Tyra har haft lite hosta igen. Tidigt i höstas hade hon en släng av kennelhosta...även Dina hade lite fast jag knappt märkte det på henne.

Men så i julas tyckte jag Tyra började kräk-hosta till lite väl ofta för att det bara skulle vara tillfälligt. Denna gång hade inte Dina någonting... Tyra var helt pigg och åt med frisk aptit för övrigt.

Två av mina hundar har dött i bernerns vanligaste cancerform-malign histiocytos och Bimbo var bara 5 år gammal. Båda hade bla hosta som symtom. Bimbo väldigt lindrigt men hon blev även succesivt väldigt påverkad i sitt allmänstillstånd. Rädslan för att Tyra ska vara allvarligt sjuk är svår att hålla ifrån sig...

Men jag märkte även att hon inte direkt var dålig i magen men hon bajsade lite väl ofta på promenaderna och de sista bajsningarna kom det bara lite lite eller inget alls. Kanske var Tyras som illamåendehostningar pga lite väl mycket inälvsparasiter?

Körde iallafall en homeopatisk avmaskning utan resultat...misstänkte att Tyra behövde starkare grejer. Stämde först av med Irmeli som är djurhomeopat och hon trodde som jag att Tyras hosta berodde på mask i magen och hon tyckte att jag skulle avmaska med Drontal vilket jag gjorde. Märkte i bajset som kom dan efter att hon hade haft en hel del mask i magen... . Ca 8 timmar efter att jag givit henne Drontal hade hon en hel del hostningar och kräktes lite...precis som Dina betedde sig av maskmedlet jag gav när jag misstänkte giardiaparasit på henne, fast Dinas reaktion var mycket starkare. I vilket fall så var det inte så farligt på Tyra, men jag tror att hon hade lite väl mycket mask i magen och att hon reagerade när maskmedlet verkade som mest. Sen har hostan varit puts väck så glad blir jag för det!

Igår eftermiddag fick Henrik ont i örat . Ytterörat (eller öronlappen som jag sa till sjuksköterskan på sjukvårdsupplysningen  ) var också lite rött. Henrik fick tid till läkare redan igår kväll då förra gången han hade ont i örat så värkte det hål på hans trumhinna. Jag gav Henrik homeopatmedlet Arnica direkt när han sa att han hade ont. Jag har det medlet hemma sedan Doris. Det är ett akutmedel som är antiinflammatoriskt och smärtstillande. Doktorn tittade i Henriks öra och konstaterade att han skulle ha penicillin då det var lite rött ända ner till trumhinnan. Henrik fick sin första dos penicillin på kvällen när vi kom hem igen och redan då hade rodnaden dämpats och Henrik hade inte alls ont. För att han inte hade ont så fick han bara lite mer Arnica inför natten och inget annan värkmedicin. Det vände direkt och han har sovit lugnt och inte klagat på att ha ont alls sen dess!

Några bilder från idag...lite väl molnigt och mörkt för skärpa men...dessutom ville inte modellerna stå still så ofta...

Dina har en berner uppe i slänten som hon gömmer och flyttar och styr med...(för känsliga läsare så är det ett gosedjur...ingen död, djupfryst valp)

Mamma får inte se vart jag gömmer den här...

Dina fäller mer och mer för var dag...nu har hon fällt ur sin sadel vilket inte förstärker hennes rygglinje direkt...

Tyra

Nu är bernern gömd och Dina kommer ner i full fart!

Lite posering för fotografering tyckte matte vore trevligt...men Dina har såååå mycket att styra med. Hon kryper in i en av bodarna och hittar den här...

Lek och söndersmulning av boll...kul kul...

