Jag går verkligen igång på avelsfrågorna, hjärnan går på högvarv. Hälsan är ju så viktig, både den fysiska och den mentala. Givetvis ledhälsan också. Och jag har nog när jag begrundat det nya indexsystemet tyckt att det har sina fördelar. Men det kommer begränsa oss uppfödare lite mer när vi kombinerar. Men samtidigt så tror jag att det måste till om där ska bli en förbättring. Problemet är att jag befarar att det finns risk för att det går ut över andra hälsomässiga aspekter. Och där ligger min stora oro...för det har vi inte råd med på några som helst villkor.

Men vi får se hur det utvecklar sig som sagt...

Blev mest suddiga bilder i eftermiddagssolen idag...

Dina

Allt gott//Emelie

Ja nu undrar nog en del av er vad den rubriken betyder. Jo det är så att bernern och några raser till ska prova ett nytt sätt att räkna ut avelsvärdet på hundar när det gäller leder.

Vi var en av de första raserna att införa ett hälsoprogram för att förbättra lederna i rasen. Detta för att ledproblemen var väldigt stora i vår ras. Sedan införandet att vi bara avlar på friröntgade individer har ledhälsan förbättrats, men under ett tag så har man inte sett någon större förbättring. Därför ska vi nu prova att omforma hälsoprogrammet för leder från att bara använda friröntgade individer till att införa avelsindex.

Vi fick indexet presenterat för oss på senaste RAS-konferensen 2010 och jag uppfattade det som att vi då skulle kunna bredda möjligheterna att använda fler djur i aveln. Tex skulle det kunna gå att använda individer med lättare belastning på höfterna (C) mot individer med starkare index. Summan ska bli 200 på mor+far. I indexet tar man inte bara hänsyn till själva ledstatusen utan även till graden, pålagringar, ålder vid röntgen, vilket sederingsmedel, kön.....ja en hel del annat som också påverkar resultatet, men allt är relaterat till ledhälsan. Man tar dock inte hänsyn till hull, motion och hormonell fas som jag faktiskt har tyckt mig märka inverkar en hel del på ledstatusen.... Observera att det jag skriver här i bloggen är vad jag tycker och tror. Har inte vetenskapliga belägg för allt som skrivs här alltså...

Agrias statistik visar att ledproblem ligger på plats nummer fem när det gäller (dödliga??? eller sjukdomar som bernern söker veterinärvård för??? minns inte...) sjukdomar bernern drabbas av. På plats ett ligger cancern och då är cancerformen malign histiocytos den vanligaste formen. Just för att bernern har, även jämfört med alla andra raser, högre antal som drabbas av just cancer (som är en dödlig sjukdom) så har bernern även den absolut lägsta medelåldern av alla hundraser. 30 % av alla berner passerar 10 år....inte ens i närheten av hälften...

Nedslående siffror. Även om vi alla på konferensen visste detta så blir siffror så definitiva...hoppet dör liksom....

Samtidigt så tycker jag att det är viktigt att inte glömma dessa siffror. Känns dessa siffror ok???? Är det ok att våra berner är en underbar och vacker hund och kär familjemedlem men att oddsen för att få ha denna hund ett rimligt långt hundliv är så låga....????

Jag läser och hör om bernerägare som faktiskt väljer bort bernern pga detta. Dom orkar inte känslomässigt när deras tredje berner inte blir mer än 5 år.... Sen finns det vi som känner en gång berner alltid berner.

Det är inte roligt att vara uppfödare när valpköparna ringer och berättar att deras hund blev så sjuk så sjuk så att döden var det enda alternativet och hunden är då tre år...kanske yngre...kanske så "gammal" som fem år...

Jag har tyvärr sett tydliga trender i min egen uppfödning som jag inte bara tror beror på tillfälligheter. Min D-kull. Nio stycken underbara berner, alla fria på lederna (alltså väldigt starka indexmässigt). Underbara individer mentalt. Sex stycken gjorde MH, väldigt fina sådana. Andra april 2011 blev min D-kull 5 år. Då var fyra av nio stycken döda pga sjukdom. Två pga cancer, en av okänd anledning men han blev så sjuk så sjuk och en (min Doris) pga njursvikt. Jag tror tyvärr att arvet har stor betydelse i denna siffra.

Min första kull, 13 stycken. Den första individen som dog var 5 år gammal, cancer. Andra individen 6 år pga olyckshändelse, tredje individen nästan 7 år pga akut livmoderinflammation. Vid 8 år var det nog fyra stycken.... Den kullen har sämre ledindex, iallafall på höfterna. Fem är belastade. Två lite allvarligare (D). Men ingen har haft ont av sin ledbelastning. Dom har kunnat leva fullgoda liv men vissa begränsningar pga höfterna, dock inte allvarliga, var det för dom med D-höfter och framförallt när dom blev lite äldre. Och när ägarna ringt och berättat att deras hund dött så har ett genomgående tema varit att dom varit underbara mentalt och friska tills dom blev dödligt sjuka.

