Har läst en sån fantastisk bok! Bråkdelen av en sekund . Tack Linsan för den! Ville inte sluta läsa och ville inte att den skulle ta slut...men det gjorde den ju tyvärr. Ser fram emot din nästa bok!

Och nu har jag börjat med en helt annan bok. En bok om vår fantastiska ras, berner sennen. Silvana Vogel Tedeschis The Bernese Mounain dog Yesterday and Today. Den är på engelska, men jag tycker att den är förhållandevis lätt att läsa, har precis börjat, vilken skatt!!! Tusen tack Lisbeth! Du är allt för snäll!! Men jag ska minsann läsa denna bok från pärm till pärm! Albert Heim som grundade rasstandarden för vår ras, han uppfann inte rasen, den härstammar från långt bak i tiden, utan han kartlade och utformade den första rasstandarden 1907 som sedan reviderats genom åren, men ursprunget är viktigt att ha kunskap om. Iallafall så beskriver han rasen så bra "....Många raser är intressanta, vackra och attrakriva för något karakterisktiskt som den rasen har, men bernern är vacker för sin normalitet...." Berner handlar mycket om harmoni och proportioner.

Dagens vackra ljus gjorde ju att kameran fick följa med på dagens promenad. Flickorna som nu är helt friska från hostan, fick gå långrundan för första gången på länge. Härligt att sträcka ut! Dina och Tyra.

Solen och Glimmande Dina skiner i kapp!

Stefan har snidat lite med sin motorsåg.

Dina tillsammans med träskallen med tomte på loftet.

Dina snart 9 månader.

  //Emelie

Dina ska tydligen tuktas tycker "mammorna"...

Och det kan nog behövas...

Hon verkar inte ta någon större skada iallafall.

Tänkte att Doris ville busa runt lite med Dina och Tyra lös, verkade ju så men....  

...hon kom iallafall tillbaka hyfsat snabbt. Doris har fällt ur ganska ordentligt nu. Tyckte inte hon fick tillbaka pälsen förra påpälsningen och inte löpte hon heller och nu fäller hon igen. Men, men, hennes hälsa klagar jag inte på, och så länge hon mår bra är ja gla...eller rättare sagt lycklig! Även Tyra har börjat fälla så till Sala blir det bara Dina som åker.

Dotter Dina och mamma Tyra spanar efter Doris.

Tyra

Och hennes vackra dotter Dina.

  //Emelie

Solen har skinit och jag har fått några härliga sol-vintebilder från Millas matte igen! Millas hosta har nu varit borta i en vecka och hon har börjat träffa sin käre golden-vän Krille igen och även en liten 6-årig softis fick vara med häromdan. De tre hundarna busade och hade jätte kul tillsammans.

Tror båda satte på sig fulminen på detta kort...

men så söta ändå!

Jag tror nu äntligen att hostan börjar försvinna på riktigt på mina flickor också. Men för säkerhets skull så blir det bara koppelpromenad idag också. Dina hostade slem några gånger igår och det märks att hon påverkas av ansträngning. Men det är bara hosta inget allmäntillstånd som är påverkat.

Milla igen

I närbild.

Ett riktigt pälsmonster är hon!

Allt gott!//Emelie

Idag skiner solen från klarblå himmel  och jag passade på att ta några bilder på min vackra Dina medans ljus var!

Annars så trodde jag att kennelhostan var på väg bort då Dina i förrgår började hosta lite mer igen  . Jag har ju låtit Tyra och Dina få busa lite på promenaderna, kanske var det dumt... Nu har jag varit lite mer strikt och bara gått koppelrastningar så att flickorna får ta det lugnt så att vi blir av med den jobbiga hostan en gång för alla. Doris har inte hostat på länge. Tyra har lite hosta kvar, man hör att hon fortfarande har som löst slem i halsen och hon har även lite snuva. Men alla flickor är fortfarande pigga och äter med sin vanliga goda aptit. Dina hade lite feber i förrgår då hostan blev värre för hennes del, men inte de andra två. Nu tycker jag igen att hostan börjar gå tillbaka, men det blir inget bus förrän den är helt borta. 

Men när solen lyste så var jag ju tvungen att ta ut Dina själv för lite fotografering. Hon växer och utvecklas fint tycker jag. Jag vet dock inte vad hon väger men jag tror inte hon blir någon tungviktare.

