Fina Rossinas Elvira

2000 10 10 - 2012 05 10

Idag fick Elvira, sista som var kvar i min första kull, lämna sin matte Emma för att springa på de saligas ängder. Matte Emma har kvar Elviras son Prinsen hos sig.

Tack Emma. Elvira har haft ett långt och friskt bernerliv som hon lämnar med lätthet för att springa med sina kullsyskon och sina föräldrar på de gröna ängderna i hundhimlen. Hennes syster Fjollan var lätt i sinnet när hon tittade på mig när hon lämnade mig med sjukvårdaren. Jag såg henne aldrig vaken igen. Jag vet att Elvira hade samma lätta sinnelag.

Bilder jag tog på Elvira och hennes matte Emma när jag träffade dom på hundutställning i Växjö i november 2011.

Farväl finaste Elvira och hälsa mina kära där uppe.

Tyra och jag åkte upp till Sundsvall i måndags. Vi skulle ju på parningsdate.... Jag tog ett progesteronprov på Tyra för att säkert veta att jag åkte rätt dag. Jag trodde att jag tog provet i god tid, men när jag fick svaret så visade det sig att hon låg så högt i sitt värde att det fanns risk att jag inte skulle hinna upp i tid. Jag ville inte tro på dom där siffrorna... Åkte upp och hundarna försökte enträget, vilket gjorde att jag fortsatte att inte tro på siffrorna... Men det blev aldrig någon hängning...troligtvis pga att det just var fel i tiden. Så även om det blivit det, så hade det nog inte blivit valpar...??? Just nu så känns detta med parning och valpar ÄNNU krångligare än vad jag tyckte innan.

Även om jag med facit i hand tycker att det var onödigt av mig att åka upp, så var det en bra resa på andra vis. Jag och Tyra fick möjlighet att lära känna Doremis Kliff Ford ganska väl. Och jag kan nog tala för både Tyra och mig när jag säger att han är en höjdarkille som jag tror passar väldigt bra ihop med Tyra på flera vis. Hans lugna goda temperament inte minst! Han är verkligen GOD ända ut i klospetsarna. Liksom jag tycker Tyra är också förstås. Så vi hoppas att jag lyckas pricka bättre dag nästa löp!

Dessutom så tycker jag att Kliff har en väldigt trevlig matte. Varken Camilla eller jag lider av tunghäfta på något vis och vi delar passionen att prata HUND! Detta ämne är helt outtömligt, så många långa trevliga pratstunder har jag också haft uppe i Sundsvall. Dessutom har jag hunnit öva en hel del inför Bach-konserten i Vadstena klosterkyrka den 17 maj kl. 21.00   Så nu fortsätter Tyra och jag som planerat att satsa på draget och Arbetsprovet i vår. Och jag hoppas på Tyra-Kliff-valpar tidig vår 2013 istället.

När vi kom hem hit så visade det sig att även Dina kommit i löp igen! Dina och även Tyra en sväng, löpte i februari. Så nu är det ju egentligen för tidigt. Men jag tror dom försöker synka ihop sig...så det blir lite hit och dit med hormonerna. Matte hänger definitivt inte med i svängarna. Så vi får se när flickorna tänker löpa nästa gång??? Om det blir i november-december som jag tror eller??? Vågar inte uttala mig egentligen...

Igår kväll när dom ännu en gång försökte och försökte....båda ville...men det blev ingen hängning, så kände jag att det fick räcka. Jag bestämde mig för att åka hemåt direkt på natten. Så kl. 21.30 åkte jag från Sundsvall och kom hem kl. 03.30 Det var regnigt långa sträckor. Jobbig resa men den gick bra!

Allt gott//Emelie

Idag blir Fina Rossinas G-kull 2 år. Stort GRATTIS till Fina Rossinas Great Zorro, Gorgeous Charlie, Greta Garbo (Milla), Grace Kelly och Glimmande Dina.

Önskar er allt gott idag och många år framåt!!!

