Idag tänkte jag på Rossina. Rossina var väldigt hormonell, framförallt så svängde hennes tempo med hormonerna. Upplevde henne aldrig nedstämd men från lugn till hur mycket energi som helst beroende på var hon befann sig i löpcykeln.

Rossina var väldigt skendräktig. Den dagen jag ska berätta om här i bloggen idag fick jag besök av min bror med några vänner (jag levde själv med Rossina när detta begav sig). Vi satte oss runt soffbordet och pratade. Rossina blev extra förtjust i en av min brors vänner. Min brors vän (som jag inte minns namnet på) blev lite överrumplad men även märkbart smickrad över Rossinas uppenbara uppvaktning. Han hade inte så mycket erfarenhet av hundar men tyckte det var ganska mysigt när Rossina, trots att det var fullt i soffan, lyckades tränga sig emellan och till hälften parkera i min brors väns knä. Där låg hon och njöt av att bli klappad och kliad. Helt plötsligt reste sig Rossina, hoppade ner från soffan och gick fram till bokhyllan och tittade upp mot ett av hyllplanen och pep. Där låg nämligen Rossinas valp = en liten grön latexkrokodil. Jag brukade lägga upp denna lilla latexkrokodil utom räckhåll för Rossina när hon var skendräktig för att inte överstimulera skendräktigheten. Rossina visste precis var hennes valp låg. Jag tog ner "valpen", var tvungen att se vad hon skulle göra med den. Hon tog den försiktigt i munnen och gick raka vägen till min brors vän och la sig och valpen i hans knä. Nu hade han blivit pappa till en grön latexkrokodil också! Detta blev en märklig upplevelse för min brors vän. Han som förut inte varit speciellt intresserad av hundar blev fullkomligt överöst av hundkärlek och han gillade det!

Nu till mina (riktiga) människovalpar! Först två bilder på min brunögde son, Henrik med sammetsblicken.

 

Fick bilder på Rickard med mailen igår. TACK! Den ena ser man mammas spetsiga näsa på också.

 

Jag har lagt till en länk till min hundkompis med frallornas blogg här bredvid. Har även lagt till länken till min hemsida och ändrat Maddox´ (Fina Rossinas Dacke af Smejlycka) länk. Och så har jag skrivit en liten beskrivning om ni klickar på presentationen av denna blogg.

Allt gott!//Emelie

Nu har jag fått lite bilder med mailen igen! Tack Terese och Thomas, Fina Fatimas "Lavas" matte och husse.

För fyra veckor sen fick Terese och Thomas en liten flicka...som inte har något namn ännu (ni vet vilket jag röstar på;-) )! Och jag tror som ni att denna lilla tjej kommer att få bruna ögon, att döma av dessa bilder iallafall! Och jag förstår att hon är lik mamma Terese som bäbis. Sååå söt!

Jag ser fram emot att träffa er i Sala! Glöm inte Lavas vaccinationsintyg även om hon inte ska ställas ut!

 Galen Lava med kompisen Rufus.

Lite puss-bus.

Sala ja. Nu har nummerlapparna kommit. Många tikar anmälda...så det har gjorts lite domarändringar (juniortikarna är flyttade till hanhundsringen) vilket innebär att unghundstikarna (=Tyra och Rea+"några" till) går ut först redan kl 9.00 i sin ring.

Tyra solar sig i decembersolens glans -08 

Stå fint kan hon när andan faller på.

Tyra efter ett januaridopp i Vättern -09.

En bild på Doris som jag glömde lägga in igår.

Åsså en till på Doris.

Idag hälsade jag på en hundkompis efter babysimmet med Rickard.

Heléne födde upp Fox terrier när det begav sig. Och så köpte hon en kullsyrra till Fjollan, Dorabella "Ronja" tillsammans med sin dåvarande sambo. Vi åkte till Karlskoga både för att göra MH på Fjollan, Ronja och en kullbror till Guglielmo "Berra". Och även gick färden till Karlskoga för att para Ronja, men det var Ronja inte så pigg på så det blev inga valpar efter henne. Nu finns inte Ronja längre. Men vår vänskap lever och mycket kan skrivas om våra minnen...

