Ojojoj vad ivriga flickorna varit idag när dom känt vad som varit i görningen!

Och så fick dom då äntligen gå sina spår!! Och dom fattar precis vad dom ska göra och känner precis vad det handlar om. Men trots att det är hunden som ska göra jobbet så är det en del för mig att tänka på. Susanne med Quila och Ronja har ju gjort anlagsspåret med sina flickor. Hon har ringt runt till domare och frågat lite hur man ska gå tillväga etc och hon fick lite intressanta tips och råd från domaren när hon gjorde anlagsspåren. Jag ringde och pratade med en som håller på med eftersök här i trakten. Och jag har ju provat detta för länge sedan och minns en del vad som sas då. Jag har även läst regler för hur detta går till och vad man får och inte får göra som förare. Så jag samlar information från alla möjliga håll för att fortsätta vår träning på bästa sätt.

Det hann börja skymma ganska rejält innan jag gick med Dina och Tyra. Och jag tror instinkten i dom säger att det finns något i slutet av detta blod-droppandet...för helt plötsligt såg Dina ett "spöke" och rusade tillbaka. Men jag ropade kom och snart var Dina "på spåret" igen. Vad jag förstår så får man och ska man peppa dom lite...mycket (???) men inte styra och i ett sådant här fall var det lite svårt att veta exakt hur jag skulle göra eller inte göra, men jag lär mig...övning ger ju färdighet. Jag håller på och känner in hur och när jag ska agera.

Sedan ska det ju inte gå för fort i spårandet. Och det gör det nog för både Dina och Tyra i deras iver. Jag vet inte riktigt hur jag ska stoppa dom i deras framfart utan att skapa osäkerhet hos dom så här i början. Vid ett tillfälle hängde jag inte riktigt med pga terrängen och höll stadigt tag i änden av Tyras lina och hon stannade upp och tittade frågande på mig när jag lyckades kravla mig över krönet. Men jag peppade på lite försiktigt och hon fortsatte spårandet. Även Tyra var ibland lite avvaktande som "vad är det månne för djur i slutet av spåret...och när är spåret slut??"

Planen är att lägga två längre spår imorgon. Även i läggandet av spår är jag fortfarande lite osäker. Vissa säger att man ska lägga korta spår i början...andra långa. Jag har använt en del blod vilket jag tror triggar deras iver men gör det för att spåren ska bli tydliga. Jag ska lägga fler vinklar imorgon. La bara en idag och båda klarade den klockrent, sedan gick jag lite halvsvängigt och dom följde spåren jätte bra, men dom tog några lovar vid något tillfälle. Nej vi behöver träning i detta både jag och flickorna så vi lär oss samarbeta på bästa sätt.

Detta är iallafall något som ligger väldigt nära hundens instinkt och dom får ju använda sin nos som är överlägsen. Det finns ju hundar som kan nosa rätt på cancerceller!

Hundens instinkt är intressant att studera. Att titta på hundar när dom agerar fritt med så lite inflytande från människan som möjligt är det mest intressanta tycker jag.

Vågar nog lägga lite längre och svårare spår imorgon...fortsättning följer...//Emelie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...