Jag tänker inte skriva någon krönika över "hundåret 2009".

I dagens blogg vill jag skriva om Fjollan och sorgen och saknaden efter henne. Alla som mist en hund vet hur smärtsamt det är. Hundar ger så mycket och kräver ingenting tillbaka. För mig är mina hundar villkorslös kärlek personifierade. Jag vill inte fördjupa mig i det onda här i bloggen. Min erfarenhet är att det gör fruktansvärt ont den första tiden men tiden läker också.

Jag hade verkligen hoppats att Fjollan skulle bli en gammal hund. När jag väntade på besked på skiktröntgen på Strömsholm så ringde jag en vän. Hon sa att det roliga med Fjollan är att hon aldrig fattat att hon blivit en (iallafall ganska) gammal hund. Fjollan var verkligen lätt till sinnet.

Nu tänker jag att Fjollan slapp bli en gammal hund. Sorgligt för mig, men hon blev verkligen 9 år ung. Hon hann aldrig få några ålderskrämpor. Och jag har förut tänkt att om Fjollan inte får cancer så kan hon bli hur gammal som helst. Men hon fick cancer. Hon slapp ålderskrämporna.

Fjollan den 2 december 2009. Den sista dagen jag fotograferade henne, som tur var för mig visste inte jag det då.

Så mycket den hunden givit...

Villkorslös kärlek personifierad.//Emelie

 

Sanna

3 januari 2010 08:43

Allra finaste Fjollan.

Kram.

http://www.bernerbloggen.blogspot.com

 

Sandra

3 januari 2010 13:57

Ja det är verkligen så.. Villkorlös kärlek. De finns alltid där och känner av våra känslor och stöttar oss i vår vardag i vare sig det är med- eller motgång, de är helt otroligt underbara! Men det bästa av allt är att man alltid få ha med sig dem i minnet.. Det är fortfarande dagar då jag kan höra hur Molick gruffar till även om det bara är inne i mitt huvud ;)..

Tänker på er!

Många varma kramar i detta kyliga väder ;).
Sandra och Maddox

http://lanquist.bloggagratis.se

 

Lena Heimark

3 januari 2010 16:47

Så fint du skriver om för alltid unga "Fjoll".
Och som du säger hon slipper ålderskrämporna, du vet vem jag tänker på.

Kram,Lena !!!

http://www.heimarkenskennel.se

 

Maria

4 januari 2010 11:07

Så fin hon vad din lilla Fjolla.Hon springer säkert runt i sin hundhimmel och håller ett vakande öga på er!

God Fortsättning // Maria

http://ellebacken.webs.com

 

Marianne

4 januari 2010 18:41

Jag vet hur jobbigt det är att mista sina fyrfota vänner och förstår att ni har det jobbigt. Det gör lika ont varje gång man måste ta farväl. Alla är speciella och unika på sitt sätt, men ibland kan man skymta särdrag i släktlinjerna som gör att man minns vem man såg dem hos första gången.
Jag önskar er en god fortsättning på det nya året.
kram

http://www.ekoxenskennel.se

 

Annsofie

5 januari 2010 14:31

Sorgligt men härligt att höra att du uppfattade Fjollan som 9 år ung.Precis så uppfattade jag min Ileach också. Det var bara de sista 3 månaderna som var negativ bonustid och han åldrades fort, märkt av sjukdom. Innan dess var han riktigt pigg.

Vi måste höras någon dag! Nu längtar jag efter att ha hund igen. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...