Jag har världens sämsta namn och sifferminne. Men av någon märklig anledning så pockade tankarna på min B-kull på... Hade bestämt för mig att den föddes i juli men så kollade jag....och dom fyllde ju 9 år igår!!!!!!

Och jag kan faktiskt skriva dom...men så vitt jag iallafall vet...så fyllde bara två av från början sju stycken 9 år igår. Det är fina Rossinas Bull och Fina Rossinas Berta (Molly) som jag hoppas fortfarande lever väl  

B-kullen är Fjollans (Fina Rossinas Fiordiligi) första kull. Och trots att pappan till den kullen var en frisk berner som blev över 10 år, så har det visat sig vara hennes mest drabbade kull. Fjollan fick tre kullar. Hennes andra kull blir 7 år nu i augusti. Vad jag vet så lever alla fem i den kullen. Fjollans tredje kull är min Tyra med kullsyskon. Dom blev ju fem år nyligen alla fem.

Min Bimbo var väldigt sjuk i cancer (malign histiocytos) när hon var fem år och levde bara knappt två veckor efter sin 5-årsdag. Hon var den tredje i sin kull att gå bort...

Att förlora sin hund så ung gör väldigt ont. Och jag tycker som uppfödare att det är viktigt att inte blunda när man drabbas av att flera individer i en kull blir sjuka och i värsta fall tom dör allt för unga. Fråga sig varför, finns det ett mönster som eventuellt har med ärftlighet att göra??? Ibland kan vi inte styra, men kunskap är ändå det viktigaste verktyg vi har.

Vi vet att bernern är en drabbad ras, framförallt av tumörsjukdomar. Därför har bernern fått ingå i ett forskningsprojekt just om framförallt tumörsjukdomar. Det går att läsa mer om detta forskningsprojekt på  Svenska Sennenhundklubbens hemsida. Alla berneägare kan bidra till att vi får mer kunskap om varför det är så här. Får vi kunskap om varför så ökar förutsättningarna att hitta rätt verktyg för att vända trenden. Vi behöver mer kunskap. 

Just nu har vi bara ett officiellt hälsoprogram för berner och det är för leder. Och när jag pratar med människor om vår ras så tror samtliga att det stora häloproblemet för vår ras är lederna. Träffade nyligen en familj midsommarafton. Dom kom fram till mig för att hälsa på mina hundar. Dom var så ledsna. Dom hade ganska nyligen förlorat sin berner 5 år gammal....tumör på lunga....

Dom menade att dom verkligen hade varit noga med att titta på att det såg friskt ut runt sin blivande berner...men det enda vi KAN titta på är hur det ser ut ledmässigt...

Och vi ska givetvis fortsätta för att arbeta mot en ännu bättre ledhälsa på våra berner. Men min, om än ringa, men dock erfarenhet av min uppfödning, så är det inte ledproblem som är min stora rädsla...det är cancer, njurar och autoimmuna sjukdomar...

Så här tråkigt skriver jag idag. Men det känns viktigt för mig att skriva sådant här. Någonstans så stämmer mina erfarenheter även med statistiken...

Men OM vi ska kunna förbättra hälsan på våra berner så måste vi ju fortsätta avla!! Och jag tror på en friskare berner i framtiden! Sjukdomar finns och vi måste leva med att vissa individer drabbas allt för unga...men var går smärtgränsen!!???

//Emelie