Fullt upp nu med valpar och barn. Har lite paus innan kvällsrutinerna.

har fått svar på Doris prover. Hon har ju sitt dåliga blodvärde. Veterinären hade inte hunnit att jämföra med det sista, men han menade att det ser ganska oförändrat ut. Han är så bekymrad, vilket gör mig orolig. Men veterinären i Läckeby verkade inte lika bekymrad...ja, ja.

Doris äter just nu sin tredje och sista avmaskningsomgång. Hon äter sin mat dåligt och det har gått lite upp och ner med aptiten länge nu. Ikväll var det ner, men det var väldigt ner i samband med förra avmaskningen oxå och sen lite upp och sen...

Positivt var att det inte var blod i bajset denna gång  . Jag tyckte ju det såg ut som det i en av dagarnas prov men jag hade fel...skönt. Nu ser det faktiskt inte ut som om där är blod. Jag hoppas att blodet berodde på hakmask med allt vad det innebär (anemi, avmagring...) och att avmaskningen tagit väck den nu och att hon kanske så sakteliga kan få liiiite bättre värden iallafall. Helt bra värden har jag ingen förhoppning om, men bättre. Jag hoppas Doris piggar på sig och får tillbaka aptiten och går upp några kilon och DÅ ska jag ta nya prov.

Hon verkar faktiskt gå ur den värsta skendräktigheten nu. Hon är lite piggare. Hon har inte så mycket mjölk i spenarna. I morse var jag ute en koppelpromenad med mina två och Rickard. Nu är naturen så känslig så det blir bara koppelpromenader...meeeeen...när vi kom hem gick jag in och lämnade dörren öppen eftersom att hundarna tyckte det var skönt att ligga ute i skuggan.

Jag gick in för att hämta en grej. När jag kom ut så låg inte Doris i skuggan utan hon var borta! Jag ropade och ropade, ingen Doris. Jag tänkte att hon grävt ner sig någonstans som hon gjort den senaste tiden, skendräktig och dan som hon varit. Men hon fanns inte i någon av jordhålorna flickorna grävt ur genom åren...jag ropade och ropade och....så kom Doris springande på vägen. Hon hade varit på en liten tur. Även om jag inte gillar det, så blev jag lite glad...min gamla vanliga Doris är här igen, då kan hon inte vara så eländig! Jag får se tiden an med hennes aptit. Jag styr inte över Doris sjukdom som hon har och antingen kommer att leva med lång eller kort tid. Ni förstår säkert vad jag hoppas....  .

Valparna ja... Inatt så var det ett himla liv. Jag kan inte ha staketet så högt för då kan inte Tyra kliva in och dia sina små. Hon kan givetvis hoppa men det vill inte Tyra göra in till sina ungar omtänksam mor som hon är, då kan hon ju kanske hoppa på nån av skrikaporna...jag menar valparna och skada dom. Iallafall så var valparna på fel sida staketet flera gånger inatt. Och det var visst inte alls för högt att dimpa ner ifrån, gick alldeles utmärkt. 4:an och 3:an har precis samma klätterteknik som Tyra.....och Tyras kullsyster Malva ska vi inte tala om när det gäller att klättra över höga staket  .

Jag hinner inte ta så mycket bilder nu. Synd för dom börjar bli riktigt underhållande med sina tokryck och krumsprång. Här var 2:an tik i gasen. Planen var att fota henne springandes mot mig men hon satt bara still och snart sov hon, gäller som sagt att fånga ögonblicken och då har man inte alltid kameran till hands.

1:an hane...igen. Han fastnar lättast på bild verkar det som.

1:an hane försöker döda min sko.

Allt gott!//Emelie 

 

sytanten

2 juni 2010 21:27

Dom blir bra vackrare för varje dag som går!!!! Nr 2 tiken tycker jag är bedårande söt/vacker! Lycka till med dina "små" valpar.
Kram sytanten

http://sytanten-bettan.blogspot.com

 

Marianne

3 juni 2010 21:56

Jag hoppas på bättring för Doris.
ha det gott. kram

http://www.ekoxenskennel.se

 

Anette

4 juni 2010 22:28

hej tack för grattiset, dina valpar ser så fina ut, lycka till med dem.

Anette

http://www.monowi.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...