När vi kom in fick Henrik lite blodpudding till lunch. Han lämnade lite...Dina och jag började om vår inklickning då jag genom att chatta med Cinzia som är en duktig tjej på hundträning (bland annat) upptäckte att jag gjort fel! Klickade in Rossina för sisådär 12-13 år sen så jag hade glömt en liten men ack så viktig detalj. Nu ska vi köra två gånger till, sen är Dina inklickad och jag ska börja träna med henne. Har även fått instruktion hur jag ska börja den träningen  ! Klicker är bra...men man måste ju använda den rätt i träningen 

Allt gott!//Emelie

Ja kära barn har många namn...mina kära bernerflickor kallas ofta knäppgökar eller galenpannor eller tokdårar eller...

Ni fattar temat på smeknamnen!? Nu börjar flickorna komma ur den hormonella fasen då dom tror att dom har en valpkull. Tyras favoritvalp är fortfarande en Blixten Mc Queen-bil som säger "I eat loosers for breakfast", man förstår verkligen att moderskänslorna flödar...eller kanske inte???

När dom går in i denna fasen...eller om man så vill, ur den andra fasen, så brukar jag beskriva det som att en liten propeller växer ur ryggen på dom och dom har en tendens att flyga och fara överallt. Hastigheten kommer nu att öka ända fram till löp....om sisådär 2-3 månader...sedan lugnar dom sig igen och hormoncykeln börjar om.

Tyra och Dina har tagit upp en (o)vana som deras anmödrar Rossina med dotter Fjollan hade. Rossina är alltså mormor till Tyra och Fjollan är Tyras mamma. Den (o)vanan går ut på att dom tittar snabbt på varandra och så ger någon signalen och sååååå....iväg så fort dom bara kan med världens ryck...matte lyckas ibland, men allt för ofta så lyckas jag inte hålla kvar dom i kopplen, och dom rejsar iväg som om det brann i rumpan på dom...

Ja kära, kära älskade knäppgökar. Dessa ryck kommer alltid på vissa ställen och kan även komma när lusten faller in...och det behöver inte vara nåt som drar igång dom annat än deras tanke att detta är ju himla kul... Och just för att jag inte alltid lyckas hålla kvar dom och inte heller alltid blir arg, utan faktiskt inte kan låta bli att tycka att dom är lite charmiga med sina idéer, så känner ju dom detta och dom fortsätter... Men ibland blir jag heligt förbannad, då dessa fasoner kan få farliga konsekvenser för dom...vid en trafikerad väg tex. Och då kan ("konsekventa") matte få ett utbrott och skälla ut dom efter noter. Ja...så bra uppfostrare är jag...

Idag gjorde flickorna...som vanligt...rycket precis innan vi går ner mot Dalhem för att fortsätta in i skogen. Jag lyckades att hålla emot första....andra....tredje....men så gjorde dom ett djä.....a ryck och tokrejsade ner för backen. Då hade vi även lämnat bilvägen precis.

Dina tar tag i Tyras koppel. Kom nu mamma så går vi.

Sen fortsatte vi in i skogen.

Dina

Tyra

Isen är himla kul att gå på tycker båda flickorna. Dinas rumpa.

Dina triggar bus med mamma...men mamma Tyra tycker det är lika kul, fast Dina är ettrig som en jag vet inte vad...har nog tänkt att Dina och jag har lite lika temperament...lika ettriga...

Kul att gå på is som sagt...

Milda goda Tyra

Även Dina kan sitta still och se snäll ut...

Allt gott!//Emelie

Sedan HD/ED-indexet kom in på skk:s avelsdata så har diskussionerna gått heta. Och jag har också funderat "en del". Det framgick ganska snart att skulle man följa indexets rekommendation...kombinera så att ledindexet blev över 100 både på armbågar och höfter så begränsas våra möjligheter att hitta kombinationer drastiskt. Speciellt som vi har VÄLDIGT mycket att ta hänsyn till.

Det är ingen hemlighet att bernern är en av våra sjukaste raser där cancer är vårt allra största problem, speciellt som det allt för ofta drabbar allt för unga individer. Men vi har fler sjukdomar...lederna kommer väl på plats fem, det finns alltså ett antal sjukdomar som är vanligare att våra berner drabbas och dör av.

