Jag åkte rejält ner i skorna igår igen när Doris njurvärden var så helt åt fanders dåliga. Men jag har verkligen sett en Doris som sen i somras succesivt mått bättre och bättre. Men att löpen ställer till det är uppenbart. Som hon ser ut och verkar så hoppades jag och även veterinären att blodvärdena skulle visa att det var möjligt att operera bort hennes livmoder. Därför var det ju tvunget att tas prover. Dom kunde på kliniken utläsa lever och njurstatus men resten av proverna skickades iväg för analys. Så därför fick jag veta njurvärdet igår vilket uteslöt operation med råge.

Det är förvånande att Doris inte visar några som helst symtom utom att hon inte kan sluta blöda...vilket de dåliga njurarna givetvis bidrar till. Nu får Doris ett homeopatmedel som ska hjälpa till med den saken och på fredag blir det en total utrensning med healing från Fatima. Sen kan man ju bara hoppas och se.

Ringde veterinären i morse och bad att inte få veta svaret på de övriga värdena vi tog igår. Han kommer inte heller att skicka något förättningsunderlag. Han vet att när Doris inte vill längre så låter jag inte tiden gå. Nu spekulerar jag inte i nåt. Jag lever och njuter av min familj och mina hundar. Oro är en energitjuv av värsta sorten och den gagnar ingen.

Doris har frisk aptit och är pigg som en fullt frisk hund. Man skulle kunna tro att jag är blind och inte vill se, men så är det faktiskt inte. Det kan om inte annat veterinären intyga. Doris äter sitt färskfoder som kanske egentligen är "fel" men Doris älskar det. Jag har även valt bort alla mediciner. Veterinären har ingen tilltro till healing eller homeopati men han "låter mig hållas". Han ser det bara som positivt att Doris får mat hon tycker om och tror att det är hennes räddning. Jag är övertygad om att homeopatmedlen och healingen bidrar mycket till hennes välbefinnande, men det spelar ju ingen roll vad vi tycker eller tror. Han och jag ser att Doris liv har kvalité vilket är det enda viktiga. Och han vet att jag inte kommer att dra ut på plågan för att få ha Doris kvar, men så länge hon vill så ska jag inte förstöra det med att gå och oroa mig.

Beställde även tid för ultraljud på Tyra. Imorgon torsdag går hon in i fjärde veckan. Jag tror faktiskt att där är nåt i hennes mage men det blir bekräftat/dementerat i slutet av nästa vecka.

Och visst är alla mina tre hundar världens vackraste och underbaraste individer var och en på sitt sätt (liksom alla era hundar). Men som uppfödare har man ju framförallt en ambition att vår ras ska bli friskare, men även en exteriör ambition. Och jag ser ju en väldig "förbättring" exteriört i Dina jämfört med hennes mamma Tyra och hon är faktiskt "bättre" än sin pappa också på några punkter.

Hon har framförallt en något bättre benstomme och även hennes huvud utvecklas väldigt positivt jämfört med mina tidigare hundar. Men den mentala och fysiska hälsan är alltid prio ett. Och man vet ju aldrig innan??? Man försöker göra så gott man kan när man hittar kombinationer, men resultatet ser man först när det är försent...om man ska vara lite krass.

Men min magkänsla är bra när det gäller Tyra och Barolo liksom den kändes väldigt bra mellan Tyra och Lacoste. Vi får se vad och om det blir nåt!?

Allt gott!//Emelie