Äntligen är vårt piano stämt!! För några år sen...säkert 3-4 år...så såg Stefan en annons i Corren. Piano bortskänkes mot att man hämtade det. Jag har alltid önskat mig ett piano i mitt hem. Jag kan själv inte spela alls, men spelar gärna tillsammans med pianist. Sen vore det ju roligt om någon av sönerna eller båda två vill lära sig spela piano i framtiden. Jag kan inget om pianon men vi åkte till familjen i Linköping som hade detta piano och jag tyckte det klingade fint så vi tog med oss det hem.

Jag har länge tänkt anlita Åke Olsson som är en eminent pianostämmare. Hände att jag träffade honom i musikhögskolan i Stockholms lokaler när jag studerade där....förra århundradet... Han anlitades...kanske anlitas han fortfarande...som pianostämmare till alla musikhögskolans instrument. Han bodde även då här i Motalatrakten men det var ändå honom dom anlitade.

Jag fick även bekräftat att det är ett riktigt fint instrument vi har FÅTT!!! När han stämt färdigt så spelade vi ihop. Jag har spelat ihop med Åke för många år sen här i Motala kyrka men han är egentligen pensionerad nu men vikarierar just nu på sin egen tjänst så vi spelade ihop på begravningen i fredags...därav att jag ÄNTLIGEN fick tummen ur och bestämde tid för stämning av vårt piano. Åke spelar verkligen jätte bra dessutom, så just nu är jag lyrisk. Pianot klingade väldigt fint tyckte jag och Åke kunde berätta att det är ett riktigt fint instrument. Troligen gjort på 1920-talet men knappt spelat på så det är inte slitet det minsta. Däremot så kommer vi flytta pianot till ett annat rum och skaffa fuktmätare och även luftfuktare för att hålla pianot i så bra skick som möjligt. Började genast fantisera om musikalisk salong här hemma...

Även bernerflickorna blev lyriska när Åke var här. Åke har själv en rottweiler, så mina bernerflickor störde honom inte alls trots att Dina kröp upp i knät när Åke spelade och när han fortsatte spela...istället för att gosa med henne...så började hon bli mer och mer närgången och Åke fick en hel del pussar i ansiktet. Skönt med människor som inte bekymrar sig över närgångna kärleksfulla bernerflickor...

Avslutningsvis två bilder på Tyra tagna igår då vi hade sol!

Allt gott!//Emelie

Har varit ovanligt fullt upp i veckan. Har hoppat in som flöjtfröken i Motala två eftermiddagar och spelade på begravning i fredags. Så jag har varit hemifrån en hel del, men hundarna har givetvis fått sitt.

Armbrytnings SM gick av stapeln här i Motala i år. Stefan snidade denna till Vätternbrytarna som är värdar för SM i år.

Igår promenerade jag runt udden vid Torpa sand i Medevi. Vädret var grått som det varit hela veckan så jag struntade i att ta med kameran. Efter promenaden åkte jag till Marie som föder upp whippets under kennelnamnet Mibisan. Lustigt hur man kan ligga och fundera på om det inte vore lite roligt med en whippet här i huset...och en hane blev jag mest förtjust i till på köpet!!! Men det var MÅNGA nono i funderingarna...men nog skulle det vara lite spännande allt.... Har lovat mig själv dyrt och heligt; ALDRIG hane ihop med tikar. Dessutom så har jag ALLTID tänkt berner eller ingen hund alls. Sen tänkte jag på att dom är ju så späda och kan gå sönder så lätt och så fryser dom...men nog var det nåt speciellt med Pigge... Lite bilder från mitt besök om ni är nyfikna! Måste komma tillbaka om några veckor...

Idag så bestämde vi så äntligen att göra nåt ihop med Henriks kärlek Allis med familj. Vi åkte ner till Långsjön här i skogen och Stefan riggade anglar. 3 gäddor fick dom upp! Och nog är hon söt Allis!

Men med en söt mamma så! Fia.

Trevligt hade vi. Grillade korv och drack glögg och åt pepparkakor. Fia med lilla Mumlan i knät och Stefan tittar vad barnen gör ute på isen.

Allis med pappa Joel.

Allis och Rickard

Jag promenerade ner och tog med mig pulkan till Tyra. Planen är ju att vi ska göra Arbetsprovet klass 1 i vår... Jag har lite svårt att komma på en bra träningsmetod. Idag kom jag på att jag ska utesluta godis HELT ur vår träning. Märks att när Tyra dragit duktigt ett tag så stannar hon och förväntar sig en godis. Nej tror faktiskt godis blockerar träningen istället för motiverar i detta fallet. Ska nog försöka vara flitig och konsekvent utesluta godis...

