Har inte blivit något bloggande på ett tag. Dels för att jag har mycket med allt möjligt just nu och dels för att en tung blogg ligger framför mig...

Har nu valt att få denna tunga blogg avklarad.

Under de senaste veckorna har jag fått två dödsbud. Båda buden gäller hundar från F-kullen som bara är tre år fyllda. Förutom Fine Fabian (den förste "paddvalpen") som fick ett tredje återfall av sin meningit så har även Fine Franz fått bli en ängel.

Fine Franz som kallades Loke (han hörde INTE till "paddvalparna") såldes som valp till en jätte gullig familj. Loke utvecklades till en livlig valp. Familjen kunde inte hantera denna livliga valps aktivitetsbehov och behov av tydliga gränser. Veterinären gav dom rådet att kastrera honom. Dom tolkade tyvärr Lokes intensiva valpbitande som agressivitet. Loke kastrerades redan som 6 månaders valp. Vilket för mig låter ödesdigert då man rubbar hormonerna mitt i den känsligaste tillväxtfasen för skelett och muskler. Speciellt på en så storväxt ras som bernern är.

Givetvis försvann inte Lokes "agressiva" beteende. Jag hade sporadisk kontakt med familjen men förstod tyvärr inte allvaret i situationen förräns han var ca 8 månader (först då fick jag veta att han kastrerats vid 6 månader). Då ringde en förtvivlad matte till mig och berättade en hårresande historia som hade slutat med en brottningsmatch med Loke som var en extremt glad och livlig hund och ville fram och hälsa på allt och alla på promenaderna. Brottningsmatchen slutade med att Loke bröt benet. När dom tog honom till veterinären och förklarde sina problem med att hantera Loke så blev rådet från veterinären avlivning. Detta ville givetvis familjen undvika.

Hussen i familjens syster tog sig i detta skede an Loke. Han flyttade till henne. Hon träffade en hundpsykolog med Loke som konstaterade att det inte var något fel på Loke, men han krävde rätt handlag. Hussens syster tränade Loke lite så att han fick utlopp för sin energi på ett positivt sätt. Han blev en harmonisk hund hemma hos henne.

Häromveckan fick jag ett mail från Lokes nuvarande ägare att Loke hade sådan värk i sina ben så att det bästa för Loke var att få somna in för gott.

Jag återger denna historia som jag uppfattat den och för att jag tycker att den är viktig att berätta. Jag känner mig förtvivlad när jag får höra veterinärens råd och tilltag i detta fall. Det blir så fel ibland. Som uppfödare har jag ansvar att hitta rätt hem till mina valpar vilket jag uppenbarligen misslyckats med i detta fall. Familjen gjorde sitt bästa och frågade både mig om råd och veterinären. Jag förstod aldrig allvaret och kunde inte råda rätt. Veterinären gjorde i mitt tycke ett ödesdigert ingrepp på en så ung hund. Loke hamnade rätt och fick ett bra hundliv men alldeles för kort. Mina varmaste tankar till Lokes familj.

Fine Fabian däremot hamnade i helt rätt familj från början. Hasse med dotter Belinda har givit sin älskade Fabian ett rikt hundliv. Fabian var den av "paddvalparna" som först var på paddan och fick först och starkast förgiftningssymtom vid 8 veckors ålder. Han drabbades också först av aseptisk meningit vid 6½ månaders ålder. Han fick den bästa vården direkt tack vare att Hasse hamnade rätt från början. Men trots detta så fick Fabian två återfall och vid det tredje så var han så nedbruten av sjukdomen och den starka medicinen att han inte orkade mer. Klumpen i bröstet växer när jag tänker på samtalet jag fick från Hasse när han berättade. Och jag har tänkt så mycket på Hasse och Belinda och då svämmar hjärtat över av tacksamhet för att så underbara människor finns. TACK! Jag har fått bilder från Fabians liv tillsammans med Hasse och Belinda. Och även deras goldentik som jag glömt namnet på just nu. Dessa bilder får avsluta dagens tunga blogg.

