Nu är det lite drygt 1½ år sedan den senaste kullen föddes här på kenneln. Det var Tyra som födde G-kullen. Sex goa. Det visade sig dock att Tyras förstfödde hade ett gravt hjärtfel så han fick somna in bara lite drygt 7 veckor gammal. Det var tungt.

Med facit i hand så visade han tecken redan från födseln...men jag ville ju inte tro att det var nåt allvarligt bestående fel. Och jag minns hur ledsen Tyra blev när hon märkte att jag åkte iväg med lille Zico men kom tillbaka utan. Hon vankade fram och tillbaka här hemma...men även hon visste nog redan från början att något inte var som det skulle med honom. Hon skrek när han föddes. Fjollan skrek också ofta när hon födde sina valpar men Tyras skrik var annorlunda. När han kom ut tog hon inte hand om honom direkt. Mina flickor har alltid tagit väl hand om sina valpar från allra första stund. Men hon tog till sig honom snart och han hängde med...även om han halkade liiiite efter på allt... Dina kom strax som nummer två och då betedde sig Tyra som alla mina flickor gjort. Ja det är fantastiskt att få dela en valpkull med sina flickor.

Bläddrade bland bilder från G-kullens tid här hemma.

Dina, en busig tjej med glimten i ögat från start!

Kelly. Inte mindre busig hon.

Barnen och Tyra med valparna en morgon.

Rickard...så hundkär...här med Milla.

Pappa Lacoste på besök

Har ju parat två tikar sedan G-kullen. Men båda gick tomma. Jag hoppas dock på valpar på två kanske tom tre tikar under 2012-2013. Det beror lite på hur allt utvecklar sig och hur alla mår. Huvudsaken alla mår bra...sedan blir det som det är meningen med valpar. Just nu mår de tre tikarna jag har i åtanke som ev blivande mammor utmärkt.

Nej nu ska jag ut och lägga två spår som sedan ska ligga till sig i några timmar innan jag släpper på flickorna på sin uppgift.

Allt gott//Emelie

 

sytanten

2 december 2011 17:59

OM det ska bli valpar så får man nog fundera på att stoppa "lite" i spargrisen..... om pengarna ska räcka till en..... vi får väl se. Kram sytanten

http://sytanten-bettan.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...