Känner att jag vill förklara lite. Vet att min humor kan var lite långsökt och svårförståelig ibland    

Motorsåg kontra Bach i radion var bara min parallell som jag tyckte var lite ironiskt rolig. Stefan och jag håller ju på med vitt skilda konstformer vilka givetvis inte kan jämföras på något vis. Stefans motorsågskonst lockar media mycket mer, vilket jag också förstår. Vi klassiska musiker är ju vana att agera "den missförstådda konstnären"   Tycker just den lite bittra inställningen som jag mött hos andra som håller på med "finkultur"  är lite pinsam faktiskt. Jag ser det lite som mitt "kall" att ändra lite på denna inställning som jag tycker både förstärkts av utövare och av publik. Utövare kan ibland ha en inställning som att "det vi gör är lite finare och bättre". Och publiken känner sig då givetvis lite utestängda; som att dom måste förstå något för att ta till sig detta. Och så uppstår missförståndet att viss musik/konst kräver förståelse för att ta till sig. Och då blir den typen av musik svårlyssnad och inte så intressant för allmänheten.

Att vi spelade in Bachs flöjtsonater var för att vi kände en sådan otrolig glädje när vi spelade denna musik tillsammans. Denna glädje vill man ju gärna sprida till alla! När jag ringde Radio Östergötlands programchef så ifrågasatte hon just deras kanal som forum, att jag kanske skulle kontakta P2. Men jag vill ju att lyssnare som kanske ännu inte förstått att dom gillar Bach ska få höra denna musik! Dom som lyssnar på P2 vet ju redan att dom gillar klassisk musik!

Men nu hoppas jag att reportern hör av sig som han sa att han skulle göra och att vi får komma till radion och prata och spela lite från skivan.

Igår tog jag några bilder på hundarna. Mamma Tyra med sin dotter Dina.

      Tyra luktar på äppelblommorna

    Dina vacker i kvällssolen

          //Emelie 

Igår på förmiddagen var en reporter från Radio Östergötland här. Han skulle intervjua Stefan om Hälge-land som han håller på med figurer till.

Jag har varit i kontakt med Radio Östergötland om att få berätta lite om vår Bach-skiva och kommande Bachkonserter i radio och givetvis spela lite från vår skiva. Jag tycker (förstås) att det är ett intressant projekt, och det av flera skäl. Vi som spelar på skivan är alla proffesionella musiker som bor och verkar här i Östergötland. Och intressant är även att skivan är inspelad i Vadstena klosterkyrka som är en väldigt speciell kulturell plats här i Östergötland och dessutom har en väldigt speciell akustik, inte minst för inspelning.

När jag ringde programchefen för Radio Östergötland så lät hon positiv men även lite fundersam. Hon ifrågasatte om Radio Östergötlands lyssnare skulle gilla Bach. Hon har inte hört av sig igen. Kan inte låta bli att bli lite fundersam...TVÅ gånger inom en ganska kort tid har Radio Östergötland varit här hemma för att spela in Stefans motorsåg! Hur känns det!? Min flöjt brädad av en motorsåg i radio!

Dessa tankar möter jag ofta som klassisk musiker. Som att den klassiska musiken skulle vara krånglig på något vis och svår att förstå. Men jag förstår inte...vadå förstå?? Många som lyssnat på vår skiva med Bach har reagerat med att den är ganska skön att lyssna på. En del har blivit glada, en del kopplar av. En del tycker att det är bra bil-musik eller stämningsfull bakgrundsmusik till en romantisk middag. Och givetvis finns det dom som inte tycker eller känner nåt. Smaken är ju som baken - delad. Vill du läsa mer om mig som musiker och vår skiva? Finns även korta smakprov att lyssna på. Gå in här.

Gav skivan till "min" veterinär. Han ringde upp mig och var helförtjust! Han lyssnade på skivan medans han åkte runt mellan gårdarna för att behandla djur och så skrattade han och sa att han inte ville kliva ur bilen. Men det gjorde han givetvis...

Och Stefan är ju för gullig. När radion ringer honom så propagerar han för vår Bach-skiva. Och reportern som var här igår lät faktiskt genuint intresserad. Han sa att han snart kommer att höra av sig. Vi får väl se!?? Fortsättning följer...

Igår hämtade Malvas familj Malva. Malvas lillmatte Agnes. Söt och trött efter en dag på dagis.

  Och så två bilder på Dina...igen...

