vill jag sända er alla!!!

Måste tacka extra för de otroligt gulliga kommentarerna jag får!

En liten extra kärlekshyllning inför Alla hjärtans dag från oss på Fina Rossinas kennel!

Fjollan 8 år och 4 månader.

Tyra, Fjollans dotter i hennes tredje (och sista) kull, 1 år och 8 månader.

Mor och dotter.

Mina tre käraste bernerflickor! Doris (2 år och 10 månader) längst till vänster är barnbarn till Fjollan, dotter till Bimbo ur Fjollans första kull. Bimbo lever inte längre med oss, utan med sin mormor Rossina uppe i himlen.

...jasså!! Tycker ni Fjollan och Tyra är lika!? Nähä???

Allt gott!//Emelie

Är jag en seriös uppfödare?? Ja, om det tvistar de lärde...har jag hört ;-). Snack går i denna värld som i alla andra världar.

Kan bara säga att jag vet mer idag än när jag började och jag tänker å ena sidan annorlunda  men inser även att jag å andra sidan tänkt ganska bra från början... Att omvärdera och tänka om på grund av mer kunskap är väl positivt??? "Kunskap är hälsa" heter ju artikeln jag skrivit och att samla så mycket kunskap som möjligt är omåttligt intressant för mig och jag tror att det är ovärderligt positivt för aveln. Att kunna allt när man börjar tror jag är omöjligt. Viss kunskap får man bara genom erfarenhet. Det viktiga är väl att inte stagnera utan lära så länge man lever och kunna omvärdera sina tankar??? Sjuka hundar vill ingen seriös uppfödare föda upp men alla seriösa uppfödare föder upp sjuka hundar...OCKSÅ, det går inte att undvika. Hundar är inga apparater som vi kan garantera lever och mår bra X antal år. Så fungerar inte naturen.

Min erfarenhet är att det finns många seriösa uppfödare som brinner för denna ras och vill arbeta för att förbättra hälsan. En öppen konstruktiv dialog mellan oss (för jag betraktar mig som seriös:-)), tror jag bådar gott för denna ras. HUR vi ska gå till väga finns det nog lika många tankar om som uppfödare och så är det. Och det är nog bra, det viktiga är att vi håller dialogen öppen och frågar den det berör om vi undrar något. Vi är och tänker olika men om vi kan respektera att det finns många vägar så blir allt så mycket lättare. Det är bra för Bernerns hälsa att vi är många, det gör att avelsbasen blir bredare, vilket är en positiv aspekt på rasens hälsa! Vi behövs allihop!

Och visst kan man undra ibland om man är seriös, synen som möter mig när jag kommer hem...sådan mor sådan dotter...

...galen dotter Tyra...normala Doris kikar fram.

snart över grinden...

Husse lever i illusionen att han ska kunna få Tyra att stanna i hundrummet. Han har höjt grinden två gånger, sista gången så satte han dit en planka UNDER grinden så att inte Tyra ska kunna välja den vägen! Man är väl inte dum, tänker husse!

När Tyra nådde golvet med framtassarna så slog hon nnnnästan en kullerbytta för att grinden har blivit så hög. När vi är borta så är det bra att ha dom i hundrummet eftersom det är omöjligt att hålla golven fria från leksaker...och alla är inte hälsosamma att stoppa i munnen, vilket Tyra gärna gör som ni ser.

Appropå avel...

Min son Henrik 3 år om en vecka!

Allt gott!//Emelie

Fick ett mail från Fine Franz´ "Lokes" nuvarande matte.

Loke köptes av en jätte gullig familj. Loke visade sig vara en livlig valp som behövde tydliga gränser. Familjen som köpte honom ville allt för väl och hade allt för mjuka silkesvantar på sig.

Som uppfödare så känner jag mig skyldig. Min första berner var ett riktigt envist yrväder. Samtidigt så var hon väldigt mjuk och känslig. När jag levererar valpar så försöker jag ge råd. Detta har jag märkt kan resultera i att valpköparna kan bli rädda för att bli för hårda mot sina hundar.