Närbilder...

Ibland kommer hon när man ropar...

Här tillsammans med en av husses gubbar...inget självporträtt har han bestämt hävdat.

Min fina Dina  

  //Emelie

Jag har anmält Dina till inofficiell utställning den 20 februari i Örebro. Jag planerar även att anmäla Dina till rasspecialen i Sala. Sista anmälningsdagen är 7:e februari till Sala, så jag avvaktar ett tag till med den anmälan.

Här har varit jätte fint väder idag, men när jag fick för mig att jag skulle ta kort på Dina så hade solen gått ner. Det var ett tag sen jag fotade Dina och det är lättare att se hur hon växer på bild. Tog ändå några bilder...

Dina som nu hunnit bli lite drygt 8½ månad...tiden går...

Dina är en aktivitetskrävande bernertjej. Jag har ju försökt ta det lilla lugna nu pga hostan. Men det är mycket myror i kroppen på Dina. Nu är hon ju dessutom i en ålder då mycket hormoner snurrar. Man kan jämföra hennes ålder med tidig tonåring. Samtidigt så är både mamma Tyra och pappa Lacoste fartiga berner. Jag gillar den typen, speciellt om man vill jobba med sin hund. Motivation finns, men ibland känns det lite trögt inlärningsmässigt. Jag har tränat lite tävlingslydnadsmoment inne i köket. Det som vi börjar få kläm på är fotgåendet. Men annars känns det lite trögt. Vi får väl se om vi lyckas lära in alla moment i lydnadsklass 1 till Karlskogautställningen i början på juni då det även är lydnadstävling. Det är min ambition men just nu känns det tveksamt...

Allt gott  //Emelie

Här börjar kennelhostan ebba ut. Tyra har fortfarande lite löst slem i halsen. Tror egentligen inte dom smittar längre, men avvaktar ett tag till innan vi vågar träffa några andra hundar för säkerhets skull.

Annars så har Doris börjat fälla??? Nåt lustigt är det allt med hennes hormoner. Snart är det ett helt år sen hon löpte, förut har hon ju följt de andras löp. Men Tyra löpte i oktober förra året och Doris har fortfarande inte löpt. Och nu har hon börjat fälla så smått trots att hon inte har fått full päls??? Djurkommunikatören Fatima sa iofs i somras att Doris fortsättningsvis kommer löpa mycket mer sällan, kortare och mindre...eftersom att hon ändå inte ska ha några valpar. Ultraljud i april -10 på Läckeby djursjukhus visade en cysta på Doris ena äggstock, veterinären där menade att den var helt ofarlig men kunde rubba hormonbalansen och ev trigga igång en livmoderinflammation. Eftersom att Doris blod- och njurvärden var så dåliga då, så ville man inte utsätta henne för en operation om det inte var nödvändigt, jag skulle ju gärna kastrerat Doris annars eftersom att Doris blivit sämre i samband med löp och efterföljande skendräktighet. 

Men Doris har bara visat på en succesiv förbättring sen jag i somras anlitade homeopaten Irmeli och sedan djurkommunikatören och healern Fatima, så jag känner ingen oro för Doris del just nu. Doris beter sig och ser helt frisk ut idag. Jag har även valt att inte kolla upp hennes värden heller, detta för att jag inte vill oroa mig i onödan, nu mår ju Doris bra och jag vill njuta av den tiden. En hund som äter med frisk aptit, är pigg och glad och drar på 4-timmarsturer i djupsnö när man släpper henne i fem sekunder (vilket inte sker nu) bedömer jag inte som ett orosmoment, men jag håller koll... Jag är inte heller intresserad av en kastrering av Doris just nu. Eftersom att jag fortfarande inte vill belasta Doris i onödan. Doris har inte ok njurar, dom kan inte läka, men förhoppningsvis hålla ett tag till. Och så länge hennes hormonbalans rubbas så att hon INTE löper, känns det ju bara bra...