//Emelie

Det har verkligen varit fullt upp i helgen. I lördags ställde jag Dina på inofficiell utställning i Ödeshög. Det blev en heldag för mig. Dina åkte egentligen ut, men det var så vackert där, härligt väder och trevliga vänner runt ringen så jag stannade hela utställningen ut. Jag är väldigt nöjd med Dinas resultat. Hon fick HP, vann unghundsklassen av två där båda fick HP. Och sen placerade hon sig som 2:a av 4 tikar. Kritiken och bilder har jag lagt in på facebook. Tänkte ägna denna blogg till tisdagens begivenheter.

På tisdagen åkte vi till Mjölby brukshundsklubb jag och flickorna. Jag hade anmält båda till den nya formen av mentalbeskrivning som ordnas i skk:s regi. Den förkortas BPH. Här kan ni läsa mer om BPH. Jag vågar nog påstå att mina två bernerflickor är dom två första bernerna i landet som beskrivits officiellt med denna nya form då det är nu i maj som BPH sätts i officiellt bruk runt om i landet. Gå gärna in på Skk:s hemsida och anmäl er hund!! Nu vill man få så många hundar beskrivna som möjligt för att kunna utforma rasprofiler och allmän utvärdering. Denna mentalbeskrivningsform har varit på gång och under utveckling i flera år. Tillsammans med genetiker på SLU just för att få fram ett bra verktyg för oss uppfödare arvsmässigt när det gäller den mentala biten. Jag hoppas att det kommer bli lättare för oss som inte har bruksras att få våra hundar beskrivna med BPH och att det därmed blir obligatoriskt för våra avelsdjur framöver att ha blivit beskrivna med BPH. Tror så då det är skk som arrangerar och dessutom är banan betydligt smidigare och lättare att rigga än MH-banan och det behövs färre personal; en beskrivare och två testledare. Det går också fortare att genomgå och det är inte lika hög skrämselfaktor upplever jag utifrån hur mina hundar reagerade.

Och hur gick det då för mina flickor. Jo...ganska som väntat. Jag "sover" fortfarande lite på min slutliga utvärdering av BPH men det känns mer och mer som det blir verktyget jag kommer satsa på i aveln.

Som hundägare så är det mycket närmare vardagen än MH:t. Jag fick en sammanfattande beskrivning med mig av varje delmoment och en punkt heter "Över alla moment". Sedan kommer ett utförligare protokoll in på avelsdata som beskriver hundens beteende steg för steg i varje moment. Jag kommer nu att presentera det sammanfattande protokollet här och hur beskrivaren bedömde Dina respektive Tyra. Tyra har ju börjat löpa så vi fick vänta till sist men då fick alltså även Tyra göra sitt BPH. Så Dina gjorde sitt först. Dinas beskrivare heter Cathrine Hoff och Tyras Krister Wall. Detta är alltså Dinas och Tyras generella bedömning på varje moment...mer exakt och stegvis bedömning kommer som sagt in på avelsdata. Det är graderat 0-4 och ju högre siffra ju mer av det som står framför.

Moment 1. Främmande person:

Glad i människor: Dina 2, Tyra 3

Trygg: Dina 4, Tyra 3

Moment 2. Föremålslek:

Energisk: Dina 1, Tyra 1

Lekfull: Dina 1, Tyra 1

Moment 3. Matintresse:

Energisk: Dina 2, Tyra, 2

Moment 4. Överraskning: (ungefär som "dumpen" på MH, men bara en halvfigur men med ansikte målat. Här var den stora skillnaden på Tyra och Dina. Tyra tyckte den var obehaglig, stannade och stod stilla bakom mig och tog tid på sig att vilja undersöka den och då med min hjälp, medan Dina ryggade undan snabbt men sedan var hon snabbt framme och kollade vad det var helt utan min hjälp  )

Nyfiken: Dina 3, Tyra 0

Arg: Dina 0, Tyra 0

Trygg: Dina 3, Tyra 1

Moment 5. Skrammel. (Här var det en tunna dom såg som skramlade jämfört med MH:ts skrammel som kommer plötsligt utan att dom ser)

Nyfiken: Dina 1, Tyra 1

Trygg: Dina 4, Tyra 1 (egentligen var Tyra lite tryggare vid skramlet än vid överraskningen men det syns kanske i det utförligare protokollet sen)

Moment 6. Närmande person. (Bara en person och personen är iklädd kåpa, vidbrättad hatt och solglasögon och närmar sig långsamt, inte alls lika hotfullt som spökmomentet utifrån hur mina hundar agerade)

Glad i människor: Dina 1, Tyra 1

Arg: Dina 1 (den här 1:an beror på att Dina först när hon såg den närmande personen så kastade hon sig fram i linans, som kopplas på vid detta moment, längd och skällde till. Men när hon märkte att hon inte kunde kolla in personen i fråga så la hon sig och tuggade gräs istället. Beskrivaren sa att hon inte bedömde Dina som arg alls egentligen...men???) Tyra 0

Trygg: Dina 3, Tyra 3.