Heléne jobbar på rehab på Valla djurklinik, hon är utbildad hundmassör mm. Jag simmade Fjollan hos Heléne både före Fjollans korsbandsoperation och efter.

Idag har Heléne två urcharmiga franska bulldoggar, Alice och Molly. Och Alice är dräktig! Heléne har precis startat en blogg! Ett litet tips bara!

Nej nu MÅSTE jag sluta! Hundarna är hungriga och barnen gråter...dumma mamma/matte som bara bloggar!//Emelie

Några bilder på min vackra Doris.

Åsa tog denna bild på Doris i slutet på april-08 när vi var med på deras sennenträff. Kanske kan vi komma på en träff i vår igen!?

Doris i "brasta" dan före julafton-08.

 

Doris i mellandagarna-08.

Gonatt!//Emelie

Den här veckan har det varit ett himla sågande på Stefan.

Först en björn.

Sen ett vildsvin.

Åsså en varg. Det blev en varg till samma dag som inte finns med på bild.

Idag gjorde han en hare.

Här tillsammans med Henrik.

Annars så mår vi bra allihop. Pirrar lite i magen när jag tänker på Sala. De enda Fina Rossinas-hundarna som jag vet kommer att ställas är två av mina; Doris och Tyra och så kommer Tyras kullsyrra Edetrea "Rea" att ställas. Sanna och Mathias har ju även Curietta "Etta" från Fjollans andra kull. Etta kommer med som supporter, att ställas ut kommer inte på fråga, Etta vet att hon är världens vackraste ändå. Men det kan vara nån Fina Rossinas anmäld som jag inte vet???  Det har hänt förr!

Jag vet också en halvsyrra till Rea och Tyra som ska ställas ut. Ska bli jätte spännande att se Rea igen och även deras halvsyrra Lilltäkts Inez som ägs av deras gemensamme pappas uppfödare, Lilian. Deras gemensamme pappa heter Edets Clapton "Bigge". Hoppas flickorna gör sin stilige far rättvisa!? Det kanske blir totalsågning!?

Den som följer denna blogg får se!//Emelie

Nu är min hemsida uppdaterad. Denna gångens uppdatering känns lite mer angelägen.

Jag har knåpat ihop en artikel som publicerades i senaste numret av Sennenbladet. Den är nu även inlagd på min hemsida. Ni kan komma in på artikeln från nyheter-knappen.

I november 2007 deltog jag i RAS-konferensen för berner sennen. På denna konferens presenterades sjukdomsstatistik för alla hundraser som försäkringsbolaget Agria sammanställt. Visst får man alltid höra hur sjukdomsdrabbade våra berner sennenhundar är men det var onekligen tungt att få stapel på stapel presenterad på overheaden på konferensen. Inge kul information. Avslutningsvis ställde kvinnan från Agria (minns ej namnet) frågan till oss uppfödare: "Och vad ska ni göra åt detta?". Ja, tänkte jag. VAD SKA VI GÖRA SOM VI INTE REDAN GÖR?

Med en minst sagt tung och maktlös känsla så puttade jag undan informationen långt bak i hjärnan.

Under 2008 har min uppfödning varit extra drabbad. Det hela kulminerade när min älskade Bimbo blev sämre och sämre och till sist konstaterades en elak cancer som efter obduktion diagnostiserades som malign histiocytos. Hon fick somna in för gott på min och Stefans bröllopsdag den 14:e juli.

Informationen från RAS-konferensen gjorde sig påmind igen och jag ville göra något. Detta något blev att jag knåpade ihop en artikel för vår rastidning. När jag skrivit den så skickade jag den till Lisbeth Plant i Kanada och till Jane Ankarbäck i vårt avelsråd. Det blev några redigeringar, tillägg och omskrivningar fram och tillbaka innan jag kände att den var färdig. Sanna Westman fick sedan vara sista språkliga anhalt och den putsades lite till. Tack för er hjälp och ert engagemang.

