Har varit fullt upp. Har övat intensivt inför Bach-konserten som är på söndag. Ska verkligen bli jättekul. Fantastisk musik!

Jag har fått mailhälsningar från två ur F-kullen! Många härliga bilder följde med!

Fine Fabian har varit på husbilssemester i sommar! Husse menar att dom halkat efter med lydnadsträningen, men Fabian har tydligen lärt sig köra husbil iallafall! Inte illa av en ettårig Berner!

Dessutom kan han simma...

och apportera i vattnet.

Hur söt är inte familjens nytillskott!? Och Fabian ser ut att ta väl hand om lillasyster Inza!

Kullbrorsan Zero (Fine Faust) får inte vara i soffan och det vet han meeeeen...

"Jag tror inte matte märker om jag smyger upp lite smidigt så här..."

"Den här regeln förstår jag inte...matte vill ju ha mig här, det ser väl ni också!?"

Goa är dom våra älsklingar! Ha det gott allihop!//Emelie

En härlig dag med korvgrillning nere vid jaktstugan i skogen. Hundarna busar och trivs. Henrik myser. Stefan med två bröder hugger ved, fäller träd, renoverar och målar stugan, klipper gräs, kör traktor...vilka arbetsmyror dessa bröder är! Och dom är några stycken! Appropå stora kullar! Min kära svärmor har fött 11 barn! 8 hanar...förlåt, söner och tre döttrar. Alla i samma kombination...jo, man blir liksom lite skadad när man håller på med hundavel, det tar sig faktiskt lite väl extrema uttryck ibland! Min Stefan har ju två barn i en tidigare kombination. Jag hade givetvis inte skaffat barn med honom om jag inte visste att han både kunde ge hanar ...jag menar pojkar OCH flickor, han har en av varje sen förr! Och vilken mentalitet!!! Ja och så ser dom ju bra ut också!

Nej, nu får jag allt sluta! Jag hoppas ni förstår att jag är ironisk!? Igår var jag på mvc för att kolla magen! Allt väl! Men denna krabat rör sig så att jag ibland undrar om den försöker komma ut genom magen! Jag undrar faktiskt lite om det ändå kanske blir en flicka den här gången...??? I början var jag övertygad om en pojke till...men nu undrar jag!? Nästa gång på mvc ska iallafall bäbisen börja fixera sig med huvudet ner, är lite nervös. Hoppas. Vi ska dubbelchecka med ultraljud. Barnmorskan missade att det var rumpan som fixerat sig på Henrik förra gången, det upptäcktes först en vecka innan beräknad nedkomst. Han kan ju ha vänt sig, men det skulle jag känt, nu vet jag hur det känns med en snurrande bäbis i magen! Vi får se!? Spännande att det närmar sig iallafall!

Jag försökte ta kort på hundarna idag, framförallt på Tyra. Hon står alltid så fint...men det varar tyvärr inte många sekunder så hon är i princip omöjlig att fånga på bild. Så det blev inga hundkort men när vi åt så landade helt plötsligt en trollslända på rygg på bordet ätandes en bärfis!!! Här bildbevis!

Fick mail från Lisbeth Plant, Canada idag också!! En engagerad eldsjäl som kämpar för att våra fantastiska Berner ska bli friskare! Hon skrev en kommentar till mitt förra inlägg med länk till Berner Garde, ett register där man kan registrera sin Berner. Det är för hela världens Berner! Där registreras även hälsoinformation som ägaren vill dela med sig av. Information styrkt av journaler och obduktionsprotokoll är givetvis tacksamt!

Lisbeth har varit på besök hos uppfödaren till sin yngsta Berner, Cassie som är född i december -07. Där träffade hon även två kullsyskon till Cassie (Kali-tik och Keeper-hane)! Lisbeth har även en 4½-årig tik som heter Katie. Jag fick några bilder från deras besök! Här några fina Canada-Berner! Lisbeth Plant är fotograf!

