Idag kom Henriks kompis Albin på besök. Dom ville följa med ut med hundarna. Tänk vad snällt hundarna går när barn håller i kopplet...då drar dom inte eller gör ryck...

Henrik och Albin med Dina och Tyra

Stannar och tittar så att ingen bil kommer innan dom går över vägen

Ingen bil kommer...

Tyckte dom lovad regn och rusk idag?? Antingen hörde jag fel eller så stämde det inte. Kallt har det varit ett tag så än har inte våren kommit igång på riktigt...men några vårtecken...

Tranpar

Någon form av daggkåpor växte i det annars torra gulvita gräset.

Dina i det vita vårljuset

Dina för ett år sen...

Dina idag

Tyra

Dina, Henrik, Tyra och Albin

Katten solar på trappen...får syn på oss...

...och smyger iväg.

Dina i eftermiddagssolen.

Sen blev det faktiskt lite tränat med Tyra igen...igår kväll var vädret allt för ruggigt...men hoppar vi en dag så måste vi nästa...hoppas jag håller i det.

Allt gott//Emelie

Har blivit lite glest mellan blogginläggen nu ett tag. Kanske för att jag just nu känner mig lite oinspirerad med fotandet. Ingen större katastrof med det. Mer än att blogginlägg utan bilder kanske inte är så kul för er?? Men jag uppdaterar er utan bilder idag istället...

Annars så händer det en del på hundfronten...eller rättare skrivet...en hel del är på gång på hundfronten.

Tyra och Dina mår bara bra. Detta njuter jag av. På valpplaneringsfronten har jag vägt hit och dit. Men nu har jag bestämt att para Tyra när hon löper nästa gång. Jag TROR det blir i augusti. Hon hastades igång av Dina och löpte en kortare sväng i februari. Och efter det har hon fällt ur och fäller faktiskt fortfarande lite. Egentligen blev det i "fel" ordning. Då mina flickor brukar fälla helt färdigt innan löp.  Men jag TROR Tyra inte kommer fälla men löpa igen ihop med Dina som verkar ha högst 6 månader mellan sina löp. Alltså i augusti. Men helt säker kan jag givetvis inte vara...men så spekulerar jag.

Nästa steg är ju att hitta en lämplig blivande fader till Tyras valpar. Och jag har allt spanat runt lite och har några jag är intresserad av...så vi får se vem det eventuellt kan bli. Många parametrar ska klaffa...

Annars blir valborgshelgen en spännande helg hundmässigt. 29 april är det inofficiell hundutställning i Ödeshög. Dit är systrarna Dina och Kelly anmälda. Är många berner anmälda dit, så det blir ju kul bara det!

Men ännu mer spännande blir det 1 maj då både Tyra och Dina fått plats att genomgå den nya formen av mentalbeskrivning som SKK håller i. MH görs ju i SBK:s regi. Det ska bli väldigt roligt att beskriva mor och dotter samma dag och sen kunna jämföra med deras MH:n. Även om BPH (som detta nya heter) är utformat på lite annorlunda vis så är flera moment liknande. Bedömningen görs också lite annorlunda, mot MH:ts fem alternativ per moment så bedöms hundarna lite mer nyanserat...har inte tittat på protokollet som beskrivaren fyller i, men det är 10 sidor långt!!!! Priset för både MH och BPH är numera 600 kr/hund. Det har höjts en del men jag tycker det är helt rätt med tanke på vad man får för dom pengarna jämfört med tex en utställning som kan kosta uppemot 500 kr och ibland mer.

Senare i maj...närmare bestämt Kristi himmelfärdshelgen så ska Tyra och jag på dragläger i Gävle. I samband med det draglägret så har jag anmält oss till två Arbetsprov. Två chanser att klara AP1...och träning och inte minst trevligt umgänge med trevliga människor!!

Tyra och jag har några kvällar i rad varit flitiga och tränat en kortis. Vi behöver verkligen nöta på märker jag. Fortfarande mycket tur om vi ska lyckas... Tyra förstår nog mina kommandon men ibland blir det nog lite mycket (mitt fel givetvis) och då ser jag det direkt på Tyra som inte gör antydan att lyssna utan istället bara går rakt fram. Ska nog försöka få henne att stanna dom gångerna för att kanske styra henne rätt, har inte ens försökt det. Minns Ing-Marie med Bluffa när dom gjorde AP1 för ett år sen i Linköping. Hon stannade Bluffa och styrde henne rätt bara med kommandon...dom gjorde ett strålande prov.

