Igår var en hektisk dag då jag träffade först en berneruppfödarvän och sedan fd valpköpare...

Inga hundaktiviteter, knappt att jag hann med hundpromenaden.

Bernljungens Cecilia, fö min kära webmaster för min hemsida, hade begravning för sin mormor som lämnat detta jordeliv 96 år gammal. Då Cecilias mormor är född och har levt hela sitt liv här i Östergötland så hölls begravningen i Fornåsa kyrka här i Östergötland. Cecilia frågade om jag kunde spela på begravningen och det gjorde jag givetvis så gärna.

Cecilia hade sina bernertjejer med sig. Flisan som börjat löpa. Snart blir det parning med den snygge och trevlige Pettsson. Givetvis hålls alla tummar här på Fina Rossinas för gosiga små valpisar på Bernljungens i sommar! Även Stina 9 år var med. Som bernerägare och uppfödare så gläds jag åt varje berner som får bli lite äldre. Och i bernersammanhang så börjar 9 år bli en aktningsvärd ålder. Det är bara att hoppas att vårt avelsarbete kan bidra till att medellivslängden på vår fina ras kan bli lite högre i framtiden. God kontakt oss uppfödare emellan tror jag kan bidra till mycket gott.

Viktigt är också att vi inte bara ser sjukdomar. Alla sjukdomar är inte ärftliga och ibland vet man inte om sjukdomen är ärftlig eller inte. Vissa forskare menar att det är så andra inte. Vi måste alltid balansera både eventuella sjukdomsanlag mot styrkor som vår hund eventuellt bär på när vi avlar.

Fyra av totalt nio valpar i min F-kull drabbades av en autoimmun ärftlig sjukdom (AM, har berättat om den förr här i bloggen). En allvarlig och smärtsam sjukdom för hunden som drabbas. Jag vet fortfarande idag inte om denna sjukdom finns bakom mamman eller pappan. Så vitt jag vet finns den inte bakom mamman och jag vet ganska mycket, men inte allt. Detsamma gäller pappan, pappans uppfödare vet också mycket om pappans stamtavla och hon vet inte heller om något fall. Dessutom så finns det ett märkligt och tydligt samband med en trolig paddförgiftning som just dessa valpar som insjuknade i AM drabbades av vid 8 veckors ålder.

Jag har som sagt berättat om detta flera gånger här i bloggen. I dagsläget så är tre av de fyra AM-drabbade hundarna friska. Fabian som först fick paddförgiftningssymptom vid 8 veckor och som först insjuknade i AM vid 7 månader har nyligen fått sitt andra återfall. Jag lider så med Fabian och hans familj. Man vet faktiskt inte så mycket om denna sjukdom annat än att den behandlas med först en hög dos kortison som sedan under en lång tid succesivt trappas ner.

För mig visar detta att Fabian är hårdast drabbad också att det finns ett tydligt samband med paddförgiftningen (jag såg aldrig att valparna var på paddan utan bara att en efter en, totalt 5 stycken, fick symptom som hundar som varit på en padda visar). Fabian fick ju först symptom och var alltså först på paddan och fick antagligen i sig mest gift. Den 5:e individen som sist visade förgiftningssymptom har klarat sig helt från AM.

Erfarenhet av denna sjukdom visar också att hundar som  drabbats av flera återfall måste under en väldigt lång tid ligga på en låg dos kortison. Kortison är ju en väldigt bra och effektiv medicin men har ju också väldigt starka biverkningar. Bland annat så slår kortisonet ut hundens eget immunförsvar. Min tanke är att Fabian som ätit så mycket kortison har blivit väldigt nedsatt i sig själv. Om han under lång tid ligger på en väldigt låg dos så får hans kropp lite mer tid att bygga upp sitt eget försvar och min starka förhoppning är att han sen ska kunna leva ett normalt hundliv utan  behandling.

Det blev ett långt sidospår. Skulle ju berätta om gårdagens aktiviteter.

Igår kväll så var jag alltså med fd valpköpare, numera bara vänner, på en jätte bra och rolig föreställning. Inez och Vera - På jakt efter lyckan! Trevligt, roligt och gott! Ett tips! Kolla in här!

Rickard var också med. Han är nu 6 månader men invänjningen till valpfoder går inte så fort så han diar mestadels på mamman = mig. Han sov sig igenom föreställningen, så kul tyckte han att den var! Samtidigt så hörde han ju inte så mycket, och hans plats var placerad under bordet så han såg inte så mycket heller...

Bild tagen med mobilen.

Allt gott!//Emelie