Har väl inget speciellt av intresse att blogga om egentligen. Några bilder från idag...

En älg som Stefan gjorde när han sågade på Brunneby musteri i helgen...inte riktigt färdig än...

  En blommande lupin vid vägkanten...

  Tyra i motljus här ovanför

  Dina

    Rickard äter piggelin efter dagis

  Allt gott!//Emelie

Idag begav jag och Dina oss av till Vikbolandet utanför Norrköping. Vi hälsade på hos en "kennelkollega". Närmare bestämt hos Lena Rydgren som också föder upp berner under kennelnamnet Genein´s kennel.

Vår kära bernerkompis Susanne var också med med sina fina flickor Quila och Ronja.

Det var sammanlagt sju berner och tre mattar med varsin kamera i högsta hugg som gick ut på fältet (alltså det var mattarna som hade kameran i högsta hugg...)!

Berner måste vara världens vackraste och bildskönaste ras... ALLA bernerägare är totalt fotogalna...inklusive mig... Hur mycket bilder finns det inte på dessa vackra hundar på facebook!? Och tröttnar man på att se dom??? Nej, inte jag iallafall! Här ser ni Susanne in action. Prinsessan Quila på dinosaurieägget med sitt hov...

  Susanne med sitt hov.

  Jag hade en liten baktanke med dagens besök. Jag ville spana in en hane från Lenas första kull. Hans stamtavla är intressant, inte minst för att där finns en hel del äldre hundar. Dessutom är hans stamtavla så obesläktad som den kan bli med mina flickors stamtavla... Men sen är det en hel del annat som också ska passa ihop... Han bor i Uppsala i vanliga fall, men var "hemma" på besök idag. Jag hade ju bara Dina med mig idag. Och om du frågade Aragon så tyckte han att han passade utmärkt ihop med Dina... Där Dina var, var också Aragon för det mesta. Dina tv med Aragon till höger om sig. Alice bakom och Irma längst till höger.

  Dina med Aragon i rumpan. Alice skymtar också.

  Sen är det alltid intressant att utbyta lite tankar och kunskap, inte minst när man föder upp samma ras.

Blev några bilder på Aragon. En lugn och trevlig hane. Lena hade överlag väldigt trevliga hundar....men dom var väl mer eller mindre lugna... Alltid lika roligt att träffa berner som passerat 10 år...tyvärr allt för ovanligt. Aragons mamma Indra 10+ hänger fortfarande me!

Aragon

              Vi försökte oss på gruppfotografering. Dina och Lenas yngsta, Irma 9 månader, har nosarna envist i backen.

  Jag tjoar till...alla...utom Dina och Irma tittar upp på mig för en kort sekund innan...

  Från vänster: Indra (10+ år), Ronja (3 år), Quila (5½ år), Alice (1 år och 3 mån), Irma (9 mån) Dina (1 år och 5 mån) och Aragon som är 3½ år.

...dom reser sig och springer iväg! Jag ville ju bara få upp Dinas och Irmas näsor från backen! Fast Dina (som inte går på såna trick...längre) ligger ensam kvar! Synd att det inte var platsliggning på en lydnadstävling!

  Alice en glad bernertjej med fart i!

  Alice i mitten, Aragon till vänster och Dina till höger.

    Katten Doris som bor med Aragon i Uppsala tittar förskräckt ner från Lenas axel på alla berner. En per hushåll är fullt tillräckligt, tycks hon tänka!

  Appropå fotogalna bernerägare.... Spana in dessa coola grabbar!

  Lotta som har bernerkillarna Imexx och Gazton tyckte att dom behövde solglasögon idag! Och Gazton misstyckte inte! Han poserade villigt länge och väl med glasögonen på...han gjorde inte en ansats att försöka ta av sig dom! Gazton som fyller 8 år och därmed veteran i januari.

  Lotta skickade dessa underbara bilder till mig...var tvungen att lägga in dom här för att visa er!

Tack för trevlig samvaro idag Lena och Susanne! Och smarrigt fika fick vi också! Tack Lena för det!

