Hulda och Hero växer. Jag väger dom som hastigast men dom ligger inte direkt stilla i vågskålen (som redan måste bytas till storlek större...) Siffrorna på vågen flaxar en del och jag vill bara se att dom ökar tillfredsställande i vikt. Och det gör dom. Det märks redan att Hero ökar mer men Hulda hänger på. Dom vägde lika vid födseln. Hulda var och är kortare i kroppen men bredare men snart tror jag Hero växer om Hulda på alla ledder. Jag tror och hoppas att jag får en maskulin, stilig hanhund och en feminin tik. Jag tror Hero har fått mycket av sin vackre fars huvudform och i kombination med de vackra färgerna med mörk, fin tanfärg och även så tror jag att de båda får riktigt mörka ögon som far sin. Huldas kroppsproportioner, kompakt och med rejäl bröstkorg tilltalar mig.

Det är allt lite lyx med två också. Och idag tänkte jag på hur otroligt tacksam jag är för dessa två. Tänk det värsta senariot, att ingen hade klarat sig! Det hade varit tufft för Dina. Och nu blev det två som har varandra och en av var kön   Ska bli så spännande att följa dessa två som jag tror så mycket på!

Det är svårt att få Dina att lämna sina två    ens för att resa sig och dricka vatten. Jag får dra henne ur valplådan för att hon ska gå ut. Jag ger henne mat genom att hålla fram skålen när hon är hos sina valpar, annars har hon ingen matro. Mina tikar brukar inte äta så mycket de första dagarna efter valpning och jag har hela tiden torrfoder stående framme. Men jag har faktiskt matat Dina med lite färskfoder som hon gärna äter...när jag matar...men om hon bara reser sig så har hon fri tillgång till torrfoder. Jag vill inte styra ätandet för mycket heller, då hon faktiskt inte får producera för mycket mjölk...jag läser henne och försöker följa det jag tror Dina vill och vad som är bäst för henne.

I morse när vi var ute för en kort rastning så skulle jag ha haft med kameran. Dina är så pigg och fräsch!! Hon ställde upp sig så fint i solen med svansen i topp (hon hade gjort ifrån sig och ville in till sina små...) Min starka duktiga Dina, mycket lik sin mormor Fjollan i det.

Jag är inte intresserad av att driva någon debatt angående klippning av bakbenssporrar eller ej. Enligt rasstandarden så ska vi klippa bakbenssporrarna när sådana finns på våra berner. Vissa föds utan, men vissa kan som Hulda och Hero födas med dubbla. Den ena är som en femte tå på vardera baktassen. Jag har för att jag trott att det varit det bästa pga skaderisk alltid klippt bakbenssporrarna på alla mina kullar tidigare.

Men debatten finns bland flera uppfödare och vissa veterinärer vill inte göra detta ingrepp. Dom ska klippas inom de tre första dygnen. Det är INTE diskvalifiserande på utställning att ställa din berner med bakbenssporra kvar.

I vilket fall så har jag efter diskussioner både med uppfödare OCH "min" veterinär som fö gör detta ingrepp och inte är motståndare på något vis, diskuterat och jag har vägt för och emot och vad jag förstår så är inte skaderisken så överhängande stor så att det väger upp att göra detta ingrepp som inte minst är väldigt plågsamt och stressande för tiken enligt min erfarenhet.

Detta är alltså MITT övervägda beslut som jag vill förklara och delge i MIN blogg. Jag lägger ingen värdering i att andra uppfödare väljer annorlunda, jag har tidigare valt annorlunda för att jag har trott att jag varit tvungen till detta av olika anledningar, men jag vet idag att det är helt frivilligt och jag anser detta vara det bästa med hänsyn till tik och valpar. Och för mig känns det rätt och viktig att få uttrycka mina tankar angående min avel här i min blogg.

Inga bilder idag. Men vi hörs igen!

Allt gott!//Emelie

 

Marie Carlsvärd

5 maj 2013 13:21

Sitta bredvid valplådan nu och njuta är väl jättehärligt kan jag tänk mig. Dom är verkligen söta <3.

Emelie - som valpköpare och vän kan jag vittna om att du ALLTID sätter dina (inkl valpar du sålt) hundars bästa främst!!!

Önskar en finfin söndag <3.
/MARIE

 

Ylva Brodin

5 maj 2013 16:40

Ja, Dinas valpar var stora vid födseln. Tillys vägde mellan 450 och 650, de flesta kring 500 gram. Håller helt med dig i ditt resonemang kring sporrarna. Var och en måste få göra som de själva känner. Men det verkar vara en het potatis för vissa....och många gånger görs det väl av "gammal vana". Ha det så bra i valplådan! /Ylva

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...