Och sen är planen att tävla i drag (AP1) med Tyra på rasspecialen i Degerfors i början på juni och ställa ut Dina dagen efter. Dina har då gått in i öppenklassen vilket kanske inte känns så lovande med tanke på att Dina är den mindre modellen berner och behöver sin tid att utvecklas. Fast liten men naggande god som ordspråket säger...

Så vi har en del att se fram emot! En härlig helg tillönskas alla!//Emelie

Jag har ju skrivit här i bloggen om att bernern är en drabbad ras hälsomässigt. Vad kan vi göra avelsmässigt för att vända detta?? Det är frågor jag funderar över och diskuterar mycket med likasinnade.

Jag är lyckligt lottad med att ha en veterinär nära som jag känner mig trygg med att vända mig till. Jag känner mig alltid hjälpt av att konsultera honom. Ibland kan inte han eller kanske inte heller en mer specialiserad veterinär ställa diagnos eller ge behandling. Så är det helt enkelt. Min Doris var ett sådant fall. Vi kunde konstatera att hennes blodvärden sjönk (anemi) och att vissa njurvärden steg. Jag konsulterade även specialiserade veterinärer på Läckeby djursjukhus då jag trodde att en fästingsjukdom var inblandad eftersom att Doris svarade symtommässigt på ronaxan (penicillin mot borrelia och anaplasma), men hennes värden blev inte bättre. Det är ju så att en gång skadade njurar kan inte läka. Samtidigt så har njurarna en överkapacitet, så det är svårt att på värdena se hur njurarna är skadade. Både min veterinär och veterinären i Läckeby tyckte att Doris hade lite väl mycket anemi i förhållande till njurvärdena. Det gick inte att säkert diagnostisera att Doris hade eller hade haft någon fästingsjukdom heller. Doris blev sämre och sämre...och många och långa bloggar har jag skrivit om vår sjukdomsresa. Borde väl sortera in dom...men, men, vet inte hur jag gör.

Inget kunde veterinärerna göra annat än att ge henne en medicin som skulle avlasta hennes njurar och specialfoder med samma ändamål.

Doris slutade till sist äta sitt foder samtidigt som hon mådde sämre och även hennes värden blev sämre. I detta skede konsulterade jag...som jag många gånger berättat...en homeopat. Sedan även en djurkommunikatör och healer. Framförallt efter healingen så hände något med Doris. Jag märkte hur hon blev piggare och gladare och först efter healingen började hon ta sin homeopatmedicin ordentligt. Eftersom att hon inte ville äta sitt specialfoder så började jag på homeopatens inrådan ge Doris färskfodret Nordics. Många gånger har jag skrivit om den glädje jag kände över att se Doris leva upp och bete sig som en fullt frisk hund. Doris levde i ytterligare 10 månader och mådde bra och åt med frisk aptit tack vare alternativ hjälp. Jag tog även på eget initiativ ut medicinen jag gav som skulle avlasta hennes njurar. Hon fick under sina sista 10 månader endast homeopatmedel.

Med facit i hand så ångrar jag givetvis att jag inte sökte homeopatisk hjälp från början. För en hund med njurproblem så är all medicin, avmaskningsmedel, vaccinationer, tillsatser...en så stor belastning. Men jag vet också att jag gjorde så gott jag kunde och jag har lärt mig något på vägen som kan vara till glädje för mina framtida hundar eller om NI vill, era hundar.

Här i Sverige så får inte veterinärer eller läkare använda sig av alternativa vårdformer. Dom har heller ingen utbildning i detta. Ofta möter man tvärtom en stor skepsis och avståndstagande mot detta. Synd tycker jag. Jag har mött så skickliga utövare av alternativmedicin, både inom humanområdet för egen och min mans del och för djur. Givetvis är det viktigt att få tag i en seriös och duktig utövare. Men det gäller ju även "vanliga" läkare/veterinärer. Det ideala för mig vore att man kunde ha ett samarbete. Ibland är "vanlig" medicin bättre men ibland kan det faktiskt vara bättre med homeopati och healing, så var det för min Doris. Och ofta tror jag alternativa vårdformer kan komplettera "vanlig" medicin.

En annan viktig sak för hundar och hälsa är att hålla hunden i bra form. Lagom matintag i relation till motion. Det är så lätt att våra hundar lägger på sig onödiga kilon och det är en så onödig belastning.