Kullsyskonen Keeper och Cassie

Cassie, Katie, Kali och Keeper (Cassie, Kali och Keeper är kullsyskon födda 07 12 15 och Katie är Lisbeths andra berner som är 4½ år)

Cassie

Tack Lisbeth för dessa härliga bilder på härliga Berner från Canada!! Allt gott till er alla!!//Emelie

Kära bloggläsare och framförallt kära valpköpare.

Jag vill balansera upp mitt förra inlägg lite grann.

Jag besökte ju RAS-konferensen i november förra året. Där presenterades statistik som försäkringsbolaget Agria sammanställt, det var inga roliga siffror för en bernerälskare och berneruppfödare att ta del av.

Vad kan man som uppfödare göra för att dessa siffror ska bli lite roligare? Min tanke är kunskap. Mycket forskning pågår. Men för att forskningen ska ha någon chans så behövs fakta. Därför uppmanar jag alla som har möjlighet att låta obducera sin Berner för att man ska få en säker diagnos, cancer tex finns ju i många former och vissa former har en större ärftlighet än andra. För att forskningen ska kunna gå vidare med bla cancern (som enligt statistiken är väldigt vanlig i vår ras) så behövs underlag i form av obduktionsresultat eller om man inte vill eller kan låta obducera sin hund så kan veterinären ta en biopsi på tumören som sedan kan skickas in för analys.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så vet jag av egen erfarenhet att detta med obduktion och analys av tumörer eller annat på vår älskade familjemedlem som fått somna in efter en tids sjukdom, plågsam både för hunden och matte/husse, inte är det första man tänker på. Därför känner jag angelägenhet att ta upp detta ämne, för att sprida kunskap om hur vi kan utöka kunskapen om vår ras och som i förlängningen förhoppningsvis ger en friskare bernerstam i framtiden.

Min älskade Bimbo dog ju av en cancerform som det forskas en hel del på just för att den är så vanlig i vår ras. Därför blev denna fråga angelägen för mig personligen igen.

Min uppfödning består av totalt 48 födda valpar fördelade på 6 kullar. Detta är ett ganska stort antal valpar fördelade på relativt få kullar. Alla valpar är dessutom släkt, jag började ju med Rossina och Bimbos valpar är 4:e generationen rakt ner. Lite krasst så är det forskningsmässigt intressant. Just därför känner jag att kunskap i form av journaler och obduktioner av min uppfödning skulle kunna bidra till forskningen.

Jag vill nu peka på positiva saker, tänker på er som har en älskad Fina Rossinas därhemma och kanske blev uppskrämd av mitt förra inlägg.

Pappan till min första kull Dogwoods Sacred Spirit dog lite drygt 10 år gammal i cancer, ej obducerad. Han hade då levt ett friskt liv och var en underbar hund mentalt. Han fick ju 13 valpar med min Rossina som också dog i cancer nästan 9 år gammal, ej obducerad. Av dessa 13 valpar (som fyller 8 år 10:e oktober) har 1 individ dött i cancer lite drygt 5 år gammal. Hon är inte heller obducerad men hennes cancer började i mage/tarmar, hon fick problem med bajseriet. Detta är inte ett typiskt symptom för malign histiocytos som Bimbo dog av, samtidigt så kan man inte få något säkert svar då hon inte är obducerad. En annan individ ur första kullen dog 6½ år gammal i akut livmoderinflammation och en individ förolyckades 6 år gammal. Resten fyller alltså 8 år snart...hoppas jag iallafall!

Pappan till min andra kull (alltså pappan till Bimbo) Lad´s Dyan, passerade också 10-strecket och han dog INTE av cancer, han blev gammal och stel. Bidragande orsak var att han föll ner för ett stup i sin ungdom och klarade sig! Han fick då en nackskada.