Igår var Dina och jag på vår Rallylydnadskurs. Oj, va kul det var! I förrgår var det Tyra som fick följa med på dragträning. Kul för både hundarna och mig att träna något. Ibland förundras jag över hur fort dom fattar! Och ibland så verkar dom ha glömt allt...men det är nog man själv som är otydlig. Dom är ju väldigt känsliga för både kroppsspråk och röstläge, minsta ändring och dom blir levande frågetecken!

Nej, nu måste jag ta tag i dagen! Härligt väder idag!

P.S Har lagt till en ny länk här bredvid. Var en efterlysning efter en stulen hund där idag  D.S

  //Emelie

Igår kom Malva hit för att bo här i några dagar. Idag är det tolfte dygnet efter parning. Lite tidigt för att skönja några tecken på dräktighet. Men jag tycker hon flåsar lite mer än mina två. Hon ligger gärna och trynar i biabädden och nyss på promenaden så la hon sig lite oftare än vanligt...

Antingen kan det vara små tecken på dräktighet...eller på sjukdom... Oron som gärna tränger sig på för mig har givetvis gjort att jag tempat Malva, hon har ingen feber. Hon äter och skuttar och far som vanligt, så jag vill tolka dessa små, små tecken positivt = dräktig Malva. Men än får jag vänta några veckor på säkra tecken...

Gaztons matte Lotta ville att jag skulle fota Malva, och några bilder blev det från dagens prommis. På Malva och på Dina. Tyra fastnade bara på en bild och den var suddig så den får ni inte se.

Söta Malva i blåbärsriset.

Söta Dina.

Malva la sig ofta för att vila...fast däremellan var det full fart.

Malva spanar

Dina och Tyra badade i en skitig bäck; här Dina.

   Malva kopplades upp. Onödig infektionsrisk för henne att bada i en skitig bäck, om hon nu är dräktig...???

Dina igen

Fick ingen bättre ståbild på Malva idag.

Allt gott  //Emelie 

Saknaden efter Doris tränger sig på. Ni som följt min blogg vet att turerna med Doris pågick under lång tid och med mycket oro. Redan i början av september -09 trodde jag Doris dagar var räknade. Men hon har flera gånger hämtat sig och har haft frisk aptit både på maten och livet förhållandevis länge med tanke på hennes dåliga värden. Men det går ju inte hur länge som helst med ständigt sjunkande blodvärden pga dåliga njurar.

Det var faktiskt mycket lättnad förknippat med Doris bortgång. Framförallt lättnad över att jag lyckades släppa oron och njuta av en levnadsglad Doris i nästan ett helt år och även en lättnad att det gick så fort från att Doris sprang i skogen med svansen i topp och åt sin mat med frisk aptit till en mycket trött Doris som inte ville äta längre. Avskedet blev lugnt, harmoniskt och så fint, Doris la sig ner och viftade på svansen tills hon drog sitt sista andetag.

Men allt eftersom tiden går kryper saknaden efter denna helt fantastiska hund sig på mer och mer. Inget jag kan värja mig emot. Men jag har fortfarande en stor tröst i att veta att jag fick bonustid som jag verkligen lyckades njuta av. Jag har väldigt många gånger fått lyckotårar i ögonen när jag sett på min sprudlande Doris under promenaderna de sista året. Och säkert har min glädje över henne även stärkt hennes levnadsglädje.

Men det är tomt med "bara" två bernerflickor. Och det känns som även framförallt Tyra saknar Doris.

Märks extra mycket som idag när Malva är här för några dagar. Malva smälter in här hemma direkt. Som att hon fyller en tom plats. Alla goda ting är tre...

Idag har jag varit och 1-årsvaccinerat Dina. Inte röntgat...än...men jag kommer nog inte kunna vänta så länge till...NYFIKEN! Hoppas, hoppas på bra resultat... Passade på att väga henne också. 32 kg bara. Och ändå tycker både veterinären och jag att hon är på gränsen till för hög i hullet. Men hon växer ju fortfarande så man får vara försiktig. Varken att ge henne för lite eller för mycket mat. Men jag försöker verkligen vara noga med att mina hundar inte blir för tjocka. 

Funderar även på ultraljud eller inte ultraljud på Malva... Man kan ju göra ultraljud efter fyra veckor. Men man brukar kunna se ganska tydligt efter 5-6 veckor om tiken är dräktig ändå...iallafall om där är några stycken. Så jag funderar på att avvakta med ultraljud någon vecka och bara göra om jag är tveksam om Malva verkligen är dräktig. Hoppas, hoppas att där är valpar. Tror på denna kombination.