Tyra drog barnen i pulkan på isen

Hej vad det går! Här är det nog pappa Joel som drar pulkan. Allis.

Rickard

Och en och annan bild blev det på busflickorna också!

Dina

  Dina med en frusen mört i munnen

Tyra full fart!

Härlig januarisöndag!!

Allt gott!//Emelie

Idag har solen tittat fram och Henrik ville åka snowracer på den lilla, lilla snön som finns. Och allt går...bara man vill. Här skjutsar Henrik på lillebrorsan Rickard i pulkan.

Henrik

Rickard

Flickorna roar sig som vanligt... Tyra

  Dina

Igår fick jag bekräftat att Dina är duktig och intresserad av att använda nosen. Medans Tyra inte alls har samma intresse av det. Idag fick jag än en gång bekräftat att Dina INTE är intresserad av att hoppa upp på stenar eller stockar för att balansera. Vilket Tyra däremot gärna gör.

Dina var mer intresserad att hitta kryp in UNDER stockarna där hon kröp in långt.

Det är alltid roligt att höra valpköpare beskriva hur deras hundar beter sig. Ibland känner jag igen, ibland inte. Just att hoppa upp på varje liten/stor sten eller balansera på varje stock i skogen brukar jag ofta höra att "mina" hundar gör. Intressant att det inte har att göra med om dom är friröntgade eller ej... Dina (som är den första jag behåller här hemma som INTE gör detta i samma utsträckning som mina andra gjort) är friröntgad medans Dinas kullsyster Milla som har D-höfter är mer eller mindre hopplös...eller hoppfull kanske är ett bättre ord. Milla hoppar upp på ALLT i skogen...högt som lågt och hela tiden. Och tur tycker husse och matte är det att hon inte har några pålagringar fram då framvagnen belastas mycket hårdare överhuvudtaget på hundarna, även om dom inte har dessa (o)vanor.

Tyra

Jag pratade som sagt med Zorros matte igår, Zorro har också D-höfter. Hon beskrev hur Zorro flyger och far i skogen hur länge som helst och hoppar lätt över fallna träd. Deras andra hund väljer att krypa under...

Jag har även en ur C-kullen där matte alltid beskriver hur rörlig deras hund är trots sin storlek (även om hon är en tik av nättare bernermodell, men ändock berner). När hon var 3 år så röntgade dom henne (äntligen)...D-höfter...hon är fortfarande lika smidig enligt matte, nu är hunden 6 ½ år gammal...

Sen finns det dom som röntgas med D-höfter som får så ont så dom måste ta bort dom unga. Peppar, peppar ta i trä så har jag inte varit med om det i min uppfödning. Men hur kan samma bokstav skilja sig så mycket rent hälsomässigt i verkligheten???? I statistiken skiljs det ju inte åt...

Just för att jag har lite svagt på höfterna i min uppfödning så brukar jag vara noga med att hitta en hane som har starkt på detta.

Samtidigt så har inte mina hundars svaga höfter varit ett problem hälsomässigt i verkligheten. Men för att det inte ska bli det måste jag givetvis vara noga med detta när jag kombinerar. På armbågarna har jag starkare vilket jag är tacksam för, då det är större risk för hälsomässiga konsekvenser med grövre fel på armbågarna.

Därför tycker nog jag att vi borde ta hänsyn till indexet även på armbågarna...vi får se vad avelsrådet kommer fram till??

Allt gott!//Emelie

Såg igår på skk:s hunddata att Fina Rossinas Great Zorros röntgenresultat kommit in. Fri fram men D-höfter...suck.

Jag har pratat med Zorros matte idag och jag fick än en gång bekräftat hur han flyger och far i skogen till synes outtröttlig. Inte utan att man blir fundersam. Det är inte första gången en rörlig hund som aldrig visat tillstymmelse till besvär utan tvärtom är ovanligt aktiv och rörlig har D-höfter. Veterinären hade tom sagt hur välmusklad han var. Det var väl inte den mest rutinerade röntgenpersonalen förstod jag på matte...dessutom var Zorro rejält sederad, han drog låååånga timmerstockar på röntgenbordet. Men matte ska ringa mig när hon fått beskedet hemskickat så vi får se alla detaljer. Om det var D på båda sidor, om där är några pålagringar, vem som har läst av...