Dom två kullsystrarna till Bimbo som också är döda 2 resp 3 år gamla behandlades båda med tex sprutor mot skabb. Den ena bodde dessutom i Afrika vilket innebar starka vacciner och då även behandling med spruta mot skabb och hela livssituationen med annan bakterieflora etc. Visst finns det hundar som klarar det, men det är något att ta i beaktning, hon blev alltså 3 år och är obducerad, har dock inte protokollet men enligt ägaren så var det inte cancer och veterinären i Afrika menade att de starka vaccinerna kunde ha varit en utlösande faktor. Den andra tiken behandlades med medlet ivomec mot rävskabb och sen blev det flera kortisonbehandlingar och frontline inom en kort tidsperiod, hennes njurar och sedan resten av de inre organen slogs ut, hon blev 2 år. Visst, det finns säkert hundar som klarar dessa medel men jag har helt tagit avstånd från fästingmedel i form av halsbandet scalibor vet, exspot och frontline. Även rävskabbsmedlet som man ger i sprutform ivomec skulle jag aldrig behandla mina hundar med. Har sett och hört för mycket.

Sen har vi papporna till C, D, E och F-kullarna. Alla lever! De är lite olika gamla men jag tänker inte lista deras åldrar här och nu. Det är ju en av Bimbos valpar ur F-kullen som dog bara 9 månader gammal. Fick bara ett kortfattat mail om hur han dött, inget veterinärutlåtande eller obduktionssvar så jag vet faktiskt inte dödsorsaken.

Så ni som har en Fina Rossinas hund hemma har även statistiskt sett goda chanser att få behålla er vän ett helt hundliv! Fast i slutändan är det trots allt naturens lag som härskar! Även om kunskap är jätte viktigt så styr vi inte över liv och död! Men kunskap är ändå människans möjlighet att bidra till något gott! Allt gott till er alla!//Emelie

Bimbos obduktionsresultat har kommit. Det visade sig vara cancerformen Malign Histiocytos vilket är en vanlig cancerform hos Bernern och några andra raser som Golden och Flatcoated retriver.

Histiocytär cancer finns i tre olika former och den Maligna Histiocytosen som Bimbo led av är väldigt aggressiv och sprider sig snabbt och är därför i princip obotlig. Den uppstår ofta när hunden är i sin bästa ålder, 5-6 år.

Många forskare menar att det finns en ärftlighet men hur vet man inte idag men forskning pågår runt om i världen. Som uppfödare så känns det extra angeläget att få svar på sådana frågor. Samtidigt så gnager oron då Bimbo har 17 fina valpar efter sig och 4 syskon som lever. Två av Bimbos kullsystrar har dött, båda obducerade, ingen dog i cancer.

Jag vill även uppmana alla att, om det är möjligt, låta obducera sin Berner där dödsorsaken inte säkert kan fastställas ändå. Cancer är ju tyvärr en vanlig dödsorsak och allt för ofta så tar cancern våra vänner allt för tidigt. För att man ska kunna se ett eventuellt ärftlighetsmönster så krävs det obduktion så att en säker diagnos kan ställas på vilken form av cancer hunden dog av.

Jag lät ju inte obducera eller ens skicka in tumören för analys som Rossina (Bimbos mormor) hade i livmodern och som snabbt kom tillbaka och tryckte på ändtarmen så att hon inte kunde bajsa. Hon var 9 år (sånär som på en månad) när hon fick somna in för gott, vilket är lite för ungt, men ändå (tyvärr) normalt för en Berner.

Jag ångrar ju idag att jag inte tog reda på vilken cancerform hon hade, men man tänker och agerar inte förnuftigt i en sådan stund. Så jag vet allt för väl att obduktion inte är det första man tänker på när den stunden är kommen.

Förhoppningen är ju att våra Berner ska bli friskare och leva längre i framtiden. Att några individer blir sjuka och dör unga av olika anledningar kan man ju inte komma ifrån. Men enligt statistik som Agria har gjort så har Bernern en hög frekvens hundar som dör allt för tidigt och då ofta i cancer.

Ja, så här kul blev dagens blogg. Jag vill inte måla fan på väggen och har varit och är fortfarande rädd att dagens blogg kan uppfattas så. Men mina tankar har gnagt och jag vill ju, som alla uppfödare, föda upp friska och trevliga hundar. Och jag vill ju även som alla uppfödare att min avel ska tillföra rasen något gott. Och jag vill hoppas och tro att de flesta av hundarna som kommer härifrån kommer att leva hela och friska hundliv.

