Nu är det inte långt kvar till besiktning och vaccinering på måndag. Och sen flyttar de små inom tre dagar...utom Dina förstås. Jag är TRÖTT.

Det har blivit en liten (o)vana med denna kull. Kullen vaknar nån gång mellan 2 och 4 på natten, de senaste nätterna kring kl. 2. Jag går ner och släpper ut valparna i hundgården. Även Tyra vill ut och dia sina små då vilket jag tillåtit. Jag torkar kiss och plockar upp eventuella bajskorvar i valprummet. De senaste nätterna har jag inte haft tidningar där eftersom att valparna ätit tidningspapper. När Tyra diat sina valpar så vill hon ut och skita. Rossina sket oxå på nätterna när hon hade valpar.

Jag kan tänka mig att denna ovana inte blir så poppis när valparna flyttat hemifrån... Men det bästa är att försöka att INTE ge dom något att äta då, annars blir ni aldrig av med denna ovana. När Dina är kvar här själv så får alla mina flickor ligga ihop och då lär väl hon snutta och skita som hon vill på natten och jag kommer att SOVA.

Valparna vill utöka sina vyer nu. Jag har därför öppnat upp till hela vår inhägnade slänt, har haft stängt för att ha lite bättre koll...vill inte ha några fler paddincidenter...

Innan jag öppnade kompostgallret som jag haft som avgränsning, så kröp lilla 3:an Milla ut på ett ställe för att sen krypa tillbaka när hon var färdig med vad hon nu hade att styra med därute för sig själv. De andra valparna kom inte ut genom hålet som hon kröp igenom, så de var frustrerade bakom gallret.

Det är trots allt väldigt lagom att låta valparna flytta vid 8 veckor. Dom behöver enskild stimulans som jag inte kan ge sex stycken. Men lilla Dina som verkar vara en riktig etterbigga ska jag väl försöka ta itu med.

Kan säga att alla tre tikarna är det full fart i. Det är egentligen lille 1:an hane som sticker ut med att vara lugnare och framförallt mjukare i sitt sätt än de andra, men social är han. Alla är lika sociala och kommer fram när vi har besök. Eftersom att 1:an även är extremt liten så ska jag erkänna att en liten oro finns för att nåt inte är helt som det ska med honom. Men han äter och beter sig normalt i övrigt. Veterinären får titta extra på honom på måndag. Och ni kära bloggläsare får gärna sända en ljus tanke till lille Zico att det bara är jag som är överdrivet nojjig.

I min första kull var det 1 av 13 som utmärkte sig med att vara extremt mycket lugnare än de andra 12. När de andra hysteriskt ville ut eller upp så kunde han ligga rullad runt toalettstolen och sova. Jag bad veterinären titta extra på honom vid besiktningen men det var inget fel på honom. Han fortsatte att vara en lugn trevlig berner, fri på lederna, tills han dog 8½ år gammal av cancer.

Så jag hoppas att min oro ännu en gång är obefogad.

Inga nya bilder idag, men desto fler i förra inlägget om ni inte sett dom.

Allt gott!//Emelie

 

Lena Heimark

23 juni 2010 18:41

Kan tänka mej att det blir skönt att sova ut ordentligt när valparna har flyttat. Här saknar vi valpar som bara denn eftersom vi inga fick i sommar,suck. Men det är nog någon mening med det också som med allt annat. Valparna ser så fina ut och jag kan tänka mej att Gösta och Anngreth väntar ivrigt på att få hem sin lilla utbrytar drottning.
Ha en trevlig midsommar om vi inte hörs innan, kram Lena m.familj

http://www.heimarkenskennel.se

 

Marianne

23 juni 2010 22:14

Ibland är det enklare och lugnare att skämma bort sina djur än att försöka stå ut med deras gnäll när de vill ut eller ha mat. Och man får skämma bort dem lite, det hör liksom till.Valparna är som barn, de är olika. Lillkillen är säkert en frisk, men lugn herre. Men att vara lite nojig, hör nog till de flesta av oss uppfödare. Lycka till med besiktningen av valparna.
Ha det gott

http://www.ekoxenskennel.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...