Visst vill vi förbättra ledhälsan....men det känns sååååå riskabelt att begränsa urvalet av avelsdjur så drastiskt för detta ändamål. Individer med andra styrkor hälsomässigt riskeras att försvinna ur rasen helt...

Detta är vi uppfödare och vårt avelsråd väl medvetna om. Vi har fått ett reviderat förslag på våra avelsetiska regler som bla är anpassat till indexet. Samtidigt så känns det ärligt talat lite märkligt att inte använda indexet alls när det gäller armbågarna. Förslaget just nu är att vi fortsätter som vi gjort, använder bara fria armbågar. Men när det gäller höfter så ska vi sträva emot att hålla indexet över 100. Det är inget vi måste men bör. Hälsomässigt så har kraftiga armbågsbelastningar större konsekvenser än kraftiga höftledsbelastningar har.

Hur jag än funderar så faller mina tankar tillbaka på att vi borde hitta ett hälsoprogram NU som riktar sig mer till hela bernerns hälsa. Indexet som form gillar jag. Man använder en speciell uträkningsteknik där man räknar in flera faktorer...när det gäller ED/HD-indexet har man bla räknat in ledhälsan runt individerna, sederingspreparat, ålder vid röntgen...man får en tydlig helhetsbild. Och ju fler avkommor en individ får ju säkrare avelsindex får hunden, då man verkligen ser vad just den individen ger. Är ni intresserade av att läsa mer om detta så finns all information ni behöver på Svenska Sennenhundklubbens hemsida, informationen finns under Avelsrådsinformation.

Jag funderar i banor som att man skulle räkna ihop ett åldersindex. Det innebär att vi behöver heltäckande information om hur länge våra berner lever och vad dom dör av, vilket inte borde vara helt omöjligt att samla in då vi är en engagerad klubb i våra hälsoproblem. Vi har ett Hälsoregister på Sennenhundklubbens hemsida där vi kan lägga in våra hundar. Dom behöver inte vara döda...utan det går bra att skriva in sin hund där direkt. Det som är viktigt är att hela tiden uppdatera med information som kan vara viktig ur avelsynpunkt. Om hunden kastreras, om den har problem med nåt...mentalt, klåda, ont i leder...

I det senaste protokollet skriver avelsrådet om en blodbank för berner för forskning om bernerns sjukdomar. Det låter onekligen väldigt intressant! Men vi behöver ett verktyg NU! Först ska det samlas in blod och även pengar kan jag tro och sedan forskas och sedan...ja det tar ju lite tid, men absolut för framtiden!

Ikväll har vi avelsmöte här i Östergötland. Tyvärr hade jag fallit bort ur maillistan så jag fick ingen kallelse till detta möte. Det var tack vare att Susanne (som blivit kallad) frågade mig i fredags när jag var där om jag skulle gå, som jag fick veta att vi hade möte ikväll, måndag. Pga att det blev för kort varsel för mig så kan jag inte gå då Stefan har en tid inbokad ikväll som han inte kan boka om så nära inpå. Jag måste vara hemma med barnen...vi har inte så lätt att få tag i barnvakt här ute i skogen.

Jag har iallafall formulerat mina tankar och frågor kring detta och mailat Berndt Klingeborn som är ordförande i vårt avelsråd. Mailade även vår region Östergötlands avelsansvariga Lotta och Lilian på Edets kennel som jag har fått bra kontakt med sedan jag parade Fjollan med Edets Clapton och min E-kull blev till. Lilian har lång erfarenhet av att föda upp berner och ställer alltid upp när man behöver rådfråga om saker! En bra mentor.

Känns som vi måste ändra fokus lite när vi hittar lämpliga kombinationer. Det vi har konkreta mätinstrument för just nu och som vi har utformat våra avelsetiska regler kring är just ledhälsa och utställningsmeriter. Mentalbeskrivning är såpass svårt att få till så det finns inget krav på det.