Men jag vill ändå skriva denna uppmaning att obducera sin vän när den dagen kommer. Det är inte något man som uppfödare vill prata om med sina valpköpare när man levererar valpar, eller nån gång egentligen. Men det känns angeläget för mig att få ut denna uppmaning, först och främst till mina valpköpare. Jag har en mycket god kontakt med de flesta av er och några har jag ingen kontakt med alls, men det är ju också naturligt.

När det gäller framtida avel på Doris och mina halvfoderflickor så får tiden visa... Jag är ju själv dräktig och ska först och främst föda i slutet av oktober. Samtidigt så får ju inte tiken bli för gammal, en förstfödande tik ska ju inte vara äldre än fyra år (tur för mig att vi människor inte har några sådana åldersgränser ;-) ). Det blir iallafall inte mer än en kull på Doris, så långt har jag bestämt. Det finns mycket gott i min avel så här långt också så fortsatt avel är inte utesluten. Jag har flera erfarna uppfödare och även avelsrådet i sennenhundklubben att bolla tankar med när/om det blir dags för nästa kull här på kenneln. Allt gott till er alla, nästa blogg blir roligare, jag lovar!//Emelie

Tiden den går men vädret det består...vilket just nu innebär växlande. Mycket regn men även lite sol ibland. Läste i tidningen idag att det har regnat mest i Godegård i hela länet. Godegård är alltså HÄR! Det är som det brukar, var nog så förra sommaren med. Men jag är helt nöjd med årets sommar vädermässigt. Det var jag INTE förra sommaren då det BARA regnade HELA TIDEN.

Henrik har börjat på dagis och jag övar en hel del inför Bach-konserten som ska bli den 31 augusti, väldigt inspirerande. Hundarna mår bra, vi går sköna promenader i lagom temperatur i skogen. Jag hittar en hel del kantareller och hundarna springer och njuter.

En annan "Fina Rossinas" som haft en härlig sommar är Fina Fia "Ida". Jag har fått en lång hälsning från hennes matte med många härliga bilder!

Jag träffade Idas husse och matte, Henning och Eva, första gången på pendeltågsperrongen på Stockholms central. Vi var alla på väg till "Lilla Stockholmsutställningen", jag skulle ställa Bimbo. Dom fastnade då för Bimbo både utseendemässigt och hennes "coola" sätt. Detta resulterade ju i att dom köpte Ida från Bimbos senste kull. Dom berättar så varmt om Ida "Världens underbaraste hund"! Och jag blir lika glad varje gång när jag läser/hör om den glädje "mina" valpar ger sina ägare! Bimbo var ju, som jag skrivit förr, en lugn och lätt hund att ha att göra med. Här hemma bor ju Bimbos dotter Doris som också har sin mammas lugna sätt. Och även Ida är en "cooling" enligt matte och husse.

Ida har varit på härlig fjällsemester i sommar! Snacka om att anpassa resemål efter hunden! Vad kan vara bättre än en semester norrut sommartid för en Berner!? Där fanns tom snö!

Husse med sin käraste ögonsten.

Ida på fjället.

Matte och Ida på en topp med en annan topp i bakgrunden.

Ida tittar på havet med vind under öronen.

Förutom fjällsemester så har Ida stiftat bekantskap med en igelkott som bosatt sig i trädgården hemma i skåne. Först tyckte Ida att igelkotten var en märklig varelse, men när hon lärt känna igelkotten så drack dom vatten samtidigt ur samma skål!

Men allra bästa kompisen är ändå Teddy! En 9-månaders bernerkille från Gula villans kennel som bor på samma gata som Ida! Oj va kul dom har ihop!

Jag ser fram emot att träffa Ida på mentalbeskrivningen den 27:e september. Hon och 6 till har anmält att dom kommer! Tre har förhinder, men tre har inte svarat säkert än...hoppas...kan ni tre så blir vi exakt 10 stycken vilket är maxantalet som kan beskrivas på en dag! Så det är alltså bara lördag 27:e september som blir aktuell! Jag håller tummarna för att vi blir 10 "Fina Rossinas" som ses den 27:e september!!! Vi ses då!//Emelie

Idag har regnet öst ner nästan hela dagen! Men kanske skulle solen titta fram imorgon?? Vi får se!?