Det är väldigt lätt att bli "hemmablind" och inte se hur tjock ens hund faktiskt är. Jag vet det själv och brukar alltid fråga när jag är hos veterinären eller träffar andra hundägare. Inte helt sällan, och då speciellt i vissa hormonella faser, som efter löp när hunden börjar pälsa på sig, så lägger tikar även lätt på sig extrahull, även om du inte ger mer mat. Och så tappar tiken pälsen, men faktiskt även en del hull, och man får öka maten igen.

Det är med sådan glädje jag nu får läsa mail från Anne-Greth och Gösta. Jag var riktigt hård mot dom i höstas då dom faktiskt inte såg hur överviktig Milla blivit. Men dom tog till sig mina råd och har nu sakta men säkert bantat ner Milla lite drygt 6½ kg...MEN...under denna tid har nog Milla byggt en hel del vikt i muskler också. Då dom varit väldigt noga både med kost OCH lagom och rätt motion! Och dom ser verkligen hur mycket bättre Milla mår nu och dom får även mycket beröm för hur fin dom håller Milla. Och detta peppar dom att vara riktigt vaksamma, för nu går Milla in i den kritiska hormonella fasen då tikarna (och speciellt Tyra med döttrar) lägger på sig så lätt.

Milla

Fina Rossinas Greta Garbo "Milla"

Inte ett dugg lik mamma Tyra.

Tyra (Fina Rossinas Edetyra)

Dessutom i samma tufsiga hormonella fas...

Igår snöade det här.

Idag låg snön kvar, fast solen smälte den på vissa ställen. Detta gjorde naturen och ljuset extra vackert idag.

Tyra och Dina på dagens promenad. Också extra vackra idag.

Allt gott önskar jag er alla //Emelie

Idag så blev det lite träning med Tyra igen. Var ett tag sen sist. Men idag så provade jag ett kort träningspass igen...denna gång med vagnen. Tyra blir så uppspelt när hon ser vad som är på gång. Varje gång jag tränar nåt med någon av mina hundar så känner jag lika starkt...detta ska jag ju hålla på med mer!!! Det är så himla kul när jag ser hundens vilja att göra det jag vill och när hunden förstår vad jag vill så blir jag närmast euforisk!

Ibland verkar Tyra förstå precis och ibland inte alls över huvud taget. Jag börjar även förstå när Tyra förstår och när hon inte förstår....är liksom viktigast att jag förstår först.

Förstod bl a idag att jag ska träna kort kort... Gäller att jag kan träna kort kort och ofta nu... Snart är det Kristi himmelfärdshelgen och då har vi bokat stuga på draglägret. Två tävlingstillfällen hoppas vi kunna hinna med. Vore ju så kul om vi lyckades...

En av mina dragkompisars hundar Ronja, råkade ut för något riktigt otäckt i helgen. Troligtvis har hon druckit vatten ur en pöl med giftiga kemikalier i. Susanne vet inte säkert, men veterinärerna tror att det rör sig om en förgiftning och det enda hon kan komma på är vattenpölar ute. För när Ronja kräktes upp maten på kvällen så såg hon INGENTING misstänkt däri men det luktade AS. Sedan blev Ronja så dålig så dålig. Hon lades in på dropp på Valla djurklinik. Men tack och lov så visade njur- och levervärden ok. Så Ronja har nu piggat på sig ordentligt. Men det är verkligen otäckt....tänk vad snabbt det kan gå??? Ronjas kompis Quila var ju med på samma promenad och drack ur pölar hon med, men hon fick ingen reaktion. Men min teori är att Quila kände att det inte var bra vatten i den pölen medan Ronja inte hade den spärren....men förhoppningsvis har hon den nu. Hundar har nog lite instinktiv koll på vad dom kan äta/dricka och inte. Tex så brukar hundar aldrig bry sig om svampar...detta för att dom nog instinktivt har ett medfött minne i kroppen att svampar kan vara giftiga... Pratade med Susanne idag och Ronja är nu på stark bättringsväg och det är såååå sköööönt!

Dina har sin egen träning här hemma...ju fler ju bättre...hon får egentligen INTE ta dessa men hon är hopplös...men så charmad man blir...uppfostran går helt i stöpet...

Dina igen

Allt gott!//Emelie

Kära, kära ni som har en ur Fina Rossinas D-kull ge dom en stor kram från gamla "matte"! Tyvärr är ju min D-kull en drabbad kull...men idag firar Maddox, Prinsen, Grrrlie och Bums 6 år!!! Ni var från början 9 krabater men är nu bara fyra kvar. Klart att det känns i ett uppfödarhjärta.