Moment 7. Underlag. (Detta var ett intressant och ett helt nytt moment där hunden fick gå först på en stålbro som vickade över och sen på ett plasttakunderlag)

Trygg: Dina 1 (otäckt sa Dina men hon följde med alla gångerna, ser inga problem med att träna upp detta om jag skulle vilja), Tyra 2 (Tyra tyckte mer det var onödigt, här var hon modigare än dottern)

Moment 8. Skott

Trygg: Dina 4, Tyra 4

Över alla moment:

Ljudlig (pip och skällande under beskrivningens gång): Dina 0, Tyra 0

Positiv attityd: Dina 3, Tyra 2

Detta är alltså den sammanfattande delen. Nu väntar jag spänt på att läsa det utförliga protokollet som alltså ska komma ut på avelsdata. Dom kunde inte säga när då allt precis har satt igång med detta.

Och sen är det spännande planer på gång. Tyra har börjat löpa och parning är planerad!! Vem den utvalde är håller jag på till efter parningen. Blir det som jag tror och hoppas så får Tyra sin andra kull i mitten av juli....men jag berättar mer om detta!!!

Allt gott!//Emelie

I maj har jag anmält Tyra till Arbetsprov 1.

Vi har varit lite flitiga de senaste två veckorna och tränat korta pass var och varannan dag och jag har försökt att inte gå för fort fram. Det roliga är att jag märker att det går bättre och bättre....sen kan Tyra helt plötsligt stänga av och strunta helt i vad jag säger trots att hon fattat precis gången innan. Men i det stora hela går det åt rätt håll. Jag känner mig väldigt motiverad att tävla och är glad att vi har två chanser Kristihimmelfärdshelgen då vi ska upp till Gävle på dragläger. Man behöver ju även träna på att tävla.

Idag träffades vi tre ekipage i Himmelstalund, Norrköping och lite publik (hundar och människor). Vi byggde upp slalomen och gatukorsningen. Tyra var väldigt distraherad av publiken vilket var väldigt bra för oss i detta skede. Först lyssnade hon inte alls...sen gick jag upp bredvid henne och dirigerade och det funkade någon gång och inte någon gång. Men sen tror jag vi fick en nästan och en helt perfekt slalom och sen slutade jag med det momentet. Sen gick vi in i gatukorsningen men då märkte jag direkt att Tyra var lite frågande. Här hemma har vi bara tränat slalom och lite grind. Gatukorsningen var ju också uppbyggd av koner så hon verkade lite undrande vad hon skulle göra....gå slalom mellan dom eller?? Jag märkte också att hon var trött efter slalomen så vi slutade mitt i ett misslyckande  ....tog lite paus istället. Men så plockade jag upp gatukorsningen och fick några riktigt bra genomgångar. Först gick jag bredvid och sen kunde jag styra henne från bakom vagnen. Vi är långt ifrån i tävlingsform men jag märker så tydligt våra framsteg som vi gjort hittills tack vare våra korta pass nästan varje dag i två veckor ungefär. Så fortsätter vi så här så tänker jag att det bara kan bli bättre!!! Det är sååååååå roligt!!!

Efter träningen tog Susanne med Quila och Ronja och jag med mina flickor på en kort prommis över fältet.

Dina

Lite bus i sandgropen....Ronja fick "stolleryck" här med Dina efter sig.      

Och Quila tar upp jakten.

Quila och Ronja busar...Dina vill vara med...

Även Tyra närmar sig...

Men Tyra närmar sig mest för att se till att buset hålls på en lagom nivå....hon tycker definitivt att Ronja rejsar på för hårt...och det syns vem som bestämmer...

Ja hundspråket är tydligt!

Tyra med Quila och Ronja i bakgrunden.

