Nu är Fjollan hemma! Hon mår bra, stödjer bra på benet, nästan bättre än innan operationen! Den största utmaningen är att hålla henne hyfsat lugn på alla fyra.

Fjollan har alltid varit en hund som haft en osynlig propeller på ryggen, hon har farit omkring så att man ibland undrat om hon flugit fram. Som när hon var ca 4 månader och befann sig på matbordet med alla stolarna prydligt inskjutna runt om! Ja, jag vet...jag har mina begränsningar när det gäller uppfostran, men alla som har berner vet att dom har sina egenheter. I rasbeskrivningen står att det är en gårdshund som ska kunna hålla ställningarna själv när familjen är borta, detta förklarar ju deras självständighet och initiativförmåga, iallafall har det givit mig något att skylla på när jag inte har pli på mina hundar.

Jag fick utförliga hemgångsråd. Jag måste erkänna att vissa råd har jag...eller jag menar Fjollan redan brutit. "Hunden får på inga villkor hoppa i och ur bilen eller upp och ner i möbler..." hmmmm, jag öppnade bilen och hann inte mer än det så var Fjollan uppe. Och så har hon sovit i soffan... Men det rådet kan ju inte gälla hundar med inbyggd propeller, ellerhur!?

Ja, många historier finns om min lilla hoppetossa. Det är så mycket energi i Fjollan. I somras samlade ju Fjollan på sig massor med vätska när hon var dräktig. Jag befarade ju att hon hade en jättekull på gång då hon tidigt blev gigantisk. Men det visade ju sig "bara" vara 9 valpar i magen men massor av vatten, valpningen blev komplicerad och 4 var döda redan när dom kom ut. Det märkliga var att de 5 som levde var ovanligt pigga, dom ålade sig ut.

Iallafall så blev det jobbigt för Fjollan, valp nr 5 var död och stoppade upp och Fjollan hade det kämpigt. På väg till veterinären så lyckades iallafall Fjollan få ut valpen. Värkstimulerande dropp sattes in och nr 6 kom ut...eller rättare sagt ålade sig ut pigg som bara den! Nr 7 kom också ut lätt men var död. Nu mådde Fjollan bra men hon hade två valpar kvar och när hon inte kommit igång med värkar efter några timmar så gjordes ett ultraljud och valparna konstaterades döda. Så dom fick till sist plockas ut med kejsarsnitt.

Veterinären som gjorde kejsarsnittet kom och berättade läget efter snittet som inte lät så bra. Massor med missfärgad vätska i en uttänjd livmoder som jobbat. Veterinären hade sett vätska i livmoder och buk i samband med kejsarsnitt men inget som detta...fast det var en ung veterinär. jag blev ju orolig och uppskrämd och undrade hur Fjollan skulle klara detta. Men när Fjollan vaknat så kom hon farandes ut genom dörren med en skötare fladdrande i kopplet, hon skulle till sina valpar! Sen mådde Fjollan hur bra som helst, livmodern gick tillbaka jätte fint och snabbt och hon har nog aldrig skött sina valpar med ett så stort engagemang!

Sån är hon min lilla superfjoll! Nu hoppas jag rehabiliteringen fortlöper bra och att hennes energi består många år till!

Ha det gott!//Emelie