Bimbos obduktionsresultat har kommit. Det visade sig vara cancerformen Malign Histiocytos vilket är en vanlig cancerform hos Bernern och några andra raser som Golden och Flatcoated retriver.

Histiocytär cancer finns i tre olika former och den Maligna Histiocytosen som Bimbo led av är väldigt aggressiv och sprider sig snabbt och är därför i princip obotlig. Den uppstår ofta när hunden är i sin bästa ålder, 5-6 år.

Många forskare menar att det finns en ärftlighet men hur vet man inte idag men forskning pågår runt om i världen. Som uppfödare så känns det extra angeläget att få svar på sådana frågor. Samtidigt så gnager oron då Bimbo har 17 fina valpar efter sig och 4 syskon som lever. Två av Bimbos kullsystrar har dött, båda obducerade, ingen dog i cancer.

Jag vill även uppmana alla att, om det är möjligt, låta obducera sin Berner där dödsorsaken inte säkert kan fastställas ändå. Cancer är ju tyvärr en vanlig dödsorsak och allt för ofta så tar cancern våra vänner allt för tidigt. För att man ska kunna se ett eventuellt ärftlighetsmönster så krävs det obduktion så att en säker diagnos kan ställas på vilken form av cancer hunden dog av.

Jag lät ju inte obducera eller ens skicka in tumören för analys som Rossina (Bimbos mormor) hade i livmodern och som snabbt kom tillbaka och tryckte på ändtarmen så att hon inte kunde bajsa. Hon var 9 år (sånär som på en månad) när hon fick somna in för gott, vilket är lite för ungt, men ändå (tyvärr) normalt för en Berner.

Jag ångrar ju idag att jag inte tog reda på vilken cancerform hon hade, men man tänker och agerar inte förnuftigt i en sådan stund. Så jag vet allt för väl att obduktion inte är det första man tänker på när den stunden är kommen.

Förhoppningen är ju att våra Berner ska bli friskare och leva längre i framtiden. Att några individer blir sjuka och dör unga av olika anledningar kan man ju inte komma ifrån. Men enligt statistik som Agria har gjort så har Bernern en hög frekvens hundar som dör allt för tidigt och då ofta i cancer.

Ja, så här kul blev dagens blogg. Jag vill inte måla fan på väggen och har varit och är fortfarande rädd att dagens blogg kan uppfattas så. Men mina tankar har gnagt och jag vill ju, som alla uppfödare, föda upp friska och trevliga hundar. Och jag vill ju även som alla uppfödare att min avel ska tillföra rasen något gott. Och jag vill hoppas och tro att de flesta av hundarna som kommer härifrån kommer att leva hela och friska hundliv.

Men jag vill ändå skriva denna uppmaning att obducera sin vän när den dagen kommer. Det är inte något man som uppfödare vill prata om med sina valpköpare när man levererar valpar, eller nån gång egentligen. Men det känns angeläget för mig att få ut denna uppmaning, först och främst till mina valpköpare. Jag har en mycket god kontakt med de flesta av er och några har jag ingen kontakt med alls, men det är ju också naturligt.

När det gäller framtida avel på Doris och mina halvfoderflickor så får tiden visa... Jag är ju själv dräktig och ska först och främst föda i slutet av oktober. Samtidigt så får ju inte tiken bli för gammal, en förstfödande tik ska ju inte vara äldre än fyra år (tur för mig att vi människor inte har några sådana åldersgränser ;-) ). Det blir iallafall inte mer än en kull på Doris, så långt har jag bestämt. Det finns mycket gott i min avel så här långt också så fortsatt avel är inte utesluten. Jag har flera erfarna uppfödare och även avelsrådet i sennenhundklubben att bolla tankar med när/om det blir dags för nästa kull här på kenneln. Allt gott till er alla, nästa blogg blir roligare, jag lovar!//Emelie