Jag åkte rejält ner i skorna igår igen när Doris njurvärden var så helt åt fanders dåliga. Men jag har verkligen sett en Doris som sen i somras succesivt mått bättre och bättre. Men att löpen ställer till det är uppenbart. Som hon ser ut och verkar så hoppades jag och även veterinären att blodvärdena skulle visa att det var möjligt att operera bort hennes livmoder. Därför var det ju tvunget att tas prover. Dom kunde på kliniken utläsa lever och njurstatus men resten av proverna skickades iväg för analys. Så därför fick jag veta njurvärdet igår vilket uteslöt operation med råge.

Det är förvånande att Doris inte visar några som helst symtom utom att hon inte kan sluta blöda...vilket de dåliga njurarna givetvis bidrar till. Nu får Doris ett homeopatmedel som ska hjälpa till med den saken och på fredag blir det en total utrensning med healing från Fatima. Sen kan man ju bara hoppas och se.

Ringde veterinären i morse och bad att inte få veta svaret på de övriga värdena vi tog igår. Han kommer inte heller att skicka något förättningsunderlag. Han vet att när Doris inte vill längre så låter jag inte tiden gå. Nu spekulerar jag inte i nåt. Jag lever och njuter av min familj och mina hundar. Oro är en energitjuv av värsta sorten och den gagnar ingen.

Doris har frisk aptit och är pigg som en fullt frisk hund. Man skulle kunna tro att jag är blind och inte vill se, men så är det faktiskt inte. Det kan om inte annat veterinären intyga. Doris äter sitt färskfoder som kanske egentligen är "fel" men Doris älskar det. Jag har även valt bort alla mediciner. Veterinären har ingen tilltro till healing eller homeopati men han "låter mig hållas". Han ser det bara som positivt att Doris får mat hon tycker om och tror att det är hennes räddning. Jag är övertygad om att homeopatmedlen och healingen bidrar mycket till hennes välbefinnande, men det spelar ju ingen roll vad vi tycker eller tror. Han och jag ser att Doris liv har kvalité vilket är det enda viktiga. Och han vet att jag inte kommer att dra ut på plågan för att få ha Doris kvar, men så länge hon vill så ska jag inte förstöra det med att gå och oroa mig.

Beställde även tid för ultraljud på Tyra. Imorgon torsdag går hon in i fjärde veckan. Jag tror faktiskt att där är nåt i hennes mage men det blir bekräftat/dementerat i slutet av nästa vecka.

Och visst är alla mina tre hundar världens vackraste och underbaraste individer var och en på sitt sätt (liksom alla era hundar). Men som uppfödare har man ju framförallt en ambition att vår ras ska bli friskare, men även en exteriör ambition. Och jag ser ju en väldig "förbättring" exteriört i Dina jämfört med hennes mamma Tyra och hon är faktiskt "bättre" än sin pappa också på några punkter.

Hon har framförallt en något bättre benstomme och även hennes huvud utvecklas väldigt positivt jämfört med mina tidigare hundar. Men den mentala och fysiska hälsan är alltid prio ett. Och man vet ju aldrig innan??? Man försöker göra så gott man kan när man hittar kombinationer, men resultatet ser man först när det är försent...om man ska vara lite krass.

Men min magkänsla är bra när det gäller Tyra och Barolo liksom den kändes väldigt bra mellan Tyra och Lacoste. Vi får se vad och om det blir nåt!?

Allt gott!//Emelie

Tack för alla lyckatilltankar till Doris. Doris mår bra men operation blir det inte. Njurvärdena visade sig ha försämrats drastiskt. Tungt. Imorgon får jag veta de övriga värdena.

Doris verkar verkligen må bra nu vilket är det viktiga och det jag får se till. Tungt nu men det viktiga och det jag ska fokusera på är att njuta nu så länge Doris vill vara med. Hon mår uppenbarligen bra av homeopatin och healingen så det får hon så länge hon vill.

Livmodern kändes bra och såg bra ut på ultraljudet som gjordes. Dom har inte den finaste apparaturen, men veterinären tyckte sig även se att där eventuellt kunde vara en cysta på ena äggstocken och eventuellt var även den andra äggstocken förstorad.

Hade hon inte haft så urusla njurvärden så hade nog veterinären tyckt att det varit en god idé att ta bort livmodern, men som nuläget är så gäller det att Doris får leva med oss så länge hon vill och orkar.

Blev tungt nu...men blir bra snart...