Allt gott!//Emelie

Idag har jag gått långa rundan med flickorna. Strålande höstdag har vi haft så kameran fick följa med förstås.

Tyra hittade ett älgben...intressant tyckte Dina...

  Men det var Tyras ben. Dina la sig bredvid Tyra...Tyra bestämmer fortfarande över benet...

  Men va nu!? tänker Dina. Tyra går därifrån.

  Här ligger jag med ett älgben!

  Mitt älgben...

  Intresset för benet svalnade ganska snabbt, men det är alltid lika roligt att studera hundar.

Dina i solen

  Tyra med solen i ansiktet

          Dina...

        När vi kom hem så kopplade jag för vagnen på Tyra och tränade ett kort pass. Tror hon börjar förstå ordet framåt bättre nu. Tänk om jag kunde ta såna här korta pass lite ofta nu ett tag... Kan nog även skriva att Tyras hosta är helt borta nu.

Efter den korta dragträningen så fixade jag lite med Dinas tassar och öron...lite vardagsfiff. Och efter det så har det blivit tvätt av båda flickorna. Dom har löpt färdigt nu. Och den nya biabädden ska invigas tänkte jag. Dina brukar noppa av biabädden om vi tex som i morse tar sovmorgon till klockan 8 innan det blir frukost...vill helst INTE att hon gör det med den nya...

Imorgon ska Dina och jag hälsa på lite bernerkompisar. Det är en hane med i gänget så Tyra får stanna hemma...även om jag tror det är över för Tyras del, så är hon onödigt nära höglöp.

Allt gott!//Emelie

...var Dina dålig i magen...fy vilken körare det var. Länge höll hon på att skita knäck i spiraler...på nätterna. Suck. Jag har aldrig varit med om maken. Jag har varit med om valpar med känsliga magar men dit hörde INTE Dina...nej detta var nåt annat. Och även om inte proverna visade det, så kan jag sätta vad som helst på att hon hade en reaktion på giardiaparasit.

Men två veckor med ris och torsk, och sen långsam invänjning med färskfodret Nordics i kombination med homeopatmedel mot parasiter fick efter flera veckor Dinas mage på rätt köl. Och där har den varit sen dess. Nu äter hon och Tyra en blandning av färskfodret Nordics och torrfodret Alg Gutten. För som jag skrev; Dinas mage har både före (vad jag tror) parasitangreppet och efter, varit hur bra som helst. Och vad glad jag är att jag lyckades reda ut magbesvären, vad orsaken än var, helt utan någon form av medicin. För homeopatmedel verkar ju energetiskt och triggar på så vis kroppens eget immunförsvar. Men vad jag tiggde om det penicillinet man behandlar giardiaparasiten med...men veterinären var hårdnackad...här skrevs inget penicillin ut....ris och torsk i minst två veckor först. Jag gav däremot på veterinärens inrådan Dina avmaskningsmedel, både banminth och axilur...men Dina mådde så dåligt av dessa, så jag var tvungen att avbryta behandlingen. Idag är jag väldigt tacksam att jag inte lyckades övertala honom att skriva ut penicillinet. Han har dock ingen tilltro till homeopatmedel...men det spelar ju ingen roll. Jag har sett det jag har sett och det räcker för mig.

Är ju samma med Dinas knöl på insidan av låret. Den växte en del först men så trillade den av. Där är faktiskt fortfarande en liten knöl kvar men den håller sig konstant liten och Dina har inga problem med den, så jag låter den hållas. Det kan ju ta flera månader för ett histiocytom att försvinna, så än så länge avvaktar jag och ser om det eventuellt försvinner helt.

När jag ser bilder på Dina när hon var 4-5 månader och hade magbesvär så ser hon så mager och eländig ut även om hon egentligen mådde bra hela tiden. Men det är verkligen inge kul när en växande valp skiter knäck i spiraler vecka ut och vecka in...och dessutom förla hon i princip allt skitande till nätterna...