Nu är det bara en kvar i kullen som inte är röntgad...tid är bokad...håll gärna någon tumme eller två! Även han är en räserberner som aldrig visat tillstymmelse till besvär...men man kan aldrig vara säker! Det är det enda som är säkert. Huvudsaken är alltid hur hunden mår...men klart D-höfter skapar oro!

Idag har flickorna och jag varit på Omberg på aktivitetsdag! Lotta och Lisa Fracke hade ordnat aktivitetsdag igen. Idag var det sökövningar som gällde. Då jag tydligt fattat vem som har intresse för detta så fick bara Dina göra dessa övningar.

Tyra fick snällt sitta bunden vid ett träd. (Lotta Fracke fotograf)

Matte med sin älskade mobil... (Lotta igen...)

Först var det personsök. Lotta sprang in i skogen och Dina nosade snart upp henne. Nästa övning var sökrutan. Då ligger ett antal föremål på ett område. Dina nosade snabbt rätt på grejerna, men att komma till matte med grejen var inte Dinas grej. Kul att leta fram grejer men den apporterande biten får vi träna in.

Lotta har tagit bilderna

Där är nåt!

  Hittat!

Bra Dina ropar jag! Dina släpper direkt och kommer...

Jag visar på grejen och vill att hon tar med den. 

Dina tar med den och bär den så länge vi går...  

Har klickat in Dina nu och gjort lite övningar där jag stått passiv och Dina har själv fått hitta på vad hon ska göra, jag klickar när hon gör nåt. Hon började med att hämta massa saker här inne...vilket vi har härjat som sjutton på Dina för och det gav inget klick heller...kanske därför hon inte apporterar föremål när man sen vill...hmmm... Hon bjöd på en hel del kul grejer. Hon smackade i backen fort som sjutton, jag som knappt fått henne att ligga trots ganska flitigt tränande och absolut inte så fort. Vill ha det så...smack i backen ska det vara! Hon balanserade även på bakbenen utan att ta stöd mot mig. Ja påhittighet är inte och har aldrig varit Dinas svaghet. Nu återstår bara att matte fortsätter träningen...det största problemet...

Sista övningen idag på aktivitetsdagen var godissök. Lotta och Lisa hade lagt ut korvbitar förpackade i toarullar i skogen. Jag släppte både Tyra och Dina på den här övningen...Dina hittade tre rullar inom kort. Tyra ingen!! Roligt att se hur olika dom är! Jag har märkt sen Dina var liten valp att hon nosat och varit intresserad att undersöka saker med näsan, betydligt mer än mina tidigare hundar...inte alltid av godo i tävlingsammanhang dock...men men, hon är duktig! Då Dina slukade hela toarullen med korv och allt, så tyckte jag det räckte med tre stycken....

Efter övningarna så gick Lotta och jag upp på Ombergs topp. Misstänker att den svarta pricken är Dina...Lotta är fotograf.

Lotta på väg upp med sina bernergossar Gazton och Imexx.

Äntligen kom vi upp på toppen! Vi har varit på väg dit förr, men vi har aldrig lyckats komma dit. Ja Lotta har varit där många gånger. Undrar just hur många sådana här bilder hon har egentligen...

Gazton och Imexx på toppen.

Ni ser hur vädret var...

Gazton har precis fyllt veteran...alltså 8 år.

En tjusig ståbild skulle vi förstås ta på jubilaren...men vädret och min kamera vars batteri höll på att ta slut var inte de bästa förutsättningarna. Men dessa bilder fick jag till.

Calmaritens Gazton 8 år.

Några till på Gazton jag tagit med Lottas kamera.

Mina flickor rejsade mest runt, försökte inte ens få till någon poseringsbild på dom.

Lotta fotograf:

Tyra halkar farligt nära kanten...

Förutom vädret och batteriet som var slut så frös jag rejält om fingrarna. Men här en bild på Dina med Tyra i bakgrunden.

Nu har flickorna ätit och vilar skönt efter en aktiv dag på Omberg! Tack än en gång Lisa och Lotta! Alltid lika trevligt!

Allt gott!//Emelie

Tyra har haft lite hosta igen. Tidigt i höstas hade hon en släng av kennelhosta...även Dina hade lite fast jag knappt märkte det på henne.

Men så i julas tyckte jag Tyra började kräk-hosta till lite väl ofta för att det bara skulle vara tillfälligt. Denna gång hade inte Dina någonting... Tyra var helt pigg och åt med frisk aptit för övrigt.

