Idag har det varit en typisk dag som man måste blogga om...ja, nu när jag har en blogg som ska handla om livet här på vår kennel.

Dagen började som vanligt, Stefan gick morronrundan med hundarna medans jag och Henrik sov. Vid halv nio så sa Tyra att hon inte ville vänta på frukosten längre. Jag gick ner och gav hundarna mat. Doris och Tyra ville busa så dom fick stanna ute (har ju stor inhägnad slänt med lyxig hundkoja med både fint trägolv och fönster med glasruta!!). Henrik vaknade och jag la mig i sängen med honom en stund...som blev till kvart över tio! Vi somnade om! Henrik är lika morrontrött som mamma!

Nu börjar det...

Igår la jag 4 stora smaskiga märgben från årets älgkalv i ugnen. Brukar ju "grädda" benen i ugnen på 100 grader i ca 40 min för att hundarna inte ska bli lösa i magen.

Jag gav flickorna varsitt märgben. Fjollan fick gnaga på sitt inne eftersom hon inte ska ligga ute och bli kall om sitt knä. Henrik fick sin "morgon"-gröt. Jag kollade till Fjollan och...HON HADE ÄTIT UPP HELA SITT MÄRGBEN! Detta var INTE meningen. Jag tittade till flickorna därute men dom gnagde fortfarande på sina intakta ben. Jag tog ifrån Tyra hennes ben men var tvungen att sätta Henrik på pottan samtidigt som jag ringde Stefan för att rådgöra huruvida jag skulle kräka Fjollan eller ej.

Har ju kräkt mina hundar med salt i nödsituationer men för mycket salt är ju skadligt.

Iallafall så bestämde jag mig för att kräka Fjollan. Hon fick 1 msk salt i svalget. Inget hände. Henrik var färdig på pottan. Han fick på sig en blöja. Jag gick ut till flickorna i hundgården. Nu hade dom ätit upp sina ben oxå! Utom Tyra som jag tog benet för I TID! Klantiga jag. In med de andra hundarna. NU KRÄKTES FJOLLAN! Upp kom en hel del vassa, ganska stora benbitar. Jag beslutade mig för att kräka Bimbo och Doris oxå.

I med 1 msk salt i vardera hund. Jag väntade. Inget hände. Efter en halvtimme utan att någon mer kräkts ringde jag jourhavande veterinär. Hon lugnade mig med att dom nog klarade att äta upp benen, dom kan bli lösa i magen eller eventuellt få förstoppning. När jag frågade om det var farligt att jag gett dom 1 msk salt så var det ingen fara heller. Då jag inte hade sparris hemma så kunde jag koka havregrynsgröt, det bäddar in benskärvorna, jag blandade dessutom upp gröten med paraffinolja. Så nu avvaktar jag och hoppas att allt ska komma ut den naturliga vägen.

Flickorna mår bra och har ätit som vanligt. Fjollan har faktiskt kräkts två gånger till men mår som vanligt. Lite orolig är jag. Men det var inte första (dock sista) gången jag gett dom märgben från älgkalv och dom har troligtvis ätit upp det förut oxå men då jag brukar ge dom benen ute så har jag inte märkt det. Eftersom Fjollan fick sitt inne den här gången så märkte jag att hon tuggat i sig hela benet!

Jag har givetvis spelat konsert idag, typiskt att man ska iväg när det blir så här! Så jag har varit borta eftermiddag-kväll men Stefan har varit hemma med Henrik och hundarna. Nu sover hundarna lugnt och jag berättar här i bloggen hur det går... Håll tummarna för att allt går bra!

Har faktiskt lite mer kennelnyheter att avslöja!

Sista i C-kullen OCH sista i D-kullen är röntgade! Currifjoll som heter (Skåne-)Selma har D-höfter (ingen anmärkning om pålagringar eller slapp led) men ua fram.

Jag har pratat med Selmas matte som alltid pratat om hur smidig och rörlig Selma är!? Jag undrade om hon hade börjat halta eller visat något och att detta varit anledningen till att dom röntgat Selma (Selma är nu 2 år och 4 månader). Men så var inte fallet, hon är fortfarande smidig och visar ingen stelhet. Skönt att höra och jag hoppas att Selma får fortsätta att vara besvärsfri!

Så var det då Devil af Smejlycka eller Ross som han heter som är sist upp på röntgenbordet i D-kullen. Där är resultatet strålande! A-höfter och ua fram! Vilket innebär att hela D-kullen är friröntgad!

Jag har även pratat med Ross matte och jag kan inte låta bli att skratta när hon berättar att hennes pappa använder Ross som jakthund. Ross stortrivs med att jaga fågel, han skrämmer upp orrar och tjädrar för glatta livet däruppe i Skellefte-trakten! Hon berättade att pappa visat harspår för Ross, han trodde inte att Ross skulle vara intresserad...hmmm...hade dom frågat mig så hade jag nog trott att han skulle vara det...iallafall så resulterade det i att Ross drog som en avlöning och var borta i en timme och han var trött när han kom hem... Detta jagande har resulterat i att Ross byggt muskler och är sååå fin, vi väntar med spänning på bildbevis! Och dom kommer givetvis in på hemsidan!

Ja, det var allt för nu! Fortsättning följer...//Emelie

 

Sandra

9 december 2007 18:42

Hejsan! Tänk att det alltid händer saker uppe hos er ;). Lycka till och hoppas nu att allt går bra! Här nere händer faktiskt lite oxå.. Eftersom att vi tvåfotingar varit på julmarknad i Lubeck så var de fyrfota hos en kompis nere i Simris.. Där hade de haft det super bra.. Vilket fall som.. När vi var i Lubeck så hittade jag en liten söt berner som ett gosedjur. Denna var jag givetvis tvungen att köpa. När vi visar den för Maddox då vi kom hem så reagerade han inte riktigt som jag först trodde att han skulle göra. Jag trodde han skulle börja leka och bita i den som han gör med alla andra goesdjur som han/vi har... Men denna lilla berner, som förövrigt är lika stor som när Maddox var 6 veckor, tog honom med storm. Han började rengöra och mysa med den som att det var hans egen lilla valp, har aldtig sett så mycket kärlek till något som inte lever ?! Det kändes nästan som en liten pik till oss att han faktiskt vill ha en liten kompis som han kan mysa med ;).. Men den som väntar på något gott.... Tänkte även att jag ska uppdatera min hemsida de närmaste dagarna så håll utkik :)..

Ha det så bra!!

Kramar från ett blött skåne

http://molick-maddox.zoomin.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...