Hulda och Hero växer så det knakar. Dom har mjölkbaren helt för sig själva. Idag 6 dygn gamla så har dom fördubblat sin födelsevikt och lite till... I morse utbrast Rickard "Mamma, mamma, du måste väga Hulda! Hon är så tjock!!".

Hulda 6 dygn

Och faktum är att Hulda väger några gram mer än Hero, trots att hon är kortare i ryggen.

Hero

Dom kryper mer och mer också...dom försöker resa sig på sina ben...men tyngdlagen talar emot dom! Men snart blir det nog en himla fart, dom verkar vara den pigga typen båda två.

Marianne som hjälpte mig under valpningen var här och hälsade på idag för att se hur dom utvecklats...och det hade dom. Jag bad Marianne att hålla valparna för en liten fotografering.

På dan idag åkte jag och Tyra och hälsade på kusin Signe och fastrarna Emelie och Lisbet som är i Medevi denna helg. Vi promenerade nere vid Vättern och fikade hembakat och kaffe efteråt.

Faster Lisbet, faster Emelie och kusin Signe

Tyra badade lite

Det ska visst byggas ute på Boön!

Ha en skön Kristi Himmelfärdshelg  

//Emelie

Det blir tvära kast i bloggen idag...precis som i livet...

Bernern är en sjukdomsdrabbad ras, framförallt av cancer...allt för många av våra berner dör i förtid. Jag vill ju tro att vi med öppenhet och med hjälp av Svenska Sennenhundklubbens Hälsoregister, kommer att föda upp friskare berner i framtiden.

Även denna gång så fick jag dödsbeskedet att en berner av min uppfödning dött för tidigt i cancer dagen efter... Blodprov och biopsi för att analysera vilken cancerform är försent att ta... Men jag fortsätter att tjata på...

Jag har full förståelse att tankar på blodprov och biopsier till SShK:s Tumörprojekt och Hälsoregister och rasens allmänna hälsa inte är det första en "vanlig" valpköpare tänker på när han/hon får besked om att deras kära hund är dödligt sjuk i cancer. Även denna gång kom det dessutom som en plötslig chock för ägarna, då dom trodde att det var frågan om en livmoderinflammation och att Fina skulle kunna opereras och bli frisk igen. Men för att det ska kunna forskas på Bernerns största hälsoproblem, cancern, så måste det komma in blodprov och biopsier från drabbade hundar till Tumörprojektet, exakt hur ni går tillväga går att läsa på SShK:s hemsida... Och för att vi uppfödare ska kunna få bättre kännedom om vad som finns bakåt när vi väljer kombinationer så behöver vi resultatet av forskningen liksom en tydlig veterinärstyrkt kartäggning i Hälsoregistret.

Så till livets goda... Mys i valplådan   Rickard har varit hemma idag och har tillbringat mycket tid i valplådan hos Dina, Hulda och Hero...

Gosigt...

Rickard och Hero

Rickard och Hulda

Stolt mamma Dina...

...som tar väl hand om sina två  

Hulda tvättas

Hero

Hulda

Tryggt hos mamma

Allt gott!//Emelie

Jag fick mitt i allt med valpningen av Dina ett samtal från Finas matte. Fina hade fått en snabbväxande tumör i ändtarmen. Symtomen var precis som livmoderinflammation men det visade sig bero på en elak och snabbväxande tumör i ändtarmen och inget fanns att göra. Fina fick somna för gott inte ens 6 år gammal. Alltid lika tungt...

Familjen har även Molly, Fina Rossinas Curriåsa. Tyvärr såg det inte så ljust ut för Molly heller som de senaste veckorna har fått problem med hälta i ena bakbenet som förvärrats kraftigt. Molly är röntgad med A-höfter som ung (hon fyller förhoppningsvis 8 år i augusti) men veterinären misstänkte ändå artros. Men ägarna ska undersöka Molly närmare hos en annan veterinär, då jag tyckte att man kanske åtminstone borde röntga Molly innan man ställer en diagnos...

Jag tänker på er  

//Emelie

Hulda och Hero växer. Jag väger dom som hastigast men dom ligger inte direkt stilla i vågskålen (som redan måste bytas till storlek större...) Siffrorna på vågen flaxar en del och jag vill bara se att dom ökar tillfredsställande i vikt. Och det gör dom. Det märks redan att Hero ökar mer men Hulda hänger på. Dom vägde lika vid födseln. Hulda var och är kortare i kroppen men bredare men snart tror jag Hero växer om Hulda på alla ledder. Jag tror och hoppas att jag får en maskulin, stilig hanhund och en feminin tik. Jag tror Hero har fått mycket av sin vackre fars huvudform och i kombination med de vackra färgerna med mörk, fin tanfärg och även så tror jag att de båda får riktigt mörka ögon som far sin. Huldas kroppsproportioner, kompakt och med rejäl bröstkorg tilltalar mig.

