Dina "lider" av bådadera. I torsdags begav jag och mina två pojkar oss upp till Värmdö och mormor. Endast Dina fick följa med av hundarna. Tänkte att det var lite nyttigt för Dina att få vara ensamhund några dagar.

Uppe hos min mamma var även pojkarnas jämngamla kusiner Ted och Axel där! Oj vad kul kusinerna hade! Och Dina tyckte det var mysigt med många barn. Även killarnas små plastgubbar som låg överallt gillade Dina som är en föremålsätande hund. Jag fick ha stenkoll och lyckades väl sådär med att hålla gubbarna från Dinas kliande käftar.

Dina som är en människoglad tjej liksom Tyra och Doris och anfaller besökare i glädje visade för första gången reservation för att inte säga rädsla mot min mammas sambo när han liksom min bror med fru kom på fredagkvällen. Även min bror Carl var lite läskig. Dina var framme och lät sig klappas men tyckte allt att William (som min mammas sambo heter) var lite läskig när han reste sig och än värre rörde på sig under hela kvällen. Men nästa dag var det mycket bättre. "Spöket" var ju inte så farligt när det kom fram i dagsljus!

Till Dinas försvar så kan jag skriva att hon låg så snällt i bilen då vi på vägen hem stannade för att vara med på en julgransplundring i Stockholm. Detta trots att min bror parkerade bilen medans vi gick till festen och min bror gick även och hämtade Dina ur bilen för en kort bensträckare innan färden fortsatte hemåt. Och på trottoaren i Stockholm så betedde hon sig som den lantlollan jag kände igen, hon trodde nämligen att varenda förbipasserande var en kompis, så jag hade fullt sjå att inte dratta på ändan när jag försökte hindra Dina att inte hälsa på varenda en.

Några dygn efter vårt besök i Katrineholm hos systrarna Milla och Kelly så fick Milla en rejäl omgång kennelhosta med feber och allt. Tydligen gick kennelhosta i Katrineholm. Jag märkte redan för några dygn sen att Dina började harkla sig lite misstänkt och idag märks det tydligt att även hon fått kennelhosta. Har inte tagit tempen men tror inte hon har feber och hon har inte så jätte besvärlig hosta heller. Tyra och Doris verkar klara sig. Pratade med Catrin och hon nämnde att även Kelly haft någon misstänkt harkling. Eftersom att jag vet att Milla fick kennelhosta så är jag ganska säker på att även Dina och Kelly fått det. Inget farligt och kennelhosta kan alltså hundarna få även om dom är vaccinerade mot det, men den blir då ofta lindrigare och det är vanligare att yngre hundar blir drabbade.

Lite roligt och intressant att iaktta var när en svartklädd stor karl med svart mössa var här idag för att fixa pannan. Dina reagerade inte alls avvaktande mot honom utan tvärtom! Hon hälsade lika glatt som alltid på alla...sån skillnad när hon var hemma med sina två flockmammor Tyra och Doris!

Allt gott!//Emelie

 

sytanten

16 januari 2011 19:53

ja, det måste vara lite "berner" att vara rädd för en del män. Så var mina flickor oxå ... en del gick bra men långt ifrån alla. Dom visade aldrig nån rädsala för tjejer. Hoppas dom kryar på sej nu , vovvarna med hosta. Kram sytanten

http://sytanten-bettan.blogspot.com

 

Quila o Ronja

17 januari 2011 21:14

Härligt med en liten utflykt :-)
Men vad trist med kennelhosta......

Sv. Vi tar en dag i taget med Ronja......men hennes feber verkar ha gett med sig. Skönt!
Jovisst. Pratar man olika foderleverantörer, så pratar ju alla för sin vara. Svårt att få ett objektivt svar på det. Nu har vi ett foder som fungerar, men det kan ju finnas det som är bättre ;D

Allt gott
Susanne

http://quilaoronja.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...