När den så var helt färdig så skickades den till vårt avelsråds ordförande, Berndt Klingeborn för ett sista "godkännande". Jag blev väldigt glad när jag fick ett mycket positivt svar ifrån honom. Det känns ju viktigt för mig att artikeln fyller ett gott syfte för rasen.

Vi har mycket sjukdomar i rasen. Statistiken just nu säger att endast 30% av alla berner passerar 10 år. Svenska Sennenhundklubben driver ett projekt där man vill ta reda på hur gamla våra berner verkligen blir och vad dom dör av. När man tittar på delresultatet på Svenska Sennenhundklubbens hemsida så ser man att bara en bråkdel av Sveriges registrerade berner har registrerats där...ännu, min förhoppning är att fler registrerar sina berner där!

Trots allt så känner jag mig positivt inställd till att vi alla tillsammans kommer att kunna förbättra hälsostatistiken för bernern. Inget ont som inte för något gott med sig.

Jag avslutar dagens blogg med några färska bilder på en favorit här i bloggen, Fina Rossinas Fine Faust "Zero"! Han är en av de fyra berömda "Paddvalparna". Han har peppar, peppar, mått bra sen han tillfrisknade från AM (hjärnhinneinflammationen). Han har dessutom helt underbart goa ägare som jag kontinuerligt får dom härligaste mailen från med uppdateringar om Zeros liv och leverne. Han är inte alltid den lättaste att ha att göra med...men den underbaraste hund man kan tänka sig enligt husse och matte!

Och den vackraste!

Att hoppa upp på stenar är bland det roligaste som finns!

Zero och bästisen Bamse hoppas på att få nåt gott!?

Tittut i lingonriset!

Jag och min MATTE!

Allt gott!//Emelie

Idag på promenaden så tränade jag lite utställningsträning med flickorna. Jag tog dom en och en. Tänkte även för skoj skull träna lite med Fjollan även om hon inte ska ställas ut. Men det märks att jag i princip aldrig tränat stående med Fjollan. Hon står som en påse nötter OM hon står, hon är snabb som sjutton med att sätta sig. Fjollans trav är jätte fint när hon travar fritt men när jag ska trava med henne i koppel så studsar hon fram och undrar när hon ska få godis! Jag skulle nog kunna träna upp lilla Fjoll också men det känns inte så viktigt att ställa ut henne. Jag har två blåa band på Fjollan i öppen klass på rasspecial med fin kritik vilket jag är tacksam för, bättre än så kan inte Fjollan få. Det blev en liten fotosession med Fjollan istället för träning. Vädret var grått men det blir fina bilder ändå med min fantastiska kamera. Här är hon min lilla veteran!

Typiskt Fjollan när det är skare på snön, skööönt tycker Fjoll!

 Åååå vad jag önskar att Fjollan får vara den här friska pigga hunden läääänge, så som hon alltid har varit och fortfarande är!

Jag tränade trav, ståendet och även på att titta på tänder med Tyra. Tyra gillar inte att bli undersökt i munnen av någon. Hon gör allt hon kan för att åla sig ur greppet. Vi har gjort stora framsteg. Jag har lyckats ganska bra med att belöna i exakt rätt sekund. Hon börjar fatta att det inte blir godis om hon försöker kränga sig ur. Jag har försökt att förlänga tandinspektionen. Och som sagt, det funkar bra här hemma och när jag gör det (för det mesta ska tilläggas), men hur det blir i Sala??? Det får jag se då! Ståendet funkar riktigt bra också. Nackdelen med att träna själv är att jag har svårt att se om hon står perfekt, jag försöker ju även här belöna i rätt sekund när hon står helt perfekt. Jag försökte inspektera och medans jag gjorde det så tog Tyra några steg, så det skulle vara bra att ha ett tränat öga som tittar på när man tränar. Eftersom att jag vet att mina flickor är lite för nätta i typen så vill jag visa dom från sin absolut bästa sida, så att dom kan vinna poäng på sina fördelar som dom faktiskt också har.