Det är allt lite lyx med två också. Och idag tänkte jag på hur otroligt tacksam jag är för dessa två. Tänk det värsta senariot, att ingen hade klarat sig! Det hade varit tufft för Dina. Och nu blev det två som har varandra och en av var kön   Ska bli så spännande att följa dessa två som jag tror så mycket på!

Det är svårt att få Dina att lämna sina två    ens för att resa sig och dricka vatten. Jag får dra henne ur valplådan för att hon ska gå ut. Jag ger henne mat genom att hålla fram skålen när hon är hos sina valpar, annars har hon ingen matro. Mina tikar brukar inte äta så mycket de första dagarna efter valpning och jag har hela tiden torrfoder stående framme. Men jag har faktiskt matat Dina med lite färskfoder som hon gärna äter...när jag matar...men om hon bara reser sig så har hon fri tillgång till torrfoder. Jag vill inte styra ätandet för mycket heller, då hon faktiskt inte får producera för mycket mjölk...jag läser henne och försöker följa det jag tror Dina vill och vad som är bäst för henne.

I morse när vi var ute för en kort rastning så skulle jag ha haft med kameran. Dina är så pigg och fräsch!! Hon ställde upp sig så fint i solen med svansen i topp (hon hade gjort ifrån sig och ville in till sina små...) Min starka duktiga Dina, mycket lik sin mormor Fjollan i det.

Jag är inte intresserad av att driva någon debatt angående klippning av bakbenssporrar eller ej. Enligt rasstandarden så ska vi klippa bakbenssporrarna när sådana finns på våra berner. Vissa föds utan, men vissa kan som Hulda och Hero födas med dubbla. Den ena är som en femte tå på vardera baktassen. Jag har för att jag trott att det varit det bästa pga skaderisk alltid klippt bakbenssporrarna på alla mina kullar tidigare.

Men debatten finns bland flera uppfödare och vissa veterinärer vill inte göra detta ingrepp. Dom ska klippas inom de tre första dygnen. Det är INTE diskvalifiserande på utställning att ställa din berner med bakbenssporra kvar.

I vilket fall så har jag efter diskussioner både med uppfödare OCH "min" veterinär som fö gör detta ingrepp och inte är motståndare på något vis, diskuterat och jag har vägt för och emot och vad jag förstår så är inte skaderisken så överhängande stor så att det väger upp att göra detta ingrepp som inte minst är väldigt plågsamt och stressande för tiken enligt min erfarenhet.

Detta är alltså MITT övervägda beslut som jag vill förklara och delge i MIN blogg. Jag lägger ingen värdering i att andra uppfödare väljer annorlunda, jag har tidigare valt annorlunda för att jag har trott att jag varit tvungen till detta av olika anledningar, men jag vet idag att det är helt frivilligt och jag anser detta vara det bästa med hänsyn till tik och valpar. Och för mig känns det rätt och viktig att få uttrycka mina tankar angående min avel här i min blogg.

Inga bilder idag. Men vi hörs igen!

Allt gott!//Emelie

Tack för alla lyckönskningar!! Blir alltid lika glad i hjärtat över alla er kära vänner som tänker på oss och bryr er om!  

Nu har jag fått vila och smälta de senaste dagarna.

Dina gick ner i temp och började det utdragna öppningsskedet på onsdag kväll vid 20-tiden. Marianne, en kompis i Motala som har bernertiken Donna, kom hit på kvällen. Hon hoppas på valpar på sin Donna och ville vara med om en valpning. Och tacksam är jag, då det oftast behövs hjälp och Stefan behöver ta hand om allt annat, barn och Tyra mm.

Öppningsskedet kan ta upp till 36 timmar. Men när 36 timmar hade gått och Dina fortfarande hade för svaga värkar så ringde jag "min" veterinär. Som tur var var detta 8 på fredag morgon så vi hade en hel vardag framför oss!! Dina mådde hela tiden bra och även om hon givetvis hade det jobbigt så kände jag ingen oro att något verkade fel med henne. Jag ringde veterinären igen vid 11-tiden. Jag märkte hela tiden framsteg, värkarna blev kraftigare och mer frekventa men det tog ju sådan tid! Eftersom att Dina mådde bra och det hela tiden gick framåt så bedömde vi att det bästa för Dina var att få vara hemma. Till sist såg jag bakbenen på första valpen. Jag såg på fostervattnet i påsen (som var hel) att valpen troligen var död  Jag ringde upp min veterinär och med honom på tråden så fick jag hjälpa valpen ut. Den var både ovanligt stor mot vad jag var van vid och som jag misstänkte död. Men den var fullgången och fin. Det dröjde bara en halvtimme till Dina började krysta igen och nästa valps bakben syntes. Jag höll försiktigt i baktassarna och ju mer som kom ut av valpen så höll jag om den och hjälpte den försiktigt ut i samband med Dinas krystningar. Denna valp var i högsta grad levande  . Det visade sig vara en förbannad tik på 616 gram som genast döptes till Hulda. Min typ av temperament på henne!