Stefan hoppas också...

  Han har höjt staketet för att förhindra flickorna att hoppa ut till ankommande gäster...men som jag misstänkte....FÖRGÄVES. Detta konstaterades idag när Malva kom hit. Tyra och Dina flög över staketet direkt när bilen körde in. Jag är framförallt rädd att dom ska fastna och skada sig och som jag misstänkte så har risken för detta bara ökat. Var tvungen att mäta höjden på staketet där dom hoppade över. 150 cm högt. Dom hoppar inte över den lägre grinden (för där stod jag för att förhindra att dom skulle hoppa...) utan där spetsarna sticker upp...suck. Det är bara att hoppas att ingen gör sig illa...

Allt gott!//Emelie

Skendräktiga Dina lyckas på något vis ta sig in i hundgården utifrån trots att jag stänger grinden... Där finns nämligen några utgrävningar som gjorts under åren av diverse skendräktiga tikar. Hålorna rymmer numera minst tio 8-veckors valpar. Så det rör sig om rejäla utgrävningar. Sanden runt vårt hus är av den fina sorten och färgen är röd. Om ni tittar ordentligt ser ni att Dinas vita på framförallt tassarna skiftar i rött...

     Eftersom att jag väldigt nyligen duschat och schamponerat båda hundarna tog jag dom till sjön igår för bad.

Tyra

  Dina     

Dina simmade en hel del.

Pinnar är kul.

Tyra kniper en pinne för Dina.

Söt med sitt "byte" 

Tyra

Några bilder från idag. Det färska gräset är gott. Flickorna betar glupskt.

Rickard    Rickard och Henrik kastar pinnar till hundarna 

Wow, ingen betar! Enda bilden jag fick på dom tillsammans tittandes upp! Och jag fick vara snabb!

Dina och Rickard.

Dina   

När jag tittade ordentligt i Dinas päls idag så såg jag ingen hud bara sand...så det blev dusch idag igen. Badet igår räckte inte.

Allt gott!//Emelie 

Igår var det tänkt att Dina och jag skulle vara med och visa upp Rallylydnad på Plöjar-VM i Skänninge. Vi åkte dit, men det blev inget av uppvisningen. Hade blivit lite brist i kommunikationen. Men tror det hade varit allt för mycket störning för Dina med musik och folk som gick överallt. Vi tränade lite övningar för skojs skull i vimlet och ibland gick det riktigt bra. Sen minglade vi runt och jag köpte några goda salamikorvar.

När vi ändå var söderut så fortsatte vi till Ödeshög där det var inofficiell utställning. Våran dragkompis Susanne Stenberg ställde ut sin bernertik Ronja som slog till och först blev BIR, bäst i rasen (av tre berner), sedan bäst i gruppen (tror av sex raser). När vi kom dit så var det dags för BIS, alltså Best In Show. Tror det var tio hundar med och Ronja placerade sig som nummer 4!!! Grattis! Länk till Quila och Ronjas blogg finns här bredvid!

Gaztons matte Lotta var där och fotade, ingen av hennes gossar ställdes ut. Däremot så blev Dina fotograferad efter utställningen av Lotta. En riktigt fin bild fick Lotta till på Fina Rossinas Glimmande Dina 1 år.

Just nu är Dina i den skendräktiga perioden då hon skulle fött sina valpar om hon hade parats (vilket givetvis inte är aktuellt när man bara är ett år och oröntgad). Hon gräver gärna ner sig ute och har lite (för Dina) dålig aptit på mornarna. Lite seg är hon också. Hormoner...

Allt gott!//Emelie

I förrgår fick Rickard plötsligt feber. Var fler barn på dagis som fick. Så han har varit hemma igår och idag. Idag verkar febern vara borta så det blir nog dagis igen imorgon. Jag har lite att ta tag i...som vanligt, men känns lite skönt att skjuta på några måsten några dar. Vädret är så ljuvligt skönt. Behagliga promenader med hundar och Rickard på förmiddagen. 

Igår blev det dusch och schamponering av både Tyra och Dina. Dina har fortfarande inte börjat fälla...hoppas hon håller på fällningen över 4-5 juni. Hon är nämligen anmäld till rasspecialen i Karlskoga 4 juni och dagen efter den 5 juni är det utställning i Norrköping. Sen har jag inte tänkt mig några fler utställningar i sommar.