I Lokes fall så spårade det ur. Han fick inga tydliga gränser och blev då stressad eftersom han inte visste vilken plats han hade. Han blev en olidligt jobbig valp. Antagligen så frågade familjen veterinären om råd. För Loke kastrerades redan vid 6 månaders ålder. Detta hjälpte givetvis inte då problemen inte var relaterade till någon sorts hormonell aggressivitet som veterinären tycktes tro???? Det var inte frågan om aggressivitet över huvud taget utan om en envis valp som hela tiden testade och testade och testade...

Loke togs om hand av hussen i familjens syster med sambo. Loke som var en framåt speedad kille skulle fram till varenda hund och människa dom mötte. I en tumultartad brottningsmatch när dom försökte stoppa Loke i hans framfart så bröt Loke benet.

Jag var i kontakt med familjen några gånger men förstod aldrig vidden av problemet förrän matten fötvivlad ringde mig för att hon inte visste vad hon skulle göra med sin aggressiva hund!? Jag blev chockad när hon beskrev vart det barkat hän. Dessutom så hade dom fått rådet av veterinären som dom åkte till med Lokes brutna ben, att det enda som var kvar att göra var AVLIVNING!!!!????

Loke var nu 8-9 månader. Jag hade precis köpt tillbaka Fritz och var ju dessutom gravid. Efter samtal hit och dit så ringde jag upp den förtvivlade matten och sa att om dom bestämde sig för avlivning så tog jag honom istället, på något vis skulle jag lösa det.

Men det löste sig till det bästa. Hussens syster med sambo ville göra allt för Loke. Dom kontaktade hundpsykolog. Hundpsykologen satte genast fingret på problemet och sakta men säkert med tydliga gränser så har Loke förvandlats till en lugn och harmonisk hund.

I helgen fick jag ett mail med bilder på Loke. Lisa, som Lokes matte heter, tränar regelbundet med Loke. Han har visat sig vara duktig på viltspår så det ska dom fortsätta med. Från att ha varit en stressad hund som tuggat i sig fjärrkontroller mm mm så är han nu en lugn och harmonisk kille som älskar att träffa andra berner sennenhundar. Han har skaffat sig en flickvän, Molly, som bor i grannskapet.

 

Några nytagna bilder på Loke.

 

Loke ser väldigt ung ut på bilderna men jag tror att det beror på att dom kastrerade honom så tidigt. Han har inte fått det där maskulina utseendet som kommer fram tills dom är 3-4 år. Men huvudsaken är ju att han mår bra! Blir minst sagt mörkrädd när jag hör vad en legitimerad veterinär ger för råd bara sådär!!!!!?????

En god kontakt med mina valpköpare är guld värt! Och det tycker jag att jag har med de allra flesta av er. Tveka inte att höra av er! Och tusen tack till dig Lisa som ägnat och ägnar så mycket tid och arbete på Loke och jag hoppas innerligt att få träffa er snart!//Emelie

Jag kan inte bärga mig längre! Är trött men måste blogga NU!!!!

Är så omåttligt stolt!

5.40 lördag morgon startade färden mot Sala. Sämsta tänkbara väglag och dimma på det. Resan gick ändå bra och vi var framme precis i tid. "Lite" pyssel är det allt med bäbis och två glada bernerflickor på utställning...

Kajsa var redan där och vi lastade ut barnvagn, bäbis, ryggsäck och de två glada ur bilen. In i ridhuset. Kajsa går tillbaka till bilen med Doris. Jag ber närmsta människa hålla i Tyra med bruksanvisning "vild och glad". Tyra kastar sig i famnen på trevliga människor. Tack till er! Jag sätter mig på tältstol och ammar. Rickard jollrar, ler och är mätt. Somnar snart i vagnen. Dags för unghundstikarna att äntra ringen. Kullsystrarna Edetyra "Tyra" och Edetrea "Rea" ställer upp sig som om dom aldrig gjort annat! Tyra står jätte fint trots att hunden bakom hela tiden nosar henne i rumpan!

Rea ställer upp sig för domaren.

Domare tikar: Hans Rosenberg.