Fina Rossinas Hulda af Sierra

Det tog nu lite längre tid innan det var dags för Dina att krysta igen. 15.20 så var det dags för Fina Rossinas Hero att komma till världen. Han var också pigg redan från start och vägde även han 616 gram.

Fina Rossinas Hero af Sierra

Jag har aldrig fått valpar som vägt så mycket vid födseln. Jag har heller aldrig haft så få som 4 i magen på någon tik förut. Men vad jag förstod på Leena, Arttus uppfödare, så fick Arttus mamma stora valpar och att det finns lite i hennes linjer. I Arttus kull var dom mer normalstora (ca 500 gram) men då var dom 10 stycken. Egentligen så är det inte så önskvärt med för hög födslovikt på valpar då det givetvis blir jobbigare för tiken.

Det gick en stund och sedan började Dina att krysta igen. Denna gång så kämpade hon mer innan jag såg något komma, jag ringde min veterinär igen. Det visade sig att hennes fjärde valp också var död. Den vägde 618 gram, en stor och jätte fin hane. Hans påse var också hel och vattnet var fint så jag tror tyvärr att han dött ganska sent. Det blev väl för lång och utdragen förlossning för honom helt enkelt. Det var maximal otur att den första valpen var död, inte bara för att det är tråkigt när fullgångna, fina valpar är döda utan för att det försvårar hela förloppet för tiken. Jag bestämde nu att åka in med Dina direkt till veterinären och kolla så att där inte var någon mer kvar. Men tack och lov så var Dina tom nu. Det konstaterades med röntgen.

Dina hade extremt mycket mjölk och bara två levande valpar. Hennes juver var stenhårda när vi kom hem från veterinären, det märktes tydligt att det gjorde ont när Hulda och Hero försökte dia, Dina morrade och hade svårt att lägga sig tillrätta för att dom skulle komma åt. Annars har Dina liksom alla mina tikar direkt tagit hand om sina valpar och pysslat om dom. Som tur var så hade Irmeli "min" homeopat på eget initiativ skickat med ett medel mot mjölkstockning att sätta in i ett tidigt skede. Jag hade även beställt ett medel som skulle hjälpa Dina med värkarbetet som hon gärna ville ha och tog under hela förlossningen. Jag erbjuder medel i plastskål och hon tog när hon ville och behövde. Jag gav Dina medlet mot mjölkstockning och hon lät valparna dia och jag satt och berömde Dina och efter bara någon minut så släppte det onda och sedan dess har det inte varit några problem med mjölkstockning heller. Men nu vet jag vad jag ska göra om jag märker tendenser!

Dina och Hulda

Jag har funderat om jag kunde ha gjort annorlunda. Men jag känner att det blev det bästa efter omständigheterna. Jag är tacksam mot Lena Heimark, Rossinas uppfödare, som alltid är bra att ringa i samband med valpning! Tusen tack Lena för ditt stöd och hjälp med goda råd även denna valpning!!! Och även mitt i natten! Ovärderlig hjälp! Och tusen tack Marianne för att du var med mig och hjälpte mig denna valpning!

Nu blir det en härlig tid där jag riktigt får rå om...vad jag tror helt opartisk som jag är...de två finaste bernervalparna genom tiderna!!!!

Fina Rossinas Hulda och Hero af Sierra!

Ni får följa Hulda och Heros första 8 veckor här i bloggen!

Allt gott!//Emelie

Dina har valpat. Det var bara fyra valpar i Dinas mage, 2 hanar och 2 tikar. Tyvärr så visde sig två valpar vara döda vid födseln. Den första (tik) och den siste (hane). Det var fyra stora valpar. 526, 616, 616 och 618 gram. Det blev en utdragen valpning för Dina. Jag har aldrig haft så stora valpar någonsin. De största jag tidigare haft är någon enstaka valp per kull som gått några gram över 500. Dessutom kom alla valparna ut med bakfötterna först. Dina var strålande duktig valperska och nu även mamma.

Jag åkte in till veterinären och röntgade Dina efter sista valpen. Hon var tom. Skönt.

Hulda och Hero är jätte fina. Lovande båda två men på olika vis. Givetvis ska ni få se bilder på underverken!

Båda har extra tår OCH sporrar på baktassarna. Jag hade redan innan beslutat att inte ta bort bakbenssporrar på dessa. Ett onödigt ingrepp som bara är pga kosmetisk anledning bedömer jag efter att ha övervägt detta noga bla efter diskussioner med andra berneruppfödare och veterinär.

Nu är jag trött, lycklig och lite ledsen...

Berättar och visar mer en annan dag!

Allt gott!//Emelie