. Fjollan hade det riktigt jobbigt de sista dagarna så jag kände en sann lättnad å Fjollans vägnar att hon fick lämna jordelivet. Hon var verkligen speciell för mig, förstår det ännu mer nu. En fantastisk hund på så många vis.

Sorgen efter Fjollan har fått stå tillbaka denna första vecka.

Dagen efter att Fjollan fått somna så fick jag ännu ett dödsbesked.

Fina Rossinas Devil af Smejlycka "Ross" blev bara 3½ år. Han fick lämna jordelivet dagen efter sin mormor. Det är verkligen otröstligt tungt när våra underbara vänner lämnar oss så tidigt. Ross blev så sjuk så sjuk. Veterinären kunde inte förstå vad det var. Han gick inte att rädda.

Jag vill rikta mina varmaste och tacksammaste tankar till Maria och hennes föräldrar. Ross levde det bästa liv en berner kan önska sig. Han var även med på jakten med Marias pappa! Ross är döpt efter mormorsmor Rossina och tydligen hade han ärvt viss jakt talang efter henne också. Kullsyster Doris har också fått den ådran... Den är INTE från föräldrarna. Intressant hur talangerna kan dyka upp flera led senare. Jag är så ledsen att Ross inte fick bli äldre. Jag vet hur sörjd och saknad han är. Det är otröstligt tungt. Ni får tänka att ni gav honom det bästa livet, även om det blev för kort, alldeles för kort.

Sen jag kom hem från Strömsholm så har jag varit så orolig för Rickard. Rickards mage är minst sagt ur balans. Och det har blivit värre och värre under flera veckor. Trots snäll mat. Idag har jag och Rickard varit på grundlig undersökning på barnkliniken här i Motala (det var bara Rickard som undersöktes). Efter all oro och turer med hundarna den senaste tiden så har jag blivit sjuk av oro, jag tror bara det värsta. Jag har aldrig haft anledning att oroa mig för mina pojkar men denna gång har det varit segt. Rickard har tappat i vikt. Men läkarna var väldigt duktiga idag och jag känner mig lugnad. Att små magar kommer i olag är inte helt ovanligt. Och nu är Rickard väl undersökt och allt ser bra ut.

Just nu är min största önskan en fridefull jul. Och det önskar jag er alla också. Fast vi ses nog här i bloggen innan dess.

Allt gott!//Emelie

Idag den 8 december några minuter över ett fick min älskade lilla Fjoll somna in på Strömsholms djursjukhus.

Så mycket styrka den hunden hade, både mentalt och fysiskt! Jag kan bara skriva; TACK FJOLLAN FÖR ALLT!!! Jag är oändligt stolt över dig.

Igår ordnade Magnus, veterinären här i Borensberg, en remiss till Strömsholm och Fjollan och jag var där 12.30 igår måndag. Röntgen gjordes. Det var något med den vänstra lungan men dom kunde inte säga vad. Ultraljud gjordes. Veterinären som gjorde ultraljudet tyckte inte att det såg ut som tumörvävnad. Hon tyckte att det såg ut som en lungomvridning!!!??? Något jag till igår inte visste att det förekom. Det kan alltså liksom magomvridning förekomma på hundar. Det går att operera med gott resultat men det är en väldigt komplicerad operation. Även Fjollans mage både röntgades och ultraljudades, inget konstigt hittades.

Fjollan fick tid för skiktröntgen (CT-röntgen) idag tisdag för säkrare diagnos. Dagens skiktröntgen kunde inte heller ge en säker diagnos men veterinärerna bedömde att det bästa för Fjollan var att få somna in. Och det känns som helt rätt beslut jag tog idag. Fjollan är lämnad för obduktion så att jag får veta säkert vad som felades henne.

Bilder på Fjollan tagna på vår härliga soliga promenad vi hade i onsdags den andra december, inte trodde jag att hon skulle vara död mindre än en vecka senare!