Fick några bilder som Susanne tog i fredags. Dina gillar pinnar.

Tyra

Här en bild jag tog i fredags på Dina som tappar sin fina päls mer och mer...men den kommer ju tillbaka.

Allt gott!//Emelie

Idag styrde jag bilen till Norrköping. Vädret var strålande vackert...idag skulle det bli många vackra bernerbilder....men när Susanne med Quila och Ronja och jag med Tyra och Dina började vår promenad drog molnen ihop sig. Vi hade lika trevligt ändå, men det blev inte det där önskade gyllene solljuset som våra vackra bernerdamer gör sig så bra i... Fikapaus halvvägs med lussebulle och kaffe. Några extra svängar fram och tillbaka....idag tappade jag kopplen...men dom hittades och flickorna klagade inte över att få springa några vändor till i skogen.

Några bilder blev det ändå... Dina med Tyra tv och galen Ronja till höger.

Dina igen...

Quila

När vi kom hem så började det hagla....syns lite "mjäll" på flickorna när den obligatoriska gruppbilden skulle tas...

...men var det inte fyra flickor...???

Det där med gruppbilder kan ni hålla på med...jag har fullt upp att kolla vad som finns...högt som lågt...

Dina

Är visst lite för kort i rocken...

Jaha vi fick gå tillbaka en sväng...jag hade ju tappat kopplen...kanske vid godisträdet? Ronja.

Nej men snart efter hittade vi kopplen på stigen...suck...är det åldern månntro???

När vi kom hem så blev det kafferast igen...inomhus denna gång...och tur var väl det för helt plötsligt så haglade/snöade det på tvären!! Trodde ett tag att jag skulle få kampera i Norrköping över natten....men snart nog så lyste solen igen....är vi i april redan eller???

Hemkommen så bar det snart iväg på julgransplundring här i Godegård! En höjdarkväll tyckte Henrik

och Rickard

Allt gott!//Emelie

Har en favoritrunda jag gått många gånger med hundarna. Började när jag flyttade till Medevi permanent för 11 år sen...först med Rossina sen med Rossina och Fjollan och sen mer sporadiskt då jag flyttade hit...till Godegårdsskogarna.

Den utgår från Medevi brygga. Igår låg en hel del snö på bryggan. Tyra.

I början-2000-var det inte ordentlig stig hela vägen runt udden...men under dessa 11 år har fler och fler hundägare upptäckt denna runda och stigen har blivit bredare för var år. Jag träffade en söt och trevlig amstafftik igår med sin husse och matte. Ingen bild tyvärr. Dom kom när jag gått färdigt annars hade vi slagit följe.

Försökte få en fin ståbild på Dina men blev aldrig perfekt vinkel när hon väl stod fint och underlaget var hyfsat jämnt. Dina är lite hög i bak...men nu när hon börjar fälla ur och lockarna på rumpan envist spretar uppåt så förstärks det.

En synkad bild på båda mina flickor!

Tyra

Idag var det lika vackert. Sol men snön var ett minne blott...

Flickorna var inte helt fotovänliga idag...nosen i backen heeeela tiden. Men luktar ju så spännande från alla hundar som gått där före oss! Tyra skvätte som den värsta hanhunden...lyfte tom på benet...kanske lockar man någon!?

Blev några bilder från stranden Torpa sand. Dina

Allt gott!//Emelie

Jag börjar med att lägga in några bilder från vår dag på Kolmården. Vi åkte dit i fredags efter att ha fått ett tips av Susanne att dom hade öppet och dessutom gratis inträde! Gissa om det var några fler där...

Pojkarna uppskattade dagen mycket. Vi tittade på tigrar...

...såg delfinshowen...

...aporna...gammal och ung...

...familjen...

...oj...nån har tappat sin kamera...

...glimten i ögat...

Vi såg noshörningar och elefanter. Och det känns verkligen att djuren har det så bra dom kan ha det i fångenskap på Kolmården. Henrik hann tyvärr inte rida på kamälerna (som han kallar dom ). Men vi såg även dom...