Unghundsklass. Fina Rossinas Edetrea "Rea". Typ och helhetsintryck: Mycket god Kvalitet: 2 (blått band)

Mentalitet: ua

Kritik: Feminin tik under utveckling. Något tunn i nospartiet, önskar mer utfyllnad under ögonen. Bra hals. Något öppna frambensvinklar, ung i sitt förbröst. Bra stomme, proportionerlig kropp, bra bakparti. Jämn i sin teckning. Rör sig med tillräcklig steglängd från sidan, alltför osamlad fram. Något stolt över sin svans. Dock är hon inte på rea.

Sanna visade Rea jätte fint och Rea visade upp sig exemplariskt. Jag är jätte stolt och ser med spänning fram emot Reas utställningskarriär. Domaren, sekreteraren och medhjälparen i tikringen var otroligt trevliga. Att få ett sånt trevligt bemötande gjorde att man som utställare blev lugn vilket smittade av sig på hunden. Domaren var märkbart förtjust i Rea vilket märktes på hans avslutande kommentar/skämt i kritiken.

Jag köpte ingen katalog i år. Men det var totalt 70 tikar anmälda i ung-, öppen-, champion- och veteranklasserna. Skulle tippa att ca 25 av dom var unghundstikar.

Efter Rea var det dags för Tyra att visa upp sig. Tyra fortsatte att visa upp sig som om hon åkte på utställning varje dag! Tänderna undersöktes grundligt vilket inte var några som helst problem. Min träning har givit önskat resultat!

Unghundsklass. Fina Rossinas Edetyra "Tyra". Typ och helhetsintryck: Mycket god. Kvalitet: 2 (blått band)

Mentalitet: ua

Kritik: Feminin helhet under utveckling. Sött och tilltalande uttryck, tunn över nospartiet. Bra hals. Något öppna frambensvinklar. Proportionerlig benstomme, ännu lätt i sin kropp. Bra kors, tillräckliga bakbensvinklar. Rör sig med flyt från sidan, behöver mer tyngd i stegen. Något hög strumpa på höger fram.

Som sagt, jag är omåttligt stolt över dessa två unghundsflickor!

Så var det dags för Doris att visa upp sig för denne sympatiske domare som gallrade ganska hårt i färgfördelningen. En hel del gula band (3:a i kvalitet) delades ut idag så jag vågade knappt hoppas på rött...

Doris och jag höll som vanligt på att komma försent in i ringen. Jag gick med Tyra till bilen och tog ut Doris. När jag rastat Doris lite så gick jag in i ridhuset där mina vänner viftade och hojtade vilt. Jag trodde Rickard var ledsen och rusade dit men det visade sig att hela öppenklassen (ca 35 stycken) stod uppställd i ringen...gissa vem som blev stressad!!!???? In kom vi iallafall i grevens tid och Doris är som vanligt en dröm att ställa. Sååå snyggt denna hund ställer upp sig! Omåttligt stolt matte igen. När domaren börjar känna på svikten på Doris rygg så tänkte jag att där rök det röda. Sist domaren gjorde så, så fick Doris ett gult band. Men Doris rygglinje har blivit bättre...

Öppenklass. Fina Rossinas Dorisday af Smejlycka "Doris". Typ och helhetsintryck: Mycket god. Kvalitet: 1 (rött band). Konkurrens: oplacerad.  Mentalitet: ua

Kritik: Feminin helhet. Bra uttryck, önskar renare vitt på nospartiet. Bra hals. Något öppna frambensvinklar, lätt markerat förbröst. Proportionerlig kropp och stomme. Bra kors och bakparti, önskar dock mer steglängd samt bättre samlad fram.

När Doris var klar så packade vi ganska omgående ihop oss och begav oss till gamla Medevi-vänner, Christina och Anette som nu bor med sina respektive män och barn alldeles utanför Sala. Såå roligt att äntligen ha fått se hur ni bor! Där bjöds det på god mat. Dessutom så fick vi varsin flaska med gårdens egen-odlade-pressade kravmärkta rapsolja!! Tusen tack för denna gången!

När lunch avnjutits hos "Baggebytorps-systrarna" så gick färden till Östhammar och Kajsa. Kajsa och jag lärde känna varandra sommaren -98 i Nackaskogen, Stockholm. Vi promenerade där med våra respektive hundar. Jag med Rossina och Kajsa med sin Hovawarthane Peppe. Rossina och Peppe älskade varandra. Bara några månader efter att Rossina farit till himlen så hämtade hon Peppe. En natt av oförklarlig anledning, så hoppade Peppe ut genom fönstret från andra våningen. Peppe skadade ena framtassens handled så svårt att det inte gick att operera. Han fick förenas med sin älskade Rossina i himlen.

