Hur har det nu gått? Ja, inte som jag hoppats men ett halmstrå av hopp finns dock.

Värdet som veterinären meddelade var högt, 44. Doris hade alltså släppt ägg och var i höglöp när vi var där och tog provet i måndags. Men chansen fanns att hon släppt äggen tidigare på dagen och att hon fortfarande hade mottagliga ägg, värdet stiger väldigt snabbt när äggen väl är släppta. När jag fick detta besked så kastade jag mig in i bilen med Doris och även Rickard fick hänga med och styrde kosan till Barolo.

När vi kom dit så började parningsförsöken direkt och Doris stod så fint. Ganska snart var Barolo inne och de karakteristiska trampningarna började. Hanen trampar när han är rätt och börjar svälla. Men då tyckte fjantmajan Doris att det blev lite läskigt, pep och hoppade undan så att Barolo gled ur. Han var där en gång till och denna gång fick han stanna lite längre men Doris hoppade undan även denna gång. Sen tyckte visst Doris att det var färdigt för nu fräste hon ifrån och Barolo fick inte stiga upp alls. Vi tog paus, försökte igen, Doris var fortfarande lika tvär. Barolo uppvaktade så fint men Doris uppförde sig som en äkta bitch.

Paus igen och jag började packa in vagnen i bilen för hemfärd. Då stod Doris helt plötsligt igen och Barolo var inne några gånger men Doris pep och hoppade undan men ville försöka igen direkt. Barolo var så duktig men detta är jobbigt för hanen. Vi tog en liten paus men sen blev det inget mer. Det regnade hela tiden och det tilltog och timmen blev sen. Vi åkte hem.

När hanen trampar så släpper han ur sig spermier men oftast behövs hägningen för att det ska bli valpar. Det som ändå gör att jag har lite hopp är att parningsförsöken med trampningarna var så sent i löpet och äggen troligtvis var mogna. Vi får se??

Alla dessa turer har gjort att jag verkligen fått tillfälle att lära känna Barolo. Han är verkligen jätte go på alla vis. Man är liksom lite låg nu... Jag har även fått tillfälle att lära känna Barolos trevliga familj. Och dom bor så vackert. Vi har haft en lyckad vistelse ändå!

Får och hästar bor hos Barolo. Och naturen är så vacker så här års.

Henrik tyckte att det var kul med djuren.

Barolos matte Eva, här med Doris.

Henrik. 

Rickard.

Henrik mekar lite.

Vi var inne i Västervik och hälsade på Evas trevliga väninna Ingrid.

 

Henrik är uppvuxen med hundar, det har präglat hans sätt lite...

 

Han pussas på hundars vis.

 

Barolo är en kille med massor med fart!

Åååååh vad jag hoppas...

Allt gott!//Emelie

 

Sandra

3 juni 2009 13:03

Så fina bilder! Ja då håller vi tummarn för det "lilla" men det är ju hennes första parning så man kan ju tänka att hon tycker att det är lite konstigt.. Ha det så bra!
Kramar

http://lanquist.bloggagratis.se

 

Rosie & Harry

3 juni 2009 18:23

Helt underbara bilder:)
Och även jag håller tummen för det lilla.
Ha det så gott, kjamen

http://bearclaw.bloggagratis.se

 

Marianne

3 juni 2009 20:25

Men vilken otur att hon steg så snabbt, man vill ju helst ha någon dag innan man drar iväg. En hängning hade ju varit bra,men vi får hålla tummarna för att det ska bli valpar ändå.
Härliga foton på både barn och djur. Lycka till.
kram

http://www.ekoxenskennel.se

 

Sanna

4 juni 2009 08:41

Vi håller alla tummar och tassar för att Doris och Barolo fick till det och att det snart härjar ett härligt gäng valpar i Ilarstorp!
Kram.

http://www.bernerbloggen.blogspot.com

 

Lena

4 juni 2009 09:19

HOPPAS HOPPAS HOPPAS !!!!

KRAM LENA !!!

http://www.heimarkenskennel.se

 

Linda & Nova

4 juni 2009 20:42

Oooooj...hoppas verkligen på valpar!!! Ibland händer det ju att det räcker med en liten "påhälsning" :)

Lycka till!!!
Kramar

http://runezzazanovaadelle.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...