Finaste Fabian och Loke, ni finns alltid i mitt hjärta och förlåt....//Emelie 

 

sandra

2 oktober 2010 14:23

Usch så tragiskt. Bernern är en underbar och snäll hund men liksom vilken annan hund som helst behöver de gränser och en fast hand som visar dem vägen. Samma sak gäller med små hundar, man ska inte köpa hund om man inte kan ta hand om den. Förstår att det måste vara svårt att välja hussar och mattar till alla valpar. Men ser man till alla valpar du haft så måste jag säg att du lyckats väldigt bra med valet av köpare, men som sagt ibland kan man gå på en nit. Kramar

 

Anne-Greth & Gösta

2 oktober 2010 16:10

Emelie, lilla vän! Vi gråter när vi läser ditt "Förlåt"! Du har ingen anledning att be någon om förlåtelse eftersom vi vet att du ALLTID gör det bästa för dina hundar inkl. väljer dom - så vitt du kan bedöma - bästa köparna till dina valpar. Om någon ska be om förlåtelse så skulle det vara dom omdömeslösa veterinärerna. Vi beklagar djupt att nu också Loke gått bort och tänker på dig, vännen, men också på hans familj. Det var underbart att se dom härliga bilderna på Fabian och det syns att hela familjen är lycklig och älskar sina hundar. Tröstande kramar till er alla som är ledsna från
Millas matte & husse.

 

Ingela

3 oktober 2010 11:03

Oh vad sorgligt Emelie! Men klandra dg inte själv. Som djurägare gör man allt man kan, vad man tror är rätt. OM man gör galet så är det inte med vilje! Du är fantastisk med dina hundar, di gör allt för dem. Så klandra dig inte utan se allt du gjorde för dem i stället! Kramar

http://www.ostanvindens.se

 

Lena Heimark

3 oktober 2010 22:03

Älskade Emelie!!!

Du ska inte be om förlåtelse men jag tror att du ber Loke om förlåtelse för att du lämnade över honom till fel familj. Men du gör allt för dina hundar och sen att inte alla kan ta vara på sin hunds egenskaper och göra det rätta för dom kan du inte ta på dej. Men försår dej så väl och känner med dej!!! Inte är det roligt att släcka ett liv för tidigt. Finns inga ord för vad jag känner för dessa veterinärer!!!
Kram och ta hand om dej !!!

http://www.heimarkenskennel.se

 

Klas

3 oktober 2010 23:10

Usch, detta va ingen rolig Söndags-läsning, dels att man kan ha maximal otur med val av "mattar och hussar", samt väldigt konstiga/vansinniga? råd av veterinärer!
Är iallafall väldigt glad över att vi fick träffa en av "Zorros" pigga och glada "barn" på träffen, samt väldigt vettiga "husse och matte"!!

Varma hälsningar från "Zorro" med familj!

 

Marie Carlsvärd

4 oktober 2010 08:03

Håller med ovanstående inlägg i allt som skrivits. Jag kan inte heller tycka att du behöver klandra dig själv.
Jag kan ändå litegrann förstå Loke´s första familjs "frustration" som måste funnits i att inte kunna hantera denne valps energi och aktiveringsbehov. Vår Zero hade ju lite såna drag oxå, han var helt enkelt "skitjobbig" och under en tid var det omöjligt att t ex leka ute med honom. Han "ballade ur" helt enkelt. Vi har provat alla "metoder" (nosgrepp, lägg ner, hålla fast, nej:a etc etc), men det enda som funkade var att totalignorera och gå in. Fick bli så väldigt många gånger, men så småningom och med en stor portion tålamod, många lästa böcker etc så funkar det. Det jag vill säga är att jag på ett sätt kan förstå familjens känsla av "vanmakt", men att i det läget få så korkade råd av en veterinär är ju inte klokt !!!
Emelie, vi har alltid fått väldigt kloka råd från dig som byggt på erfarenhet och en STOR portion kärlek och omtanke om dina hundar oavsett om dom bor under ditt tak eller något av oss valpköpares tak. Det bästa med dig är just det att man får goda RÅD, inga pekpinnar.
Summa summarum: Loke kanske inte hamnade rätt.... Men tänk på alla valpar som verkligen hamnat precis rätt. Tänk på Fabian (vilken underbar bildkavalkad, förresten), trots att han endast fick 3 år att leva så verkar han ha fått kärlek från sin familj som gott o väl hade räckt att sprida ut på ett normalt Berner-liv.

Många kramar Emelie, vi ses på lördag!!!

 

Maria

4 oktober 2010 09:12

Kramar i massor till alla berörda.!


Maria

http://ellebacken.webs.com

 

Terese

6 oktober 2010 00:43

Emelie, kära vän!
Alla som fått förmånen att lära känna dig vet att du gör ditt yttersta för att det ska bli så bra som möjligt! Du ställer verkligen upp och framför allt genuint bryr dig om alla oss. Det är jätteledsamt att läsa, och det är svårt att finna/skriva de rätta orden utan att det blir för hurtfriskt... Men jag vill att du ska veta att du finns i mina tankar. Många och stora kramar Terese (och Lava såklart)...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...