I lördags var Henrik med mig på långpromenaden med hundarna (några mer eller mindre suddiga bilder från den)

Igår söndag var det alltså spårning som gällde. Tyra helt ointresserad men Dina desto ivrigare...

Här en bild på min vurpa i större storlek. Bengt som fotade oss igår har lagt in fler bilder från dagen på sin hemsida under "spårning", bla på mig och Tyra som visar hur fullkomligt ointresserad Tyra är och hur rådvill jag då blir...

Och så gruppbilden Lotta Fracke tog på Dina och Tyra och hennes Imexx och Gazton.

Idag har vi varit hemma på går´n...men pojkarna och flickorna har nog så kul på hemmaplan! Henrik ville att jag skulle fotografera honom i elbilen...han föreslog att han kunde vara bredvid hundarna...

Henrik stolt elbilsförare

Rickard körde traktor...

Rickard hjälper Henrik som kört fast med traktorn

Jo visst gillar mamma att fota hundar...men det betyder inte att jag bryr mig mer om hundarna...bara att jag har en hobby...fota...och då helst berner och då helst mina... Tyra

Flickorna busade

Dina är allt bra sugen på det Tyra har...

Vackra

Allt gott!//Emelie

Ojojoj vilken dag vi haft! Tror Kolmården får vänta måste berätta om dagen...

Lisa och Lotta Fracke har idag haft spårdag uppe på Omberg. Igår eftermiddag la Lisa och Lotta två långa ganska krångliga spår till Tyra och Dina. Framförallt Dina har varit så ivrig när vi spårat och tipset är då att lägga spåret ett dygn innan....MEN spåren visade sig bli väldigt krångliga då det varit rejält med frysgrader och en hel del snö hade kommit under natten!!!

Vi kom iallafall dit...sena som vanligt....ett glatt gäng hade samlats för att gå spåren Lisa och Lotta lagt åt oss. Vissa skulle gå personspår...andra viltspår (vi hade alltså viltspår lagda åt oss). Förste killen jag fick se gå sitt spår var Tallsångens Crescendo "Crendo" som 8 månader provade på att spåra för första gången. Han fick ett kortare spår som lagts bara några timmar innan.

Han var nogrann och följde spåret duktigt!

Och han hittade sin älgskank i slutet! Stolt!

Tallsångens Crescendo "Crendo" 8 månader.

Vi var som sagt ett glatt gäng...Lotta och Lisas kompis Bengt kom med kameran och tog några roliga bilder när vi styrde med alla påsar...koppel...hundar...den här vurpan fick sina konsekvenser...men vi kommer till dom sen...

När det var dags för mina flickor att gå sina spår så tänkte jag börja med Tyra...men Tyra var TOTALT ointresserad. Hon började lovande men sen fattade hon inte alls...nej det här luktar inte tillräckligt för att jag ska försöka, verkade hon tänka. Jag släppte Dina på spåret istället och hon var betydligt mer intresserad. Men det märktes att det var klurigt för henne. Hon cirklade och gick zig zag hela tiden men hon gav inte upp utan jobbade på hela tiden. Jag fick jobba på en del jag med...jag höll nämligen i linan hela tiden...

Men hon kom till spårslutet och jag var imponerad över hennes ihärdighet.

Detta är verkligen Dinas grej. Jag provade att sätta Tyra på nästa spår men med samma ointresserade resultat. Fom nu tänker jag bara jobba spår med Dina...Tyra har ju draget. Blev att Dina fick gå nästa spår också, men ganska snart kom hon iväg för långt och jag kände att detta funkar inte...helt plötsligt var Dina och jag vilse! Upptäckte då att jag glömt mobilen i bilen...trodde jag ja...vi kom upp på en väg. Några fina bilder blev det på Dina.