Tränade även med Doris. Det märks att jag har börjat träna hyfsat tidigt och konsekvent med Doris och även med Tyra just med ståendet. Så chansen finns att det kan gå riktigt bra i Sala, både för Tyra och för Doris. Och då menar jag att jag nog kan visa upp dom bra, vad domaren tycker det kan jag inte styra över eller träna på. Jag är nöjd om domaren tycker som jag. Jag vet ju vilka brister/fördelar jag tycker att mina hundar har. Stämmer det med domarens åsikt så är jag nöjd. Och ännu gladare blir jag om domaren tycker att deras fördelar räcker för ett rött. Doris har ju lyckats charma till sig ett rött band tre gånger på rasspecial (bloggarens redigering: TVÅ rasspecialer ska det ju vara, först fick Doris rött i juniorklass i Karlskoga och sen förra året i Sala, unghundsklass. I år ställs Doris i öppen klass). Skulle nog bli lite förvånad om Tyra lyckas få ett rött, men jag är nöjd om hon får ett blått bara kritiken är rättvis.

Doris starka sida är ett vackert huvud, både på ut och insidan.

Vi får se vad domaren i Sala tycker??? Det får ni givetvis veta, men det blir nog många inlägg här i bloggen om annat innan dess.

Pappa busar med Rickard så att mamma lyckas fånga Rickards underbara skratt på bild!

Allt gott!//Emelie

Rickard har redan blivit 3 månader! Ändå så går inte tiden med en människovalp tillnärmelsevis så fort som med hundvalpar. Men tiden går alldeles för fort, men jag NJUTER varje sekund.

Det är lätt att njuta eftersom Rickard sover så bra på nätterna vilket gör att jag också får sova och därför inte är så trött. I natt sov Rickard 6 timmar i sträck vilket är en högst normal natt för Rickard. Efter dessa 6 timmar så ammar han snabbt och effektivt för att sedan somna om några timmar till. Henrik sover också bra på nätterna och har alltid gjort så. Detta är guld värt.

Rickard är en glad och utåtriktad kille som ler stort och gurglar förtjust när han träffar nya människor. På fredag ska Rickard och jag börja på babysim, det ska bli spännande.

När Henrik var en dryg månad så födde Bimbo D-kullen. Jag satt i valplådan och tog emot valpar och ammade Henrik om vartannat. Det var inga problem att ha Henrik och en valpkull, det hände att jag satt hos Bimbo och ammade medans valparna diade. Hon hade nio valpar, Doris som nu är minst, var störst och glupskast. Jag var tvungen att se över diandet så att Devil af Smejlycka "Ross" fick komma åt. Ross hade legat trångt i Bimbos mage för båda frambenen var böjda och han kunde inte räta på dom de första dygnen, han kravlade som en sköldpadda. Detta gjorde att han inte kunde komma åt att dia lika snabbt som sina 8 kullsyskon och Bimbo hade 8 spenar. Eftersom valpar växer så snabbt så behövdes det bara några dygn för Ross att halka efter och Doris ökade tvärtemot jätte snabbt vilket gjorde att hon på nolltid nästan blev dubbelt så stor som lille Ross, så han fick därmed även storleken emot sig. Men jag satte mig i valplådan när det var dax för diande och ryckte bort Doris från spenen och la dit Ross, detta gav genast resultat på vågen och Ross växte som han skulle. Nu är han en ganska rejäl kille. Han är nu grövre än valpen som var störst vid 8 veckor. Och frambenen rätades ut på några dygn och har sen dess varit helt normala.

Eftersom att jag hade en kull valpar och sedan så stannade ju Doris när Henrik var bäbis så blev det inte av att jag gjorde så mycket bäbisaktiviteter med Henrik utanför hemmet som tex babysim. Samtidigt så är ju Henrik född en helt annan tid på året så när valpkullen var levererad så började sommaren och då är man ju ute mycket ändå.

Jag har inte riktigt lyckats fånga Rickards breda leende på bild då det ofta försvinner så fort kameran kommer fram, han gillar inte blixten som kommer från kameran. Men några fina bilder fick jag allt på Rickard idag, 3 månader och 2 dagar gammal.

