Hulda och Hero växer. Jag väger dom som hastigast men dom ligger inte direkt stilla i vågskålen (som redan måste bytas till storlek större...) Siffrorna på vågen flaxar en del och jag vill bara se att dom ökar tillfredsställande i vikt. Och det gör dom. Det märks redan att Hero ökar mer men Hulda hänger på. Dom vägde lika vid födseln. Hulda var och är kortare i kroppen men bredare men snart tror jag Hero växer om Hulda på alla ledder. Jag tror och hoppas att jag får en maskulin, stilig hanhund och en feminin tik. Jag tror Hero har fått mycket av sin vackre fars huvudform och i kombination med de vackra färgerna med mörk, fin tanfärg och även så tror jag att de båda får riktigt mörka ögon som far sin. Huldas kroppsproportioner, kompakt och med rejäl bröstkorg tilltalar mig.

Det är allt lite lyx med två också. Och idag tänkte jag på hur otroligt tacksam jag är för dessa två. Tänk det värsta senariot, att ingen hade klarat sig! Det hade varit tufft för Dina. Och nu blev det två som har varandra och en av var kön   Ska bli så spännande att följa dessa två som jag tror så mycket på!

Det är svårt att få Dina att lämna sina två    ens för att resa sig och dricka vatten. Jag får dra henne ur valplådan för att hon ska gå ut. Jag ger henne mat genom att hålla fram skålen när hon är hos sina valpar, annars har hon ingen matro. Mina tikar brukar inte äta så mycket de första dagarna efter valpning och jag har hela tiden torrfoder stående framme. Men jag har faktiskt matat Dina med lite färskfoder som hon gärna äter...när jag matar...men om hon bara reser sig så har hon fri tillgång till torrfoder. Jag vill inte styra ätandet för mycket heller, då hon faktiskt inte får producera för mycket mjölk...jag läser henne och försöker följa det jag tror Dina vill och vad som är bäst för henne.

I morse när vi var ute för en kort rastning så skulle jag ha haft med kameran. Dina är så pigg och fräsch!! Hon ställde upp sig så fint i solen med svansen i topp (hon hade gjort ifrån sig och ville in till sina små...) Min starka duktiga Dina, mycket lik sin mormor Fjollan i det.

Jag är inte intresserad av att driva någon debatt angående klippning av bakbenssporrar eller ej. Enligt rasstandarden så ska vi klippa bakbenssporrarna när sådana finns på våra berner. Vissa föds utan, men vissa kan som Hulda och Hero födas med dubbla. Den ena är som en femte tå på vardera baktassen. Jag har för att jag trott att det varit det bästa pga skaderisk alltid klippt bakbenssporrarna på alla mina kullar tidigare.

Men debatten finns bland flera uppfödare och vissa veterinärer vill inte göra detta ingrepp. Dom ska klippas inom de tre första dygnen. Det är INTE diskvalifiserande på utställning att ställa din berner med bakbenssporra kvar.

I vilket fall så har jag efter diskussioner både med uppfödare OCH "min" veterinär som fö gör detta ingrepp och inte är motståndare på något vis, diskuterat och jag har vägt för och emot och vad jag förstår så är inte skaderisken så överhängande stor så att det väger upp att göra detta ingrepp som inte minst är väldigt plågsamt och stressande för tiken enligt min erfarenhet.

Detta är alltså MITT övervägda beslut som jag vill förklara och delge i MIN blogg. Jag lägger ingen värdering i att andra uppfödare väljer annorlunda, jag har tidigare valt annorlunda för att jag har trott att jag varit tvungen till detta av olika anledningar, men jag vet idag att det är helt frivilligt och jag anser detta vara det bästa med hänsyn till tik och valpar. Och för mig känns det rätt och viktig att få uttrycka mina tankar angående min avel här i min blogg.

Inga bilder idag. Men vi hörs igen!

Allt gott!//Emelie