Dina börjar nu få tillbaka sin päls mer och mer. Men hon såg allt bra eländig ut i somras med...pälslösare hund får man leta efter! Som hon fällde ur! Hon har nu fin tjock päls men jag vet att den kommer bli betydligt längre innan den är färdig. Dina har mycket päls och den är inte alls så lockig som Tyras.

Dina

                        Och så är det Tyras hosta... Jag har faktiskt inte pratat med veterinären då jag tycker att hostan...som hela tiden varit väldigt lindrig...blivit bättre. Dina hostar inte. Idag har Tyra harklat sig en gång. Igår var det nog också en gång. Jag har pratat med ägarna till dom få hundar vi träffat och INGEN har hosta. Detta har ju gjort att jag varit orolig. Nu lurar jag faktiskt lite på noskvalster...ska ringa och prata med veterinären imorgon och fråga lite... Jag har tempat henne två gånger och hon har ingen feber, äter och är pigg som vanligt.

Tyra

  Dina och Tyra efter prommisen idag!

  Allt gott!//Emelie

Nej jag är betydligt mer förtjust i att stå bakom kameran. Men på konstnärens begäran så har jag nu bett min man att stå bakom kameran och fotografera mig med jackan på. Givetvis skulle mina bernerflickor Tyra och Dina också vara med på bilden... Ja det blev lite styr innan alla var på plats...och så skulle alla se hyfsat bra ut....samtidigt. Mina flickor älskar äpplen så ett äpple fick bli dressyrgodis...

            Och så baksidan...samma äpple... (ligger MASSOR överallt på gården men ibland är dom inte så smarta...)

      Men vilka fina flickor...synd med den där rumpan i mitten...men jackan är fin!   Dina med rumpa...och jacka.

  Tyra med stiff matte

  Sådärja nu ler matte...men vad gör Tyra då??

Är ni nyfikna på broderiet så är det Bettan som gjort det! Jag är så nöjd, tack!

Allt gott!//Emelie

Jag har beställt ett broderi. Just genom denna blogg har jag kommit i kontakt med Sytanten. Av henne har jag beställt ett broderi på en fleece jacka. Och idag kom jackan färdigbroderad med posten! Tack Bettan!

Ryggbroderiet

  Och så fram

  Fin va!?

Allt gott!//Emelie

Är precis hemkommen från Norrköping och en inofficiell utställning där. Vädret var väl sådär...regnade en del.

Jag ställde ut Dinas kullsyster Fina Rossinas Grace Kelly idag.

Kelly 16 månader.

Matte Catrin frågade om jag ville hjälpa henne med detta. Catrin är nämligen lite nervös att det ska gå åt fanders i ringen. Och den nervositeten är inte bra... Kelly är liksom sina kullsyskon glad och positiv men lite för mycket ibland. Det var ägaren till kullbrorsan Great Zorro som gav denna beskrivning på Zorro och jag tror mig kunna skriva att alla ägare till en Fina Rossinas G-"valp" kan skriva under på detta. Jag kan det definitivt med Dina i tanken. Jag har ju även fött upp och äger mamma Tyra...mormor Fjollan... Tyra har verkligen landat och upplevs nu som en riktigt lugn och sansad hund...iallafall bredvid sin dotter Dina  . Min oro jag skrev om gäller faktiskt Tyra, men jag har nog landat hyfsat bra och insett att det är rejält obefogat att dra på alla förtioelva cylindrarna.... Tyra har lite hosta. Hostan är "värst" om man nu kan använda sådana termer, på mornarna när hon sovit. Tempade henne i morse....38,2, alltså HELT normal frisk temp, aptiten är som vanligt väldigt god och jag märker INGENTING på hennes allmäntillstånd. Hon har med all säkerhet fått nåt litet halsvirus. Dina har INTE hosta...iallafall än. Men jag tror inte ens att Dina behöver bli smittad...det märks.