Dina

Blev några bilder på mina pojkar igår eftermiddag. Henrik fyllde 5 år i februari och Rickard är 2½ år.

Rickard

Show

Henrik showar han med

Mycket filsoferande blir det när man är 5 år...

Och så några bilder från Katrineholm. Milla är en riktigt stor bernerdam nu. Lillmatte Wilma tyckte att Milla var lite för påstridig som liten valp men Milla har inte bara vuxit fysiskt utan även mentalt, nu tar Milla det lugnt och Wilma går gärna promenad med Milla. Farmor Anne-Greth är så stolt över sina älsklingar  

  Ettårskalas har det varit för Milla som fick smaka lite men mest nosa på tårtan.

Födelsedagspresenter blev det också. Denna grej förstod inte jag riktigt hur den funkade men Milla klurade ut hur hon skulle få ut godisarna på nolltid.

Nej nu är det promenaddags i det underbara vädret!

Allt gott!//Emelie   

Det har varit väldigt intensivt i över en vecka nu. Mest på hundfronten men igår hade jag konsert med mina kära "Bach-kollegor" i s:t Hans kyrka i Linköping. Så det har varit både övning och repetitioner inför den också mellan varven. Och så har jag ju små barn...vilket Stefan under senaste veckan påpekat några gånger...

Mitt i allt känns det som jag glömt bort Doris. Skulle ju egentligen hämta hennes urna också och det har helt fallit bort. Ja, allt har ju sin tid som det så vackert heter, men ibland har man ingen tid känns det som.

Iallafall så har det varit mycket roligt och positivt med hundarna den senaste veckan. Kärleksparet Malva och Gazton fick ju till sist till det. Det verkar som om Malva är skapt så att hon bara kan släppa in precis när det är dags. För intresset har varit stort från båda under en hel vecka men det var först på fredagen som det blev hängning. På lördagen var intresset mycket svalare och höglöpet var uppenbarligen över.

Ett något avslaget kärlekspar i lördags, Lotta Fracke är fotograf.

Malva hittade en "valp" i trädgården... (Lotta Fracke fotograf)

Gazton lite trött efter en hel veckas arbete...

Annars är det minsann fart på gubben. En av många hoppbilder på Gazton som matte Lotta tagit.  

Hoppas det blir valpar nu....??? Stilig blivande far.

Hittade några fler bilder på mailen på Tyra och mig från dragtävlingen i måndags som Isabelle tagit och skickat...men som jag inte sett förräns nyss.

Tyra

In action

Man brukar ju säga sådan matte sådan hund. Och på dessa bilder tycker jag nästan vi är lika som bär...

Glada marscherar vi Igår tog vi en sväng ner till Årsjön för ett dopp...för hundarna... Tyra och Dina tar sig gärna en simtur.

Dina simmar som en säl. Men hon gillar att plaska också.  

Saknar verkligen ett annat objektiv, lite för kallt att gå ut i vattnet och fota än så länge. Men Dina såg så rolig ut. Här plaskar hon som om hon håller på att drunkna men nyss simmade hon ju utan problem. Hon verkar bara tycka det är kul att plaska!? Följande bilder är en bildserie i rätt ordning.

Morsan möter upp på bryggan. 

Hemma igen. Lite dragkamp kan ju va kul.

Mor och dotter

Dina gillar alla bollar och leksaker som INTE är hennes.

  Här vill Rickard ha studsbollen som Dina har i munnen. Rickard vet dock att det inte är någon idé att försöka ta den så länge Dina har den i munnen.

Men Rickard har det mentala övertaget! Dina går därifrån och lämnar bollen till Rickard som genast tar den!

Nu går Rickard mot nästa boll...Dina vet...

Barn och speciellt barn som vuxit upp med hundar kommunicerar intuitivt lika som hundarna. Innan Rickard kunde gå så kröp han fram och rotade i mina hundars matskålar medans dom åt. Han grävde i  Fjollans och i Tyras matskål men aldrig i Doris. Doris skulle aldrig göra eller säga något, hon skulle antagligen bara backa undan, för hon ville inte bli störd helt enkelt och det kände Rickard och respekterade det intuitivt. Tyra och Fjollan bara fortsatte att äta, dom brydde sig inte att han var där med sin lilla hand.

Har ni orkat skrolla hit så får jag väl passa på att önska er en fortsatt varm och skön vecka!//Emelie