Appropå ligga trångt i magen. Rickards huvud har en väldigt oregelbunden form, det är plattare på ena sidan så han ligger gärna med huvudet vänt åt ett håll. Det är viktigt att vi tänker på att se till att han tittar åt båda håll då det annars finns risk för att halssenorna på ena sidan blir för korta. Detta är inte ovanligt och om det behövs så finns det specialkuddar, men jag tror inte det behövs till Rickard. Förutom huvudformen så har Rickard rolig form på öronen, dom är som spetsiga alvöron. Men trots detta så är han världens sötaste bäbis! Tycker mamma. Han kommer nog att få riktigt blå ögon vilket jag tycker är såååå fint, Henrik har riktigt bruna ögon.

Henrik har mammas bruna ögon...fast jag har ju mina kvar???

Nu ska jag ut med hundarna, Rickard får sitta i sele på magen. Allt gott!//Emelie

 Fick detta mail idag. Jag hoppas innerligt att lille Neo kommer tillrätta, eller ännu bättre redan har kommit tillrätta!? Jag sätter iallafall in meddelandet här i bloggen. Kanske kan det vara till hjälp??? Och jag gör det definitivt INTE för någon belöning. Nej, som hundägare så vet jag vad dessa fantastiska hundar betyder för oss människor! Iallafall för de flesta av oss... Jag vill inte tänka på att hundar eller andra djur, barn eller andra människor far illa det klarar inte mitt hjärta. Nej idag önskar jag att lille Neo mår bra och kommer till sin längtande matte.
 

Hej,

På nyårsnatten försvann min älskade hund Neo ifrån vår gård i Tygelsjö.

Han är en rottweilerhane på 6 månader.

Svart med bruna tecken, chippad.

Jag har inte hört nånting om honom, inte nån som sett honom eller liknade på 13 dagar,

och jag lider otroligt mkt av detta, för han betydde allting för mig.

Jag tror att någon tagit Neo, och tänker behålla honom, och skulle mitt mail komma

till den som har honom, snälla lämna honom

tillbaka, jag köper en ny hund åt er, så länge ni bara ger mig min Neo tillbaka.

Har du sett eller hört nånting som kan leda min hund hem igen

kommer du belönas generöst. Jag gör allt för att min älskling ska komma tillbaka.

SNÄLLA skicka detta mail vidare, enda sättet jag kan nå ut i sverige på.

Har gjort allt, polisanmält, anmält på diverse hemsidor, radion, sydsvenskan, kvällposten,

lappar överallt där jag bor osv.

Therese Perlman

070-4164073

Tillgänglig 24 timmar om dygnet

ektp@hotmail.com

Kontaka mig eller

 polisen på 11414

Egentligen skulle dagens blogg handla om dagens promenad.

Idag var jag och mina tre vackra och promenerade vid Vätterns strand. Det är alltid lika härligt att se glädjen hos hundarna när vi byter promenadskog. Denna runda är förutom sagolikt vacker även i princip fri från vilda djur vilket betyder att även Doris får sträcka ut ordentligt.

Flickorna har legat däckade sen jag kom hem, hoppas Tyras hälta inte kommit tillbaka...??? Idag var första gången hon fick röra sig fritt på länge...och det gjorde hon...återstår att se hur hon går när hon reser sig nästa gång...???

Vi promenerade när det började skymma och jag provade några knappar på min fina kamera. Hoppas bloggen är med mig idag så att jag kan sätta in några smakprov.

Emelie försöker sig på fotokonst.

 Doris med Vättern i bakgrunden.

Tyra med Vättern i bakgrunden.

Det skymde mer och mer, dessa två bilder är tagna direkt efter varandra på samma ställe! Den första med vanlig inställning, den andra utan blixt, då blir slutartiden längre och risk för suddig bild större, men Tyra kan posera när hon vill!

Tyra och Doris

Tyra

Som vanligt ingen bild på Fjollan. Hon är mest svårfångad. Jag tog en bild som jag trodde skulle bli bra men den var suddig.

Så detta var allt för idag! Avslutningsvis en extra tanke på Neo och Neos matte!//Emelie