Nu bor Risco med Kajsa istället!

Nej jag snusar inte, gör du!?

Tyra och Risco fann varandra!

Full fart!

Jag och Rickard och Doris och Tyra sov över hos Kajsa och Risco till idag söndag. I förmiddags efter frukost och promenad med hundarna begav vi oss hemåt igen. Men vi stannade redan i Uppsala hos Terese och Thomas för lunch och för att beundra lilla Petronella 1 månad gammal. Ännu sötare i verkligheten än på bild! Och många pussar fick både jag och Rickard av Lava (Fina Fatima). Skönhetsdrottningarna fick sova skönhetssömn i bilen. Lava halkade och sträckte ett bakben häromdagen så vi besparade både Lavas bakben och Tereses och Thomas´ parkettgolv för skridskodans av tre glada bernerflickor...

Nu ska jag sova utmattad och glad efter en intensiv och lyckad helgutflykt! TACK ALLIHOP OCH GONATT!//Emelie

I morse var det "kyrkis" i Tjällmo som gällde för mig och pojkarna. Vi klädde på oss och packade ihop det vi skulle ha med. Precis samma rutin som igår men av någon märklig anledning så förstod hundarna att dom inte skulle med idag. Dom låg bara och blängde surt på mig där jag irrade omkring för att hitta overaller, vantar, skor och allt det där som byter plats varje gång. Igår stod dom och hoppade jämfota och sladdade omkring på golven. Hundar har onekligen ett väl utvecklat sjätte sinne!

Tyra är verkligen sin mors dotter i mångt och mycket. Jag brukar säga att Fjollan har en inbyggd propeller, hon flyger och far. Ni skulle sett när det var parning med Tyras pappa Bigge andra gången. Fjollan gick tom första gången men så tog jag blodprov för att pricka in rätt dygn nästa löp och då....

Fjollan har definitivt inte varit den svårparade typen. Ibland har jag undrat om hon gått tom för att få göra om et med sina favoriter!? Iallafall så blev Fjollan helt till sig när hon fick träffa Bigge andra omgången. Hon for omkring som ett svart streck med stackars Bigge efter sig. Till sist fick Bigge vilopaus i bilen. Sen stängde vi in dom i en liten hage så att inte Bigge skulle få hjärtsnörp. Och då satt dom där inom bara några minuter och efteråt så var Fjollan sååå till sig igen av glädje och Bigge var nöjd efter välförrättat förvärv.

Stenar är alltid populära att hoppa upp på. Den här stenen hoppade Tyra upp på från den sidan ni ser...även ner...inte utan att man håller andan med tanke på att Tyra ska trava fint på lördag!

Tyra spanar med bra utsikt från stenen...

Imorgon blir det ingen blogg! Jag skriver det här så att jag inte bloggar ändå, har blivit lite addict.

Hur det går på lördag får ni nog inte veta förräns på måndag, jag ska passa på att hälsa på lite här och där och kommer inte hem förrän söndag kväll. Så det kommer att vara mycket att blogga om nästa vecka!

Tills dess, lev väl!//Emelie

Prestationsångesten sprutar ur öronen! Nu bara MÅSTE jag blogga varje dag!

Nej, det blir nog ingen bestående (o)vana.

Idag lyckades jag nästan få Henrik i tid till dagis. Trots att jag packat med mig både Rickard och hundarna. När Henrik var lämnad på dagis så fortsatte vi andra till Medevi. Först så fyllde jag på mitt förråd hos Medevisalvan. Dom har jättebra produkter.

När det var gjort så åkte vi ner till sjön och jag kopplade på mig Babybjörn med Rickard i och hundarna fick en härlig promenad längs Vätterns strand. Vi rundar en udde så vi går utmed sjön hela tiden.

När jag flyttade till Medevi 2000 så var det inte stig hela vägen runt men jag och Rossina och sen även Fjollan trampade runt där varje dag och sen har denna runda blivit en populär hundpromenad för många. Nu är stigen bred hela vägen!

