I fredags ringde Hasse som är husse till Fina Rossinas Fine Fabian. Deras älskade tappre, älskvärde, underbare Fabian hade fått somna in på Strömsholms djursjukhus kvällen innan.

Fabian var den av "paddvalparna" som först fick förgiftningssymtom (troligtvis av en padda) vid 8 veckors ålder. Han hade kraftigast förgiftningssymtom och han var även den som insjuknade först i aseptisk meningit (hjärnhinneinflammation) när valparna var ca 7 månader. Det visade sig sen att av de 5 valparna som visat förgiftningssymtom vid 8 veckors ålder så insjuknade sammanlagt 4 stycken i aseptisk meningit med bara dagars mellanrum vid 7 månaders ålder. Fabian blev betydligt hårdare drabbad än de övriga. Min teori är att Fabian fick i sig mest av paddgiftet då han var först på paddan. Sambandet är så slående men märkligt. Faran med paddförgiftningen hänger givetvis ihop med att valparna var så små när dom drabbades. Själva förgiftningssymtomen var inte så kraftig och klingade av på bara några timmar, dan efter var valparna som vanligt igen...men så blev dom 7 månader...

Fabian stod nu på en låg dos prednisolon efter sitt andra återfall (han blev sjuk vid 7 månader och fick sedan två återfall). Tanken var att Fabian skulle stå på prednisolonet i resten av sitt liv. I förra veckan fick Fabian ett tredje återfall. Han blev så sjuk så veterinärerna såg ingen annan råd än att låta Fabian få somna för gott.

Jag blir så ledsen när jag skriver detta. Men mitt hjärta svämmar över av tacksamhet när jag tänker på Fabians familj Hasse och Belinda... Jag fick ett sånt fint mail där dom beskrev hur tacksamma dom var som fått dela dessa 3 år med just Fabian trots att åren varit präglade av denna hemska sjukdom. Hur fantastisk Fabian var, vilken kärleksfull berner som älskade att krama alla som kom...och det var Fabian som skulle bestämma när kramen var över. Hur dom lärt sig att fånga dagen och njuta av den tiden dom fick med Fabian. Istället för att åka på utlandssemestrar så åkte dom till Norge och andra ställen i Sverige. Fabian har alltid varit med, badat i älvar och sett mycket tillsammans med sin älskade familj.

Denna sjukdom är fruktansvärt plågsam när den slår till. Men den går i de flesta fall att bota med först en hög dos kortison som sedan under en låååång (viktigt att tiden är lång, MINST två månader) tid trappas ner succesivt. Så vitt jag vet så mår de övriga tre drabbade "paddvalparna" bra nu sedan länge utan kortison.

Jag har även fått många härliga bilder på Fabian som familjen tagit genom åren. Jag kommer att tillägna en blogg till åt Fabian där ni får möta denne älskvärde bernerkille som fick en orättvist tuff och kort tid här på jorden.

Nu finns han i sin familjs hjärtan och givetvis delar han plats med "de mina" i mitt hjärta. Han har sluppit kampen mot denna fruktansvärda sjukdom.

TACK HASSE OCH BELINDA  //Emelie

 

Kicki & tjejorna

31 augusti 2010 08:32

Livet är så orättvist ibland!!! En blandning av glädje och sorg, förhoppningar och hopplöshet!! Hjärtat går sönder, naggas i kanterna, var gång man läser/hör att en kär vän, fått lov att gå en bit i förväg!!! Smärtan är hård, men klingar av. Minnena finns alltid kvar........ KRAM till Hasse & Belinda och till dig Emelie/ Kicki

http://http;//www.rickebyhundhotell.se

 

Anne-Greth & Gösta

31 augusti 2010 09:56

Vi delar era tårar och tänker på er i er sorg, Hasse & Belinda! Varma kramar till er och till dig Emelie från Anne-Greth & Gösta!

 

Lena Heimark

31 augusti 2010 13:35

Ibland har man svårt att se meningen med det som händer. Och att tiden läker alla sår kan jag heller inte alltid hålla med om.

Tänker på er Hasse,Belinda och Emelie!!!

http://www.heimarkenskennel.se

 

Marie Carlsvärd

31 augusti 2010 13:48

Tårar faller....... och det är för att jag förstår och känner med Fabian´s familj. Så jobbigt för dom. Känslorna är nära, kanske pga att vi har en av "paddvalparna" som en väldigt kär familjemedlem. Vår finfinfinFine Faust "Zero" drabbades oxå av denna hemska hjärnhinneinflammation. Men han blev inte först sjuk, vilket gjorde att vi fick snabb veterinärvård/behandling och vi följde Emelie´s råd om en låååång uttrappning av kortisonet. Tack och lov har vi sluppit att vår Zero drabbats av återfall och det är vi väldigt tacksamma för.

Tankarna går till Dig Emelie för jag vet hur mycket du månar om dina valpar och givetvis oxå till Hasse o Belinda.

 

Rosie & Harry

31 augusti 2010 15:50

Jag lider med er det är så jobbigt att mista någon vare sig det är ett djur eller människa.

Vi tänker på er/och den andra familjen
Skönt att ha bra minnen som man kan plocka fram

http://bearclaw.bloggplatsen.se

 

Camilla

1 september 2010 23:36

Så ledsamt det var att läsa bloggen idag ;( jag påminns så mycket om Fight då jag läser om Fabian och hans korta med jobbiga tid här på jorden , jag vet inte om det är så att man liksom känner lite extra för dessa vovvar som man kämpar så med .
Hade inte en aning om att paddor kunde vara så giftiga , självklart så har man ju läst om att inte låta hundarna slicka på paddor pga av gift , men att dom kan bli så sjuka hade jag inte en aning om .
Tankarna går så klart till Fabians familj som saknar sin härliga kille , jag försöker se det som att Fight bara gått en bit i förväg och att vi möts igen till slut ... tills dess får vi ta fram våra minnen och leva på dom .
Kram Camilla

http://www.tuffa.bloggplatsen.se

Emelie

2 september 2010 11:22

Tack för dina tankar. Vill bara förtydliga att sambandet paddförgiftningen vid 8 v och aseptisk meningit vid senare tillfälle är helt och hållet mina spekulationer. För mig är sambandet tydligt, men det finns inga som helst vetenskapliga belägg för detta. Stor kram till dig och de dina och varma tankar till din Fight!

 

Isabelle

6 september 2010 04:46

Usch.. det spelar ingen roll vid vilken ålder ens vän lämnar en.. det är ändå en varelse som man börjat älska och som lämnar ett stort tomrum efter sig.. Kan tänka mig att bandet blir extra starkt om man behövt kämpa sig igenom livet tillsammans också.. Tänker på er! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...