Annars kan jag berätta att jag köpte ett par nya skaklar till hundarna igår. Det följde med skaklar med segebadenpulkan jag köpte över blocket för ett tag sen, men när jag provade dom skaklarna på Tyra så var dom så vida och jag behövde sätta band emellan selen och skaklarna, det blev inget bra när hon sen drog. Skaklarna kom över ryggen på Tyra när hon svängde och det blev obehagligt för henne. Hon är ju dessutom så ny med detta med drag. Nu ska jag gå lite försiktigare fram och dessa skaklar jag köpte igår knäpper man fast direkt på selen, så jag tror det blir mycket bättre. På skaklarna satt dessutom en riktig gammal segebadensele. Den var i stl 1 (egentligen kräver nog Tyra stl 2) men oket var inte så litet utan verkade passa och när jag drog ut spännena till yttersta hålen på remmarna så verkade selen passa. Jag vill gärna att en dragkunnig person tittar över min utrustning ordentligt. Men jag tänker allt börja prova lite ordentligt nu, Tyra blir först ut!

Tyras kullsyster Malva (Edetoyota) drar för fullt borta i kärnskogen. Så fort kennelhostan är ordentligt borta här ska jag se till att träffa Malva. Har inte sett henne ordentligt på länge nu. Har ju lite parningsplaner för hennes del...men mer om dom en annan blogg  //Emelie

Ja nu är det verkligen härligt ute! stiger på himlen för var dag och LJUSET blir mer och mer och längre för varje dag! Problemet just nu är väl de glashala vägarna. Mina flickor hostar fortfarande, så jag måste nog försöka hålla promenaderna lugna, men att hålla tre ystra damer i koppel på de glashala vägarna innebär en STOR fallrisk för mig...men ska dom bli friska och bli av med hostan hyfsat snart så offrar väl matte gärna livet...eller??? Ja, jag vet, jag kan ta dom en och en...

Jag var faktiskt nyss ute på en rastning med alla tre i koppel och det gick strålande. Får bli så idag. Korta koppelrastningar punkt.

Smittokällan Milla är nu helt frisk från sin hosta. Milla blev nog lite sjukare än mina flickor varit, hängig och febrig och väldigt hostig. Hon har även smittat sin kompis Krille som blev riktigt dålig en natt, nästan så att dom åkte till Strömsholm med honom. I mycket sällsynta fall kan tydligen katter bli smittade oxå och eftersom Millas kattkompis Alfons alltid dricker ur Millas vattenskål så har faktiskt även han fått kennelhosta! Han har legat under täcket och hostat slem i flera dagar men nu har han blivit sig själv oxå! Så detta virus verkar synnerligen elakt och smittsamt! Tur vi bor avskilda här i skogen och inte kommer i kontakt med hundar om vi inte vill.

Några fina bilder på "lilla" Milla lite drygt 8 månader.

Mys  

Pigg igen!

Vad ska vi göra nu?

Tvungen att sätta in bilden på mamma Tyra som jag tog igår igen...

Milla som nu 8 månader gammal är större och grövre än mamma Tyra men hon var minsta lilla spetiga valpen vid leverans...

Allt gott!  //Emelie 

  Ljuset är på väg  . En tid med regn och töväder och sedan minusgrader har gjort vägarna riktigt hala. Både jag och hundarna halkar omkring på promenaderna. Men det hindrar inte hundarna från att få tokryck och rusa runt i 140 knyck, speciellt Dina som drar med sig morsan Tyra och hade Doris kunnat (hon är ju kopplad) så hade även hon hängt på.

Fast egentligen försöker jag att hålla dom lite lugna. Kennelhostan sitter i, Tyra fick den sist och är den som hostar värst nu men även Dina och Doris kan fortfarande hosta till. Jag tog långpromenaden häromdan ändå eftersom att dom inte verkar ett dugg påverkae i sitt allmäntillstånd...men jag märkte att hostan förvärrades efter långpromenad. Igår var det bara korta rastningar, men idag gick jag inte så långt, men släppte Tyra och Dina och uj va dom sprang! Verkade som våren spratt i dom ordentligt! Solen skiner från klarblå himmel och några kort blev det.

Dina beter sig verkligen som en kaxig tonårsdotter....

som behöver tryckas till ibland... 

och hon kan se riktigt farlig ut. 

Vem gapar störst?

Ettrig Dina

Men morsan ger igen och trycker ner.

Va jobbig hon ääär.

Dina stilla men tungan vittnar...

Tyra

Allt gott!  //Emelie