Jag önskar er fyra innerligt många goda år till! Hittade en bild på Bums som lever sitt liv som gårdshund på en gård utanför Västervik. Jag har fått en ganska färsk hälsning från matte att allt lever väl med Bums.

Fina Rossinas Dumle af Smejlycka "Bums" vid grinden till sin gård.

Jag har även fått ett dödsbud idag. 29 mars 2012 dog Fina Rossinas Serlina nästan 11½ år gammal. Tack för att ni meddelade mig och jag hoppas höra ifrån er mer!

Detta innebär att det nu finns en kvar från min första kull och det är Elvira. Min första kull var 13 stycken från början, men där blev ändå så många som 10 stycken som fyllde 8 år och då hade en förolyckats vid 6 år. Den första i den kullen dog (cancer) 5 år gammal. Den andra vid 6 år (olycka) och den tredje 7 år (akut livmoderinflammation).

Givetvis går mina tankar till min Doris idag, då hon skulle fyllt 6 år...men hon lämnade mig för ganska precis ett år sen. Jag sänder även er andra som haft en från D-kullen en extra varm tanke idag.

Förlåt en dyster födelsedagsblogg....men svårt att inte minnas...

Allt gott!//Emelie

Solen skiner och kameran blir ett måste på promenaden. Men idag var matte lätt irriterad...flickorna var (enligt matte) på tvärtomhumör. Dom gör tvärtom vad matte vill...Dina drog tex direkt iväg utanför grinden bakom soptunnan där katterna har sin huvudtoalett...gott... Tyra kändes lite mer på mattes sida idag faktiskt...

Hon åt bara jord...och detta på samma ställe som varje gång vi går denna runda...extra mineralrik jord just här?? Rossina hade också sina special-jordätarställen...

Jord äts som mest under dräktighet resp skendräktighet.

Hundars beteende är synnerligen intressant. Dina är och har varit en extremt aktiv bernerflicka. Hennes hjärna verkar gå på högvarv oavbrutet. Ibland tänker jag att det är tur att hon fick stanna...för risken att hon blivit en problemhund hos någon annan är nog inte helt obefintlig...fråga Stefan  . Samtidigt så gjorde hon ett mycket starkt MH...där hon dessutom fick en 2:a på aktivitet vilket faktiskt visar att hon kopplar av bra. Tvungen att lägga in hennes diagram igen....såååå fiiint... (röd linje; medelbernern, grönt fält; Dina)

Idag så fortsatte Dina promenaden med att rulla sig i något...ett säkert vårtecken är att behöva tvätta bort hundarnas egenvalda parfym efter promenaderna...gjort nu iallafall.

Dina

Dagens utsikt. Bilden tagen några hundra meter ovanför vårt hus.

Dina på fel sida staketet igen...dags att komma in för dusch...

Stefan har pysslat lite...han fick en beställning att göra en Trumgräshoppa. Ytterst sällsynt. Hanen har röda vackra vingar. Lånad bild:

Beställaren ville att vingarna skulle vara utfällda...den kommer målas också...

Själv har jag paus från piccolon. Övar inför söndagens konsert. Ska hjälpa Linköpings universitetorkester...är det tänkt... Försår att det behövs hjälp då stämmorna är riktigt kluriga. Ikväll är det repitition, på söndag är det konsert...hoppas kunna vara till hjälp....får väl öva en sväng till innan jag hämtar pojkarna. Det är krävande för "ambisen" att öva piccola, man blir snabbt trött i läpparna...för att inte tala om öronen...högt och starkt låter det...

Oj nu börjar april...det snöar ute!!

Allt gott!//Emelie

Jag funderar ju mycket kring detta med avel av naturliga skäl, då jag föder upp berner sennenhundar. Tankarna aktiveras ofta så här efter en utställning, speciellt en rasspecial. Vi har ju rekommendationer och regler från vår rasklubb som hjälp för oss i vårt avelsarbete. Vissa exteriöra fel är helt enkelt diskvalifiserande på utställning och hundar med sådana fel får inte gå i avel. Men dessa hundar kan leva utmärkta hälsosamma liv med sin familj ändå.

Jag tycker att det är viktigt att vi använder helt korrekta hundar i avel. Jag har valt att vara uppfödare för en ras, berner sennen, så jag ser en viktig mening i att förvalta och arbeta för våra olika raser. 

Exteriör är en del. Sedan har vi den mentala och fysiska hälsan. Hälsan, både mentalt och fysiskt väger dock tyngre i avelsammanhang för mig. Men vi har ett såpass stort utbud på exteriört korrekta hundar så det föreligger inga som helst problem för oss att ha vågskålen inställd på hälsa.