Tyra strandbrud 

Ronja strandbrud 

Quila strandbrud

Och så lite gruppfotografering i den starka värmande vårsolen...märktes att det var varmt för hundarna idag 

Allt gott!//Emelie

I söndags åkte hela familjen till Norrköping. Där var det stadsvandring med Östergötlands sennengäng. Det var inte så många som brukar vara med då det var MH i Finspång för sennenhundar även på söndagen. För mig var det första gången på länge...men ska försöka komma iväg snart igen. Nästa träff är det vid Löfsta slott och där är det ju så vackert! Vi var (som vanligt) sent iväg så jag och girlsen hakade på halvvägs. Stefan och boysen tog bilen till Himmelstalundsfältet och slöt upp till fikat av medhavd matsäck.

Stadsträning var helt perfekt miljöträning, framförallt för Dina som visat sig vara lite hispig i sådan miljö de få gångerna hon varit i stan. Men tillsammans med mamma Tyra och andra berner så var det inga som helst problem. Blir lite dåligt med miljöträning...vi traskar mest runt i skogarna här hemma...och längtar väl inte direkt härifrån heller.

Sennengänget.

Och när vi kom fram till Himmelstalund igen så väntade lilla söta Semla 5½ månad på oss.

En positiv och pigg bernerflicka! Här hälsar Isabelle på söta Semla.

Mina flickor kopplade av i bakluckan på bilen så bra så! Nöjda efter stadspromenaden.

Lite spring på fältet innan vi begav oss hem.

Semlas matte hälsar på Tyra. Semla håller sig på behörigt avstånd...Tyra vet att hålla ordning på valpar...hon är en bra förebild så. Hon har ju haft en krävande dotter som nog äntligen börjar närma sig vuxenåldern.

Dina

Har även här använt den manuella inställningen (på de flesta) men är INTE nöjd med bilderna. Vet inte om det är inlämning av kamera som krävs...troligtvis både det och lite mer kunskap.

Nej nu måste jag ut med flickorna och vill helst köra ett kort dragträningspass ikväll också. Imorgon ska vi bygga bana!! Blir kul att se hur vi klarar 1:ans moment!!!???

Allt gott!//Emelie

Idag har jag haft en intressant och rolig men lite kylig dag på Finspångs brukshundklubb.

Klockan 8 körde ett MH igång i SShK:s regi. Jag tittade på de fem första bernerna. Generellt sett är jag MYCKET positiv till alla dessas beskrivningar. Riktigt fina MH:n fick jag se idag vilket gläder mig mycket som berneruppfödare!

Först beskrevs kullbröderna Bauernhofs Örjan och Östen. Dom är kusiner med min G-kull då deras mamma Askimsvikens Lalicia är kullsyster med G-kullens pappa Lacoste. Dessa bröder gjorde kanonfina MH:n. Dom var i mina ögon väldigt mentalt stabila trots sin unga ålder (14 månader). Först ut var alltså Örjan.

Denne kille blev jag riktigt förtjust i...både utseendemässigt och mentalt. I det närmaste min idealberner...här med uppfödare och ägare Lisbeth Kull. Kopplade av bra vid "aktivitet".

Lekte med avståndsfiguranten.

Stabil kille mentalt...här vid "dumpe" och "skrammel"

Spökena håller jag koll på!

Men egentligen förstod jag hela tiden att det inte var riktiga spöken...för dom finns ju inte...

Kullbrorsan Östen var en sån där kille som jag gillar....han hade den där extraväxeln som jag är så svag för (bilderna är lite si och så...experimenterade med de manuella inställningarna och hängde inte riktigt med i ljusväxlingarna vid dom olika momenten). Östen gillade dragkampen! Här vinner han över testledaren!

Östen var också stabil. Gick fram direkt och kollade in overallen vid "dumpe". Båda bröderna hoppade upp på skramlet...för att riktigt undersöka...det var det fler som gjorde visade det sig...

Sen var det dags för första flickan för idag. Odenhills Irma. En tik helt i min smak. Hon var lite lugnare än grabbsen vid lekmomentet men när de kom till "jakten"...ojojoj!!! Där låg nog faktiskt tom Rossina i lä...har nog aldrig sett en sådan ivrig berner att få komma iväg och jaga. Men mordlystnaden var inte så stark visade det sig....som en viss madame Rossinas...men hennes mördaräventyr skulle jag inte skriva om här och nu...