Två av mina hundar har dött i bernerns vanligaste cancerform-malign histiocytos och Bimbo var bara 5 år gammal. Båda hade bla hosta som symtom. Bimbo väldigt lindrigt men hon blev även succesivt väldigt påverkad i sitt allmänstillstånd. Rädslan för att Tyra ska vara allvarligt sjuk är svår att hålla ifrån sig...

Men jag märkte även att hon inte direkt var dålig i magen men hon bajsade lite väl ofta på promenaderna och de sista bajsningarna kom det bara lite lite eller inget alls. Kanske var Tyras som illamåendehostningar pga lite väl mycket inälvsparasiter?

Körde iallafall en homeopatisk avmaskning utan resultat...misstänkte att Tyra behövde starkare grejer. Stämde först av med Irmeli som är djurhomeopat och hon trodde som jag att Tyras hosta berodde på mask i magen och hon tyckte att jag skulle avmaska med Drontal vilket jag gjorde. Märkte i bajset som kom dan efter att hon hade haft en hel del mask i magen... . Ca 8 timmar efter att jag givit henne Drontal hade hon en hel del hostningar och kräktes lite...precis som Dina betedde sig av maskmedlet jag gav när jag misstänkte giardiaparasit på henne, fast Dinas reaktion var mycket starkare. I vilket fall så var det inte så farligt på Tyra, men jag tror att hon hade lite väl mycket mask i magen och att hon reagerade när maskmedlet verkade som mest. Sen har hostan varit puts väck så glad blir jag för det!

Igår eftermiddag fick Henrik ont i örat . Ytterörat (eller öronlappen som jag sa till sjuksköterskan på sjukvårdsupplysningen  ) var också lite rött. Henrik fick tid till läkare redan igår kväll då förra gången han hade ont i örat så värkte det hål på hans trumhinna. Jag gav Henrik homeopatmedlet Arnica direkt när han sa att han hade ont. Jag har det medlet hemma sedan Doris. Det är ett akutmedel som är antiinflammatoriskt och smärtstillande. Doktorn tittade i Henriks öra och konstaterade att han skulle ha penicillin då det var lite rött ända ner till trumhinnan. Henrik fick sin första dos penicillin på kvällen när vi kom hem igen och redan då hade rodnaden dämpats och Henrik hade inte alls ont. För att han inte hade ont så fick han bara lite mer Arnica inför natten och inget annan värkmedicin. Det vände direkt och han har sovit lugnt och inte klagat på att ha ont alls sen dess!

Några bilder från idag...lite väl molnigt och mörkt för skärpa men...dessutom ville inte modellerna stå still så ofta...

Dina har en berner uppe i slänten som hon gömmer och flyttar och styr med...(för känsliga läsare så är det ett gosedjur...ingen död, djupfryst valp)

Mamma får inte se vart jag gömmer den här...

Dina fäller mer och mer för var dag...nu har hon fällt ur sin sadel vilket inte förstärker hennes rygglinje direkt...

Tyra

Nu är bernern gömd och Dina kommer ner i full fart!

Lite posering för fotografering tyckte matte vore trevligt...men Dina har såååå mycket att styra med. Hon kryper in i en av bodarna och hittar den här...

Lek och söndersmulning av boll...kul kul...

När vi kom in fick Henrik lite blodpudding till lunch. Han lämnade lite...Dina och jag började om vår inklickning då jag genom att chatta med Cinzia som är en duktig tjej på hundträning (bland annat) upptäckte att jag gjort fel! Klickade in Rossina för sisådär 12-13 år sen så jag hade glömt en liten men ack så viktig detalj. Nu ska vi köra två gånger till, sen är Dina inklickad och jag ska börja träna med henne. Har även fått instruktion hur jag ska börja den träningen  ! Klicker är bra...men man måste ju använda den rätt i träningen 

Allt gott!//Emelie

Ja kära barn har många namn...mina kära bernerflickor kallas ofta knäppgökar eller galenpannor eller tokdårar eller...

Ni fattar temat på smeknamnen!? Nu börjar flickorna komma ur den hormonella fasen då dom tror att dom har en valpkull. Tyras favoritvalp är fortfarande en Blixten Mc Queen-bil som säger "I eat loosers for breakfast", man förstår verkligen att moderskänslorna flödar...eller kanske inte???