Igår var vi som sagt på Taco-fest. Doris fick följa med. Märks att hormonerna härjar i kroppen på henne. Hon var lite rastlös och pipig och det luktade hund överallt.

Hon gick Grötlunken. En tradition på somrarna i Medevi. En mässingsextett går i täten och efter följer människorna i led om fyra och fyra. Grötlunken är varje kväll kl 21.00 (sista lunken för i sommar är ikväll, men om det regnar, vilket det verkar göra, så står orkestern på verandan och spelar). Tanken med Grötlunken är att man ska lunka ner kvällsgröten innan man går och lägger sig. Doris lunkade så fint, inget konstigt med mässingsmusik och trummor. Men hormonerna gjorde att hon hade mer koncentration riktat mot två led bakom, där gick nämligen en mopshane... Grötlunken avslutas alltid med att man sluter leden och önskar varandra en god natt så då fick Doris och Hjalle tillfälle att krama varandra gonatt, hade dom fått bestämma så hade dom tillbringat natten tillsammans. Se så Doris ögon lyser! Hjalles lillmatte ville också vara med på bild!

Mina flickor blir lite extra kärlekskranka i samband med skendräktighet. Annars så börjar deras aptit komma tillbaka och dom behöver inte gräva in sig i lyorna utan det går bra med hundkojan. Så jag tror deras värsta hormon-period är över, så nu är vi på väg in i förlöp vilket innebär sjövilda flickor som rejsar järnet... Ja, det där med hormoner...

Fick ännu en hälsning från Fritzon idag! Det är så härligt att läsa hur bra han har det! Fritzon stortrivs! Han tyckte det var bättre när vädret var vackert för då kunde han gå ut och in som han ville i huset för dörren stod alltid öppen. Igår var Fritzon med och fiskade kräftor och det var inga problem att hoppa i och ur båten.

Några härliga bilder fick jag med hälsningen! Fritz(on) gillar att leka med bollar, det känns igen!

Det syns att Fritzons päls börjar komma tillbaka så sakteliga! Han har även ökat lite i vikt! Kvitton på att han lever gott!

Katten Sixten talar om för Fritzon vad som gäller därhemma! Han gillar inte att Fritzon puffar på honom med nosen som om han vore en pipleksak, men jag tror nog Fritzon lär sig hur han ska uppföra sig efter den här tillsägelsen!

Annars så hälsar Fritzon att matte och hussarna påstår att han är världens bästa hund. Klok, snäll lydig och alert. Tur att katten Sixten tar ner Fritzon på jorden ibland! Ha det gott allihop!//Emelie

Skriver lite i bloggen innan jag tar tag i det som måste göras...

Verkar som mina inköp har skrämt sommaren på flykt rejält. Men jag hoppas ändå att vi får några fina dagar till innan hösten tänker komma på allvar.

Stefan har åkt med Henrik på marknad. Jag ska öva inför konserten 31:a augusti och ta en sväng med flickorna tänkte jag. Ikväll blir det fest. Mina amerikanska sysslingar är i Medevi så där ska bli traditionsenlig Taco-fest ikväll.

Idag är det utställning i Askersund! Askersund ligger väldigt nära för oss, och jag hade ju lite planer på att ställa Doris några gånger nu i sommar då hon har päls, men av flera anledningar så blir det inga fler utställningar i sommar för Doris. Hon fick ju rött band i Köping på sin första utställning i öppen klass. Jag är mycket nöjd med det och jag tycker Doris har många exteriöra kvalitéer, dessutom så tycker jag hon utvecklas positivt hela tiden så jag har förhoppningar om att hon är ännu snyggare om ett år eller så.

