Helgen som var blev vi påminda om livets skörhet. Jag spelade på en gudstjänst i Vadstena klosterkyrka. Dom räknade upp alla församlingsbor som gått bort det senaste året. En var bara 1 månad. En annan 17 år. En tredje 35 år... Tungt. Det är hårt när livet avslutas för tidigt. Det gör ont när livet tar slut. Det gör ont i oss/dom som är kvar.

Efter gudstjänsten åkte jag till min pappas grav. Klockan hann bli halv åtta. Det lyste på de flesta gravarna. Jag tände marschaller på min pappas grav. Jag är inte mycket för gravplatser. Dom kan se så övergivna ut, som min pappas grav gjorde innan jag tände. Jag är inte en flitig gravbesökare. Själv har jag tänkt att spridas för vinden. Så har jag gjort med mina hundar.

Bilden är tagen dan innan julafton förra året. Doris och Tyra står på stenen från vilken Rossina och Bimbo är spridda för vinden.

Allt gott!//Emelie

 

Maria

4 november 2009 07:57

Är inte heller en flitig besökare på kyrkogården.Men har blivit mycket tätare besök sedan förra året då makens son gick bort .Och i helgen som vad tyckte jag det vad såååå fint och stämmningsfullt på kyrkogården,med alla ljus som vi tänt för våra nära och kära.
Ha en fortsatt bra vecka

Kram Maria & Co

http://ellebacken.webs.com

 

Sandra

4 november 2009 12:23

Inte heller så flitig till kyrkogården men försöker gå dit en sväng emellanåt och hälsa på de som stått en nära.. Vi vilken fin bild på tjejerna i julas. Hoppas att vi får lika fint väder till jul och att snön ligger tjock på marken..

Ha det fint!
Kram

http://lanquist.bloggagratis.se

 

Marianne

4 november 2009 21:54

Jag besöker kyrkogården med jämna mellanrum. Och nyårsafton är ett måste att åka dit och tända marschaller på mina nära och käras gravar.
Ha det gott. kram

http://www.ekoxenskennel.se

 

Maria

5 november 2009 21:52

Du har en Award att hämta i min blogg
Kram kram Maria

http://ellebacken.webs.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...