När kamparna började komma från försommaren till tidig höst så stals ett och annat av Rossina...men det får bli en annan bloggdag!

Nu ska jag äta lite innan vi ska hämta Henrik på dagis!//Emelie

Jag och mina tre 23:e dec -08.

Tudeliduu! Blogg idag igen.

Blev "lite" sugen igår... Sen jag kom in på nätet så har jag haft lite mailkontakt med Åsa på Behrens kennel. Inte ofta, men ganska långa mail har det blivit. Det är alltid lika intressant att prata (eller maila) hund med andra, speciellt om man brinner för samma ras. Finns ju hur mycket som helst att prata om! Det är väl den åkomman som kallas "Hundus Idiotus". Förutom min kroniska "Hundus Idiotus" så drabbades jag akut av valpsjuka igår.

Åsa har just nu sin andra kull på Tutti och så lägger hon in de underbaraste bilderna på dessa små liv på sin hemsida. Man kan ju bli sjuk för mindre.

Ibland har jag lekt med tanken på att köpa in en annan tik från helt andra linjer. Och då skulle det vara roligt med en helt annan typ än mina. Åsa gillar ju de riktigt grova. Ibland kan det bli lite för mycket av det goda för min smak. Men om jag köper in något nytt någon gång då ska jag satsa på en rejäl tjej. Som ni kanske förstår så är det inte läge för mig att skaffa fler hundar just nu. Och ska jag skaffa något nytt spännande då vill jag ju ha tid. Men nån gång...

Jag hoppas få behålla denna trio ett tag nu. Jag har lovat mig själv att inte skaffa en fjärde hund. Om om om så parar jag Doris om ett år och då blir det svårt att inte behålla... Men som sagt det är många om innan det blir en kull på Doris...och som sagt jag har lovat.

Några bilder på mina tre, alla tagna dan före julafton -08.

Tack för idag!//Emelie

Fine Faust "Zero" har varit i Sälen! Många hundar var där! Zero och en annan bernerhane fick syn på varandra, båda började vifta med hela kroppen och bara VILLE hälsa på varann. Och det gjorde dom lugnt och sansat.

Tydligen så gick det inte alltid så här lugnt till i skidspåret. Zero som fortfarande är en valp på många vis, hoppade och försökte bita och dra i kopplet alternativt attackera och döda skidspetsarna. Men nu har vi ju bildbevis på att Zero kan springa ordentligt i skidspåret också!

Nya semester regler rådde!

 

 

Att fotgrafera med min nya kamera är hur kul som helst! Jag har blivit mycket mer medveten om mina hundars för och nackdelar, kanske framförallt nackdelar. Och då menar jag nackdelar utställningsmässigt, dom är ju alltid dom vackraste för mig!

Igår tog jag många bilder på Tyra. Tyra står gärna med ena bakbenet sträckt bakåt, och det är det bakbenet som är mot domaren. Eftersom Tyra är lite knappt vinklad bak så vill jag att hon ska stå med alla fyra ben parallellt i backen, då ser hon bäst ut. Det är antagligen mitt fel att hon gärna sträcker bak ena benet. Jag har belönat henne när jag trott hon stått rätt. Så igår ville jag att Stefan skulle titta hur Tyra stod med tassarna när jag ställde upp henne...snacka om träning med störning...frågan är bara vem som blev mest störd!?

Stefan ville titta på TV. Jag ville att han skulle titta på Tyras ben. Rickard var trött och gnällig så Stefan försökte samtidigt som han tittade på TV och Tyra stoppa in nappen i Rickards mun. Henrik ville att vi skulle titta på honom. När vi inte gjorde det så sprang han med dockvagnen precis där jag stod med Tyra...och Tyra försökte stå rätt för att få godis samtidigt som hon hela tiden hade koll på Henrik och dockvagnen i ögonvrån. Så vi hoppas på tur på lördag! Livet med barn och hundar...UNDERBART!

Tyra i eftermiddagssolen. 

Tyra spanar 

 

Så här står Tyra ganska bra.

Tyras huvud.

Doris huvud.

Doris ögon.

Tack för idag!//Emelie