Irma gjorde också ett fint MH! Här står matte Lena Rydgren och Irma och filosoferar...

Overallen var väl inge farlig...

Söt både på in och utsidan.

Från norrland hade Doremis Lucky Luke Kid kommit med sin familj! Han ville absolut göra sitt MH här i Östergötland! Och det kan man ju förstå! Dagens beskrivare Susanne Ragnar är verkligen duktig. Testledare och figuranter likaså...en eloge till er alla!

Lukas

Den här tar jag! 

Visst är jag snygg!

Snygg från sidan också...

Matte får instruktioner av testledaren...då passar jag på att vara snygg...

Jaha och här har dom fällt upp ett blåställ matte....vad nu det ska va bra för??

Den här skramlade nyss matte...

Och helt plötsligt så närmade det sig spöken!!! Försökte att strunta i dom...oönskat beteende nonchalerar man...

Men dom var så påträngande så jag var vungen att säga åt dom att försvinna...matte var ju helt passiv...

Men inte lydde dom mig inte! Nej dom kom bara närmare så jag kollade vad den där andra tanten tyckte om deras beteende...har väl aldrig varit med om maken om märkligt beteende!

Och där står ni och glor! Ska man behöva sköta uppfostran av dessa märkliga varelser helt själv??

Men visst kan jag hälsa...jag är inte den som är den...men nog tycker jag att du betedde dig konstigt och hade märkliga kläder på dig...men men...jag dömer ingen...

Sist ut var Isa! Bernerdalens Isa. Ännu en fartig tjej. Riktigt härliga personligheter fick vi se göra MH idag!

Isa kollar in skramlet.

Även Isa fick träffa spöken i skogen! Hur märkligt beter sig inte folk här i Östergötland på en skala kan man ju undra??? Isa kommer från Stockholm.

Söt

AnnCatrin som har Lukas har en hane till, Geneins Aston Martin 4 år.

Busbullen...studsbollen...kärt barn...

Här skymtar husse i bakgrunden.

Camilla Anderholm var med till Östergötland också! Men hennes bernerkille Doremis Kliff Ford fick stanna hemma hos husse i Sundsvall.

Snygg-Aston

Vilken kick att få träffa så många härliga berner idag!!!

Och tack alla goa mattar och hussar för trevligt sällskap!!

Allt gott!//Emelie

Idag för ett år sen lämnade Doris mig.

Mina tre fina flickor i februari 2011

Doris min Doris  

Din matte Emelie

Håller på att öva Bach...alltid segt så här i början innan man kommit i form. Jag tror att samma träningsmetod som jag har med Tyra funkar på mig också...korta pass...tar en liten bloggarpaus...

Som ni förstår av överskriften så ska denna blogg inte handla om övning eller Tyras dragträning heller...

I söndags förmiddag ringde Fritzsons matte. Fritzson heter Fina Rossinas Fine Fritz och hör till de sk "Paddvalparna". Det var ett tag sen jag skrev om dessa. Men sammanfattningsvis så kan jag berätta att fem stycken i min F-kull fick förgiftningssymtom (som när en hund slickar på en padda) vid 8 veckors ålder. Jag vet inte säkert om det var en padda dom varit på, men inte helt otroligt då det fanns väldigt mycket paddor ute just då och symtomen var sån tyckte även veterinären. Dom var pigga igen följande dag och dom levererades pga detta en vecka senare.

Det tråkiga och märkliga med dessa "Paddvalpar" var att när dom blev 7 månader så insjuknade fyra av dessa fem valpar i Aseptisk Meningit (hjärnhinneinflammation) med bara några dagars mellanrum!!! Den första valpen som både var först och fick värst förgiftningssymtom vid 8 veckor, insjuknade även först i AM vid sju månader. Han blev värst drabbad och fick tre återfall och vid sista återfallet så klarade han det inte längre utan han fick somna in endast 3 år gammal. I sommar fyller kullen 5 år.