Allt gott!//Emelie

Klockan kvart i tre idag har jag tid hos "min" veterinär Magnus med Doris. Doris mår verkligen bra men hon slutar ju aldrig blöda. Hon började löpa exakt samma dag som Tyra; första mars. När jag beskrev läget så trodde han inte att det rörde sig om någon vanlig pyometrea (livmoderinflammation) men han tyckte absolut att en grundlig koll av Doris var på sin plats. Då måste ju även de av mig fruktade blodproverna för att kolla njurar och lever, blodstatus och infektion tas...

Jag har ju egentligen sen allt började med Doris velat kastrera Doris då jag tyckt mig se samband med löp och allmänt krångel med Doris. När veterinären i Läckeby dessutom såg en cysta på ena äggstocken så ville jag ju det ännu mer. Men Doris dåliga blodstatus har uteslutit operation tidigare. Och rent krasst så trodde nog inte veterinären att Doris skulle leva så länge så att cystan skulle bli något problem. Jag vet inte vad som är bäst för Doris. Men är helt trygg med Magnus omdöme.

Parallellt behandlar jag Doris homeopatiskt och det blir även besök hos healern Fatima på fredag. Säga och tro vad man vill, men jag är övertygad om att dessa behandlingsformer räddat livet på Doris och inte bara det, Doris mår bra. Och när jag nämnde homeopatmedel för veterinären så sa han att dessa medel har ju iallafall inga biverkningar. Nej tacka för det; det är ju sockerpiller...  ...fast det är ju energierna som gör verkan.

Annars så har någon hund kräkts galla varje morgon....hmmmm....Tyra är i tredje veckan...hmmmmm.... Vet att det inte är Doris då hon sovit för sig själv.

  //Emelie

Så har G-kullen passerat 11 månader. Snart är dom ett år.

Jag har anmält Dina till två kurser i vår! Nu på torsdag börjar den första; rallylydnad. Vi har faktiskt inte tränat nåt alls den senaste tiden. Men tanken är att matte ska få en liten spark i rumpan av kursen. 

17 april är det dags för utställning igen för Dina.

Och sen stundar ju nagelbitaren röntgen. Inget av syskonen har visat några problem så det ser ju ljust ut. Huvudsaken är alltid hur hunden mår. Och ledstatusen kan ju vara bra att veta för hundägaren för att eventuellt behöva förebygga att hunden håller längre. Och för aveln är det en väldigt viktig information som i förlängningen även det gagnar hundägaren och givetvis hundarna.

I helgen har vädret varit dåligt men jag tog några fina bilder på Dina 1:a april. Dina tillsammans med mamma Tyra (den här bilden skulle jag haft ett annat objektiv till...nån gång så...)

Fina Rossinas Glimmande Dina 11 månader. 

Allt gott!//Emelie 

Idag sänder jag mina tankar och gratulationer till Fina Rossinas D-kull. Sänder extra varma tankar till Ross´och Disneys familj som inte har sin D-kullmedlem hos sig idag  

Men sju glada firar sin födelsedag idag! Grattis och mina varmaste önskningar om en härlig dag och ett friskt år till er  

Här hemma njuter jag av en frisk Doris. Inte helt självklart med tanke på hennes sjukdomsbakgrund.

Doris födelsedagspresent blir ett besök hos homeopaten Irmeli för en hälsocheck. Doris löp är definitivt på väg att sluta men hon har nu löpt i en hel månad. Hon visar inga oroande symtom men jag känner att en grundlig check är bra och behövlig nu. Just homeopatisk hjälp har visat sig vara helt rätt för Doris.

1:a sept -09 hade Doris dålig aptit, feber, svullna lymfkörtlar dåligt blodvärde och dåligt njurvärde. Jag misstänkte fästingsjukdom men veterinären var tveksam då hennes antikroppsvärden på borrelia eller anaplasma inte var speciellt höga. Symtomen var inte heller typiska. Veterinären misstänkte då starkt leukemi eller njursjukdom. Doris fick ändå penicillinet ampivet som jag tyckte att hon svarade lite på. Jag bad om penicillinet Ronaxan (som man ger mot fästingsjukdomar) och veterinären menade att vi hade ju inget att förlora. Jag upplevde att Doris svarade starkt positivt på Ronaxan MEN blodvärdet visade sig bli lite sämre.

Då Doris ändå verkade må bättre så lät vi det vara så. Hon åt nu även ett specialfoder som skulle avlasta hennes njurar. Efter ett halvår (mars-april -10), i samband med hennes löp så försämrades Doris aptit kraftigt igen. Hon fick även plötsliga smärtor i nacke som kom och gick. Blodvärdena visade sig nu blivit ytterligare lite sämre. Jag bad om Ronaxan igen och nacksmärtorna försvann. Men aptiten fortsatte vara dålig.