Sen har jag lite mer positiva trender i andra kombinationer...framförallt med min Fjollan, men jag fördjupar mig inte mer i dom.

Nu är indexet inte färdigt än. Så jag ska väl inte bli upprörd i onödan. Men trenden just nu är att begränsningen av individer och kombinationer som uppfyller ledhälsokravet ökat...alltså avelsbasen har minskat...men jag ska inte måla upp fan på väggen då indexet inte är färdigt än.....

MEN jag tycker vi är i stort behov av ett hälsoprogram som ser till bernerns extremt korta medellivslängd. Jag har läst i Hundsport Special att det (i andra länder) visat att kombinationer med ökad inavelsgrad ökat med införandet av avelsindex. Vi svenska berneruppfödare är faktiskt ovanligt duktiga på att hålla nere "possenten" MEN när jag tittar runt på ev tilltänkta kavaljerer till mina egna flickor så ser jag mycket samma hundar bakom många av våra berner. Vilket inte är så positivt om man tänker sig en fortsättning med nästa generation....

Jag har även läst artiklar av framstående genetiker inom hundvärlden. Budskapet har då varit (som jag tolkat det) att DNA prover i all ära men dom mäter bara risken för en sjukdom. De flesta ärftliga sjukdomar är ressesiva (det krävs sjuka gener från både mor och far för att sjukdomen ska riskeras att bryta ut). Vissa sjukdomar har mer eller mindre komplicerad nedärvning. De friska generna är för det mesta dominanta. Vilket innebär att en frisk individ kan bära på en hel del sjuka anlag. DÄRFÖR är en blandning av så olik arvsmassa den säkraste metoden för att försöka undvika att de sjuka anlagen möts. Att dom möts kommer vi aldrig kunna undvika, men jag tror och hoppas att vi kan minska risken för att dom möts om vi är ännu mer konsekventa med att hålla nere inaveln i samtliga kombinationer. Jag tror definitivt INTE att vi har råd med att den ökar.

Med tanke på hur problemen ser ut hos bernern. Många relaterade till immunförsvaret och även fertilitet så tror jag att det är viktigt att blanda så mycket som möjligt. Och får vi en snävare avelsbas så bådar det inte gott...

Detta är ett ämne med många aspekter och jag skulle kunna skriva och vinkla detta mycket mer. Men nu pockade det på. Jag var tvungen att skriva detta....kanske är jag ute och cyklar....har undrat MÅNGA gånger men jag faller ändå tillbaka i detta tänkesätt hela tiden...

//Emelie

...gjordes i sol tillsammans med kompisen Heléne och hennes greyhoundhane Design. Heléne har även franska bulldogmadamen Molly som hade problem med en skadad klo som blödde och gjorde ont när hon gick. Men hon trivdes gott hemma hos Stefan och barnen så det gick ingen nöd på henne.

Det passade väldigt bra med en långpromenad tillsammans med Design då Dina nu i och med att hon går ur den skendräktiga fasen, börjar fälla och blir mer och mer i farten och vill att det ska hända saker...fråga Tyra om hon tycker Dina börjar bli lite väl jobbig... Vi skulle nämligen fira de sista skälvande timmarna på Odensberg med kusin med familj och fastrar och några till. Flickorna fick koppla av här hemma. Vi är ju lyckligt lottade med att bo i skogen och helt befriade från blixtrar och dunder i form av fyrverkerier.

KUL!! En bil kommer till oss!!

Dina och Design fann varandra direkt...två på samma energinivå.

Vackert frostig skog. Vackert solljus

Idag årets första dag har jag spelat. Det blev en fin stund i kyrkan, så nu ska jag njuta av resten av kvällen.

Allt gott!//Emelie 

Imorgon är det nyårsafton. Mycket reflektioner blir det en tid som denna. Hur har 2011 varit? Vad önskar vi inför det nya året?

Jag önskar alla allt gott. Och hälsa och fred till hela världen vore ju finfint. Läste en bra grej på facebook om att vi ska ta ut glädjen i förskott, det värsta som kan hända är att vi är glada i onödan.... Vi har nog alla en tendens att ta ut sorg, elände och olycka i förskott men att vara glada i "onödan"...hur ofta är vi det??

Idag har solen lyst. Jag styrde bilen med flickorna till Odensberg, Medevi. Min kusin Signe med familj från Amsterdam är här och fastrarna Emelie och Lisbet. Tyra

  Dina

Promenad ner till Vättern. Faster Lisbet med dotter Signe på Medevi brygga.