Min oro gäller cancern som är så överrepresenterad i vår ras, malign histiocytos, som ofta sätter sig på lungorna. Tyras halvsyster Bimbo var ju bara  5 år när hon drabbades av denna cancerform och dog....symtom lite lätt hosta...men även i kombination med att sakta men säkert tackla av rejält... Jag blir ju så orolig att detta ska vara början på slutet... Men men, jag kan resonera länge fram och tillbaka, det ska jag bespara er. Jag har just nu iallafall lugnat mig lite och tänker stoppa tanken där. Det är trots allt "bara" att avvakta och se. Ringer "min" veterinär imorgon i vilket fall och stämmer av. Misstänker starkt att han tycker att vi kan avvakta med blodprov och lungröntgen...

Men nu var det Kelly denna blogg skulle handla om.

Dagens inofficiella utställning var Kellys första utställning. Det kommer att bli åtminstone en inoff till innan vi ger oss in i den officiella karriären. Jag har träffat Kelly några gånger de senaste veckorna eftersom att dom varit med på dragträningarna och jag var inte det minsta orolig över att det skulle vara några problem i ringen...men lite nervös var jag allt, precis som man ska va. Känner igen Kelly så väl. Hon kan verkligen sprattla när man hanterar henne...och hon är verkligen stark. Men jag har nog också lärt mig genom åren hur jag ska hantera dessa sprattelfior...har fått "lite" övning... Catrin gick iväg när det var dags för Kelly och mig att gå in i ringen, så att Kelly inte skulle vilja dra ut ur ringen till matte...men nästa utställning ska vi INTE göra så. Om jag ställer Kelly då (Catrin kommer nog att vilja ställa Kelly själv snart) så ska Catrin få vara kvar utanför ringen. Kelly blev väldigt pipig och undrade var matte tog vägen, detta att matte försvann störde henne rejält. Men det är ju därför man ställer på inofficiell utställning! För att träna utställningssituationen på riktigt! Som namnet antyder så är resultaten inofficiella, alltså räknas dom inte. Det gick som väntat (av mig) väldigt bra i ringen. Kelly lät sig hanteras av domaren som kände igenom Kelly ordentligt. Inte ens en antydan till krumbuktande. Hon stod fint under hela bedömningen. Men hon pep hela tiden och tittade och tittade utanför ringen...vart tog matte vägen?? Kelly tog väl lite väl många hoppsasteg när vi sprang, men fick nog till några fina travsteg också då det stod att hon rörde sig väl i kritiken.

Kritik: 16 månader, något lätt huvud, under utveckling.
Bra hals, bra rygg, något öppen vinkel bak.
Bra fram, bra ben & tassar, tycker inte riktigt om miljön, rör sig väl, behöver träning.

Placering i Ökl: 3

Domare: Sickan Beckman

Det var tre tikar i Kellys klass. Kelly fick inget hp och kom sist...eller om man så vill 3:a, och då ska tilläggas att de två andra tikarna i Kellys klass är både  väldigt fina rasrepresentanter (känner dom väl  ) och 3 resp 5 år, alltså färdigvuxna, så vi hade ställt in oss på sista placeringen. Men med tanke på matte Catrins farhågor så gick det strålande! Men Kelly behöver tränas mer i miljön innan hon ställs officiellt. Men en till inoff är inplanerad och sen blir det en hel del träning med matte Catrin också.

Och nästa begivenhet för Kelly med kullsyskon är mentalbeskrivningen den 16 oktober. Och jag tror det kommer bli riktigt roliga beskrivningar....ska bli så kul att se och träffa er alla!

Allt gott  //Emelie

Vackert ljus nu på hösten...när det är ljus. Lite mycket regn tycker jag.

Tyra igår

  Dina igår

  Dina i motljus här ovanför på höjden.

  Tyra idag

    Dina idag

  Är lite orolig just nu...men det är säkert helt i onödan...

Imorgon är det hundens dag och inofficiell utställning på Norrköpings brukshundklubb. Jag ska ställa Kelly åt Catrin. Fina Rossinas Grace Kelly

Kelly

  Kellys mamma Tyra...

  Mina flickor får stanna hemma. Dina har ganska precis passerat höglöp och Tyra är på väg in i höglöp. Samtidigt så känns det fullt tillräckligt att koncentrera mig på Kelly imorgon.

Ni får väl se hur det går!?

Allt gott!//Emelie