Jag ropade på Lotta och hörde henne i början...men sen inget. Lotta blev orolig och trodde jag och Dina höll på att drunkna i ett träsk...men det var inte riktigt så illa...jag har bara noll lokalsinne.

Till sist kom jag på rätt spår och fram till en väg och där mötte jag Lisa och en annan spårare. Vi försökte ringa Lotta men täckningen var inte som den skulle...men så såg vi henne. Jag och Dina fortsatte spåret även om det blev lite för svårt och jobbigt...för mig...som nu var rejält trött i benen och trött på att Dina lindade linan runt varenda träd och sten....men Dina gav sig inte! Imponerad över hennes ihärdighet i detta! Trots att det var så svårt! Efter en del snurrande (minst sagt) så hittade Dina nästa skank. Men nästa gång blir det spår i plusgrader och utan snö...men däremot lagt ett dygn innan.

När vi kom tillbaka till bilen så skulle vi gå en tur med alla hundar (Lotta, Lisa och jag med våra hundar)...MEN....då upptäckte jag att jag tappat mobilen i SKOGEN!!! Som att leta en nål i en höstack!

Ja vi organiserade upp en letning...men den blev inte så välorganiserad...jag tänkte att telefonen nog kunde ligga på två ställen...där jag vurpat eller vid Dinas första spårslut. Lotta försökte ringa men hon var inte där jag misstänkte att telefonen var. Lotta gick åt ett håll och jag letade mig fram till vurpstället...ingen telefon...jag gick därifrån mot nästa ställe...då hörde jag den ringa! Jag sprang tillbaka och fick gräva fram telefonen ur löven! Sån TUR att Lotta ringde just då!! Vi var ganska trötta nu allihop. Lotta och Lisa hade ju både lagt spår och varit med hela dan!

Men vi gick en ganska lång avslutande promenad ändå...med gruppfotografering. Men den bilden har Lotta! Får se om den kommer in senare...

Tusen tack för en härlig dag!//Emelie

Ja ni kära vänner! Mina tankar kring bernerns framtida hälsa snurrar på. Jag har tidigare gjort reklam och kommer tjata vidare om Prinsen. Prinsen är son till Fina Rossinas Elvira som fortfarande lever och har hälsan 11 år och 3 månader gammal. Det finns fler äldre individer i hans stamtavla. Tror hans farmor Ekoxens Ztella Zandybell blev 13 år nåt...rätta mig om jag har fel Marianne! Hans farfar är ur en kull där jag tror de flesta om inte alla blev över 10 år, Honey Mix Baloo heter han. Morfar Dogwoods Sacred Spirit blev över 10 år. Mormor Heimarkens Bonanza blev 9 år.

Fakta om Prinsen:

Reg nr: S37368/2004

Namn i stamtavlan: Ananke

Mor: Fina Rossinas Elvira

Far: Säterhundens Georgia Preston

Ålder: blir 8 år 23 april 2012 (4 av 6 i kullen lever vad vi vet)

Spermieprov taget i nov -11: utmärkt kvalité

HD-index: 105

ED-index: 109

Är utställd två gånger officiellt, båda gångerna med VG som kvalitetsresultat.

Prinsen

Finns inga avkommor efter Prinsen eller något kullsyskon till Prinsen. Jag tycker det är synd med tanke på att han har så bra avelsvärde statistiskt och då menar jag sammantaget HD/ED-index, ålder i stamtavlan och på sig själv och i kullen med bernermått mätt och han uppfyller exteriörkvaliteten VERY GOOD. Finns inga siffror på hans mentalitet...men jag kan gå i god för att den är UTMÄRKT.

Så Lisbeth...nu har jag marknadsfört Prinsen IGEN och jag kommer fortsätta så länge han lever och har hälsan vilket jag givetvis hoppas han får fortsätta ha.

Igår var vi i Kolmården...uppdatering med bilder därifrån kommer senare. Nöjer mig med dagens reklamkampanj. Får se om någon fin bernerdam nappar???

Allt gott!//Emelie