När dom går in i denna fasen...eller om man så vill, ur den andra fasen, så brukar jag beskriva det som att en liten propeller växer ur ryggen på dom och dom har en tendens att flyga och fara överallt. Hastigheten kommer nu att öka ända fram till löp....om sisådär 2-3 månader...sedan lugnar dom sig igen och hormoncykeln börjar om.

Tyra och Dina har tagit upp en (o)vana som deras anmödrar Rossina med dotter Fjollan hade. Rossina är alltså mormor till Tyra och Fjollan är Tyras mamma. Den (o)vanan går ut på att dom tittar snabbt på varandra och så ger någon signalen och sååååå....iväg så fort dom bara kan med världens ryck...matte lyckas ibland, men allt för ofta så lyckas jag inte hålla kvar dom i kopplen, och dom rejsar iväg som om det brann i rumpan på dom...

Ja kära, kära älskade knäppgökar. Dessa ryck kommer alltid på vissa ställen och kan även komma när lusten faller in...och det behöver inte vara nåt som drar igång dom annat än deras tanke att detta är ju himla kul... Och just för att jag inte alltid lyckas hålla kvar dom och inte heller alltid blir arg, utan faktiskt inte kan låta bli att tycka att dom är lite charmiga med sina idéer, så känner ju dom detta och dom fortsätter... Men ibland blir jag heligt förbannad, då dessa fasoner kan få farliga konsekvenser för dom...vid en trafikerad väg tex. Och då kan ("konsekventa") matte få ett utbrott och skälla ut dom efter noter. Ja...så bra uppfostrare är jag...

Idag gjorde flickorna...som vanligt...rycket precis innan vi går ner mot Dalhem för att fortsätta in i skogen. Jag lyckades att hålla emot första....andra....tredje....men så gjorde dom ett djä.....a ryck och tokrejsade ner för backen. Då hade vi även lämnat bilvägen precis.

Dina tar tag i Tyras koppel. Kom nu mamma så går vi.

Sen fortsatte vi in i skogen.

Dina

Tyra

Isen är himla kul att gå på tycker båda flickorna. Dinas rumpa.

Dina triggar bus med mamma...men mamma Tyra tycker det är lika kul, fast Dina är ettrig som en jag vet inte vad...har nog tänkt att Dina och jag har lite lika temperament...lika ettriga...

Kul att gå på is som sagt...

Milda goda Tyra

Även Dina kan sitta still och se snäll ut...

Allt gott!//Emelie

Sedan HD/ED-indexet kom in på skk:s avelsdata så har diskussionerna gått heta. Och jag har också funderat "en del". Det framgick ganska snart att skulle man följa indexets rekommendation...kombinera så att ledindexet blev över 100 både på armbågar och höfter så begränsas våra möjligheter att hitta kombinationer drastiskt. Speciellt som vi har VÄLDIGT mycket att ta hänsyn till.

Det är ingen hemlighet att bernern är en av våra sjukaste raser där cancer är vårt allra största problem, speciellt som det allt för ofta drabbar allt för unga individer. Men vi har fler sjukdomar...lederna kommer väl på plats fem, det finns alltså ett antal sjukdomar som är vanligare att våra berner drabbas och dör av.

Visst vill vi förbättra ledhälsan....men det känns sååååå riskabelt att begränsa urvalet av avelsdjur så drastiskt för detta ändamål. Individer med andra styrkor hälsomässigt riskeras att försvinna ur rasen helt...

Detta är vi uppfödare och vårt avelsråd väl medvetna om. Vi har fått ett reviderat förslag på våra avelsetiska regler som bla är anpassat till indexet. Samtidigt så känns det ärligt talat lite märkligt att inte använda indexet alls när det gäller armbågarna. Förslaget just nu är att vi fortsätter som vi gjort, använder bara fria armbågar. Men när det gäller höfter så ska vi sträva emot att hålla indexet över 100. Det är inget vi måste men bör. Hälsomässigt så har kraftiga armbågsbelastningar större konsekvenser än kraftiga höftledsbelastningar har.

Hur jag än funderar så faller mina tankar tillbaka på att vi borde hitta ett hälsoprogram NU som riktar sig mer till hela bernerns hälsa. Indexet som form gillar jag. Man använder en speciell uträkningsteknik där man räknar in flera faktorer...när det gäller ED/HD-indexet har man bla räknat in ledhälsan runt individerna, sederingspreparat, ålder vid röntgen...man får en tydlig helhetsbild. Och ju fler avkommor en individ får ju säkrare avelsindex får hunden, då man verkligen ser vad just den individen ger. Är ni intresserade av att läsa mer om detta så finns all information ni behöver på Svenska Sennenhundklubbens hemsida, informationen finns under Avelsrådsinformation.