Fritzson insjuknade som nummer två i AM vid 7 månader. Jag köpte även tillbaka honom 7 månader gammal, i samband med att han blev sjuk och behandlade honom här hemma och när han var lite drygt ett år så flyttade han till sitt nuvarande hem. Han har sedan varit pigg och frisk och lever det liv en berner ska leva...på en gård.

Men i söndags ringde alltså Fritzsons matte. Hon hade precis lämnat Fritzson på Valla djursjukhus. Hon var så orolig då Fritzson hade fått plötsligt jätte ont, han skrek. Hon kunde inte riktigt lokalisera var han hade ont. Men hos veterinären så konstaterade dom att han (kanske) var lite stel i nacken men det han verkligen reagerade på var när dom skulle ta tempen och han skrek i högan sky när dom lyfte på svansen.

Eftersom att Fritzson haft AM så höll dom kvar honom. Det är i princip omöjligt att diagnosticera ett återfall av AM. Jag kontaktade Lisbeth Plant som jag lärde känna i samband med att mina "Paddvalpar" insjuknade i AM. Hon är väldigt kunnig om detta. Hon menade att dom brukade få ont i nacken och framförallt när dom böjer nacken nedåt vid AM-återfall. Jag kände in Fritzson och fick en så stark känsla av att det inte var någon fara med honom och jag tänkte att det nog rör sig om en vattensvans som kan göra nog så ont, men inte är farligt utan går över av sig själv efter några dagar. Fjollan hade vattensvans några gånger under sitt liv och det behandlade jag inte över huvud taget utan det gick över. Sen är det säkert olika hur ont och hur hunden uppfattar smärta i svansen. Jag vet att just Fritzson är väldigt rädd om sin svans...om när han hoppar in i bilen tex så trycker han sig längst in. Jag tror nästan att hans svans kommit i kläm vid ett sådant tillfälle hos sin första ägare, verkar iallafall så.

Iallafall så fick Fritzson smärtstillande och veterinären på Valla beslutade att för säkerhets skull behandla mot AM med både höga doser kortison och även penicillin. Fästingsjukdomsprover är ivägskickade och vi väntar på svar. Men veterinären menade att hade Fritzson inte haft AM så skulle dom inte tro att det var det...men nu när han haft det så tog dom det säkra före det osäkra.

När matten föreslog vattensvans för veterinären så tyckte nog veterinären att det kunde stämma ganska bra symtommässigt...men samtidigt så verkade det för bra för att vara sant... Nu behandlas Fritzson iallafall för AM och jag tror och hoppas han får trappa ner kortisonet hyfsat snart...men är en svår balansgång detta, men jag känner mig ganska säker på att detta är en vattensvans och man vill ju inte att hunden ska äta massa kortison i onödan...

Lisbeth menade också att eftersom att det gått så lång tid och Fritzson över huvud taget inte visat att han haft känningar av sin AM så gör även det att det är mindre troligt att han nu skulle få ett anfall av AM. Och dessutom så hade han inte ont i nacken vilket är där det brukar sätta sig...det enda var att veterinären tyckte att han verkade lite stel i nacken när dom vred huvudet åt vänster...men ingen smärtreaktion...så....???

Huvudsaken att Fritzson får må bra!!! Så en extra tumme för det skadar ju inte att hållas!!!

Idag ringde en annan Fina Rossinas-ägare som jag pratade ofta med förr, för några år sen...men nu har vi fått barn och livet rullar på för oss båda, så det hinns inte med så ofta längre (tyvärr). Så när hon ringde så blev jag först lite orolig...har det hänt Rea (Fina Rossinas Edetrea, kullsyster till Tyra) något??? Men hon lät glad och när jag frågade så var allt bara bra både med Rea och med familjen. MEN....berättade Sanna...

I Förra veckan var Rea så konstig. Hon beskrev sen precis nästan ordagrant som Fritzsons matte beskrivit Fritszons symtom, hur Rea betett sig. Och svansen!!! Den hängde som förlamad och hon hade så ont i svansroten, gnydde och var eländig. Dom ringde Strömsholm som genast sa att det där är vattensvans och blev det för besvärligt för Rea så kunde dom komma in. Men efter några dagar med rimadyl så var hon bra igen!

Ja...märkligt sammanträffande!! För så vanligt är det ju inte med vattensvans. Och inte är det farligt heller.

Allt gott!//Emelie