Jag älskar dig sååå  min lilla livskraftiga Fjoll!//Din matte

Jag har spelat i Medevi i helgen så det har varit fullt upp.

I fredags var jag en sväng till veterinären med Fjollan igen. I torsdags blev Fjollan lite hängig och fick sämre aptit och hon hade 39,6 i temp på kvällen. Jag tyckte även att hostan blev sämre igen  .

Blodprov togs. Blodprovet visade lite förhöjt av de vita blodkropparna annars bra, vilket tyder på en infektion. Fjollan fick lite lugnande och veterinären tittade djupt ner i halsen på Fjollan. Och Fjollan som redan innan är lite trång i halsen var nu jätte svullen och röd  .

Vi röntgade lungorna igen nu då Fjollan hade fått lugnande och låg helt still. Egentligen så vill veterinären att hunden ska vara vaken när man röntgar lungorna eftersom att man vill ta bilden när hunden har fyllt lungorna helt med luft. När hunden är lite sederad så fyller den inte lungorna helt. Iallafall så syntes inget konstigt på lungorna den här gången heller  

Allt tyder på att Fjollan fått en envis halsinfektion som vägrar ge sig  

Å ena sidan så är jag lättad att det inte verkar vara cancer men samtidigt så är jag givetvis orolig. Fjollan har ju ätit en kur med penicillin, vetrimox, men den kuren verkar inte ha gjort någon som helst nytta. Nu äter Fjollan ett annat penicillin, ronaxan (som Doris åt). Fjollan åt till en början även rimadyl men idag pratade veterinären och jag om vi inte skulle ge Fjollan kortison i stället mot svullnaden i halsen. Först måste rimadylen gå ur kroppen. Fjollan åt sin sista rimadyl igår kväll, på onsdag börjar jag ge Fjollan kortison.

Idag är Fjollan inne på sin tredje dag på penicillinet som hon ska äta i tio dagar. Hostan har definitivt blivit värre igen och hon hade ingen speciell aptit på middagen nyss och hennes temp låg på 39,3. Det verkar som om Fjollan behöver lite cyberljus från er alla goa bloggläsare. Så har ni en sekund över så får ni gärna sända Fjollan en helande tanke att detta penicillinet ska hjälpa    . Ni gjorde ju ett så fint jobb med Doris  

Appropå Doris... Ultraljudet på Doris kullsyster Grrrlie som parade sig med Barolo visade TYVÄRR att där INTE var några valpar   Tråkigt.

Rubriken antyder ju att denna blogg ska handla om nåt HELT annat. Gå gärna in på Nyheter på min hemsida som nyss är uppdaterad!

Allt gott!//Emelie

Nu har jag varit flitig med kameran. Först två bilder från igår kväll. Rickard tycker att det är väldigt intressant när hundarna äter. Och hundarna äter ostörda på. Här studerar Rickard Tyra när hon äter.

Doris brukar äta upp först nuförtiden, här kollar hon om nån kula ramlat ut från Tyras skål. Rickard kollar in mig.

Idag är solen här på riktigt  ! Kameran var givet med på promenaden vi nyss kom in ifrån. Förutom sol så är det minusgrader vilket gör att naturen blir extra vacker. Tycker dessa bilder illustrerar en typisk hundpromenad här på kenneln. Bilderna är i kronologisk ordning.

Tyra

Doris är den lilla svarta pricken lite till höger på bilden  

Tyra med Doris bakom sig och Fjollan till höger

Doris till vänster och Fjollan till höger

Doris

Fjollan

Tyra

Fjollan

Fjollan

Fjollan

Tyra och Fjoll 

Tyra och Fjoll

Tyra och Fjoll

Tyra och Doris närmast till höger

Tyra med Fjollan och Doris långt bakom

Som sagt, en vanlig promenad med mina tre bernerflickor men med ovanligt vackert väder    !

Allt gott  !//Emelie