En viktig hälsomässig aspekt är också att vi håller inavelsgraden lågt. Detta är vi extremt duktiga på inom bernern. Mycket för att vi haft och har allvarliga hälsoproblem i rasen att kämpa mot, så vi har en hög medvetenhet om hälsan. Vi har tvingats till det den hårda vägen...både för hundarna och för oss uppfödare och ägare.

Det finns olika sätt att räkna ut inavelsgraden på. I vårt system på avelsdata på Skk så går beräkningarna fem generationer bakåt. Men vi har ett register för all världens berner som heter Berner Garde. Där har dom också börjat räkna ut inavelsgraden på våra berner. Där förkortas det coi. Dom räknar dock ut inavelsgraden hela vägen bak till 60-talet!!! Finns en viktig poäng där tycker jag... Detta var en anledning till att jag skrev min motion om en konsekvent låg inavelsgradsregel för valphänvisning...

Jag berättade ju om Sala i förra inlägget. Om hur Malva inte trivs i miljön och blir stressad och därför helt korrekt får ett lägre kvalitetspris. Mental hälsa är väldigt viktigt!!

Jag har ju mentalbeskrivit samtliga mina tikar som jag planerat ska gå i avel. Malva var ju tänkt att gå i avel. Men hon har inte bott här hemma utan jag placerade ut henne på sk halvfoder. Hon lever som en riktig gårdshund på en gård här i närheten. Familjen har små barn. Malva är en ytterst fungerande familjehund. Hon älskar barn. Det som jag och familjen upplever som lite överdrivet hos Malva är hennes vaktande. Hon skäller på folk och behöver ganska lång tid för att kolla in främmande som kommer till gården innan hon vill hälsa ordentligt. Dock är detta inte ett helt orastypiskt drag hos en gårdshund... MEN på en utställning som inte riktigt är en normal miljö för någon hundras, så är det allt för mycket intryck för en hund som Malva att hålla koll på. För Malva stänger inte av som många hundar klarar. Och Malva skulle också fixa det om vi miljötränat henne i sådana här miljöer från början.

På Malvas mentalbeskrivning så minns jag hur beskrivaren sa vid spökmomentet "Här ser ni en balanserad vakthund". Så rätt!! På sin mentalbeskrivning så ser vi att Malva har liiite mer agressivitet (hotbeteenden) än genomsnittsbernern. Hon är liiiite mindre social än medelbernern. MEN hon är nyfiknare och oräddare än genomsnittsbernern! Och eftersom hon är en nyfiken och fartig tjej så fick hon mer jakt än genomsnittsbernern. I min värld mäter inte MH:ts jaktmoment hundens jaktlystnad lika mycket som hundens lekfullhet...men det kan nog vara svårt att ha ett riktigt djur i ett MH...djurplågeri är väl inget vi främjar... Lekfullheten på ett MH mäts med viljan att ha dragkamp och springa och hämta en kampstock som kastas iväg. Det är inte så vanligt att berner har den typen av leklust. Men dom finns! Malva springer hellre och jagar en trasa ("kanin")

Malvas MH i diagram. Den röda linjen visar alltså medelbernern och det gröna fältet är Malvas värden.

Eftersom att vi inom bernern efterlyser mer nyfikenhet och orädsla hos våra berner så finns det på den punkten en mental anledning att låta Malva gå i avel...

Malva har även fått excellent på utställning så hon uppfyller även de exteriöra kraven för rasklubben (krav om minst VG på utställning för avel finns). Men av olika anledningar så har jag nu helt slutgiltigt lagt ner avel på Malva. Försökte som sagt för ett år sen. Men kunde inte försöka igen löpet efter då det visade sig att Malva inte var helt frisk efter parningen förra våren och förra löpet (november) var hon inte helt återställd. Nu känns Malva helt frisk. Hon blir 5 år nu i juni. Så detta löp som kommer i sommar är absolut sista chansen för Malva åldersmässigt. Men jag och ägarna känner för stor oro hälsomässigt. Jag skulle vilja se Malva helt frisk ett år först innan jag utsätter henne för en eventuell dräktighet. Speciellt som vi inte riktigt vet vad Malva lidit av. Men jag hoppas och tror att vi har en helt frisk Malva nu och måååånga år framåt!