Jag funderar i banor som att man skulle räkna ihop ett åldersindex. Det innebär att vi behöver heltäckande information om hur länge våra berner lever och vad dom dör av, vilket inte borde vara helt omöjligt att samla in då vi är en engagerad klubb i våra hälsoproblem. Vi har ett Hälsoregister på Sennenhundklubbens hemsida där vi kan lägga in våra hundar. Dom behöver inte vara döda...utan det går bra att skriva in sin hund där direkt. Det som är viktigt är att hela tiden uppdatera med information som kan vara viktig ur avelsynpunkt. Om hunden kastreras, om den har problem med nåt...mentalt, klåda, ont i leder...

I det senaste protokollet skriver avelsrådet om en blodbank för berner för forskning om bernerns sjukdomar. Det låter onekligen väldigt intressant! Men vi behöver ett verktyg NU! Först ska det samlas in blod och även pengar kan jag tro och sedan forskas och sedan...ja det tar ju lite tid, men absolut för framtiden!

Ikväll har vi avelsmöte här i Östergötland. Tyvärr hade jag fallit bort ur maillistan så jag fick ingen kallelse till detta möte. Det var tack vare att Susanne (som blivit kallad) frågade mig i fredags när jag var där om jag skulle gå, som jag fick veta att vi hade möte ikväll, måndag. Pga att det blev för kort varsel för mig så kan jag inte gå då Stefan har en tid inbokad ikväll som han inte kan boka om så nära inpå. Jag måste vara hemma med barnen...vi har inte så lätt att få tag i barnvakt här ute i skogen.

Jag har iallafall formulerat mina tankar och frågor kring detta och mailat Berndt Klingeborn som är ordförande i vårt avelsråd. Mailade även vår region Östergötlands avelsansvariga Lotta och Lilian på Edets kennel som jag har fått bra kontakt med sedan jag parade Fjollan med Edets Clapton och min E-kull blev till. Lilian har lång erfarenhet av att föda upp berner och ställer alltid upp när man behöver rådfråga om saker! En bra mentor.

Känns som vi måste ändra fokus lite när vi hittar lämpliga kombinationer. Det vi har konkreta mätinstrument för just nu och som vi har utformat våra avelsetiska regler kring är just ledhälsa och utställningsmeriter. Mentalbeskrivning är såpass svårt att få till så det finns inget krav på det.

Fick några bilder som Susanne tog i fredags. Dina gillar pinnar.

Tyra

Här en bild jag tog i fredags på Dina som tappar sin fina päls mer och mer...men den kommer ju tillbaka.

Allt gott!//Emelie

Idag styrde jag bilen till Norrköping. Vädret var strålande vackert...idag skulle det bli många vackra bernerbilder....men när Susanne med Quila och Ronja och jag med Tyra och Dina började vår promenad drog molnen ihop sig. Vi hade lika trevligt ändå, men det blev inte det där önskade gyllene solljuset som våra vackra bernerdamer gör sig så bra i... Fikapaus halvvägs med lussebulle och kaffe. Några extra svängar fram och tillbaka....idag tappade jag kopplen...men dom hittades och flickorna klagade inte över att få springa några vändor till i skogen.

Några bilder blev det ändå... Dina med Tyra tv och galen Ronja till höger.

Dina igen...

Quila

När vi kom hem så började det hagla....syns lite "mjäll" på flickorna när den obligatoriska gruppbilden skulle tas...

...men var det inte fyra flickor...???

Det där med gruppbilder kan ni hålla på med...jag har fullt upp att kolla vad som finns...högt som lågt...

Dina

Är visst lite för kort i rocken...

Jaha vi fick gå tillbaka en sväng...jag hade ju tappat kopplen...kanske vid godisträdet? Ronja.

Nej men snart efter hittade vi kopplen på stigen...suck...är det åldern månntro???

När vi kom hem så blev det kafferast igen...inomhus denna gång...och tur var väl det för helt plötsligt så haglade/snöade det på tvären!! Trodde ett tag att jag skulle få kampera i Norrköping över natten....men snart nog så lyste solen igen....är vi i april redan eller???

Hemkommen så bar det snart iväg på julgransplundring här i Godegård! En höjdarkväll tyckte Henrik

och Rickard

Allt gott!//Emelie