Ska inte neka till att många tankar just nu kretsar kring när Tyra ska löpa...när Dina ska löpa...om det blir valpar....osv. Jag är givetvis väldigt nyfiken på om och hur allt ska bli. Men hur mycket jag än funderar, så får jag inga svar på dessa frågor..."bara" att vänta och se tiden an... Och det är en positiv väntan och förväntan så jag klagar inte!

En väns berner har precis fått somna in....5 år gammal. Hennes symtom liknade väldigt mycket Doris symtom. Doris sjukdomsförlopp gick att följa här i bloggen....det blev ett långt förlopp. Väldigt jobbigt förlopp. Får jag välja så vill jag inte leva med en hund som jag vet kan dö när som helst igen.... För Doris tog det nästan 2 år från den dagen jag förstod att hon var allvarligt sjuk. Doris blev 5 år. Jag visste inte säkert vad Doris led av. Hennes njurvärden blev långsamt sämre samtidigt som hon hade ständigt sjunkande blodvärde. Jag lät obducera Doris men trots att hon hann komma in till SVA inom ett dygn så hann det bli för stora förändringar på Doris efter döden, så jag fick aldrig någon diagnos på Doris.

En annan vän förlorade häromdagen sin hund (ej berner) knall fall. Från att ha varit pigg och frisk tills hon dog tog det bara några timmar. En fruktansvärd chock för familjen.

Det är tungt att förlora sin bästa vän. Jag har sagt farväl till fyra älskade bernerflickor. Två av dessa var bara 5 år, Doris och Doris mamma Bimbo. Bimbos mamma Fjollan och Fjollans mamma Rossina blev båda 9 år.

Denna tavla hänger i vårt kök...fr v: Bimbo, Fjollan och Rossina som förevigades hos fotografen Ulla-Britt Skill februari 2005.

Rossina (th) är mamma till Fjollan (mitten) som är mamma till Bimbo (tv). Fjollan är även mamma till Tyra.

Denna bild tog jag på Doris den 17 oktober 2008...ett knappt år innan hon blev sjuk. Hon är här lika gammal som Dina är nu. Kortet togs någon timma innan vattnet gick när jag skulle föda Rickard. Minns så väl hur tungt det var att sätta mig på huk för at fånga Doris i rätt vinkel när hon kom farande!

Jag minns även Tyra på denna promenad. Tyra pep och verkade ha problem med något...hon höll sig nära mig istället för att rejsa omkring som hon brukade. När vattnet gick ganska direkt efter promenaden, så ringde jag efter min mamma som skulle vara hemma med Henrik och hundarna medan Stefan och jag var på BB. Jag minns hur jag tänkte känna igenom Tyra för att se vad som felades henne, men tänkte sedan att just nu kan jag inte göra något, ringa eller åka till veterinären...jag var ju tvungen att åka till BB...jag skulle ju föda barn!

Det lite märkliga var att Tyra hade haft riktigt ont samtidigt som jag hade riktigt ont på BB (berättade mamma när vi kom hem)...men när Rickard var född och Stefan kom hem efter några timmar så var hon som vanligt igen!??? Ibland undrar jag över banden mellan mig och mina hundar. Hundars sjätte sinne verkar onekligen mer utvecklat än vårat...

Här en bild på Dina 15 veckor gammal

Ibland var det riktigt synd om Dina....

Eftersom att jag inte tagit några kort på flickorna idag så bläddrade jag tillbaka ett år...

Tyra och Dina för exakt ett år sen!

Allt gott!//Emelie

 

Marie Carlsvärd

27 november 2012 16:21

Härliga minnen <3. Jag kom ihåg att du berättade om Tyra's "vånda" när du födde Rickard - tror definitivt på detta sinne. Märker ofta på Zero när Lars är på väg hem. Flera minuter innan han faktiskt kör in på gårdsplanen, fascinerande.

Doris - den underbara <3, minns henne med mycket värme.

Sitter i soffan nu med min bästa kompis - Zero.

Ha en skön kväll. /Marie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...