Lite tankar så här på söndagsförmiddagen//Emelie

Idag har tre Fina Rossinor visats på rasspecialen i Sala. Det var unghundstikarna Glimmande Dina och Grace Kelly snart 2 år och öppenklasstiken Edetoyota (Malva).

Jag har förberett mig med att ta två lektioner i handling för Susie Larsson i Motala. Dessa lektioner var väldigt givande visade det sig idag. Det gick över förväntan bra att visa unghundsflickorna Dina och Kelly. Malva var idag allt för störd av miljön. Det har ju varit Malvas stora svaghet i dessa sammanhang. Jag tycker att domaren Johnny Andersson var grundlig, duktig och trevlig...och väldigt observant på bristerna...

Först ut idag var Dina. Jag har inga bilder från utställningen. Men Lotta hjälpte mig med bild som vi tog i skymningen här hemma. Tack för idag Lotta!!

Fina Rossinas Glimmande Dina. Unghundsklass. Kvalitetspris Very Good. Domare Johnny Andersson. Kritik:

Typ på mindre sidan. Något tunt och lätt huvud. Något runda ögon. Bra bett. Tillräcklig hals. Utmärkt kroppsproportioner men ger ett något lätt helhetsbild. Harmonsikt vinklad. Kunde röra sig med längre steg bak. Välpresenterad. Utmärkt temperament.

Domaren tog sig tid att förklara sin bedömning väl. Han var väldigt noga med att påpeka att Dina inte var en dålig hund (nej, vet väl det) och att jag absolut inte skulle ge upp. Hon har fortfarande tid att utvecklas och full päls gör ju sitt till (hon har ju inte fått den fullt ut än). Han tyckte att hon var väldigt proportionerlig men behövde vara lite mer. För mig personligen så är proportionerna väldigt viktiga exteriört. Och jag tycker faktiskt att Dinas huvud inte ska vara större då det harmonierar med hennes kropp. Däremot hoppas och tror jag att Dina grovnar hela hon. Ser att hon utvecklats fint från 1-2 år när jag tittar tillbaka på bilder. Full päls så...men nästa utställning är hon en ung öppenklassare....men men! Lite finslip hos Susie...sen...

Matte Catrin visade Kelly när alla unghundstikar presenterades men jag visade Kelly i den individuella bedömningen. Och Kelly var dagens stora glädje för mig. Hon skötte sig såååå fint i ringen   Visade sig som värsta proffsflickan...idag var Kellys tredje utställning och premiär i officiella sammanhang och detta på en rasspecial!!! Stolta ska vi vara Catrin!!

Fina Rossinas Grace Kelly. Unghundsklass. Kvalitetspris Very Good. Domare Johnny Andersson.

Kritik:

Knappt 2 år. Mycket god typ. Aningen klent nosparti. Runda ögon. Utmärkt hals, något svag rygg. Välutvecklad bröstkorg, välrundad. Tillräckliga vinklar fram. Allt för knappt vinklad i knä vilket gör att hon rör sig allt för stelt bak. Utmärkt temperament. Något slapp i hullet.

Håller med domaren helt i denna kritik. Dessa G-flickor och E-flickor med för den delen...dom lägger på sig så lätt...speciellt när dom är i den hormonella fasen Kelly är i nu. Som Dina och Tyra snart är i...måste se upp!!

Och så var det Malva. Fina Malva. Men hon gillade INTE miljön och var allt för spattig i ringen. Håller med domaren helt här med.

Fina Rossinas Edetoyota. Öppenklass. Kvalitetspris Good. Domare Johnny Andersson.

Kritik:

Nätt tik. Mycket god typ. Något litet huvud. Mörka ögon. Något kort hals. Något stel i sina mellanhänder. Tillräcklig bröstkorg för sin storlek. Skulle önska bättre självförtroende.

Det var framförallt självförtroendet som drog ner Malvas kvalitetspris. Och jag håller med domaren att det ska dra ner priset på en vuxen öppenklasstik. Lite synd då Malva skulle kunna visa sig super om hon inte vore stressad. Men känns som det kommer att dröja innan jag ställer Malva igen...men kanske får jag förmånen att ställa henne som fräsch veteran i framtiden??? Hoppas!

Efter att jag ställt mina tre så åkte jag för att träffa mina gamla goda underbara vänner Christina och Anette!! Tusen tack för en alltid lika trevlig samvaro och god lunch!!

Avslutar med ett stort GRATTIS till fina Ronjas framgångar idag!!

Och en bild på Dina (och en köttbulle) som också visade sig såååå fiiint idag!

Allt gott!//Emelie