Har precis läst och tittat lite i senaste numret av Sennenbladet. Mina funderingar kring avel aktiveras...igen...

Det är intressant att läsa vad domarna på våra rasspecialer tycker generellt om våra hundar just nu. Det är många exteriöra för- och nackdelar man måste ta i beaktning när man kombinerar två individer för att behålla och förhoppningsvis förbättra exteriören i rasen. En god exteriör har inte bara med snygghet att göra utan det är viktigt att kroppen har en funktionell byggnad för att uppfylla det rasen är ämnad för. Vi har en rasbeskrivning med vissa mått, men där finns också ett ganska stort utrymme för tycke och smak.

Men viktigast av allt är hälsan. Både den menatala och den fysiska. Det som gladde mig var att alla domarna tydligt påpekade att dom tyckte att mentaliteten på våra hundar var god. Där fanns dock lite olika exteriöra saker dom önskade bättre. Lite olika beroende på vilken domare det var. Men några gemensamma exteriöra mindre önskvärda saker påtalades.

Den fysiska hälsan kan inte mätas på utställning. Inte mer än att hunden är frisk då den är där och om den rör sig mer eller mindre sunt. En hunds kroppsbyggnad, som också bedöms på utställning, kan även vittna om att den har bättre eller sämre förutsättningar att hålla ett helt hundliv.

Tyvärr så förkortas allt för många berners liv...inte av hur dom är byggda utan av framförallt cancer. Detta är våran största utmaning som uppfödare anser jag. Att arbeta för att fler berner får leva hela och friska hundliv i framtiden. Vi har individer som blir gamla och håller sig pigga i vår ras, tyvärr allt för få idag. Titta hur det ser ut runt dom. Hur länge lever/levde deras kullsyskon/föräldrar/mor och farföräldrar??

Men jag tror att det viktigaste verktyget vi har i arbetet för en friskare berner i framtiden är att KONSEKVENT, generation efter generation, hålla nere inavelsgraden. Och då tror jag såpass mycket som att konsekvent i alla kombinationer hålla procenten under 2,25%. Detta har förordats på våra RAS-konferenser och även av den framstående gentikern Per-Erik Sundgren.

Alla raser har sina svaga punkter hälsomässigt. Vi vet att bernern har ovanligt många sådana svaga punkter. Dessutom är bernerns svagaste punkt-cancern-dödlig. Detta påverkar förstås medellivslängden i vår ras som är bland dom absolut lägsta av alla rasers. Vi har idag inget hälsoprogram för att bekämpa cancern. Det enda renodlade hälsoprogrammet vi har är för lederna.

Det finns många aspekter att ta hänsyn till i en kombination...

Dina i eftermiddagssolen får avsluta dagens blogg...

Allt gott!//Emelie