En annan som måste få lite utställningsmeriter är ju min lilla halvfoder-flicka Malva (Edetoyota) som ju är friröntgad med A-höfter och ua fram. Malva är en liten proportionerlig tik. Kullsyster till Malva, min Tyra (Edetyra) som också är friröntgad med A-höfter och ua fram har fortfarande inte helt korrekt bett men jag tycker det har avancerat lite. Är ganska säker på att det kommer att bli helt korrekt. Tyra är ju som jag nämnt tidigare en kloning av sin mor vilket innebär mycket positivt som jag ser det men utseendemässigt så har hon ett allt för snipigt huvud. Men hon har en fin kropp med fina rörelser och hållning. Mentalt så är Tyra vääääldigt livlig och väldigt framåt på ett lite burdust sätt, vilket jag inte kan låta bli att älska även om det har sina sidor...jag bävar för utställningsdebuten...minns hennes mors utställningsdebut som skedde på rasspecial i Sala och Fjollan gick då i öppenklass (vilket innebär att hon passerat 2 år), Fjollan slet sig ur kopplet i ren trots med kritik "...fortfarande mycket valpig" som resultat...och Tyra är ju som sagt sin mors dotter ända ut i klospetsarna! Tacka vet jag att ställa Doris! En helt annan typ av mentalitet! Tror hon får följa med på Taco-fest ikväll...

Helgen 27:e och 28:e september så är det mentalbeskrivning för E- och F-kullen och jag hoppas och tror på god uppslutning. Ser mycket fram emot att få träffa er alla och även att se hur de olika individerna reagerar i de olika momenten.

Nej, nu får jag inte sitta här längre, dags att göra lite nytta! Lycka till alla ni som är i Askersund och ni som ska till Norrköping/Nyköping (hade tänkt åka dit också...) nästa helg! Jag får spana in hur det gått i bloggar och på hemsidor! Ha det skönt i regnet! Hoppas vi får lite mer sommar snart...???//Emelie

Känns som om förra inläggets rubrik blir mer och mer inaktuell. Ute viner vinden och regnet öser ner. Den heta sommaren har bytts ut mot höst! Och idag har jag säkrat att sommaren inte kommer tillbaka. Förlåt...

Har varit och kollat min växande mage, eller rättare sagt det som växer i min mage. Denna krabat rör sig betydligt mer än Henrik gjorde. Jag hoppas och tror att denna bebis kommer att vända sig rätt, alltså med huvudet ner så att jag får föda normalt denna gång. Henrik satt i säte, och jag tror han satte sig på sin rumpa tidigt och plaskade lite med fötterna. Jag gjorde kejsarsnitt med Henrik.

Men detta har inget med det dåliga vädret att göra...

Medans jag var i stan och kollade magen så var Henrik med sin mormor och morfar som var i Medevi. Så jag passade på att shoppa... Min käre son behövde leksaker...det är faktiskt sant! Han älskar att bada, så först NU köpte jag en badring och en uppblåsbar liten båt och...lite annat. Så nu har jag säkrat att badvädret inte kommer tillbaka!

För några dagar sen så tvättade jag hundarna i sjön. Dom kammades ur ordentligt och shamponerades och blev sååååå rena och fina...tills 5 minuter efter hemkomst. Nu är flickorna väldigt skendräktiga vilket bla innebär att dom gärna kryper in i sina egenbyggda lyor som dom grävt ur. En är utgrävd under en gran. Ett väldigt populärt tillhåll för valparna (när sådana finns här på kenneln). Edetoyota, Malva älskade att ligga och snusa i lyan.

 

Jorden är fin röd sandjord, fastnar sååå bra i pälsarna...och ramlar även av bra på golvet när dom torkat...

Stefan har byggt en rymlig fin hundkoja med finaste brädgolv och fönster meeeen...

den kan inte riktigt mäta sig med lyan.

Just nu har golv gjutits för en altan med tak åt hundarna, har ingen bild men ska ta bild när den blir färdig.

Ja vi försöker så gott vi kan att göra det trivsamt för våra hundar. Bla så lägger vi in mjuka sköna hundfällar i kojan, men dom rivs ut och ligger snart utanför och inte helt sällan sönderslitna i minst två delar. Tror dock att det mest var Bimbo som slet ut fällarna...ja Bimbo ja...sorgen gör fortfarande lite för ont, men samtidigt så påminns jag om hur viktigt det är att ta vara på tiden med dom man älskar! Och glädjas!//Emelie