Fick ett mail från Fine Franz´ "Lokes" nuvarande matte.

Loke köptes av en jätte gullig familj. Loke visade sig vara en livlig valp som behövde tydliga gränser. Familjen som köpte honom ville allt för väl och hade allt för mjuka silkesvantar på sig.

Som uppfödare så känner jag mig skyldig. Min första berner var ett riktigt envist yrväder. Samtidigt så var hon väldigt mjuk och känslig. När jag levererar valpar så försöker jag ge råd. Detta har jag märkt kan resultera i att valpköparna kan bli rädda för att bli för hårda mot sina hundar.

I Lokes fall så spårade det ur. Han fick inga tydliga gränser och blev då stressad eftersom han inte visste vilken plats han hade. Han blev en olidligt jobbig valp. Antagligen så frågade familjen veterinären om råd. För Loke kastrerades redan vid 6 månaders ålder. Detta hjälpte givetvis inte då problemen inte var relaterade till någon sorts hormonell aggressivitet som veterinären tycktes tro???? Det var inte frågan om aggressivitet över huvud taget utan om en envis valp som hela tiden testade och testade och testade...

Loke togs om hand av hussen i familjens syster med sambo. Loke som var en framåt speedad kille skulle fram till varenda hund och människa dom mötte. I en tumultartad brottningsmatch när dom försökte stoppa Loke i hans framfart så bröt Loke benet.

Jag var i kontakt med familjen några gånger men förstod aldrig vidden av problemet förrän matten fötvivlad ringde mig för att hon inte visste vad hon skulle göra med sin aggressiva hund!? Jag blev chockad när hon beskrev vart det barkat hän. Dessutom så hade dom fått rådet av veterinären som dom åkte till med Lokes brutna ben, att det enda som var kvar att göra var AVLIVNING!!!!????

Loke var nu 8-9 månader. Jag hade precis köpt tillbaka Fritz och var ju dessutom gravid. Efter samtal hit och dit så ringde jag upp den förtvivlade matten och sa att om dom bestämde sig för avlivning så tog jag honom istället, på något vis skulle jag lösa det.

Men det löste sig till det bästa. Hussens syster med sambo ville göra allt för Loke. Dom kontaktade hundpsykolog. Hundpsykologen satte genast fingret på problemet och sakta men säkert med tydliga gränser så har Loke förvandlats till en lugn och harmonisk hund.

I helgen fick jag ett mail med bilder på Loke. Lisa, som Lokes matte heter, tränar regelbundet med Loke. Han har visat sig vara duktig på viltspår så det ska dom fortsätta med. Från att ha varit en stressad hund som tuggat i sig fjärrkontroller mm mm så är han nu en lugn och harmonisk kille som älskar att träffa andra berner sennenhundar. Han har skaffat sig en flickvän, Molly, som bor i grannskapet.

 

Några nytagna bilder på Loke.

 

Loke ser väldigt ung ut på bilderna men jag tror att det beror på att dom kastrerade honom så tidigt. Han har inte fått det där maskulina utseendet som kommer fram tills dom är 3-4 år. Men huvudsaken är ju att han mår bra! Blir minst sagt mörkrädd när jag hör vad en legitimerad veterinär ger för råd bara sådär!!!!!?????

En god kontakt med mina valpköpare är guld värt! Och det tycker jag att jag har med de allra flesta av er. Tveka inte att höra av er! Och tusen tack till dig Lisa som ägnat och ägnar så mycket tid och arbete på Loke och jag hoppas innerligt att få träffa er snart!//Emelie

 

Marie Carlsvärd

11 februari 2009 13:44

Vilken "solskenshistoria" om än med en tragisk början.
Men jag känner lite igen beteendet. Nu är ju vi första-gångs-hundägare. Men Zero har testat och testat och testat både Lars och mig. Vi har prövat allt (lägga omkull, nosgrepp, hålla fast etc etc), kan jag säga. Men det som funkat bäst är faktiskt det råd vi fick av Dig, Emelie: Lugn och konsekvens men med en fast hand. Och visst var vi alldeles för mjuka och rädda för att sätta gränser i början. Men vi har nu idag en helt underbar hund i Zero. Han testar oss fortfarande, men med någon slags "glimten i ögat" och det bästa av allt är att han förstår när det är nog och slutar (för det mesta :-)). Något jag lärt mig är att det krävs tålamod att fostra en hund. Sedan har det nog hjälpt till att vi har haft och har ett underbart stöd i Dig Emelie, tack. Du är en fantastisk uppfödare tycker vi i Ledberg Högstorp.

Ha en underbar dag!

 

Terese

11 februari 2009 19:07

Ja, vi kan bara hålla med! Stort tack för allt engagemang och goda råd (och bollplank) som vi fått i "vår" situation gällande Lavis... Vi är verkligen glada över att du orkar engagera dig så ofantligt. Stor kram från oss i Uppsala. Ps. Tack för senast.

 

Kicki

12 februari 2009 06:50

Ja herre gu.....ibland e vissa veterinärer såååå snabba på att dömma ut hundar!!
Va härligt att det ordnat sig för killen och att han får lära sig vara de han ÄR...en HUND! Jag blir mer och mer för de här med Hundägarutbildning.....faktiskt...

ha de gott....kram Kicki

http://www.rickebyhundhotell.se

 

Sanna

12 februari 2009 11:42

En god kontakt med uppfödaren är guld värd! Timslånga telefonsamtal antyder väl att så är fallet. :o)
Stor kram från oss.

http://www.bernerbloggen.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...