Vi åkte till en veterinär på Läckeby djursjukhus som sammanställt undersökningar om borrelia hos hund och då speciellt berner sennen. Hon hade iaktagit att höga antikroppsvärden av borrelia oftare träffades på hos berner sennen, både hos symtomfria men även att fler berner sennenhundar fick symtom av borrelia än andra raser. Dessutom så hade hon också iakttagit att borrelian kunde sätta sig på njurarna hos just berner sennenhundar.

Doris undersöktes noga både med blodprov där varje liten blodkropp räknades manuellt och man mätte även antikroppar mot fästingsjukdomarna anaplasma och borrelia. Detta var inte första gången Doris blodkroppar hade räknats manuellt eller fästingsjukdomsprov tagits... Det gjordes även ett ultraljud på Doris inre organ.

Kontentan av denna undersökning var i princip samma som min veterinär här hemma kommit fram till. Inga frågetecken rätades ut alltså. Hon tyckte att hennes blodvärde var lite för dåligt för att bara bero på njurarna. Hon kunde inte heller varken tro eller utesluta att Doris njurproblem och nacksmärtor berodde på en borreliainfektion. Pga att antalet av en viss sorts vita blodkroppar (som jag aldrig minns namnet på) var förhöjt så misstänkte hon infektion av hakmask. Avföringsprov lämnades in för analys. Det upptäcktes blod i avföringen (som kan förekomma i samband med hakmaskinfektion) men inga spår av hakmask. Det blev ändå avmaskning med Axilur 3 dagar i 3 omgångar med två veckors mellanrum. Doris fick även en medicin som skulle avlasta hennes njurar, denna medicin skulle hon äta livet ut.

Efter avmaskningskurerna mådde Doris dåligt, hon var hängig och åt i princip inte alls. Nu var vi framme i slutet av juni -10. Jag hoppades att det var skendräktighet men blodvärdena visade sig nu vara ännu sämre. Nu kände jag att allt hopp hamnat långt ner i skorna...

Min första tanke var en grundlig undersökning på Strömsholm. Men i samråd med min veterinär så avstod jag denna undersökning.

Jag kontaktade nu homeopaten Irmeli. Irmeli menade att Doris aldrig mått riktigt bra. Att hennes kropp inte klarade av att bryta ner gifter som finns i vaccin och i alla kemiska mediciner och maskmedel etc. Hon menade också att om hon inte fick någon verksam hjälp så skulle hon inte orka så länge till. Jag bara grät och det trodde ju varken jag eller veterinären heller, det var ju uppenbart. Irmeli trodde dock att hon skulle kunna hjälpa Doris. Doris fick på Irmelis rekommendation nu färskfodret Nordic som hon ätit med frisk aptit från dag ett och oavbrutet med god aptit i 9 månader. Hon började nu behandlas med homeopatmedicin som är energi förpackat i sockerpiller som löses i vatten. Homeopatmedel funkar så att är det rätt medel så har det verkan, är det fel så har det ingen verkan. Biverkningar finns inte, det är alltså helt ofarligt för alla. Jag tog även helt på eget initiativ ut fortekor som medicinen heter som Doris skulle ätit livet ut för att avlasta njurarna.

Doris fick efter några veckor akut ont. Då fick jag akut komma till djurkommunikatören och healern Fatima som Irmeli rekommenderade. Detta var fredag kväll 16 juli -10. Jag kände direkt att något positivt hände med Doris efter Fatimas behandling, men vågade knappt tro detta då det var för bra för att vara sant.

Sedan i somras har Doris ätit bra, sakta men säkert mått bättre och bättre och fått tillbaka färg på sina slemhinnor som var mer eller mindre helt vita i somras. Hon tar fortfarande homeopatmedel. Nu i februari -11 lät jag veterinären känna igenom och undersöka Doris grundligt (ville dock INTE ta några blodprover) och veterinären Magnus tyckte att det var helt otroligt att Doris var i sådant friskt skick efter alla turer med försämrade värden senast ett halvår tidigare. Han har ju följt Doris under hela detta förlopp och trodde nog inte att Doris skulle må så bra nu...om ens leva...

Visst är jag lite orolig för bakslag nu nefter Doris löp. Men för mig är Irmeli och Fatima en trygghet att konsultera. Samtidigt så gick jag med en ständig oro för Doris i ett år. Men nu när jag sett verkan av homeopatin och healingen så länge så har min ständiga oro försvunnit. Jag känner att jag nu kan ge Doris verksam hjälp.

Jag önskar många fler år tillsammans med denna underbara hund, älskad av oss alla! Tyra och Doris

En oumbärlig flockmedlem!

Allt gott!//Emelie