Vi rundade udden. Torpa sand i gyllene eftermiddagssol

Kusiner

  Tyra

Dina

Allt gott 2012 önskar jag er kära vänner  !//Emelie

Julafton har vi haft i dagarna tre. Dan före julafton kom storebror Christoffer och sorasyster Lina hit och firade jul med oss. Då kom även tomten och stora julklappsöppningen hade vi då också. På julafton hälsade vi på farmor Greta, åt förstås och även då kom tomten. På kvällen spelade jag på två julaftonsmässor så kvällen blev sen. Idag har vi ätit gott och umgåtts med hela stora familjen Karlsson. Stefan har tio syskon, nio i livet, så vi blir några stycken när vi ses allihop.

Att se Henrik och Rickard när tomten kommer slår allt.

Ute har det varit varmt och snön försvann dan innan julafton. Solen tittade fram en del på julafton och några bilder blev det på flickorna.

Solen på väg ned julafton.

Tyra i kvällssolen på julafton.

Idag var det lite molnigare.

Tyra idag

Dina idag

Denna bilden tycker jag inte riktigt ger Tyra en rättvis beskrivning...Tyra, min milda goda!

Nu viner det rejält i knutarna. Storm...strömavbrott och omkullblåsta träd att vänta? Hoppas det mojnar till imorgon! Vi hoppas ju att mormor och morfar kan komma hit från Stockholm så att vi kan fortsätta att fira! Vi längtar efter er!

Allt gott!//Emelie

Kära vänner, jag önskar er alla en riktigt GOD JULHELG!

Jag har "stulit" en bild från Fina Rossinas Elviras matte Emma. Emma har tagit en så vacker bild på Fina Rossinas Elvira. Elvira är som jag berättat förr här i bloggen ifrån min första kull. Elvira fyllde 11 år 10 oktober 2010. Hon mår fortfarande bra och är i god form.Tyvärr allt för ovanligt i vår ras... Men jag vill tro och hoppas att vi har fler gamla friska berner i framtiden!

önskar Fina Rossinas kennel

Emelie

Ja det är faktiskt lite märkligt hur mycket snö vi får. Tyvärr är det samma fenomen på sommaren, men då är det regn. Här har vi betydligt mer snö än bara kilometer härifrån.

Tyvärr hade jag dålig timing med solen som faktiskt tittat fram idag. Jag tänkte först när jag såg solen spricka fram över det snövita landskapet att jag ska bara fixa lite, men så såg jag att den började försvinna, så jag kastade på mig kläder och tog kameran och släppte ut hundarna och klättrade upp i brasta.... Jo jag fick några kort men tyvärr lite mörka och skärpan blir inte bra när det är för mörkt. När jag gick in igen så sprack molnen upp och solen lyste så vackert igen...men jag struntade faktiskt i det...och det varade så kort stund, så jag hade kanske ändå inte fått till någon bild.

Mitt absoluta favoritmotiv att fota är berner -och då mina förstås- rejsande i snön.

Så här mycket snö har vi! Tjoho tycker Tyra och Dina!

Snöflickor, först Tyra

sen Dina

Tyra poserar bredvid träskallen

Vore ju kul om Dina kunde sätta sig där också...men Dina hade helt andra åsikter om vad som är kul...helt plötsligt hade hon rejsat över vägen...FARLIGT...här kommer hon tillbaka...

Mycket snö fastnar i pälsen...när jag äntligen får Dina att vara samlad med Tyra och träbernern...

Det var sannerligen inte lätt att få Dina att sitta still på plats...men några bilder fick jag till.

Men så tog leklusten över igen...stackars Tyra, hon har det inte alltid så lätt ska ni veta...

I morse tyckte Stefan att jag skulle ta kort på fåglarna som bor på vårt lilla fågeltorp...

Den sista bilden skickade jag till Mvt som läsarbild. Den ska publiceras i Mvt (Motala och Vadstena tidning) inom kort har jag fått bekräftat.

Allt gott!//Emelie

Snön ligger kvar men det är gråväder och lite blandad nederbörd så vi får väl se hur det blir med färgen på julen i år.

Idag gick flickorna och jag långrundan. Skönt med långpromenad, men tyvärr känner jag att jag har en envis infektion i kroppen. Hostan vill inte ge sig. Den sitter långt ner...ja suck...det är väl en släng av envis kennelhosta. Stefan har ätit penicillin men jag vill försöka undvika...vi får väl se om jag lyckas bli bra ändå.

Jag tog med kameran på promenaden och solen gläntade lite genom molnen i början, men när jag kom till den delen av promenaden då jag har rätt riktning på solen för fotandet så hade det blivit rejält gråväder.

Vi träffade lilla jaktlabben Penny. Hon ville leka lite. Pennys husse kastade lite snöbollar som hon fångade i luften. Dina var intresserade men insåg nog att hon var chanslös....

Men så gjorde hon en satsning iallafall...men nära skjuter ingen hare.

Dina

Tyra

Kanske blir det lussebullbak ikväll...vi får se...vore ju smaskigt, har ett himla gott recept...

Allt gott!//Emelie